Det finns tidigare studier som visat att sexuallivet påverkats efter förvärvade hjärnskador. I denna studie avsågs att lyfta personernas individuella perspektiv. Intervjustudien omfattar nio personer som förvärvat en hjärnskada för mer än ett år sedan, och som deltagit i hjärnskaderehabilitering vid Skånes universitetssjukhus. Åldern på deltagarna varierade mellan 25 och 64 år, och ålder vid skadetillfälle eller insjuknande var 16-55 år. Frågeställningar i uppsatsen var huruvida personerna i studien upplevt förändringar i sexuallivet efter att ha förvärvat en hjärnskada, och hur personerna hanterat detta, samt om det förekom skillnader i mäns och kvinnors upplevelse. I resultatet framkom att förändringar skett inom flera områden relaterade till sexualitet. Tydligast var förändringar som påverkats av trötthet, förändringar i erektion, lubrikation samt orgasmförmåga. Förändringarna påverkade även sexualiteten på det interpersonella planet. Dessa förändringar tolkades och hanterades olika av deltagarna. I analysen har scriptteorin använts, samt resonemang om copingprocesser. Slutsatsen är att sexualitet är en viktig del i rehabiliteringsprocessen, och att program som omfattar detta bör utvecklas / Sexuality is a central part of life among people in general. What happens to sexuality when a person suddenly acquires a brain injury as a result of severe illness or an accident? The focus at primary rehabilitation concerns more obvious functions which are aimed to make the person more independent in daily life. Questions about the personal experience of how the brain injury has affected identity as a male or female, and questions about sexuality can therefore be neglected. A review of earlier studies shows that sexuality is affected among persons who have acquired a brain injury. Sexuality can be seen as constructed both on intra psychic and interpersonal level, and script theory can be used to analyze changes in experiences of sexuality. AIMS: The aim of the current study was to illuminate the personal perspective of sexual changes among persons who had acquired a brain injury. Has the brain injury resulted in changes of the experienced sexual life, and if so how did the person manage these? Methods: In the current study nine people, both women and men were interviewed. The participants aged between 25 and 64 years had acquired a brain injury at the age between 16 and 55. All participants had acquired the brain injury for more than one year ago, and all had participated in a rehabilitation program at Skåne University Hospital. Results: Changes in sexuality was seen in relation to common consequences of brain injury such as fatigue and difficulties concerning concentration. Changes also appeared in relation to the ability to achieve erection, lubrication and orgasm (the intrapsychic level). There were also changes at the interpersonal level for example role changes in the relationship. All changes were managed in different ways by the participants including different coping strategies. Not all coping strategies were efficient for the person.Conclusions: Sexuality can be seen as a vital part of the rehabilitation process and therefore rehabilitation programs including sexuality should be developed. Partners’ perspective should also be considered.

Bakgrund: Kunskapen om barnmisshandel hos vårdpersonal har börjat kritiseras i Sverige. Röntgensjuksköterskan är skyldig att rapportera vid misstänkt barnmisshandel och behöver därför kunna identifiera dessa fall. Syfte: Syftet var att beskriva radiologiska fynd som kan indikera barnmisshandel. Metod: Studierna i denna litteraturstudie kvalitetsgranskades, analyserades och bearbetades för att sammanställa ett resultat. Tio kvantitativa studier ingick i resultatet för litteraturstudien. PubMed och CINAHL användes som sökdatabaser. Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier: hjärnskador och blödningar, frakturer och ligamentskador. Konklusion: Vanliga radiologiska fynd som kan indikera barnmisshandel är subduralblödningar, revbensfrakturer och rörbensfrakturer. Vidare forskning bör utföras för att undersöka prevalensen av frakturer i händer och fötter samt ligamentskador i halsryggen vid misstänkt barnmisshandel. / Background: Swedish health care professionals’ knowledge about child abuse has lately been criticized. The radiographer is obligated to report on suspected child abuse and therefore needs to be able to identify these cases. Aim: The aim was to describe radiological findings that might indicate child abuse. Method: The studies in this literature review were quality assessed, analyzed and processed to compile the results. The results consisted of ten quantitative studies. PubMed and CINAHL were used as search databases. Results: The results were presented in three categories: brain injuries and hemorrhages, fractures and ligamentous injuries. Conclusion: Common radiological findings that might indicate child abuse are subdural hemorrhages, rib fractures and long bone fractures. Continued research should be conducted to investigate the prevalence of fractures in hands and feet, and also ligamentous injuries of the cervical spine in suspected child abuse.

