SAMMANFATTNING Introduktion Mäns våld mot kvinnor har under lång tid varit ett utbrett samhällsproblem. Hälso- och sjukvården har ett ansvar att identifiera och erbjuda stöd vid våldsutsatthet. Kunskap om bemötande vid våld i nära relation ökar kvinnors benägenhet att berätta om sin utsatthet.  Syfte Syftet med litteraturstudien var att beskriva upplevelser av bemötande från hälso- och sjukvård hos kvinnor som utsatts för våld i nära relation.  Metod En litteraturstudie med deskriptiv design och en kvalitativ ansats som grundar sig på tio orginalartiklar. De inkluderade artiklarna var publicerade mellan 2014-2024 och har analyserats tematiskt. Den teoretiska referensramen i arbetet utgörs av Hildegaard Peplaus interaktionsteori. Huvudresultat Resultatet synliggjorde våldsutsatta kvinnors upplevelser av faktorer som varit stödjande respektive hämmande i vårdens bemötande. Syftet besvarades i huvudkategorierna stödjande och hämmande faktorer, vilka innehöll fem respektive fyra underkategorier. Huvudkategorin stödjande faktorer täckte underkategorierna avlastning, tillit, information, samhörighet och tillgänglighet. Huvudkategorin hämmande faktorer täckte underkategorierna hotad integritet, bristande engagemang, diskriminering samt förminskande och skuldbeläggande.  Slutsats De primära resultaten i studien visade att hämmande faktorer har påverkat kvinnors relation till vården negativt och att stödjande faktorer har påverkat relationen positivt, vilket ökat kvinnors möjlighet att ta emot stöd. Kvinnor har genomgående beskrivit att raka frågor, initiativtagande och individanpassat stöd varit framgångsfaktorer i vårdens bemötande. / ABSTRACT Introduction Men's violence against women has long been a widespread social problem. The healthcare system has a responsibility to identify and offer support in cases of intimate partner violence. Knowledge of how to respond to intimate partner violence increases women's inclination to talk about their vulnerability. The aim The purpose of the literature study was to describe experiences of treatment from healthcare in women who were exposed to intimate partner violence. Method A literature study with descriptive design and qualitative approach based on ten original articles. The included articles had been published between 2014 and 2024 and have been analyzed thematically. The theoretical frame of reference in the work is Hildegaard Peplau's interaction theory.  Results The results showed female victims of intimate partner violence's experiences of supporting as well as inhibiting factors, in the treatment from healthcare. The aim was answered in the main categories supporting and inhibiting factors, which contained five, respectively, four subcategories. The main category supporting factors covered the subcategories unburdening, trust, information, affinity and availability. The main category inhibiting factors covered the subcategories threatened integrity, lack of commitment, discrimination, diminishing, and victim blaming. Conclusion The primary results showed that inhibiting factors have negatively affected women's relationship with healthcare and that supporting factors have positively affected the relationship, increasing women's ability to receive support. Throughout, women have described forward questions, taking initiative, and inividualized support as success factors in the treatment from healthcare.

Denna litteraturstudie syftar till att utforska konsekvenserna av våld i nära relationer förbarn som bevittnar det, samt vilka insatser och stöd som erbjuds till dessa barn.Genomförandet av studien involverade en kvalitativ systematisk litteraturgenomgångdär elva relevanta artiklar valdes för att besvara studiens syfte. Resultaten visar att våld inära relationer är ett bekymmersamt samhällsproblem som har allvarliga konsekvenserför barnen som utsätts för det. Utöver de omedelbara fysiska och emotionella skadornakan barnen också uppleva långsiktiga effekter på sin hälsa, välbefinnande ochlivschanser. Studien pekar på behovet av att förbättra systemprocesser och samarbetemed externa organisationer för att erbjuda ett omfattande stödnätverk för barn ochfamiljer påverkade av våldet. Studiens slutsats betonar behovet av ökad medvetenhetom de kortsiktiga och långsiktiga konsekvenserna av våld i hemmet för barn. Det ärviktigt att erbjuda tillräckligt stöd för att främja deras välbefinnande och framtidautveckling. Detta kräver en framåtblickande strategi för att förbättra situationen för barnsom bevittnar våld i hemmet.

