<p>Handledare för en arbetsplatsförlagd lärlingsutbildning inom vården var positiva till att lärlingar befann sig på arbetsplatsen under längre sammanhängande perioder, dock upplevdes svårigheter med kommunikation och osäkerhet om lärlingarna fått med sig allt vad som krävs för yrket då de varken fick teoretiska omvårdnadskunskaper på arbetsplatsen eller i skolan.</p><p>Syftet var att ur den handledande vård och omsorgspersonalens perspektiv beskriva möjligheter och hinder vid handledning av lärlingar i gymnasial omvårdnadsutbildning. Studien har en kvalitativ ansats och datainsamlingen skedde med inspiration av Critical Incident Technique (CIT). Intervjuer genomfördes med tio lärlingshandledare anställda inom regional hälso- och sjukvård eller kommunal omsorg om äldre och funktionshindrade i sydvästra Sverige. Strategiskt urval användes för att få variation avseende kön, utbildning samt yrkes- och handledarerfarenhet. Materialet analyserades enligt innehållsanalys.</p><p>I resultatet framkom två huvudkategorier:</p><p><em>Omfattningens betydelse vid arbetsplatsförlagd utbildning</em> beskrev hur lärlingsutbildningens upplägg påverkade möjligheterna till lärande. Där lärlingens tid på arbetsplatsen sågs underlätta samspelet med brukare och kollegor, inskolningen i yrket och möjligheterna att skaffa en handlingsberedskap. Medan rådande relation mellan teori och praktik sågs begränsa lärlingens möjlighet att nå omvårdnadskompetens med såväl djup som bredd. Detta påverkade även handledarens roll och handledningsstrategier.</p><p><em>Information och organisation kring lärlingsutbildning</em> beskrev främst hur ett svagt samarbete och informationsflöde försvårat handledaruppdraget och verksamheternas beredskap att ta emot lärlingar. För att utveckla och kvalitetssäkra lärlingsutbildningen betonades vikten av samtliga deltagares intresse och engagemang. Där både skolans och arbetslivets ledning måste skjuta till nödvändiga resurser för att ge stöd och bekräftelse av handledarnas viktiga roll i lärlingsutbildningens arbetsplatsförlagda del.</p><p>Sammanfattningsvis har studien visat att handledarna var positiva till lärlingsutbildningen men även såg faktorer som begränsade möjligheterna att lära och utvecklas. Dessa faktorer är viktiga att uppmärksamma så att de som i framtiden skall arbeta med lärlingsutbildningen kan förbereda sig på vilka ev. hinder som måste övervinnas för att nå utbildningens mål. Trots inkörningsproblem överväger de positiva delarna och lärlingsutbildningen är här för att bli ett etablerat utbildningsalternativ inom vården.</p>

<p>Handledning av sjuksköterskestudenter är ett komplext arbete som kräver tid och. Handledare upplever brist på stöttning från kollegor och avdelningschef. Det är önskvärt om kollegor är villiga att ta över en del av patientomvårdnande så att handledare får mer tid för handledning av studenter under verksamhetsförlagd utbildning [Vfu]. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa studenthandledning under Vfu där studenters och handledares uppfattningar belyses. Litteraturstudien består av 20 artiklar vilka analyserats utifrån studiens syfte och delats in i två teman utifrån handledares och studenters uppfattningar. Resultatet visar att det är tidsbrist som gör att handledare inte känner sig tillräckliga i student- och handledarrelationen. Studenter upplever att den viktigaste faktorn för en bra Vfu är att bli bemötta på ett respektfullt och trevligt sätt av både handledare och kollegor och att studenter blir en del av arbetsteamet och arbetet som utförs på avdelningen. Resultatet visar vidare att det är viktigt att studenter är medvetna om sitt egenansvar för att utvecklas och uppnå sina mål. Detta kräver att studenter vågar ta ett eget ansvar samtidigt som de vet sina begränsningar och när det är tid att stiga åt sidan. Slutsatsen är att handledare behöver få mer tid för planering, samt mer utbildning i studenthandledning. För att åstadkomma detta krävs det att kollegor och avdelningschefer är villiga att ta över en del av arbetsbördan samt vara medvetna om hur tidskrävande handledning är. Implikationen av denna litteraturstudie är att utbildningskvaliten kan höjas om utbildningen i handledning av sjuksköterskestudenter förbättras, samt sponsrar mer forskning kring samarbetet mellan handledare och lärosäten.