I den här studien undersöks hur samverkan fungerar i arbetet med våld i nära relation utifrån personers erfarenheter av arbetet. Våld i nära relation är ett globalt folkhälsoproblem som främst drabbar kvinnor och kan leda till hälsokonsekvenser som både är fysiska och psykosociala. Våld i nära relation kan ske på många sätt och yttra sig som psykiskt våld, fysiskt våld, sexuellt våld samt försummelse. Eftersom att våld i nära relation är en komplex fråga kräver det många aktörers samlade samverkan för att kunna garantera att våldsutsatta individer och våldsutövare får rätt stöd och bästa möjliga hjälp. De aktörer som är iblandade i samverkansarbetet kring våld finns i alla samhällsnivåer och kan vara både statliga och icke-statliga organisationer och samverkan kan ske inom organisationer eller mellan dem.  Studiens syfte var att undersöka erfarenheter av hur samverkan fungerar i arbetet med våld i nära relation. För att besvara studiens syfte användes en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Ett nätverksurval genomfördes för att få kontakt med intervjupersoner. Sju kvinnor och en man intervjuades och en manifest innehållsanalys genomfördes för att analysera det insamlade materialet.  Resultatet av studien visar att intervjupersonerna upplever att samverkan mellan aktörer är avgörande i arbetet med våld i nära relation. Intervjupersonerna menar också att det måste finnas rätt förutsättningar för en fungerande samverkan där tid, resurser, ekonomiska medel och närhet lyfts fram som avgörande. Resultatet har tydliga kopplingar till RDIC-modellen som används för att utvärdera samverkan.  Olika resurser i form av tid, ekonomiska medel, personal och närhet till varandra både gällande avstånd och perspektiv och kunskap anses viktigt i samverkansarbetet. De utmaningar som finns kring samverkan i arbetet med våld i nära relation är skilda uppfattningar om vem som initierar samverkan, otydlig ansvarsfördelning, skillnader i kunskapstraditionerna, att arbetet sker i stuprör inom den egna organisationen samt en hård sekretess och tystnadsplikt kring individen. Då våld i nära relation är ett område med många inblandade aktörer måste dessa kunna samverkan för att garantera att insatser som riktas mot individen leder till adekvat hjälp och stöd för denne.

The aim of this study is to understand what type of experience the social workers in child protection, in the children and family unit at the social services, have of working with fathers and their children exposed to domestic violence and identify construction of genders bias to the social workers in child protections work. I intend to analyze the experiences of the social workers in child protection had with working with battered fathers and children by Johnssons (1995) and Isdal (2017) psychological strategies that’s been used in strategies in practices of abuse, situational abuse, systematic abuse, the theories of gender and masculinities and Nils Christies theory of the ideal victim. Further on I tried to find out how the social workers in child protection understand women/mother’s abuse towards fathers. Finally, I wanted to know which help and support the battered fathers and their children are given. To find the answers of the study’s aim and approach to the problems, I have used a qualitative study where I have interviewed nine social workers in child protection in the children and family unit at the social services in three different cities. My empirical material shows different experiences of working with battered fathers and their children. Seven out of nine social workers in child protection had no experience of working with fathers that have had been exposed to sexual abuse by their children’s mother. Six out of nine social workers in child protection had experience of working with fathers that had been subject of physical abuse. Working with fathers that had been exposed of psychological abuse by their children’s mother seven out of nine social workers in child protection had experience of. Two out of nine social workers in child protection had met fathers that had been exposed to financial abuse by their children’s mother. None of the social workers in child protection had experience of working with fathers that have been exposed to negligence from their children’s mother. Eight out of nine social workers in child protection stated that battered men might be ashamed of being abused and find it hard to talk about it. Social workers in child protection contemplated that men are ashamed of being abused because they are stronger and physical bigger than the women. The majority of the social workers in child protection advised that battered fathers get the same protection, help and support that as if it was a battered mother. Some examples of what help an abused father can get is protected living, therapy and there is a domestic violence hotline for men. A few social workers in child protection argue that the battered fathers and their children get less help compared to battered mothers and their children. The majority of the social workers in child protection stated that it is easier to ii observe and pay attention to battered mothers and their children compared to battered fathers and their children.

