Bakgrund: Våld i nära relation erkänns vara ett stort samhällsproblem och förekommer globalt. Våldshandlingarna kan uttryckas olika och uppträder i samtliga miljöer där majoriteten av de våldsutsatta är kvinnor. Uppskattningsvis drabbas en av tre kvinnor av fysiskt eller sexuellt våld någon gång under livet. Sjuksköterskan är en nyckelperson för att identifiera kvinnor utsatta för våld i nära relation och förser dessa kvinnor med fortsatt vård. Våldsutsatta kvinnor har ofta starka emotionella band till förövaren, vilket leder till svårigheter att bryta relationen. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter att vårda kvinnor utsatta för våld i nära relation. Metod: En deskriptiv litteraturstudie baserad på tio empiriska studier. Huvudresultat: I resultatet framkom sju teman; misstanke om våldsutsatthet, att fråga om våld i nära relation, bygga en förtroendegivande relation, hur sjuksköterskor hanterar våldsutsatta kvinnor, behov av kunskap, personliga hinder och hinder på organisations och samhällsnivå. Slutsats: Resultatet av föreliggande litteraturstudie påvisar sjuksköterskors erfarenheter att vårda kvinnor utsatta för våld i nära relation med avseende på flera aspekter. Om vårdgivare och sjuksköterskor tar sitt ansvar samt har kunskap i omvårdnadsarbetet, kommer kvinnor utsatta för våld i nära relation få tillgång till förbättrad vård. Globalt sett möter sjuksköterskor våldsutsatta kvinnor på flera vårdinrättningar och har en central roll i vårdandet. / Background: Intimate partner violence is recognized as a major societal problem globally. The acts of violence can be expressed differently and occurs in all environments with the majority of victims being women. It is estimated that one in three women experience physical or sexual violence at some point in their lives. Nurses play a key role in identifying women who exposed to intimate partner violence and provides these women with ongoing care. Women who are exposed to violence often have strong emotional ties to the perpetrator, which makes it difficult to break away from the relationship. Aim: To describe nurses ́ experiences in caring for women exposed to intimate partner violence. Method: A descriptive literature study based on ten empirical studies. Main findings: In the result seven themes emerged; suspicion of violence, asking about violence in a close relationship, building a trusting relationship, how nurses deal with women exposed to violence, need for knowledge, personal obstacles and obstacles at organizational and societal level. Conclusion: This literature review highlights nurses ́ experiences in caring for women exposed to intimate partner violence, covering several aspects. If caregivers and nurses take responsibility and have the knowledge to care for women exposed to violence, they will have access to improved care. Globally, nurses meet women exposed to violence in several healthcare settings and play a central role in their care.

Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor är ett globalt samhällsproblem och kan resultera i allvarliga konsekvenser för kvinnans hälsa. I enlighet med sjuksköterskors etiska kod bär sjuksköterskor ett ansvar över att säkerställa att patienten erbjuds god vård, vilket bland annat omfattas av att värna om patienters säkerhet och motverka att patienten blir utsatt för hot och fara. Socialstyrelsens föreskrifter fastslår hälso- och sjukvårdens ansvar över att fastställa rutiner kring arbetet med våldsutsatta patienter. Med bakgrund av detta är det av betydelse att sjuksköterskor ställer frågor om våld till kvinnliga patienter för att uppmärksamma och identifiera våldsutsatthet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ställa frågor om våld till kvinnliga patienter inom hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturöversikt med tolv artiklar; fem kvalitativa artiklar, fyra kvantitativa artiklar samt tre artiklar med mixad metod. Artiklarna är hämtade från databaserna PubMed och Cinahl Complete.   Resultat: Utifrån dataanalysen identifierades fyra teman. Arbetsmiljö och arbetsrutiner, brist på kunskap, att bli känslomässigt påverkad och att identifiera tecken på våld.  Slutsats: Sjuksköterskor påverkas känslomässigt av att arbeta med våldsutsatta kvinnor. Till följd av brister i arbetsmiljön upplever även sjuksköterskor att de saknar tid och möjlighet till att ställa frågor om våld. Vidare finns meningsskiljaktigheter i när och hur frågor om våld ska ställas, vilket relateras till otydliga arbetsrutiner. Sjuksköterskor uppgav även att de hindras från att ställa frågor om våld på grund av bristande kunskap och utbildning. Konsekvensen blir att frågor om våld inte ställs och att våldet därmed inte upptäcks i önskvärd utsträckning. / Background: Men's violence against women is a global social problem and can result in serious consequences for women's health. In accordance with the nursing code of ethics, nurses have a responsibility to ensure that patients are offered good care, which includes safeguarding the safety of patients and preventing patients from being exposed to threats and danger. The regulations of the Swedish National Board of Health and Welfare state the responsibility of health care to establish procedures and routines for working with patients who have experienced violence. Based on this, it is important for nurses to ask women patients about violence in order to raise awareness and identify victimization.  Aim: The aim was to describe nurses’ experiences of asking female patients about violence in health care. Method: A literature review with twelve articles; five qualitative articles, four quantitative articles and three articles with a mixed method. The articles are retrieved from the databases PubMed and Cinahl Complete. Results: Based on the data analysis, four themes have been identified. Work environment and work routines, lack of knowledge, being emotionally affected and identifying signs of violence. Conclusions: Nurses are emotionally affected by working with abused women. Due to shortcomings in the work environment, nurses also feel that they lack the time and opportunity to ask questions about violence. Furthermore, there are differences of opinion on when and how questions about violence should be asked, which is related to unclear work routines. Nurses also stated that they are prevented from asking questions about violence due to a lack of knowledge and training. The consequence is that questions about violence are not asked and that violence is not detected to the desired extent.