SAMMANFATTNING Bakgrund Traumatisk skallskada drabbar relativt många och leder till personligt lidande och finansiell belastning för individ och samhälle då majoriteten får en svår till medelsvår funktionsnedsättning efter vårdtiden. På 1970-talet påvisades ett signifikant samband mellan högt ICP och sekundära hjärnskador. I studier där ICP >20 mmHg har förekommit kunde signifikant sämre utfall ses. Syfte Syftet med studien var att med hjälp av omvårdnadsprocessen observera intensivvårdssjuksköterskans identifiering och vidtagande av omvårdnadsåtgärder vid ett högt ICP samt utvärdera de utförda omvårdnadsåtgärderna.  Metod Prospektiv tvärsnittsundersökning, där sju intensivvårdssjuksköterskor och fem patienter observerades med hjälp av ett observationsformulär. Resultat 51(73 %) av de höga ICP normaliserades inom en minut och intensivvårdssjuksköterskan uppskattades ha observerat högt ICP i 50(71 %) av tillfällena inom en minut. 19(27 %) tillfällen observerades inte och 11(65 %) av omvårdnadsåtgärderna skedde inom en minut. Omvårdnadsåtgärder som utfördes var administrering av bolusdos med läkemedel (35 %) eller dränera likvor (35 %). Efter utförd omvårdnadsåtgärd normaliserades högt ICP inom en till två minuter, 7(41 %), och 4(24 %) normaliserades inom två till tre minuter. Slutsats Majoriteten av tillfällena med högt ICP uppmärksammades inom en minut och vanligast förkommande omvårdnadsåtgärderna var administrering av bolusdos sederande läkemedel eller dränera likvor. Av de tillfällen med intrakraniell hypertension som inte blev observerade var enbart ett par tillfällen ihållande i längre än en minut och samtliga normaliserades spontant inom två minuter. Intensivvårdssjuksköterskorna identifierade och effektivt åtgärdade intrakraniell hypertension snabbt, vilket kan bidra till ett bättre utfall för patienterna. / ABSTRACT Background Due to traumatic brain injury a financial burden is placed on the individual as well as the society and personal suffering also occurs. A significant correlation between elevated ICP and secondary injury was found in the 1970s. Significantly worse outcome was found in a numerous of studies where ICP >20mmHg occurred. Objective The aim of this study was to observe intensive care nurses nursing interventions and its efficiency to decrease ICP by using Orem’s Self-care deficit theory. Methods A prospective observational study. Seven intensive care nurses and five patients were observed. Results 51(73%) of the observed ICP >20mmHg were normalized within the minute. The intensive care nurses were estimated to have observed an on-going intracranial hypertension in 50(71 %) within the minute. 19(27 %) went unnoticed and 11(65 %) of the nursing interventions were executed within the minute. Nursing interventions executed were administration of a sedative (35 %), drainage of cerebrospinal fluid (35 %). Elevated ICP was normalized in 7(41 %) within two minutes and 4(24 %) within three minutes due to the nursing intervention. Conclusion Intensive care nurses noticed the majority of occasions with elevated ICP within one minute. The most commonly used nursing intervention was to administrate a sedative or to drain cerebrospinal fluid. All of the elevated ICP that went unnoticed normalized spontaneously within two minutes. The fast identification of and treated intracranial hypertension are likely to have contributed positively in the patient’s outcome.