Protecting children from domestic violence is essential for ensuring their safety and well-being. School nurses are uniquely positioned to identify risks and exposure to domesticviolence through mandatory health examinations without the childrens guardians. This qualitative study with thematic content analysis design explores the role of school nurses inearly detection of domestic violence and their collaboration with social services when violence is identified. Data were collected through five semi-structured interviews with schoolnurses, analyzed using trauma theory and the theory of institutional logics. The results highlight the crucial role of school nurses in childrens lives by identifying and addressing domestic violence. Through regular health check-ups and the use of health surveys, they candetect early domestic violence and provide support, which is critical for childrens safety andwell-being. This study contributes to the discourse on preventive measures and collaborative approaches in safeguarding childrens well-being amidst domestic violence. / Att skydda barn från våld i nära relation är avgörande för att säkerställa deras säkerhet och välbefinnande. Skolsköterskor har en unik position för att identifiera risker och exponering för våld i nära relation genom obligatoriska hälsoundersökningar och att de möter barn utan vårdnadshavare. Denna kvalitativa studie med tematisk innehållsanalysutforskar skolsköterskans roll i tidig upptäckt av våld i hemmet och deras samarbete med socialtjänsten när våld identifieras. Data samlades in genom fem semistruktureradeintervjuer med skolsköterskor, analyserade med hjälp av traumateori och institutionella logiker. Resultaten belyser skolsköterskornas avgörande roll i barns liv genom att identifiera och hantera våld i nära relationer. Genom regelbundna hälsokontroller och användning av hälsoundersökningar kan de upptäcka tidigt våld i hemmet och ge stöd, vilket är avgörande för barns säkerhet och välbefinnande. Denna studie bidrar till diskussionen om förebyggande åtgärder och samarbetsaspekter för att säkerställa barns välbefinnande om våld förekommer.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett globalt samhällsproblem som drabbar många kvinnor varje år. Detta orsakar stora konsekvenser för deras hälsa och kan även leda till deras död. I distriktssköterskors uppgift ingår att arbeta hälsofrämjande för att lindra lidande, förebygga ohälsa samt att upptäcka våld i nära relation. Syfte: Studiens syfte var att beskriva distriktsköterskors erfarenhet av att fråga och agera vid våld i nära relation i mötet med kvinnor i primärvård. Metod: En kvalitativ studie tillämpades med öppna frågor. Vid analysen av materialet användes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att distriktssköterskor saknar tydliga rutiner för att möjliggöra att frågan om våld i nära relation ställs, men att de ändå frågar vid tecken på eller misstanke om våld. De aspekter som skapar en känsla av trygghet för vid dessa svåra möten är stöttning av kollegor och chefer. Essensen av fenomenet byggs upp av tre kategorier: Vad påverkar att fråga eller inte fråga om våld i nära relation; Förutsättningar som möjliggör att frågan ställs samt Att agera efter att frågan ställs. Konklusion: Det behövs tydligare rutiner samt ytterligare kunskap för att möjliggöra för distriktssköterskor att i större omfattning fråga om våld i nära relation. / Background: Intimate partner violence is a global health issue that effects many women and their well-being each year and it can also cause their death. A district nurse’s task is to promote health, prevent suffering and to identify intimate partner violence.  Aim: The purpose of the study was to describe district nurses' experience of asking and acting on intimate partner violence in the meeting with women in primary care.  Method: A qualitative study was applied with open questions. A qualitative content analysis was used in the analysis of the material.  Findings: The result showed that district nurses lack clear routines to enable the question of IPV to be asked, but they do ask when signs of intimate partner violence are present. The aspects that make district nurses feel safe in those difficult meetings are support from colleagues and managers. The essence of the phenomenon is built up by three categories: What affects asking or not asking about intimate partner violence; Conditions that enable the question to be asked and Acting after the question is asked.  Conclusion: Clearer routines and knowledge are needed to enable district nurses to ask more extensively about intimate partner violence.