</p> / <p>Precepting nursing students is a complex assignment which is time consuming and requires planning. Preceptors experience lack of support from co-workers and their manager. Ideally the preceptor’s regular work assignments should be reprioritized enabling the preceptor to allocate more time for student supervision. The purpose of this literature review is to highlight student preceptorship during clinical placement and explore the students’ and preceptor’s opinions of each others roles during the clinical placement period. The review is build upon 20 articles that have been analyzed with the help of different themes comprising of supervisor and student relationship. The study concludes that lack of the adequate time is the main reason why preceptors experience their student supervision insufficient. The students express that most important factor for a valuable clinical placement is that they are met with respect and an inviting tone from both the preceptor and the co-workers. It was also found important that the students must be aware of their personal responsibility, understand their limitations and understands when to step back and let someone with more experience take over. The conclusion is that preceptors need more allocated time to supervise the students during, as well as training in student supervision. To make the preceptors workload balanced, their co-workers and manager must help them decrease their regular work assignments. The co-workers and manager also needs to understand how time consuming precepting students during clinical placement can be. The implication of this review is that the quality of the nursing training can get better if we improve training in precepting of nursing students, and sponsors more research around collaboration between the preceptors and the university.</p>

<p>Sammanfattning</p><p> </p><p>Syftet med denna intervjustudie var att undersöka huvudhandledares och kliniskt utbildningsansvarigas uppfattning om undervisnings- och handledningssituationen på en anestesiklinik. Totalt intervjuades 6 huvudhandledare och 5 kliniskt utbildningsansvariga. Intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån en fenomenografisk ansats enligt Starrin & Svenssons (2007) analysmetod. Huvudhandledaruppdraget uppfattades som att befinna sig i en oförutsägbar situation och en svårbedömd undervisningsmiljö, vilket ställde krav på noggrann planering och tydlig kommunikation, samt lösningar genom kompromisser. Huvudhandledarna uppfattade även att de hade en övergripande stödjande funktion gentemot överbelastade handledare, utsatta studenter och nyanställd personal. Utmärkande var den utpräglade ansvarskänsla för sitt huvudhandledaruppdrag som de gav uttryck för. Genom att ha en fungerande relation till handledare, studenter och universitet, kunde huvudhandledarna organisera undervisning och handledning så att även kravet på genomförda operationer kunde förenas med målsättningen att studenterna skulle uppnå målen för utbildningen. En viktig stimulans och drivkraft i arbetet fann huvudhandledare och kliniskt utbildningsansvariga i att utveckla undervisning och handledning. Främst gav de dock uttryck för den glädje som fanns i att vara anestesisjuksköterska, och stolthet i att inneha huvudhandledaruppdraget som gav dem möjlighet att introducera kommande kollegor i ett viktigt och ansvarsfyllt arbete.</p><p>Slutsats: Huvudhandledare och kliniskt utbildningsansvariga på anestesiklinik ställs i sitt arbete inför oförutsägbara situationer i en undervisningsmiljö som många gånger är svårbedömd.  Bra möjligheter för planering och en god kommunikation med studenter och företrädare för klinisk verksamhet och universitet är betydelsefullt för att kunna uppnå dels undervisningsmålen dels verksamhetens mål samt organisera en fungerande undervisnings- och handledningsmiljö.