Bakgrund: Tidigare forskning har visat att parrelationer och sexualliv påverkats efter att den ena i förhållandet förvärvat en hjärnskada. Det kan finnas en diskrepans mellan parets olika syn på vad som är problematiskt i förhållandet. Ofta har hjärnskadan medfört att partnern fått ett ökat ansvar och därmed även en rollförändring.Syfte och metod: Syftet med studien är att belysa hur partners till personer som förvärvat en hjärnskada upplever parrelationen med särskilt fokus på det gemensamma sexuallivet. Studien bygger på åtta individuella intervjuer med partners till personer som i vuxen ålder förvärvat en hjärnskada. Resultat: De övergripande resultaten visar att den förvärvade hjärnskadan påverkat parets dagliga liv. De flesta uppgav att även sexuallivet påverkats, både det gemensamma och partnerns egen sexualitet. Detta har hanterats på olika sätt. En balansgång framträdde mellan att se till det bästa för relationen, och att se till individuella behov. Två olika inställningar till sexuallivet framkom. Å ena sidan ansågs sexuella aktiviteter vara något som skulle komma spontant, och å andra sidan att sexuallivet liksom andra aktiviteter behövde planeras. / Background: Earlier research has shown that relations and sexual life has been affected after one of the partners has acquired a brain injury. There might be a discrepancy between the partners as to what is problematic in the relationship. Often the brain injury has caused the partner to take greater responsibility, therefore also a change in roles. Purpose and method: The purpose of the study is to show how partners to people with brain injury experience their relationship, with focus on the sexual life. The study is based on eight individual’s interviews with partners to people who have acquired a brain injury in their adult life. Results: The overall results show that the brain injury has affected the couple’s daily life. Most said that their sexual life had also been affected, both the mutual and the partners own sexuality. There are different ways to cope with this. A balancing act was shown between a person’s individual needs and the needs of the partner. Two different points of view were expressed about the sexual life. On the one hand sexual activities were seen as something spontaneous, on the other hand, like so many other things, it needed planning.

Traumatisk hjärnskada är en vanligt förekommande dödsorsak runt om i världen. Skadan kännetecknas av kraftigt våld mot huvudet och graderas som mild, måttlig eller svår. Prognosen ser annorlunda ut beroende på allvarlighetsgraden och lokalisation av skadan. Syftet var att beskriva upplevelsen av återhämtningen tillbaka till det dagliga livet hos personer i arbetsför ålder efter en traumatisk hjärnskada. Litteraturstudien genomfördes med 11 vetenskapliga artiklar till grund som analyserades efter kvalitativ innehållsanalys med manifest och induktiv ansats. Analysen resulterade i fem slutliga kategorier: att uppleva motgångar i det dagliga livet relaterat till komplikationer av skadan, att möta svårigheter med anpassningen till sitt nya dagliga liv, att känna en förbättrad återhämtning med hjälp av stöd från andra, att kunna hantera det dagliga livet med hjälp av strategier och hjälpmedel, att finna acceptans och en vilja till att förbättra sitt liv. Resultatet påvisade upplevelser av hinder i form av psykiska och fysiska komplikationer, som försvårade återhämtning till det dagliga livet. Personerna upplevde stöd, strategier och förståelse till händelsen som positivt för återhämtningen. Utifrån litteraturstudiens resultat ses ett behov av stöd och hjälp från närstående och vården då det sågs som gynnsamt för den drabbade personens återhämtning till det dagliga livet. Strategier och hjälpmedel var även nödvändiga i återhämtningen för personen. Sjuksköterskan bör därför arbeta efter ett hälsofrämjande förhållningssätt och främja personens känsla av sammanhang genom att identifiera resurser och kapacitet. Med hjälp av detta stöd skapas en möjlighet att finna acceptans till det förändrade livet hos den drabbade personen.