Titel:” To Save a Perpetrator”  An interview study about domestic violence and the treatment of the perpetrator The purpose of this study was to investigate the treatments available to perpetrators of domestic violence. The study is based on qualitative interviews with four people who all work with perpetrators of domestic violence in some way. The result has been analyzed with the help of attachment theory, behaviorism, violence - dominance and masculinity. The results show that there are various forms of treatment for the perpetrators. According to the interviewees there is no follow-up on whether the efforts help. The interviewees also described that these treatments are all individually adapted to the perpetrator's needs and that there is a resistance among the perpetrators to be included in group treatments. In addition, the treatments were described as often related to volunteerism under some constraint. The lack of attachment and the complexity of the treatment are discussed.

Syfte och frågeställningar Syftet var att undersöka om psykisk ohälsa var mindre förekommande hos fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld, jämfört med ej fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld. Frågeställningarna var; för grupperna fysiskt aktiva kvinnor och ej fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld skiljde sig (1) grad och symtom av Post traumatiskt stress syndrom (PTSD)? (2) grad och symtom av depression? (3) grad och symtom av stress? Metod Urvalet var 97 kvinnor som erfarit intimt partnervåld. Kvinnojourer kontaktades via mail och stödgrupper för våld i nära relationer kontaktades på Facebook. Data samlades in via en digital anonym enkät som innefattade tre validerade enkäter; PCL-5 för PTSD, MADRS-S för depression och PSS-10 för stress, samt fem egenkonstruerade frågor och två utav Socialstyrelsens indikatorfrågor om fysisk aktivitet. Grupperna fysiskt aktiva och ej fysiskt aktiva analyserades. Graden av PTSD, depression och stress utvärderades ifrån totalpoängen på PCL-5, MADRS-S och PSS-10. Symtomen utvärderades utifrån de enskilda frågorna. Resultat Medelvärdet på PCL-5 för fysiskt aktiva var 39.3, och 44.9 för ej fysiskt aktiva (p=0.14). Medelvärdet på MADRS-S var 20.2 för fysiskt aktiva, och 22.1 för ej fysiskt aktiva (p=0.43). Båda medelvärdena klassades som “hög sannolikhet för egentlig depression om tillståndet varat mer än två veckor” enligt gränsvärden. Medelvärdet för fysiskt aktiva på PSS-10 var 22.1, och 23 för ej fysiskt aktiva (p=0.53). Tre symtom visade signifikanta skillnader mellan grupperna, mindre symtom rapporterades av de fysiskt aktiva kvinnorna. Symtomen för PTSD var; “problem att minnas den stressfulla upplevelsen” (p=<0.02) och “förlust av intresse i aktiviteter som du brukade njuta av” (p=<0.05). För stress var symtomet; “känt att du var oförmögen att kontrollera de viktiga sakerna i ditt liv” (p=<0.05). Slutsats Graden av PTSD, depression och stress skiljde sig inte hos fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld, jämfört med ej fysiskt aktiva kvinnor som erfarit intimt partnervåld. P-värdet var 0.14 på PCL-5, två frågor hade signifikant skillnad och skillnaden mellan medelvärdena var större än MADRS-S och PSS-10. Den psykiska sjukdom som var närmast att påvisa signifikant skillnad var PTSD, där fysiskt aktiva hade lägre medelvärde.