</p><p> </p><p> </p> / <p>Abstract</p><p>The purpose of this interview was to explore the head tutor’s and clinical education manager's perception of the teaching and tutoring situation at an anaesthesia clinic. A total of six head tutors and five clinical education managers were interviewed. The interviews were transcribed and analysed based on a phenomenographic approach according to Starrin & Svenssons (2007) analysing method. The head tutor assignment was perceived as being in an unpredictable situation and in an uncertain education environment, and it required careful planning and clear communication, and solutions through compromise. The head tutors also perceived that they had an overall supportive role in relation to overloaded tutors, vulnerable students and new staff. The main characteristic, which they expressed, was the distinct sense of responsibility for the head tutor assignment. By having a working relationship with tutors, students and universities, the head tutors were able to organise education and guidance so that the requirement for completed operations could be united with the objective that the students would achieve the goals of the education. An important incentive and motivation, the head tutors and clinical education managers found in the work of developing teaching and tutoring. Mostly, however, they expressed the joy of being a nurse anaesthetist, and the pride in the possession of the assignment of head tutor, which gave them the opportunity to introduce future colleagues to an important and responsible occupation.</p><p>Conclusion: In their work the head tutors and clinical education managers in the anaesthesia clinic confronts with unpredictable situations in a learning environment that often is uncertain. Good opportunities for planning and good communication with students and representatives of the clinical work and universities is important for the achievement of both educational goals and operational objectives, and organising an effective teaching and tutoring environment.</p><p> </p><p> </p>

Handledare för en arbetsplatsförlagd lärlingsutbildning inom vården var positiva till att lärlingar befann sig på arbetsplatsen under längre sammanhängande perioder, dock upplevdes svårigheter med kommunikation och osäkerhet om lärlingarna fått med sig allt vad som krävs för yrket då de varken fick teoretiska omvårdnadskunskaper på arbetsplatsen eller i skolan. Syftet var att ur den handledande vård och omsorgspersonalens perspektiv beskriva möjligheter och hinder vid handledning av lärlingar i gymnasial omvårdnadsutbildning. Studien har en kvalitativ ansats och datainsamlingen skedde med inspiration av Critical Incident Technique (CIT). Intervjuer genomfördes med tio lärlingshandledare anställda inom regional hälso- och sjukvård eller kommunal omsorg om äldre och funktionshindrade i sydvästra Sverige. Strategiskt urval användes för att få variation avseende kön, utbildning samt yrkes- och handledarerfarenhet. Materialet analyserades enligt innehållsanalys. I resultatet framkom två huvudkategorier: Omfattningens betydelse vid arbetsplatsförlagd utbildning beskrev hur lärlingsutbildningens upplägg påverkade möjligheterna till lärande. Där lärlingens tid på arbetsplatsen sågs underlätta samspelet med brukare och kollegor, inskolningen i yrket och möjligheterna att skaffa en handlingsberedskap. Medan rådande relation mellan teori och praktik sågs begränsa lärlingens möjlighet att nå omvårdnadskompetens med såväl djup som bredd. Detta påverkade även handledarens roll och handledningsstrategier. Information och organisation kring lärlingsutbildning beskrev främst hur ett svagt samarbete och informationsflöde försvårat handledaruppdraget och verksamheternas beredskap att ta emot lärlingar. För att utveckla och kvalitetssäkra lärlingsutbildningen betonades vikten av samtliga deltagares intresse och engagemang. Där både skolans och arbetslivets ledning måste skjuta till nödvändiga resurser för att ge stöd och bekräftelse av handledarnas viktiga roll i lärlingsutbildningens arbetsplatsförlagda del. Sammanfattningsvis har studien visat att handledarna var positiva till lärlingsutbildningen men även såg faktorer som begränsade möjligheterna att lära och utvecklas. Dessa faktorer är viktiga att uppmärksamma så att de som i framtiden skall arbeta med lärlingsutbildningen kan förbereda sig på vilka ev. hinder som måste övervinnas för att nå utbildningens mål. Trots inkörningsproblem överväger de positiva delarna och lärlingsutbildningen är här för att bli ett etablerat utbildningsalternativ inom vården.