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett folkhälsoproblem som förekommer över hela världen och en av tre kvinnor utsätts någon gång i livet. Våldet utsätter kvinnan för fysiskt samt psykiskt lidande och kvinnor upplever dessutom ofta att vårdpersonal inte tar deras situation på allvar.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Metod: En litteraturstudie med beskrivande design innehållande elva vetenskapliga artiklar som söktes i databasen Pubmed.  Huvudresultat: Resultatet visade att sjuksköterskorna ansåg att de i mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relation hade ett ansvar att vårda, stötta och ge information om vilken hjälp som finns att få. Faktorer som sjuksköterskorna upplevde som hinder var i brist på utbildning i ämnet våld i nära relation, brist på erfarenhet av att möta  våldsutsatta kvinnor samt arbetsmiljöfaktorer såsom hög arbetsbelastning. Möten med kvinnor utsatta för våld i nära relation väckte starka känslor av oro för kvinnans hälsa, rädsla och ilska gentemot mannen samt hjälplöshet och frustration om kvinnan valde att vara kvar i relationen. Slutsats: Studien visar att sjuksköterskor upplever olika svårigheter i mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relation. Många svårigheter kan uppstå på grund av bristande kunskap och erfarenhet samt tidsbrist. Detta resulterar i att kvinnor inte får den hjälp de behöver, vilket gör att sjuksköterskor känner sig otillräckliga. / Background: Intimate partner violence is a public health problem that occurs worldwide and one of three women are exposed to it at some point in their lives. The violence exposes the woman to physical and psychological suffering, and women also often feel that healthcare professionals do not take their situation seriously. Aim: The aim was to describe nurses' experiences of meeting women exposed to intimate partner violence. Method: A literature study with descriptive design with eleven scientific articles that were searched in the database Pubmed.  Findings: The results showed that the nurses considered that in the meeting with women exposed to intimate partner violence they had a responsibility to provide care, support and information about what help is available. Factors that the nurses experienced as obstacles were a lack of education on the subject of intimate partner violence, a lack of experience in meeting abused women and work environment factors such as high workload. Meetings with women exposed to intimate partner violence evoked strong feelings of concern for the woman's health, fear and anger towards the man, and helplessness and frustration if the woman chose to remain in the abusive relationship. Conclusion: The study shows that nurses experience various difficulties when dealing with women exposed to intimate partner violence. Many difficulties can arise due to lack of knowledge and experience, as well as lack of time. This results in women not getting the help they need, making nurses feel insufficient.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett globalt problem och det är fler kvinnor än män som drabbas, framför allt av våld från en partner. Det medför konsekvenser för deras välbefinnande. Det finns ett ökat behov av sjuksköterskor att vårda offer, som erfarit fysiskt och psykiskt våld. Den svenska hälso- och sjukvården har en skyldighet att stödja och vårda personer utsatta för våld i nära relation. Detta innebär således att sjuksköterskor har som ansvar att identifiera personer som fallit offer för våld i partnerskap. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser i vårdmöten med kvinnor utsatta för våld av sin partner. Metod: Det utfördes en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Databaserna Cinahl och PubMed användes för att identifiera studier som var peer-reviewed. Följande granskades titlar och abstrakt varav tolv studier kvalitetsgranskades. Därefter analyserades tolv studier med en induktiv innehållsanalys. Resultat: Litteraturstudien presenterar tre huvudkategorier med medföljande underkategorier. De tre huvudkategorierna benämns: Känslor kring medmänniskan, Att vara beroende av arbetsvillkor och Utmaning i att etablera tillit. Konklusion: Sjuksköterskor upplevde varierande känslor i möten med kvinnor utsatta för våld av sin partner. Det råder även kunskapsluckor kring omvårdnad för kvinnor utsatta för våld i nära relation. / Background: Domestic violence is a rising global public health problem and more women than men are affected, especially by violence from a partner. This affects their well-being. There is an increased need for nurses to frequently care for the victims that experience physical and psychological violence. Swedish healthcare has an obligation to support and help people exposed to domestic violence. This also implies that nurses have a responsibility to identify people who are victims of domestic violence. Aim: The aim with this literature review was to describe nurses experiences in care meetings with women exposed to violence by their partner. Method: A literature review with a qualitative approach was performed. The databases Cinahl and PubMed were used to identify peer-reviewed studies. Following title and abstract review 12 studies were subjected to quality assessment. Twelve studies were then analyzed with an inductive content analysis. Result: The literature review presents three main categories with accompanying under categories. The three main categories are: Feelings towards the fellow human, To be dependent on work conditions and Challenge in establishing trust. Conclusion: Nurses experienced varying feelings while meeting with women exposed to violence by their partner. There are also knowledge gaps around nursing care for women exposed to domestic violence.

