Sedan 2021 kan Arbetsförmedlingen anvisa arbetssökande till tjänsten Kundval Rusta Och Matcha (KROM). KROM syftar till att rusta eller matcha de arbetssökande till arbete eller studier och utförs av underleverantörer. Hos dessa leverantörer arbetar handledare med de arbetssökande, men samtidigt för leverantören och under avtalet från Arbetsförmedlingen. I denna studie undersöks spänningsfältet mellan dessa olika aktörers intressen med hjälp av intressentmodellen och KASAM. Syftet är att få en förståelse för vilka effekter på handledarskapet som uppstår till följd av hur KROM är organiserat. Frågeställningarna är:  1. Hur tar sig olika aktörers intressen uttryck i arbetet som handledare inom KROM?  2. Vilka uppfattningar och strategier utvecklar handledare för att hantera olika aktörers intressen?  Detta undersöks genom sju semistrukturerade intervjuer med handledare inom KROM. Resultatet är att tre intressenter med sina huvudintressen påverkar handledarna: Arbetsförmedlingen med huvudintresset att avtalet efterföljs, leverantören med huvudintresset att generera resultat och deltagaren med huvudintresset att få ta del av en tjänst som är anpassad efter individens förutsättningar och behov. Trots att handledarna genomgående visar en stor förståelse för sin yrkesroll och förutsättningarna för sitt arbete, uppstår det krockar mellan de olika intressena och handledarens arbetssituation. För att kunna bemöta och hantera dessa krockar utvecklar handledarna följande strategier: Acceptans för avtalskrav, Ifrågasättande av avtalskrav, Planering/prioritering, Relationer, Bortse från eller ta bort krav, Självbild, Kompromiss/kompensation och Planering/prioritering.  Nyckelord: KROM, handledare, KASAM, intressentmodell, strategier

Bakgrund: En god relation mellan patienter och sjuksköterskestudenter skapas i det goda mötet, vilket anses vara en viktig del i omvårdnaden. För att få förståelse för den teoretiska kunskapen är sjuksköterskestudenters möten med patienter i verksamhetsförlagd utbildning viktig för att främja trygghet. Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter att vårdas av sjuksköterskestudenter. Metod: Allmän litteraturöversikt där sju kvalitativa, två kvantitativa och en artikel med mixad metod analyserades. Resultat: Tre teman återfanns. I temat Mötets betydelse framkom att när sjuksköterskestudenter visade engagemang erfor patienter en känsla av att vara värdefull. I temat kunskapens betydelse framkom att patienter erfor sjuksköterskestudenter som kunniga, samtdigt gav handledares tillgänglighet en känsla av trygghet. I temat kommunikationens betydelse framkom att patienter erfor delaktighet genom god kommunikation, en del av den goda kommunikationen handlade om att delges tillräcklig information. Slutsats: Engagemang hos sjuksköterskestudenter är av betydelse för att skapa en god vårdrelation i mötet med patienter. Det är av vikt att sjuksköterskestudenter ges möjlighet i verksamhetsförlagd utbildning att möta patienter, för att omsätta teoretisk kunskap i klinisk praxis. God kommunikation mellan sjuksköterskestudenter och patienter är av vikt för att skapa en känsla av delaktighet i den egna vården.

Syftet är att studera vilken uppfattning en grupp elever och handledare har om den nya lärlingsutbildningen som har startats på försök.Skolverket vill satsa på en lärlingsutbildning. Lärlingsutbildningen innebär att eleverna är på en arbetsplats flera dagar i veckan, oftast 3 och sen läser de kärnämnen inne på skolan resterande tid. Handledare är den person som tar hand om eleven på arbetsplatsen och ser till att kursmålen följs i utbildningen. Metoden vi har använt oss av är intervjuer och enkätfrågor. Vi kom fram till att skolans handledare kände sig lurade både tidsmässigt och ekonomiskt. Många av eleverna tycker inte att utbildningen verkar vara så seriös.