Handledning av sjuksköterskestudenter är ett komplext arbete som kräver tid och. Handledare upplever brist på stöttning från kollegor och avdelningschef. Det är önskvärt om kollegor är villiga att ta över en del av patientomvårdnande så att handledare får mer tid för handledning av studenter under verksamhetsförlagd utbildning [Vfu]. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa studenthandledning under Vfu där studenters och handledares uppfattningar belyses. Litteraturstudien består av 20 artiklar vilka analyserats utifrån studiens syfte och delats in i två teman utifrån handledares och studenters uppfattningar. Resultatet visar att det är tidsbrist som gör att handledare inte känner sig tillräckliga i student- och handledarrelationen. Studenter upplever att den viktigaste faktorn för en bra Vfu är att bli bemötta på ett respektfullt och trevligt sätt av både handledare och kollegor och att studenter blir en del av arbetsteamet och arbetet som utförs på avdelningen. Resultatet visar vidare att det är viktigt att studenter är medvetna om sitt egenansvar för att utvecklas och uppnå sina mål. Detta kräver att studenter vågar ta ett eget ansvar samtidigt som de vet sina begränsningar och när det är tid att stiga åt sidan. Slutsatsen är att handledare behöver få mer tid för planering, samt mer utbildning i studenthandledning. För att åstadkomma detta krävs det att kollegor och avdelningschefer är villiga att ta över en del av arbetsbördan samt vara medvetna om hur tidskrävande handledning är. Implikationen av denna litteraturstudie är att utbildningskvaliten kan höjas om utbildningen i handledning av sjuksköterskestudenter förbättras, samt sponsrar mer forskning kring samarbetet mellan handledare och lärosäten. / Precepting nursing students is a complex assignment which is time consuming and requires planning. Preceptors experience lack of support from co-workers and their manager. Ideally the preceptor’s regular work assignments should be reprioritized enabling the preceptor to allocate more time for student supervision. The purpose of this literature review is to highlight student preceptorship during clinical placement and explore the students’ and preceptor’s opinions of each others roles during the clinical placement period. The review is build upon 20 articles that have been analyzed with the help of different themes comprising of supervisor and student relationship. The study concludes that lack of the adequate time is the main reason why preceptors experience their student supervision insufficient. The students express that most important factor for a valuable clinical placement is that they are met with respect and an inviting tone from both the preceptor and the co-workers. It was also found important that the students must be aware of their personal responsibility, understand their limitations and understands when to step back and let someone with more experience take over. The conclusion is that preceptors need more allocated time to supervise the students during, as well as training in student supervision. To make the preceptors workload balanced, their co-workers and manager must help them decrease their regular work assignments. The co-workers and manager also needs to understand how time consuming precepting students during clinical placement can be. The implication of this review is that the quality of the nursing training can get better if we improve training in precepting of nursing students, and sponsors more research around collaboration between the preceptors and the university.

Sammanfattning   Syftet med denna intervjustudie var att undersöka huvudhandledares och kliniskt utbildningsansvarigas uppfattning om undervisnings- och handledningssituationen på en anestesiklinik. Totalt intervjuades 6 huvudhandledare och 5 kliniskt utbildningsansvariga. Intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån en fenomenografisk ansats enligt Starrin &amp; Svenssons (2007) analysmetod. Huvudhandledaruppdraget uppfattades som att befinna sig i en oförutsägbar situation och en svårbedömd undervisningsmiljö, vilket ställde krav på noggrann planering och tydlig kommunikation, samt lösningar genom kompromisser. Huvudhandledarna uppfattade även att de hade en övergripande stödjande funktion gentemot överbelastade handledare, utsatta studenter och nyanställd personal. Utmärkande var den utpräglade ansvarskänsla för sitt huvudhandledaruppdrag som de gav uttryck för. Genom att ha en fungerande relation till handledare, studenter och universitet, kunde huvudhandledarna organisera undervisning och handledning så att även kravet på genomförda operationer kunde förenas med målsättningen att studenterna skulle uppnå målen för utbildningen. En viktig stimulans och drivkraft i arbetet fann huvudhandledare och kliniskt utbildningsansvariga i att utveckla undervisning och handledning. Främst gav de dock uttryck för den glädje som fanns i att vara anestesisjuksköterska, och stolthet i att inneha huvudhandledaruppdraget som gav dem möjlighet att introducera kommande kollegor i ett viktigt och ansvarsfyllt arbete. Slutsats: Huvudhandledare och kliniskt utbildningsansvariga på anestesiklinik ställs i sitt arbete inför oförutsägbara situationer i en undervisningsmiljö som många gånger är svårbedömd.  