Våld i nära relation är ett utmanade samhällsproblem och präglas av komplexa känslomässiga relationer. Studiens syfte är att undersöka hur förtroende för och stöd från myndigheter samt privata sociala relationer kan ha påverkat kvinnor som lever eller har levt med våld i nära relation. Syftet berör även hur kvinnorna upplevde våldet och relationen till våldsutövaren. För att uppnå syftet har studien genomförts med kvalitativ metod, genom intervjuer med åtta kvinnor. Empirin har analyserats med hjälp av teorierna Sociala band, Socialt kapital, Livsvärld och system samt Beroende och medberoende. Sammanfattningsvis visade resultatet att stöd från både privata sociala relationer och myndigheter har varit avgörande för kvinnornas situation. Förtroendet som presenteras i resultatet påverkades genomgående av stöd och kunskapsnivån hos både privata sociala relationer och myndigheter. Upplevelserna som fångats upp via intervjuerna har även bidragit med en ingående förståelse av våldet och relationen till våldsutövaren, vilket har format kvinnornas upplevda stöd och förtroende. / Domestic violence is a challenging societal problem and is characterized by complex emotional relationships. The aim of this study is to investigate how trust in and support from authorities as well as private social relationships have influenced women who are or have been living with domestic violence. The purpose also includes how the women experienced the violence and their relationship with the perpetrator. To achieve this aim, the study was conducted using a qualitative method, through interviews with eight women. The empirical data has been analyzed using the theories of Social Bonds, Social Capital, Lifeworld and System, as well as Dependency and Codependency. In summary, the results showed that support from both private social relationships and authorities has been crucial for the women's situations. The trust presented in the results was consistently influenced by the level of support and knowledge of both private social relationships and authorities. The experiences captured through the interviews have also contributed to an in-depth understanding of the violence and the relationship with the perpetrator, which has shaped the women's perceived support and trust.

The purpose of this essay has been to understand the experiences of people who are victims of domestic violence and especially a part of psychological violence called gaslighting. This is to achieve a deeper understanding for the phenomenon and to see if gaslighting can manifest itself in different ways. The qualitative research has been conducted by analyzing life stories through autobiographical literature. The qualitative content analysis was done using the normalisation process as theoretical view, where the concepts of internalisation, isolation and adaptation have been used.  The results of the study show that gaslighting essentially consists of confusing the victim and making them doubt themselves and their world view. It is a process that usually goes on for a long time. The experiences of gaslighting occur in different contexts, but mainly at home behind closed doors. Furthermore, the results show that the gaslighter can use several different methods to create self-doubt. These include crazy-making, silent-treatment, threats to leave the relationship and insults.

Syftet med undersökningen var att utifrån beskrivningar från professionella socialarbetare, som arbetat med kvinnor som varit utsatta för mäns partnervåld, analysera vilka konstruktioner dessa professionella socialarbetare hade av den här klientgruppens situation. Frågeställningen var vilka konstruktioner ett urval av professionella socialarbetare, som arbetat med kvinnor som varit utsatta för mäns partnervåld, hade. Frågeställningen var fokuserad på följande teman: kvinnans livsvärld, förhållandet till mannen, våldet i relationen och faktorer för att stanna kvar i- respektive faktorer för att lämna förhållandet. Metoden var semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Fem professionella socialarbetare från olika kvinnojourer och socialtjänster intervjuades. Resultaten analyserades utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv samt med stöd från tidigare forskning. Undersökningens viktigaste resultat och slutsats var att de professionella socialarbetarnas konstruktion av den misshandlade kvinnans situation var att hela kvinnans livsvärld påverkades negativt av mannens misshandel. Kvinnan var ambivalent i sitt förhållningssätt till mannen och hon levde hela tiden på hoppet om att mannen skulle förändra sig. Kvinnan upplevde inte våldet som något normalt och hon gjorde alltid på något sätt motstånd mot våldet. / The aim of this study was to analyze the social constructions social workers formed as result of working with women who had been victims of male partner violence. The social constructions analyzed came from the social workers descriptions of the client group’s situation. The question addressed was what social constructions a selection of social workers had that had worked with women who experienced violent abuse from men that they lived in a relationship with. The question was focused on the following themes: the women´s life conditions, the relationship to the man, the violence in the relationship, and what the factors affected whether the woman stayed or left the abusive relationship. The method used was semi-structured qualitative interviews. Five professional social workers from different shelters and social services institutions were interviewed. The interviews were analyzed from a social constructionist perspective with support from earlier research in the area. The most important finding from the study, and conclusion, was that the social constructions the professional social workers made from working with the abused woman was that the entire life situation of the abused women was negatively affected by the abuse from the man. The abused women were ambivalent in their approach to the abusive man, and they lived on the hope that the abusive man would change his abusive ways. The women did not experience the violence as something normal and they always resisted the violence in some way.