Syftet med detta arbete är att identifiera de problem som upplevs vid kommunikation och uppföljning under APU bland handledare, lärare och elever. Utifrån resultatet av examensarbetet försöka skapa rutiner och verktyg för att kvalitetsförbättra samverkan mellan skola och företagens handledare vid dokumentering/uppföljning av elevernas kunskapsutveckling under APU. Samverkan mellan skola och näringsliv är ett av de viktigaste instrumenten på de yrkesinriktade programmen för att eleverna skall få en kvalitativ utbildning med möjlighet att reflektera och överföra sina vunna skolkunskaper till yrkeskunskaper på en till programmet kopplad APU. Då utvecklingen inom industrin rusar fram och pressen på företagen ökar för att bli mer effektiva, ser vi idag att tid och ekonomi är en faktor som ställer till stora bekymmer för att kunna upprätthålla god kvalité på kommunikation och dokumentation under APU. Detta är inte minst viktigt för att utveckla samverkan men också för att elevanpassa utbildningen och tillhörande APU i så stor utsträckning som möjligt. Forskning som är gjord på detta område påvisar även svårigheter vid betygsättning av de kurser som är förlagda till APU. För att identifiera de upplevda problemen vid APU, så skickade jag ut frågeformulär till företag och kollegor och senare även kvalitativa intervjuer av elever. Resultaten visar att skolan måste utveckla utbildningen av handledare där det konkretiseras vad kursplaner och kursmål innehåller och vad som förväntas att eleven skall ha gjort under sin APU. För att kunna säkerställa att betygsättningen skall bli rättvisande skall kriterierna för dessa tydligare belysas.

På Hotell & restaurangprogrammet likt de flesta yrkesförberedande gymnasieprogram, är den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU) ett väsentligt inslag i undervisningen. Detta innebär att eleverna under totalt femton veckor förlägger sin utbildning på en arbetsplats. I Gymnasieförordningen går att utläsa att APU skall vara en kursplanestyrd utbildning, men då endast kurser i karaktärsämnen. Mitt syfte med arbetet har varit att genom intervjuer med framförallt APU-handledare, men även lärare och elever, försöka ta reda på om APU-handledaren är den pedagog som kan förväntas från skola och elev. Resultatet av undersökningen visar att det oftast sker mycket god undervisning och pedagogik ute på APU-platserna, men att tendenser tyvärr också pekar på motsatsen. Tidsbrist och ibland även ett ointresse för skolans verksamhet verkar vara de främsta orsakerna till denna negativa trend. Bättre samverkan och ett större ömsesidigt intresse för varandras verksamheter kan vara ett sätt att stärka handledarens pedagogiska roll.

Syftet med föreliggande studie var att få ökade kunskaper om hur sjuksköterskan ser på sin roll att handleda sjuksköterskestudenter. För att få det ställdes följande frågor: Hur känner sjuksköterskan inför att handleda sjuksköterskestudenter? Hur går sjuksköterskan tillväga då hon handleder? Hur ser sjuksköterskan på handledarrollen? Studien är empirisk och utfördes genom kvalitativa intervjuer med sex legitimerade sjuksköterskor på en vårdavdelning. / The purpose of this study was to gain further knowledge in what way the nurse interprets her part in supervising student nurses. To get the knowledge following questions were asked: How does the nurse feel about supervising student nurses? How does the nurse act when she is supervising? In what way does the nurse interpret her part in supervising? The study is empirical and was carried out through qualitative interviews with six professional nurses on a ward.

Syftet med detta examensarbete är att studera hur elever på omvårdnadsprogrammets tredje år ser på sin utveckling av synen på arbetslivet under utbildningstiden. Intresserat har särskilt legat på deras syn på ett arbete inom äldreomsorg och på hur de ser på omvårdnadsyrkets status. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med åtta respondenter. Resultatet av studien är att eleverna har haft positiva förväntningar på den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU) och de praktiska inslagen är centrala i valet av omvårdnadsprogrammet. Eleverna har ändrat sin syn på att arbeta inom äldreomsorgen till det positiva, i de flesta fallen. De elever som har negativa erfarenheter från APUn menar att det beror till största del på handledaren och arbetslaget. Alla elever har siktet inställt på fortsatta studier och vill inte stanna i äldreomsorgen, även om flera av dem har ändrat inställning och kan tänka sig att arbeta i äldreomsorgen en kortare tid innan fortsatta studier. Eleverna menar att de har utvecklats mycket som personer under utbildningens gång och att erfarenheterna av människovårdande uppgifter kommer att stärka dem i sina fortsatta karriärer.

Med beaktande av den betydelse som den praktiska kunskapen har och den vikt man lägger vid den samverkan som sker mellan skola och arbetsliv har följande studie gjorts. Inom det nationella Hotell- och restaurangprogrammet är yrkesämnena till stor del förlagda på det som benämns APU-tid (arbetsplatsförlagd utbildningstid). Det har genomförts ett antal intervjuer med yrkeslärare och APU-handledare i syfte att ta reda på hur bedömningen utförs av elevernas insats under deras APU. Det har också undersökts hur den samverkan som sker mellan skolor och handledare på APU-platserna fungerar.