Syftet med studien var att beskriva användning av strategier och den betydelse de har för engagemang i aktivitet hos vuxna personer med förvärvad hjärnskada. En kvalitativ litteraturstudie har genomförts. Datainsamlingen skedde via sökning i lämpliga databaser utefter studiens syfte. Totalt 15 artiklar inkluderades till denna litteraturstudie. Insamlat data analyserades efter Fribergs anvisningar för kvalitativa litteraturstudier. Resultatet presenteras under ett övergripande tema; ”Strategier för engagemang i aktivitet” som innefattar de fyra huvudkategorierna ”Planering av aktiviteter i vardagen”, ”Selektera och prioritera aktiviteter utefter situation och sammanhang”, ”Planera det specifika utförandet” samt ”Omgivningens stöd för engagemang i aktiviteter”. Studien påvisade att personer med förvärvad hjärnskada använde sig av flera olika strategier för att möjliggöra engagemang i aktivitet men dess betydelse för individen skilde sig åt. Vissa strategier innebar att personerna själva kunde bemästra aktiviteter, medan andra strategier omfattade stöd från omgivning och personer i deras närhet för engagemang i aktiviteter. Samtidigt som stöd av andra personer främjade engagemang kunde detta upplevas som ett hinder för självständighet i aktivitet. Att planera sina aktiviteter kunde även förvärra symtom från skadan. Att tillämpa strategier kunde således medföra en problematik i aktivitet. Att samla denna kunskap har betydelse för det fortsatta arbetet inom arbetsterapi i att utforma mer precisa och individanpassade interventioner för personer med förvärvad hjärnskada och därmed bidra till en förbättrad rehabilitering. / The purpose of this study was to describe the use of strategies and its meaning for the engagement in activity for adults with acquired brain injuries. A qualitative study where used as method and 15 articles where included in this study. The collected data has been analyzed using Friberg’s suggestion for studying qualitative studies. The result is presented under an overall theme "Strategies for engagement in activities", which includes the four main categories “Planning of activities in the everyday”, “Select and prioritize activities according to the situation and context”, “Planning of the specific performance” and “The support from others for engagement in activities”. The study showed that people with acquired brain injury were using many strategies to enable engagement in activities but the value for the individual differed. Some strategies meant that the individuals independently were able to master activities, while other strategies included support from people in their environment for engagement in activities. While support from other people improved engagement, it could be perceived as a hindrance to independence in activity. Planning activities could also exacerbate their symptoms from injury. To apply strategies could thus cause problem in activity. This knowledge is important for the continued work in occupational therapy in designing more precise and individualized interventions for people with acquired brain injury and thereby improve rehabilitation.

Varje år i Sverige sker ca 24 000 skallskador på grund av yttre trauma och 30 000 strokeskador. Ett betydande antal får sekundära skador på grund av den ökade vattenhalten kring den skadade hjärnvävnaden. Föreslagen metod är att inducera vattenflöde från skadad till frisk vävnad baserat på teorin om elektroosmotiskt flöde. Teorin bakom elektroosmotiskt flöde är att ett flöde induceras då en spänning läggs över ett medium. Elektroosmotiskt flöde tillämpas i industrin och kallas då electro-osmotic dewatering (EOD). Tekniken används för avvattning av biomaterial, leror, tofu ark samt inom tumörbehandling. I arbetet har utförts flera experiment på hjärnfantomer av agarosgel för att undersöka om metoden kan användas för att leda bort vatten. Första experimentet gjordes för att bevisa att ett flöde induceras vid pålagd spänning över fantom. Andra experimentet undersöker förhållandet mellan flödet, spänningen och strömmen. Resultatet blev linjära förhållanden mellan flödet och spänningen, flödet och strömmen samt mellan spänningen och strömmen. Med litteraturkällor och experimentella resultat härleddes ett samband för att kunna bestämma