Denna uppsatsstudie har som syfte att utifrån olika myndigheters och organisationers erfarenheter samt policy och positionspapper, undersöka hur barnperspektivet kommer till uttryck i de svenska humanitära biståndsinsatserna till den humanitära krissituationen i Irak. Metoden som användes för att ta sig an forskningsområdet, barnperspektiv i det humanitära biståndsarbetet, är grundad teori. Datainsamlingen utgörs av sju kvalitativa intervjuer med myndigheter och organisationer och två textanalyser. Det humanitära biståndsarbetet är väldigt omfattande. Resultatet har utmynnat i en kärnkategori och tre underkategorier som tillsammans skapat samverkansmodellen. För att barnperspektivet ska komma till uttryck i det humanitära biståndsarbetet, är det viktigt att samverkansarbetet mellan de olika aktörerna, sker utifrån ett barnperspektiv. Det är viktigt att ett barnperspektiv kommer till uttryck i varje underkategori för att barnet och barnets behov ska realiseras i policy men också i verkligheten det vill säga i den humanitära krissituationen som utspelar sig i Irak.

<p>The aim of this paper is to map out the purposes of the United Nations Peacekeeping Operations. This is done in order to see if humanitarian tendencies have been an increasingly cause for the UN to initiate an intervention with military means. This paper uses the time period from the end of the cold war until today, since that historic occurrence increased the U.N.’s involvement in peacekeeping. By using this time span it enables the survey to indicate changes in the mapping of humanitarian interventions. The results show that the number of operations increased during the period 1990-1999. The end of the cold war enabled the members of the U.N.’s Security Council to cooperate in peacekeeping operations by sending observers. Therefore the change in the number of operations was mostly due to political and not strictly humanitarian purposes. The number of operations then decreased during the period 2000-2008. The study explains this with a more humanitarian approach in the U.N.’s peacekeeping operations. This made the operations fewer, but more comprehensive and more complicated. A consequence of this is shown in an extended average of the time period for the operations. These results is being analyzed by using the theories of realism and liberalism, along with their moral perspectives; skeptics, state-moralists, and cosmopolites. These theories reveal a transformation in the function of the UN from a skeptic realist view during the cold war, to a state-moralist view during the period 1990-1999. And finally the period 2000-2008 indicate cosmopolitan influences with more humanitarian purposes parallel to the state-moralist thinking.</p>

Samtida humanitära kriser och väpnade konflikter har blivit alltmer komplexa till sin art, med nya krav om multifunktionella och samordnade insatser. När humanitära och militära aktörer samexisterar i områden med överlappande intressesfärer uppstår ett problem. De humanitära aktörernas verklighetsuppfattning skiljer sig i förhållande till de militära aktörernas, vilket inverkar negativt på humanitär-militär samverkan. Tidigare förklaringsmodeller visar att avhållsamheten från de humanitära aktörerna att samverka med militären till stor del grundas på hårda faktorer som bl.a. ängslan för den humanitära personalens säkerhet. Med stöd av socialkonstruktionism och social identitetsteori har författaren undersökt mjuka faktorer, vilka kan visa på andra förklaringsmodeller till samarbetssvårigheterna. Undersökningen utgår från att det i policys, doktriner och rapporter rörande civil-militär samverkan finns utsagor, vilka genom diskursanalys kan skildra ett antal mjuka signifikanta faktorer, vilka inverkar på social identitetskonstruktion. Diskussion skildrar hur denna identitetskonstruktion inverkar på och kan förstås i kontexten av humanitär-militär samverkan. De humanitära aktörernas sociala identitet kan skildras utifrån karakteristik och framtagna signifikanta faktorer. Skillnader aktörerna emellan bidrar till att de agerar utifrån olika verklighetsuppfattningar. Undersökningen visar att de humanitära aktörernas identitets- konstruktion i hög grad inverkar på humanitär-militär samverkan. Genom att förstärka skillnader stärks den inre sammanhållningen och distanseringen till den andra gruppen ökar. Vår förståelse för problemet kring humanitär-militär samverkan kan ändras genom ökad kunskap och en förändrad diskurs om de humanitära aktörernas ideologiska, intresse- och maktbetonade processer.