Den arbetsplatsförlagda utbildningen skall utvärderas av handledaren, så att handelsläraren kan översätta (validera) denna värdering till den inom skolan gällande betygsskala. Dessa tre väsentliga moment: kursplanelagd, utbildning och värdering innebär behov av tät kommunikation mellan APU-företagen och skolan. Just denna kommunikation är utomordentligt viktig, både kvantitativt och kvalitativt. Det kvantitativa består i att kommunikationen sker tillräckligt ofta, samt det kvalitativa att kommunikationen sker mellan och via relevanta personer. Dessa personer utgörs i första hand av behöriga handledare som erhållit relevant handledarutbildning med uppföljande kompletteringar, samt behöriga handelslärare vilka besitter skolledningens förtroende. Den nu förelagda undersökningen vill till viss del klarlägga vad som händer med kvaliteten på APU, om dessa elementära förutsättningar brister. Syftet med undersökningen var dels att belysa komplexiteten i elevers val av HP kopplat till grundskolan och högskolan, och dels att redovisa avnämarnas syn på APU avseende dess kvalitativa innehåll detta genom att mäta om avnämarna anser att kommunikationen mellan skolan och företagen är tillfredsställande sett ur perspektivet APU - dess innehåll, värderingen av elevens inhämtade kunskaper, samt elevens anställbarhet. I undersökningen fokuserades de kriterier som arbetsgivaren inom handeln har för anställbarheten hos nyexaminerade elever från HP, samt om dessa krav tillgodoses av den offentliga gymnasieskolan. Dessa kriterier värderas / valideras av handledaren vid utvärdering av elevens APU, denna värdering skall överföras både muntligt och skriftligt till handelsläraren. För att samspelet mellan handledaren och handelsläraren skall fungera, måste båda kunna yrkeskulturen och tala samma yrkesspråk, med dess inneboende antydningar, koder och värderingar. Denna tysta kunskap finns, icke utan uppenbar anledning, preciserad som del i antagningskraven till handelslärarutbildningen, utgörande minst fyra års relevant yrkeserfarenhet. Det mest glädjande med undersökningen var utan tvekan att respondenterna oavsett kategori - dagligvaruhandel, fackhandel, stort eller litet företag - gärna kallar en elev med goda betyg från Handels- och administrationsprogrammet och APU:n till anställningsintervju, och då inte enbart till de mest rutinartade befattningarna. I detta perspektiv framstår explicit att gränsen mellan goda och dåliga HP-betyg är en tydlig vattendelare. Med tyvärr en alltför skrämmande tydlighet, enär respondenterna förordar en gladlynt och energisk 16-åring, med endast hyfsade grundskolebetyg före eleven med dåliga HP- och APU-betyg. Det framkom även att en förutsättning för en förbättrad yrkesutbildning är, att den bristfälliga kommunikationen mellan företagen och skolan snarast förbättras, så att allt fler ungdomar har möjlighet att komma på "rätt" sida om vattendelaren.

Syftet med detta examensarbete är att beskriva och analysera handledares och elevers upplevelser av ett nytt APU-upplägg för förstaårselever som genomförts på försök under läsåret 2007-2008 på Omvårdnadsprogrammet. Det nya upplägget syftar till att utveckla APU:n, stärka samverkan mellan skolan och yrkeslivet samt ge eleverna en tidig inblick i yrket som omsorgsassistent för att ges möjlighet att känna efter om de valt ”rätt” program.De metoder jag använt mig av har varit kvalitativa och bestått av att intervjua handledarna och att låta eleverna göra skriftliga utvärderingar. Efter att ha analyserat intervjuer och utvärderingar har jag kommit fram till att handledarträffen inför introduktionsveckan upplevts positivt av både handledare och elever. Eleverna ansåg att det skapade en trygghet att få träffa handledaren och prata lite med denna innan de möttes på APU-platsen och handledarna tyckte att de fick bra och tillräcklig information på träffen och kände sig förberedda att ta emot eleverna. Introduktionsveckan upplevdes också den positiv av både elever och handledare. Introduktionsveckan var en bra ”uppvärmning” inför den ordinarie APU-perioden och eleverna fick en inblick i yrket vilket gjorde att de kunde känna om de valt rätt program. Handledarna upplevde att de hunnit ”känna på” eleverna och visste vad de klarat av under introduktionsveckan så under APU:n kunde de fortsätta lärandet på arbetsplatsen och socialisationen in i yrket. Efter APU:n hölls en uppföljande handledarträff. Under träffen framkom att samtliga handledare var nöjda med det nya upplägget med handledarträff, introduktionsvecka, APU och uppföljande handledarträff. Samtliga handledare kunde tänka sig att vara handledare nästa år också och ny tid för handledarträff bestämdes till hösten.