flödet vid pålagt elektriskt fält. Arbetet avslutades med litteraturstudie i elektrodens material, utformning och placering. Rekommendationerna blev att använda platta elektroder med en strömtäthet under 25 mA/m2. Placeringen optimeras genom förbestämda Finite Element (FE) simuleringar av typskador. / Every year in Sweden there is about 24,000 head injuries due to external trauma and 30,000 strokes. A significant number may develop secondary damage because of the increased water content around the damaged brain tissue. The proposed method is to induce water flow from damaged to healthy tissue based on the theory of electroosmosis. The theory behind the electroosmosis is that a flow is induced when a voltage is applied across a medium. The theory of electroosmosis is applied in industry and called electro-osmotic dewatering (EOD) which is used as a drying technique for the dewatering of bio-materials, clays, tofu sheets and electroosmosis is also applied in clinical treatment of tumors. Several experiments were performed on brain phantoms consisting of agarose gel to examine whether the method can be used to divert water. The first experiment was done prove that a flow can be induced when a voltage is applied over the phantom. The second experiment was to investigate the relationship between the flow rate, voltage and current. The result showed linear correlation between flow rate and voltage, flow rate and current, and between the voltage and current. The literature sources and experimental results were referred to a relationship which is developed to determine the flow induced by electrical field. The work was completed with recommendations in electrode material, design and placement. The recommendations are to use plate electrodes at a current density under 25 mA/m2. Electrode placement is predetermined by Finite Element (FE) simulations of different types of injuries.

Trots att det har utvecklats skyddsutrustning som skyddar hjärnan mot farlig roterande kinematik inom flera områden, finns ännu ingen utrustning som skyddar boxare mot den typen av våld. Syftet med arbetet var att göra olympisk boxning och träning säkrare. Målet var att utveckla en handske som reducerar töjningen i hjärnan med minst 20 %. I det här arbetet utvecklades och testades ett antal boxningshandskar med implementerade glidskikt som skulle reducera töjningen i hjärnan som uppstår när huvudet utsätts för roterande kinematik. Testerna genomfördes med en linear impactor som slog handskarna mot ett testhuvud. Testhuvudet samlade mätdata med hjälp av nio accelerometrar. Två av prototyperna reducerade töjningen med mer än 20 % vid ett eller flera tester men de hade brister i användningsbarhet. Ingen av prototyperna uppfyllde alla mål och därför kan ingen prototyp rekommenderas för vidareutveckling men det kan konstateras att det finns potential i grundidén. / Although protective equipment has been developed that protects the brain against dangerous rotating kinematics in several areas, no equipment is yet available to protect boxers against this type of violence. The purpose of this work was to make Olympic boxing and training safer. The goal was to develop a glove that reduces the strain in the brain by at least 20 %. In this work, a number of boxing gloves with implemented sliding layers were developed and tested, which would reduce the strain in the brain that occurs when the head is subjected to rotational kinematics. In the tests a linear impactor was used, which hit the gloves against a test head. The test head collected data using nine accelerometers. Two of the prototypes reduced the strain by more than 20% in one or more tests, but they lacked in usability. None of the prototypes met all objectives and therefore no prototype can be recommended for further development, but it can be stated that there is potential in the basic idea. / <p>Betyg 2020-07-11</p>