Bakgrund: Kvinnor som utsätts för våld i nära relation söker oftare vård, men alla får inte den hjälp som behövs. Vårdpersonal kan sakna beredskap och kunskap för att identifiera våldsutsatta kvinnor. Oupptäckt våld i nära relation medför negativa konsekvenser för kvinnan och samhället. Syfte: Undersöka hur kvinnliga patienter upplever att få frågan om våld i nära relation, hur de vill bli tillfrågade och hur de upplever det att inte bli tillfrågad. Metod: En integrativ litteraturöversikt baserad på 10 kvalitativa artiklar från databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Kategorier som framkom ur resultatet var upplevelser av att bli tillfrågad, upplevelser av olika tillvägagångssätt och upplevelser av att inte bli tillfrågad. Från dessa kategorier bildades underkategorier som samlade patienters tankar och känslor. De flesta kvinnor uppskattade att bli tillfrågade om våld i nära relation, för andra uppstod det en rädsla inför frågan. Kvinnor som inte blev tillfrågade kände att de inte var prioriterade Vårdpersonalen behöver definiera våld, eftersom våldet kan ha normaliserats och deras bemötande vid tillfrågandet samt miljön har betydelse om kvinnan väljer att erkänna sin våldsutsatthet. Frågan bör ställas vid olika tillfällen. Slutsats: Frågan om våld i nära relation är uppskattad, kvinnor kan dock uppleva rädsla av att svara på frågan. Det är viktigt att sjuksköterskan vågar fråga om våldsutsatthet vid olika tillfällen och ger ett bra bemötande i en trygg miljö. Kvinnor kan känna sig mindre prioriterade om inte frågan ställs. / Background: Women that are victims of intimate partner violence seek care more often, but not all of them receive the care that they need. Caregivers can lack knowledge and preparedness to identify abused women. Undetected intimate partner violence can result in negative consequences for both the woman and society. Aim: To describe women’s experiences of being asked about violence in intimate partnership, how they want to be questioned and how they felt when they did not get the question. Method: An integrative literature review based on 10 qualitative articles from the databases PubMed and CINAHL. Results: The categories that emerged was; experiences of being questioned, experiences of different approaches, and experiences of not being asked. From these categories, subcategories were built that gathered patients’ thoughts and feelings. Most of the women appreciated being asked about intimate partner violence, but some felt scared when they got the question. Women who were not asked felt that they were not prioritized. Caregivers should define abuse, because the abuse could have been normalized. The caregivers’approach when questioning and the environment are significant if the women choose to admit they are exposed to violence. The question should be asked at different occasions. Conclusion: The question about intimate partner violence is appreciated, but it can also lead to a feeling of fear when answering the question. It is important that nurses dare to ask about violence exposure at different occasions and that the women are well treated in a safe environment. Women can experience that they are not prioritized if no one asks the question.

The aim of this study was to examine the perceptions within social services regarding men who are victims of domestic violence based on how gender, sexuality, masculinity and victimhood was constructed in the social workers' statements. Eight qualitative interviews were conducted with nine social workers who work within the social services and meet people who are victims of domestic violence. A social constructionist scientific approach has permeated the study and theories of gender, heteronormativity, masculinity and the ideal victim has served as the study’s theoretical views. The results of the study showed that some of the social workers ascribed men specific characteristics such as strength and fearlessness. This showed how gender and masculinity was constructed in the social workers' statements. Furthermore, the results showed that their statements often based on a heterosexual norm and on the assumption that the woman was the victim and the man the perpetrator of domestic violence. Thus, sexuality and victimization were constructed in relation to gender. This showed that the social workers had certain perceptions regarding vulnerable men, meaning that men often were made ​​invisible as victims of domestic violence in the social workers' statements. At the same time, this may be because of the fact that the social workers mostly or exclusively have met women who are exposed to violence by their male partner. In addition to this, all social workers expressed an openness and awareness that even men are victims of domestic violence in same-sex and different-sex relationships. / Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka föreställningar som finns inom socialtjänsten om män som utsätts för våld i nära relation utifrån hur kön, sexualitet, maskulinitet och offerskap konstrueras i socialarbetares uttalanden. Åtta kvalitativa intervjuer har genomförts med nio socialarbetare som är verksamma inom socialtjänsten och möter personer som utsätts för våld i nära relation. Ett socialkonstruktionistiskt vetenskapligt synsätt har genomsyrat studien och teorier om genus, heteronormativitet, maskulinitet och det idealiska offret har tjänat som studiens teoretiska utgångspunkter. Studiens resultat visade att en del av socialarbetarna tillskrev män specifika egenskaper, såsom styrka och orädsla. På så sätt konstruerades kön och maskulinitet i socialarbetarnas uttalanden. Vidare visade resultatet att socialarbetarna ofta talade utifrån heteronormen och utifrån kvinnan som offer och mannen som förövare av relationsvåld. Detta visade hur sexualitet och offerskap konstruerades kopplat till kön. Socialarbetarna hade således vissa föreställningar om utsatta män, innebärande att män ofta osynliggjordes som offer för relationsvåld i socialarbetarnas uttalanden. Detta kan tänkas bero på att socialarbetarna mestadels eller uteslutande hade mött kvinnor som utsätts för våld av sin manliga partner. Samtliga socialarbetare gav dessutom uttryck för en öppenhet och medvetenhet om att även män utsätts för relationsvåld i samkönade och olikkönade relationer.