Bra möjligheter för planering och en god kommunikation med studenter och företrädare för klinisk verksamhet och universitet är betydelsefullt för att kunna uppnå dels undervisningsmålen dels verksamhetens mål samt organisera en fungerande undervisnings- och handledningsmiljö. / Abstract The purpose of this interview was to explore the head tutor’s and clinical education manager's perception of the teaching and tutoring situation at an anaesthesia clinic. A total of six head tutors and five clinical education managers were interviewed. The interviews were transcribed and analysed based on a phenomenographic approach according to Starrin &amp; Svenssons (2007) analysing method. The head tutor assignment was perceived as being in an unpredictable situation and in an uncertain education environment, and it required careful planning and clear communication, and solutions through compromise. The head tutors also perceived that they had an overall supportive role in relation to overloaded tutors, vulnerable students and new staff. The main characteristic, which they expressed, was the distinct sense of responsibility for the head tutor assignment. By having a working relationship with tutors, students and universities, the head tutors were able to organise education and guidance so that the requirement for completed operations could be united with the objective that the students would achieve the goals of the education. An important incentive and motivation, the head tutors and clinical education managers found in the work of developing teaching and tutoring. Mostly, however, they expressed the joy of being a nurse anaesthetist, and the pride in the possession of the assignment of head tutor, which gave them the opportunity to introduce future colleagues to an important and responsible occupation. Conclusion: In their work the head tutors and clinical education managers in the anaesthesia clinic confronts with unpredictable situations in a learning environment that often is uncertain. Good opportunities for planning and good communication with students and representatives of the clinical work and universities is important for the achievement of both educational goals and operational objectives, and organising an effective teaching and tutoring environment.

Ämnet för den här uppsatsen var i första hand mentorskap och jag ville ur ett socialpsykologiskt perspektiv studera det samspel som sker mellan mentor och adept. För att förstå hur denna relation kan uppfattas som utvecklande för både mentor och adept har jag i andra hand också tittat på de näraliggande begreppen coachning, fadderskap och handledning. Avsikten var dels att genom att synliggöra skillnader och likheter bidra till en förståelse för hur de olika relationerna kan fungera som utvecklande relationer i arbetslivet och dels utröna vilken typ av kompetens adepter och mentorer menar att man utvecklar. En annan avsikt med arbetet var att bidra till att man använder de olika begreppen på ett mer konsekvent sätt. Anledningen till mitt val av problemområde hänger samman med att jag uppfattar att mentorskap är ett begrepp som används i flera sammanhang och med olika innebörd. Ofta talar man om mentorskapsprogram där syftet med programmen bl.a. kan vara att få fler kvinnor till ledande befattningar eller fungera som kompetensutveckling för ledare. I dessa sammanhang fokuseras oftast på adeptens utveckling och man ser bara mentorn som den som ”ger” av sin kunskap och erfarenhet. Jag menar att en relation utvecklas och består endast då båda parter uppfattar att de får ut något av relationen och att det därför är av intresse att studera båda parternas upplevelse av relationen. I litteraturstudien valde jag att studera mentorskap och de näraliggande begreppen coachning, fadderskap och handledning ur ett historiskt perspektiv och också se hur begreppen använts i arbetslivet. Den empiriska undersökningen fokuserade på några mentorer och adepter och deras uppfattning om och upplevelse av mentorskap i första hand och coachning, fadderskap och handledning i andra hand. Jag valde att genomföra undersökningen som en kvalitativ undersökning i form av semistrukturerade intervjuer där jag kunde ställa följdfrågor under intervjuns gång. Slutsatser som kunde dras av arbetet och som jag tolkar att det finns stöd för både i den teoretiska genomgången och i den empiriska undersökningen är att det finns ett antal aspekter som synliggör de likheter och skillnader som finns. De aspekter som framkom var: syfte, mål, motiv för att ingå som part i relationen, behov av kunskap om organisationen, intern eller extern stödjare, typ av kompetens som utvecklas, typ av makt och påverkansprocess, tidsbegränsning och ömsesidighet i relationen. Skillnaderna och likheterna menar jag bör beaktas då man i arbetslivet planerar olika typer av kompetensutvecklingsinsatser. Vidare studier kan också bidra till ökad kunskap om hur den yrkesmässiga och personliga utvecklingen sker och hur det utbyte som sker bidrar till eller hämmar utvecklingsprocesserna.