Introduction Concussion is an increasing concern in soccer, a sport where players actively use their heads as a part of the game without being required to wear protective headgear. Protective headgear is available but studies disagree about their effectiveness. Objective The aim of this study was to evaluate the protective effectiveness of a protective soccer headgear in head-to-head impacts. Methods The KTH finite element head model was used to reconstruct a head-tohead impact in soccer that resulted in a concussion. Different impact velocities, impact angles and impact locations were simulated with the injured player without and wearing a modeled protective soccer headband. The evaluation was based on how effectively the headband reduced head kinematics and strain in the brain tissue. Results The headband reduced the head kinematics and the strain in the brain for all simulations. Increased velocity had significant effect on the peak kinematics and peak strain values. Kinematics and strain were sensitive to the impact location but impact angle parameter did not show as significant differences as the other parameters. Conclusion The protective soccer headband effectively reduced peak kinematics of the head and peak strain value in the brain for all parameters studied. Further validation is needed to see to what extent it can prevent concussion. / Introduktion Hjärnskakning är ett växande problem inom fotboll, en sport där spelarna aktiv använder huvudet i spelet men det finns inget krav på att använda något huvudskydd. Det finns huvudskydd för fotbollsspelare men tidigare studier visar inget tydligt svar på deras skyddsförmåga. Syfte Att utvärdera den skyddande förmågan av huvudskydd inom fotboll i huvudkollisioner. Metoder Två KTH finita element huvudmodeller användes för att rekonstruera en kollision som resulterade i hjärninskakning. Olika islagshastigheter, islagsvinklar och islagspunkter simulerades med eller utan huvudskydd för den skadade spelaren. Utvärderingen var baserad på hur effektivt huvudskyddet reducerade huvudkinematiken och töjningar i hjärnvävnaden. Resultat Huvudskyddet reducerade huvudkinematiken och töjningarna i hjärnan för alla islagssituationer. En ökande islagshastighet hade en signifikant effekt på de kinematiska pikvärden och hjärnvävnadstöjningarna. Kinematiken och piktöjningen var väldigt känslig mot islagspunkt medan islagsvinkel inte visade på några signifikanta skillnader. Slutsats Fotbollshuvudskyddet visade på en effektiv reduktion av huvudkinematiken och pikvärdena av hjärntöjning för alla studerade parametrar. Ytterligare validering behövs för att förstå graden av skydd mot hjärnskakning.

Alkohol har funnits sedan urminnes tider och är något som de flesta ungdomar och vuxna är bekanta med. Flertalet vet också att för mycket alkohol på lång sikt kan orsaka skador, framförallt på lever (fettlever) och njurar. Men inte alla vet att alkohol skadar hjärnan och kan ge kramper samt epilepsi. Alkohol har olika effekter på kroppen. Akut kan det öka den inhiberande och minska den excitatoriska signaleringen i hjärnan. Långvarigt kan det öka den excitatoriska signaleringen, minska den inhibitoriska samt öka alkoholtoleransen. I hjärnan är balansen mellan den inhibitoriska och excitatoriska signaleringen mycket betydelsefull och rubbningar kan orsaka skador som i sin tur kan orsaka krampanfall. Dessa krampanfall kan bli allvarliga och ibland dödliga. Studier kring sambandet mellan alkohol och epilepsi utförda av Samokhvalov et al. (2010), Devetag et al. (1983), Bråthen et al. (1999), Tartara et al. (1983), Bartolomei et al. (1997), Victor och Brausch (1967) och Hillbom (1980) har visat på olika resultat, men trots skillnaden i resultaten har korrelationen mellan alkohol och epilepsi varit tydlig. I studien av Devetag et al. (1983) hade 58 % av 153 alkoholister anfall icke relaterade till abstinens, alkoholinducering eller sjukdom/skada. Av 60 patienter med krampanfall var 30 stycken (50 %) icke relaterade till abstinens, alkoholinducering eller sjukdom/skada i studien utförd av Bartolomei et al. (1997). Bråthen et al. (1999)  utförde en studie på 142 alkoholister med krampanfall där 16 stycken (36 %) var icke-relaterade till abstinens, alkoholinducering eller sjukdom/skada. Vidare påvisade Tartara et al. (1983) i sin studie 30 patienter med krampanfall där 3 stycken (10 %) inte var relaterade till abstinens, alkohlinducering eller sjukdom/skada. Krampanfall som inte är relaterade till abstinens, akoholinducering eller sjukdom/skada är kluriga och svåra att utreda. Många forskare har försökt få insikt i och reda ut frågan om alkohols influens över