I likhet med många andra länder har våld i nära relation, sexuellt våld och våld mot barn uppmärksammats mer och mer i Sverige de senaste fem decennierna. I takt med att kunskapen om våld i nära relation har ökat har det också vuxit fram en kritik mot brister inom rättsväsendet, i synnerhet när det gäller att ge skydd och upprättelse till de som utsätts för dessa former av våld. Genom denna utveckling ställs det idag andra krav på de rättsliga aktörerna gällande kunskap och bemötande. Syftet med denna avhandling är att utforska hur relationsvåldsspecialiserade åklagare förhandlar om sina professionella identiteter i relation till de förändrade diskurserna om professionalitet inom rättsväsendet. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med 32 relationsvåldsspecialiserade åklagare på åtta åklagarkammare runt om i Sverige. Utifrån en narrativ och emotionsteoretisk ansats belyser avhandlingen hur dessa åklagare iscensätter en respektabel professionalitet i relation till möten med målsägande, tilltalade och rättsliga aktörer samt i relation till särskilda arbetsuppgifter, så som att leda förundersökningar, fatta beslut om åtal samt vara part i rätten. Avhandlingen synliggör de normativa motsättningar och spänningar som åklagarna upplever och hanterar i sitt arbete. I sina narrativ rör de sig mellan, och förenar, positioneringar kring objektivitet-engagemang, rationalitet-magkänsla, skepticism-lyhördhet, auktoritet-ödmjukhet, distans-närhet och iscensätter på detta sätt en komplex professionell respektabilitet. En av avhandlingens centrala slutsatser är att den professionella respektabiliteten iscensätts genom en prövande och ambivalent hållning till den auktoritet och makt som arbetet bygger på. Genom berättelser om tvivel och maktlöshet, snarare än genom berättelser om ofelbarhet och autonomi, konstrueras professionalitet som ett lärande, reflexivt projekt. Inom en professionell kontext där känslor kan anses vara särskilt nedtystade, bidrar analysen av åklagarnas tal om emotioner med ett viktigt perspektiv. Analysen visar att tal om känslor tänjer den diskursiva uppdelningen mellan ett professionellt respektive ett privat jag och fungerar som ett narrativt element som både bekräftar och utmanar gränserna för den professionella respektabiliteten. Som helhet, bidrar avhandlingen till det kriminologiska forskningsfältet i de nordiska länderna genom att synliggöra en central rättslig aktör, åklagare, och bidrar till fältet om våld i nära relationer genom att belysa varför strukturer och praktiker som har kritiserats under så lång tid består men också hur de kan förändras. / As in many other countries, intimate partner violence, sexual violence and violence against children have been the focus of an increasing amount of attention in Sweden over the past five decades. As the knowledge on relationship violence has increased, the Swedish criminal justice system (CJS) has faced growing criticism for its failure to protect and provide redress to the victims of these forms of violence. Justice system actors are facing new demands in terms of their levels of knowledge and the quality of the service they provide for those they meet in the context of their work. The aim of the dissertation is to explore how prosecutors who specialise in relationship violence negotiate their professional identities and their normative boundaries in relation to the changing discourses of professionalism within the criminal justice system. The study is based on qualitative interviews with 32 prosecutors specialised in relationship violence, from eight prosecutors’ offices in different parts of Sweden. On the basis of a narrative and emotion theoretical approach, the dissertation explores how these prosecutors accomplish professional respectability in relation to situations where they meet with complainants, defendants and legal actors as well as in relation to specific work tasks, such as the leadership of police investigations, making indictment decisions and presenting the prosecution case in court. The dissertation discusses the normative dilemmas and tensions the prosecutors experience and handle in their work. In their narratives, they both shift between, and manage to reconcile, objectivity-engagement, rationality-gut feeling, scepticism-receptiveness, authority-humility and distance-intimacy, and in doing so perform a complex professional respectability. One of the dissertation’s central conclusions is that professional respectability is performed by maintaining an exploratory and ambivalent attitude towards the power and authority that their work is based on. By means of narratives of doubt and powerlessness, rather than narratives of infallibility and autonomy, professionalism is constructed as a learning, reflexive project. In a professional context in which emotions may be viewed as being particularly suppressed, the analysis of the prosecutors’ speech on emotions constitutes an important perspective. The speech about feelings disrupts the discursive separation between a professional and a private self and often serves to both confirm and challenge the boundaries of professional respectability. Overall, the dissertation contributes to the field of Nordic criminology by raising the visibility of prosecutors as a central legal actor, and to the field of relationship violence by illuminating why structures and practices that have been criticised for such a long time endure, but also how they may be changed.