Handledaren är en nyckelperson i studenternas utveckling till professionella sjuksköterskor. Syftet med denna studie var att undersöka och beskriva sjuksköterskors uppfattning om  omvårdnadshandledning av sjuksköterskestudenter. Fokusgruppsintervjuer valdes som metod. Nitton sjuksköterskor deltog i intervjuerna. Materialet bearbetades. Två huvudkategorier formulerades: Egenskaper och Kompetens med ett övergripande tema: Handledningens kvalitet. I resultatet av intervjuerna framkom faktorer som har betydelse för en god handledning och utveckling av handledarrollen: handledarens- studentens och organisationens egenskaper samt pedagogisk- yrkes och social kompetens. Det framkom att viktiga kvaliteter både hos handledare och student är intresse och motivation samt ett gemensamt ansvar för studenternas lärande. Det efterfrågas faktorer som tid och acceptans för handledning från organisationen. En professionell sjuksköterska som är en bra förebild för studenten och har en god pedagogisk kompetens är bra handledare. För att kunna utvecklas i sin handledarroll efterlyser sjuksköterskorna feedback från sina studenter. Uppfattningen var att det är roligt att vara handledare och att det är en tillfredsställelse att lyckas föra en människa framåt i sitt lärande. / The preceptor is a key person in the students development to professional nurses. The purpose with this study was to examine and describe how nurses thinking of the preceptor ship for nurse students. Focus group interviews were chosen as method. Nineteen nurses participated in the interviews. The interviews were analysed. Two main categories were developed: Characteristics and Competence with a comprehensive theme regarding the nurses understanding of the quality of preceptor ship. The result of interviews showed factors of significance for the quality and development of the preceptor ship role: the preceptor, students and the organisations characteristics as well as pedagogical, professional and social competence. It was made clear that the interest and motivation as well as a mutual responsibility for the students learning is important qualities for both the preceptor and the student. Preceptors requested factors such as time and acceptance for preceptor ship from the organisation. A good preceptor is a professional nurse that is a good model for students and has a well developed pedagogical competence. To be able to develop one’s role as a preceptor, nurses are making inquiries about feedback from their students. The opinion of the preceptors was that it is amusing to be a preceptor and that it is satisfactory to succeed in leading a human forward in her development.