Män utsatta för våld i nära relationer är en målgrupp som får begränsad uppmärksamhet i vårt samhälle. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur män utsatta för våld i nära relationer bemöts av sociala aktörer, som myndigheter, ideella organisationer och kommunala projekt som arbetar med mansfrågor. För att få en djupare förståelse av bemötandet använde vi en kvalitativ metod och genomförde semistrukturerade intervjuer. Respondenterna som intervjuades var aktiva inom ovannämnda verksamheter, och hade varit i kontakt med män utsatta för våld i nära relationer. Den teoretiska utgångspunkten i studien har främst varit Connells teori kring maskuliniteter. Resultaten visar att verksamheterna i denna studie bland annat arbetar individuellt och psykosocialt med målgruppen. Skam och föreställningar kring manligt och kvinnligt samt att maskuliniteten kan utmanas påverkar männens hjälpsöksbeteende. Utbildning kring föreställningar om manligt och kvinnligt samt heteronorm är viktigt för att kunna bemöta målgruppen på ett bra sätt. Vidare visar resultaten att ett inkluderande, förtroendefullt och öppet förhållningssätt, mellan professionell och klient, är viktigt för bemötandet av målgruppen. / Male victims of domestic violence is a group that gets limited attention in our society. The purpose of this study was to examine how male victims of domestic violence are treated by social actors, such as authorities, nonprofit organizations and municipal projects working with male issues. To gain a deeper understanding of attitudes towards this group of men, we used a qualitative approach and conducted semi structured interviews. Respondents, active in above mentioned organizations, who were interviewed, have been in contact with the target group. The theoretical base in this study has been Connell´s theory of masculinities. The results show that the organizations primarily work with the male victims individually, using a psychosocial method. Emasculation, shame and stereotypes of masculinity and femininity can affect men’s help-seeking behavior. Education concerning stereotypes of masculinity and femininity and the heterosexual norm is important to be able to respond to male victims of domestic violence in a good way. Furthermore, the results show that an inclusive, trusting and open relationship, between the professional and the client, is important for the response to the target group.

Social workers ideas about what domestic violence is influence their ability to recognize vio-lence in cases where this occurs. Social workers awareness and understanding of domestic violence can also influence the handling of these cases. Education on the subject domestic violence can increase social workers knowledge about, awareness and handling of violence. The present study aims to investigate how social workers in child protection investigations understand, recognize and interpret domestic violence and which interventions the social workers suggest. This is a qualitative vignette study in which semi-structured interviews was carried out with social workers working with child protection investigations. The result of the interviews has been analyzed using a social constructionist perspective and the theoretical concepts victims and perpetrators based on various forms of domestic violence. This study shows that the understanding and the interpretations by the participating social workers of domestic violence and victims and perpetrators influences if and how they recognize violence, which in turn influences their choices of interventions. / Socialarbetares föreställningar om vad våld i nära relation är påverkar om de uppmärksammar våld i de fall det förekommer. Hur socialarbetare uppmärksammar och förstår våldet kan ock-så påverka hanteringen av dessa ärenden. Utbildning i ämnet våld i nära relation kan påverka socialarbetares kunskap och uppmärksamhet på, samt hantering av, våld. I studien avser vi att undersöka hur socialarbetare som arbetar med barnavårdsutredningar förstår, uppmärksammar och tolkar våld i nära relationer samt vilka insatser socialarbetarna föreslår. Detta är en kvali-tativ vinjettstudie genomförd genom semistrukturerade intervjuer med socialarbetare som arbetar med barnavårdsutredningar. Intervjuerna har analyserats med hjälp av ett socialkon-struktionistiskt perspektiv samt de teoretiska begreppen offer och förövare utifrån olika for-mer av våld i nära relation. Denna studie visar att de deltagande socialarbetarnas förståelse och tolkningar av våld i nära relation samt offer och förövare påverkar om och hur de upp-märksammar våld, vilket i sin tur påverkar val av insatser vid utredning av familjer där våld förekommer.