Title: ”Respect the client and believe what is said” – A study of social worker’s treatment of clients who have been exposed to domestic violence. Authors: Rebecka Broman Pettersson & Emelie Hammarström. The purpose of this study has been to evaluate how social workers, both with and without expertise regarding clients who have been exposed to domestic violence, work in an aspect of client-treatment towards these clients. We have investigated the social workers knowledge about domestic violence and their investigation methods regarding these clients. The study has been implemented through four semi-structured interviews with social workers operating in different municipalities. The collected data has been processed through a hermeneutical approach and analyzed based on empowerment theory and theoretical concepts of violence and encounters. A result show that the client-treatment vary depending on the situation and that there are no clear guidelines or action plans regarding how the social workers should act. Also that the investigation methods very depending on where the social worker work and on the clients situation. The study also highlights the importance of expertise in the work regarding the client group and social workers awareness of violence and exposure to violence. There is a great need for expertise in social work in order to meet and work with clients who are victims of domestic violence. There is a lack of knowledge about this phenomenon that can lead to that the client is not receiving the necessary assistance, because the social worker did not know how to respond to the client.

In this phenomenographic study of social workers’ experiences regarding working with perpetrators of intimate partner violence (IPV), three focus areas were covered; causes of the use of violence in IPV relationships, effective strategies in the work with perpetrators of IPV, and the perpetrators’ justification of their use of violence in their intimate partner relationships. The experiences regarding causes of use of violence in intimate partner relationships comprised own experiences of abuse from IPV, mental health causes, toxic masculinity, and childhood negligence. These described causes were connected to a structural perspective, a structural societal perspective, a social psychologic perspective, and an individual psychologic perspective. The experiences regarding effective strategies in the work with perpetrators of IPV comprised the establishment of a good work alliance with the perpetrator, to acknowledge the perpetrator’s person, and to promote the perpetrator’s full undertaking of the responsibility for the violence. Lastly, the experiences regarding the perpetrators’ justification of their use of violence in their intimate partner relationships comprised shifting of the responsibility for the violence, impuissance, and an undertaking of the responsibility for the violence. The justification of the violence was connected to how the perpetrators did not want to identify themselves as perpetrators of IPV. / I denna fenomenografiska studie av socialarbetares uppfattning om arbetet med utövare av våld i nära relation speglas tre områden; orsaker bakom våldsutövande, verksamma strategier i arbetet med våldsutövare samt våldsutövares rättfärdigande av sitt våldsutövande. Uppfattningarna kring orsaker bakom våldsutövare innefattade erfarenheter av våldsutsatthet, påverkan av psykisk ohälsa, maskulinitetsfällan och försummelse i barndomen. Rötterna till dessa orsaksförklaringar kunde ses i kopplingar till strukturellt perspektiv, strukturellt samhällsperspektiv, socialpsykologiskt perspektiv samt individualpsykologiskt perspektiv. De uppfattningar som lyftes gällande strategier informanterna har i arbetet med våldsutövare innefattade en betoning av att etablera en god arbetsrelation med våldsutövaren, att bekräfta våldsutövaren som person och att främja ansvarstagande. Informanterna beskrev en balansgång där etablerande av en tillitsfull allians med våldsutövaren är avgörande, samtidigt som det är av största vikt att lyckas förhålla sig fördömande gentemot de handlingar våldsutövaren utfört. Slutligen handlade uppfattningarna bland informanterna kring våldsutövarnas rättfärdigande av sitt våldsanvändande om ansvarsförskjutning, maktlöshet samt ansvarstagande återspeglas. Våldsutövarna tenderade enligt informanterna att förlägga ansvaret utanför sig själva och uttrycka en upplevelse av maktlöshet inför det egna våldsutövandet. Informanternas uppfattningar uttryckte att våldsutövarnas rättfärdigande var ett tecken på det starka motstånd de bar mot att acceptera sig själva som våldsutövare.