utvecklingen av epilepsi och hur det skulle tänkas gå till. När kan alkoholrelaterade krampanfall klassificeras som epilepsi, vad innebär ett alkoholrelaterat krampanfall och vilka orsaker existerar som leder till att sådanan krampanfall uppstår. I den här litteraturstudien utreds kopplingen mellan alkoholism och epilepsi för att bättre förstå sambandet. Till studien har 20 vetenskapliga artiklar använts för att förstå vilka effekter alkohol har på kroppen, vad det innebär att ha epilepsi och hur de båda är kopplade. För att komma fram till ett svar på den framförda frågeställningen i studien, om långvarigt bruk av alkohol ger kramper och epilepsi, användes 7 studier vars undersökingar huvudsakligen fokuserat på alkoholister inlagda med krampanfall. Resultaten från de 7 studierna indikerar sammantaget att alkohol sannolikt kan orsaka epilepsi. Ingen av studierna har visat motsatsen. Långvarigt bruk av alkohol ger kramper och kan även ge epilepsi, men hur det går till är inte klarlagt. Samtidigt finns det många individer som missbrukar alkohol och som inte får epilepsi eller aldrig ens upplever ett enda krampanfall. / Alcohol has been used for drinking for many years and is a substance that is well known to most teenagers and adults. Most people also know that alcohol, when misused, can cause damage to both the liver and the kidneys but not as many people know about the damage alcohol can cause the brain. The damage that alcohol causes in the brain can lead to conditions where the patient can experience seizures, whitch can further devlop into epilepsy. Alcohol has different effects on the body. An immidiate response to alcohol is that the inhibitory signaling in the brain increases and the excitatory signaling decreases. When it comes to a prolonged misuse of alcohol the effects on the brain are the opposite and it can also increase the tolerance for alcohol. Inhibitory and excitatory signaling in the brain are essential and disturbance of those signals can be very damaging to the brain. The damages can develop and become permanent and it can also trigger different kinds of seizures. The seizures can in turn become very serious and fatal. Studies on the connection between alcohol and epilepsy has been conducted by Samokhvalov et al. (2010), Devetag et al. (1983), Bråthen et al. (1999), Tartara et al. (1983), Bartolomei et al. (1997), Victor och Brausch (1967) och Hillbom (1980) and have shown different results. The results however have shown a clear correlation between alcohol and epilepsi. In the study performed by Devetag et al. (1983) 58 % of 153 patients experienced seizures not related to alcohol withdrawl, alcohol induction or injury/disease. Of 60 patients who presented seizures in the study conducted by Bartolomei et al. (1997), 30 (50 %) had seizures not related to alcohol withdrawl, alcohol induction or injury/disease. A study performed by Bråthen et al. (1999) showed  16 patients (36 %) of 142 with seizures not related to alcohol withdrawl, alcohol indiction or injury/disease. Furthermore, a study conducted by Tartara et al. (1983) showed 30 patients with seizures, where 3 (10 %) of them were not related to alcohol withdrawl, alcohol induction or injury/disease. Seizures not related to alcohol withdrawl, alcohol abuse or injury/disease are difficult to investigate. Many scientists have tried to get insight in as to how alcohol can influence the ethiopathogenesis of epilepsy. What is alcohol-related seizures, what is the cause behind the seizures and how does one decide if the seizures can be defines as epilepsy. This literature review investigates the link between alcoholism and epilepsy to better understand this connection. The question of issue was ”if prolonged misuse of alcohol can lead to epilepsy” and to unravel the question, 7 studies were used. The studies main focus was alcoholism and seizures. The results from the studies indicated in total that alcohol prabably can cause epilepsy since none of the studies showed the opposite. A prolonged misuse of alcohol can lead to seizures and even epilepsy, but how this comes to be is not clear and needs to be properly investigated. Not to forget, some people who misuse alcohol do not get epilepsy and some never experience even a single seizure.