The aim of this qualitative study was to explore which inner conceptions about the abused older women the professional social workers had and how they experienced the enconter of an abused old woman in an intimate partner relation. The theoretical background is social construction by Berger and Luckmann. This theory was uset to analyze the transcribed interviews. This study is based on nine interviews with five professionals in social services, three volunteers from the voluntary sector and one social worker who worked in a community based support group for abused older women. The result of this study shows that older women were often abused, by a relative they were dependent on, in their home. The participants describe emotions of insecurity and frustration in their efforts to help the older women. They also described difficulties in creating confidence with the women. The conclusion is that the abused older women don´t always get the support of interventions from the social service agencies.

Background: In 2015, 17,000 reports were made of about assault cases in Sweden. In 46% of the reports the perpetrator was in a close relationship with the victim. When the victims of violence seek care, healthcare staff lacks routines and resources to pay attention to and respond to women adequately, despite the fact that the healthcare system has legal responsibility to prevent, detect and identify violence. Hence the interest in how healthcare professionals meet these women and what routines and resources are available in health care to support women with violence. Aim: The literature review’s aims was to map the encounter of women who are exposed to violence in close relationships with a male partner. Method: A general literature review based on qualitative and quantitative articles. Result: Healthcare professionals pay attention to and rarely respond to vulnerable women in healthcare due to lack of knowledge and education. Lack of routines and resources prevents healthcare professionals from responding to and providing adequate support to women with violence. Conclusions: The conclusion that can be drawn is that the predominantly affected person's lack of treatment and the lack of routines and resources of the healthcare system is the woman who is the victim of violence. Suggestions for Continuing Research: To research how healthcare is working with the shortcomings that presents in the encounter of women who experience intimate partner violence / Bakgrund: År 2015 gjordes 17 000 anmälningar om misshandelsbrott i Sverige. I 46% av anmälningarna var gärningsmannen i en nära relation med offret. När de våldsutsatta kvinnorna söker vård saknar vårdpersonal rutiner och resurser för att uppmärksamma och bemöta kvinnorna på adekvat sätt, trots att hälso- och sjukvården har lagstadgat ansvar att förebygga, upptäcka och identifiera våld. Därav intresset för hur vårdpersonal bemöter dessa kvinnor och vilka rutiner och resurser som finns inom hälso- och sjukvården att ge stöd till våldsutsatta kvinnor. Syfte: Litteraturöversikten syftade till att kartlägga hälso- och sjukvårdens bemötande av kvinnor som utsätts för våld i nära relation av en manlig partner. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultat: Vårdpersonal inom hälso- och sjukvården uppmärksammade och bemötte sällan våldsutsatta kvinnor i vården på grund av bristande kunskap och utbildning. Brister i rutiner och resurser hindra vårdpersonalen från att bemöta och ge adekvat stöd till våldsutsatta kvinnor. Slutsatser: Slutsatsen som kan dras är att den som främst drabbas av vårdpersonalens bristande bemötande samt hälso- och sjukvårdens bristande rutiner och resurser, är den våldsutsatta kvinnan. Förslag på fortsatt forskning: Efterforska vidare hur hälso- och sjukvården arbetar med bristerna som framkommer i bemötandet med våldsutsatta kvinnor.