No description available.

USA er i krig og krig fører normalt til forandringer for bruk av militær makt. De fleste av de vestligeland er iferd med å gjennomføre en omfattende omlegging av sine forsvar. General Charles C. Krulakbeskriver Three Block War. Der han metaforisk så for seg en kompleks kamparena, ikke ulik den deamerikanske styrkene møtte i den irakiske byen Fallujah.Hensikten med studien er å øke kunnskapen om Three Block War, da metaforen synes å være en godillustrasjon av dagens og morgendagens oppgavespekter komprimert i tid og rom. Studien har somambisjon å gi inspirasjon og refleksjon til omorganiseringen av de militære styrker i fremtiden samt tafrem konsekvenser for småstaten, hvis den skal operere som metaforen billedlig beskriver.Studien besvares ved å granske følgende tre spørsmålsstillinger:• Hva menes med metaforen Three Block War?• I hvilken grad kan vi finne igjen Three Block War innenfor rammen av stabiliseringsperioden iIrak med vekt på operasjonene i byen Fallujah?• Hvilke konsekvenser kan det få for militære styrker, hvis de skal operere i stridsmiljøet somThree Block War beskriver?Studien bruker en abduktiv metode og operasjonaliserer metaforen fra tre perspektiv: Low tech-, hightech- and multi-dimensjonale operasjoner.Gjennom diskusjonen er metaforen testet mot andre militære tanker og resultatet viser en tett militær ogpolitisk sammenheng. En sammenheng som kanskje ikke kan kalles ny, men implikasjonene avresultatet fører til hjertet av militær teori og praktikk.Vedlegg A: Abstract, Vedlegg B: Forkortningsliste, Vedlegg C: Kart og bilder av Fallujah, Vedlegg D;White Letter NO. 3-98 / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-uppsHylla: Upps. ChP 03-05

No description available.

Militär och civil verksamhet kan nyttja samma nätverk och vara beroende av samma digitala infrastruktur, vilket innebär att det kan uppstå svårigheter med att göra åtskillnad på vad som är civilt och vad som är militärt i samband med offensiva cyberoperationer. Offensiva cyberoperationers effekter kan dessutom vara svårkontrollerade. Följaktligen uppkommer frågan hur en offensiv cyberoperation ska genomföras med hänsyn till de humanitärrättsliga kraven på att skydda civila personer och objekt.  Syftet med uppsatsen är att undersöka hur befälhavare i Försvarsmakten ska förhålla sig till humanitär rätt vid offensiva cyberoperationer under internationella väpnade konflikter. Med avstamp i detta syfte utgår uppsatsen från följande frågeställningar:  Var går skiljelinjen mellan militära mål och civila i samband med Försvarsmaktens offensiva cyberoperationer under internationella väpnade konflikter? Hur kan sidoskador undvikas i samband med Försvarsmaktens offensiva cyberoperationer under internationella väpnade konflikter?  Frågeställningarna besvaras genom att använda rättsdogmatiskmetod med Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna som huvudsaklig rättskälla. Analysen avseende hur sidoskador kan undvikas baseras på Lockheed Martins modell, Cyber kill chain.  Uppsatsens slutsats är att det är ovidkommande för var skiljelinjen går om ett objekt ursprungligen är civilt, om användaren av objektet är civil eller om objektet delvis nyttjas för civila ändamål. Så länge objektet effektivt bidrar till militära operationer och en påverkan av objektet medför en avgjord militär fördel ska det klassificeras som ett militärt mål. Vidare är uppsatsens slutsats att informationsinhämtning och kontroll under hela operationsskedet är nyckeln till att undvika sidoskador i samband med Försvarsmaktens offensiva cyberoperationer under internationella väpnade konflikter. / Military and civilian functions can use the same network and depend on the same digital infrastructure, which means that there can be difficulties when distinguishing civilian objects from military objects during cyber operations. Moreover, the effects of offensive cyber operations can be difficult to control. Consequently, the question arises how an offensive cyber operation should be carried out in the light of the humanitarian law requirement to protect civilians and civilian objects.  The purpose of the thesis is to examine how commanders in the Swedish Armed Forces shall comply with international humanitarian law during offensive cyber operations during international armed conflicts. Based on this purpose, the thesis revolves around the following questions:  Where is the dividing line between military objectives and civilians when the Swedish Armed Forces carry out offensive cyber operations during international armed conflicts?  How can collateral damage be avoided when the Swedish Armed Forces carry out offensive cyber operations during international armed conflicts?  The questions are answered by using legal dogmatic method. Additional Protocol I to the Geneva Conventions is used as the main source of law. The analysis of how collateral damage can be avoided is based on Lockheed Martin's model, Cyber kill chain.  The conclusion of the thesis is that it is irrelevant whether an object is originally civilian, if the user of the object is civilian or if the object is partly used for civilian purposes. As long as the object effectively contributes to military actions and an impact on the object entails a definite military advantage, it shall be classified as a military objective. Furthermore, the thesis concludes that information gathering and control throughout the operation is the key to avoiding collateral damage when the Swedish Armed Forces carry out offensive cyber operations during international armed conflicts.