<p>Ämnet för den här uppsatsen var i första hand mentorskap och jag ville ur ett socialpsykologiskt perspektiv studera det samspel som sker mellan mentor och adept. För att förstå hur denna relation kan uppfattas som utvecklande för både mentor och adept har jag i andra hand också tittat på de näraliggande begreppen coachning, fadderskap och handledning. Avsikten var dels att genom att synliggöra skillnader och likheter bidra till en förståelse för hur de olika relationerna kan fungera som utvecklande relationer i arbetslivet och dels utröna vilken typ av kompetens adepter och mentorer menar att man utvecklar. En annan avsikt med arbetet var att bidra till att man använder de olika begreppen på ett mer konsekvent sätt.</p><p>Anledningen till mitt val av problemområde hänger samman med att jag uppfattar att mentorskap är ett begrepp som används i flera sammanhang och med olika innebörd. Ofta talar man om mentorskapsprogram där syftet med programmen bl.a. kan vara att få fler kvinnor till ledande befattningar eller fungera som kompetensutveckling för ledare. I dessa sammanhang fokuseras oftast på adeptens utveckling och man ser bara mentorn som den som ”ger” av sin kunskap och erfarenhet. Jag menar att en relation utvecklas och består endast då båda parter uppfattar att de får ut något av relationen och att det därför är av intresse att studera båda parternas upplevelse av relationen.</p><p>I litteraturstudien valde jag att studera mentorskap och de näraliggande begreppen coachning, fadderskap och handledning ur ett historiskt perspektiv och också se hur begreppen använts i arbetslivet. Den empiriska undersökningen fokuserade på några mentorer och adepter och deras uppfattning om och upplevelse av mentorskap i första hand och coachning, fadderskap och handledning i andra hand. Jag valde att genomföra undersökningen som en kvalitativ undersökning i form av semistrukturerade intervjuer där jag kunde ställa följdfrågor under intervjuns gång.</p><p>Slutsatser som kunde dras av arbetet och som jag tolkar att det finns stöd för både i den teoretiska genomgången och i den empiriska undersökningen är att det finns ett antal aspekter som synliggör de likheter och skillnader som finns. De aspekter som framkom var: syfte, mål, motiv för att ingå som part i relationen, behov av kunskap om organisationen, intern eller extern stödjare, typ av kompetens som utvecklas, typ av makt och påverkansprocess, tidsbegränsning och ömsesidighet i relationen. Skillnaderna och likheterna menar jag bör beaktas då man i arbetslivet planerar olika typer av kompetensutvecklingsinsatser. Vidare studier kan också bidra till ökad kunskap om hur den yrkesmässiga och personliga utvecklingen sker och hur det utbyte som sker bidrar till eller hämmar utvecklingsprocesserna.</p>

<p>Handledaren är en nyckelperson i studenternas utveckling till professionella sjuksköterskor. Syftet med denna studie var att undersöka och beskriva sjuksköterskors uppfattning om  omvårdnadshandledning av sjuksköterskestudenter. Fokusgruppsintervjuer valdes som metod. Nitton sjuksköterskor deltog i intervjuerna. Materialet bearbetades. Två huvudkategorier formulerades: Egenskaper och Kompetens med ett övergripande tema: Handledningens kvalitet. I resultatet av intervjuerna framkom faktorer som har betydelse för en god handledning och utveckling av handledarrollen: handledarens- studentens och organisationens egenskaper samt pedagogisk- yrkes och social kompetens. Det framkom att viktiga kvaliteter både hos handledare och student är intresse och motivation samt ett gemensamt ansvar för studenternas lärande. Det efterfrågas faktorer som tid och acceptans för handledning från organisationen. En professionell sjuksköterska som är en bra förebild för studenten och har en god pedagogisk kompetens är bra handledare. För att kunna utvecklas i sin handledarroll efterlyser sjuksköterskorna feedback från sina studenter. Uppfattningen var att det är roligt att vara handledare och att det är en tillfredsställelse att lyckas föra en människa framåt i sitt lärande.</p> / <p>The preceptor is a key person in the students development to professional nurses. The purpose with this study was to examine and describe how nurses thinking of the preceptor ship for nurse students. Focus group interviews were chosen as method. Nineteen nurses participated in the interviews. The interviews were analysed. Two main categories were developed: Characteristics and Competence with a comprehensive theme regarding the nurses understanding of the quality of preceptor ship. The result of interviews showed factors of significance for the quality and development of the preceptor ship role: the preceptor, students and the organisations characteristics as well as pedagogical, professional and social competence. It was made clear that the interest and motivation as well as a mutual responsibility for the students learning is important qualities for both the preceptor and the student. Preceptors requested factors such as time and acceptance for preceptor ship from the organisation. A good preceptor is a professional nurse that is a good model for students and has a well developed pedagogical competence. To be able to develop one’s role as a preceptor, nurses are making inquiries about feedback from their students. The opinion of the preceptors was that it is amusing to be a preceptor and that it is satisfactory to succeed in leading a human forward in her development.</p>