Unarmed aerial vehicles, also known as drones together with other advanced technology suchas the use of satellite pictures, Artificial intelligence, Radio-frequency identification (RFID),mobile technology and 3D printers can play a critical role in distributing provisions to remoteareas. The aim of this paper was to review the literature regarding using drones and otheradvanced technology during humanitarian crises. Furthermore, the aim was to see howhumanitarian organizations could use this technology to distribute provisions to remote areasand to build a greater understanding of the subject. We employed a systematic literaturereview methodology and defined search strings. Searches were made on Google scholar andOneSearch with 22 different keyword combinations. A total of 24 papers were included in thereview after screening through papers using the keyword combinations. The results indicatethat there are several benefits with using unarmed aerial vehicles and other advancedtechnology to provide provisions to remote areas. The benefits derived from using this typeof technology range from reducing response time during humanitarian crises thus helping tosave more lives, to being environmentally friendly as the carbon dioxide levels are lower thanconventional very by airplanes, trucks and cars. However, several difficulties and downsideswere identified as well. Such as where to station the drones and where to load and unload theprovisions that were provided by the drones.

No description available.

De humanitära interventionerna (HI) som genomfördes i slutet på 1990-talet gav upphov till en mängd diskussioner såväl som skapande skiljaktigheter mellan världens nationer. Detta hade sin grund i de bakslag som de genomdrivande insatserna resulterade i. Med hänsyn till detta ämnar denna studie till att ta reda på utfallen av de humanitära interventionerna i fallen Rwanda samt Kosovo.  Utöver detta är syftet att se över FN:s lärdomar av dessa unika fall och utöka förståelse. Med anledning av detta används en jämförande fallstudie med innehållsanalystik insats såväl som FN:s principer om förpliktelser, efterlevnad samt genomdrivandet som grund för det teoretiska ramverket. Först undersöks utvecklingen av både fallen fram till den tidpunkten för argumentationer av hur genomdrivandet skulle framföras. Vilket slutligen leder till de utfallen samt lärdomar som medfördes i takt med händelseförloppen av både fallen. Resultaten från denna analys kommer därför att ge en bredare översyn av humanitära interventioner såväl som hur väl FN följer sina principer i praktiken. Materialet som används i denna studie är publicerade FN resolutioner från säkerhetsrådet såväl som forskningsstudier gjorda av personer med expertis i detta område. Denna studie fann att utfallen av både Rwanda samt Kosovo ledde till bakslag såväl som konsekventa efterföljder. Där operationerna som genomdrevs hade felbedömt sammanhanget på hur allvarlig situationerna var i både fallen. Med åtanke på detta kan lärdomar från dessa operationer bli användbara i framtida interventioner.