Bakgrund Våld i nära relation är ett globalt hälsoproblem och leder till många och allvarliga konsekvenser för kvinnan. Sjuksköterskan ska arbeta för att främja hälsa och mänskliga rättigheter samt lindra lidande och har därför en viktig roll i arbetet mot våld i nära relation. Syfte Syftet var att belysa faktorer som kan påverka sjuksköterskors möjlighet att identifiera kvinnor som är utsatta för våld i nära relation. Metod En litteraturöversikt baserad på 13 vetenskapliga artiklar av både kvantitativ och kvalitativ ansats. Artiklarna söktes fram genom databassökning och manuell sökning i CINAHL och PubMed. Resultatet analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat I resultatet framkom underlättande och hindrande faktorer som påverkade identifieringen av våldsutsatta kvinnor. Underlättande faktorer för identifiering av våld i nära relation var erfarenhet, kunskap, synliga tecken på våld, tillgång till screeningsverktyg och god kommunikation. Hindrande faktorer var begränsad erfarenhet begränsad kunskap, arbetsmiljö, organisation, emotionell distansering, personliga värderingar och attityder. Slutsats Sjuksköterskan behöver få ökad kunskap både i grundutbildningen och fortlöpande kompetensutveckling om våld i nära relation. Hälso-och sjukvården behöver tydliga riktlinjer samt rätt screeningverktyg för att sjuksköterskan ska kunna identifiera och vårda våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskan behöver hålla ett professionellt förhållningssätt till kvinnor utsatta för våld i nära relation och ignorera egna personliga fördomar. / Background Violence in intimate relationships is a global health problem and leads to many and serious consequences for women. The nurse must work to promote health and human rights and relieve suffering and therefore has an important role in the work against violence in close relationships. Aim The purpose was to highlight factors that can affect the nurses ability to identify women who are exposed to violence in close relationships. Method A literature review based on 13 scientific articles of both quantitative and qualitative approach. The articles were retrieved by database search and manual search in CINAHL and PubMed. The results were analyzed using content analysis. Results The results revealed facilitating and hindering factors that influenced the identification of abused women. Facilitating factors for identifying intimate partner violence were experience, knowledge, visible signs of violence, access to screening tools and good communication. Obstructing factors were limited experience, limited knowledge, work environment, organization, emotional distancing, personal values and attitudes. Conclusions The nurse needs to gain increased knowledge both in basic education and ongoing competence development about violence in intimate relationships. The health care system needs clear guidelines and the right screening tools for the nurse to be able to identify and care for women exposed to violence. The nurse needs to maintain a professional approach to women exposed to violence in a close relationship and ignore their own personal prejudices.

Introduktion: Våld i nära relation är ett utbrett problem som existerar globalt. Våldet utgör ett hot mot de mänskliga rättigheterna och sjukvårdspersonal är en grupp som ofta möter de kvinnor som blivit utsatta. För att kvinnorna ska kunna erhålla god vård är det därav viktigt att sjukvårdspersonalen besitter rätt kompetens i handläggning och bemötande. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur våldsutsatta kvinnor upplevde vårdpersonalens bemötande.  Metod: Studien var en deskriptiv litteraturöversikt där kvalitativa studier undersöktes. Artiklar söktes via databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Resultatet visade både positiva och negativa erfarenheter då kvinnor mött sjukvårdspersonal under tiden de varit våldsutsatta. Tre kategorier framkom efter analys av studierna: positiva erfarenheter, negativa erfarenheter samt önskad vård. De positiva upplevelserna kunde bero på att vårdpersonalen frågade om våldsutsatthet och gav en hjälpsam respons. Viktigt var även att vårdpersonalen bekräftade kvinnornas känslor, brydde sig samt tog sin tid för att lyssna på dem. Negativa upplevelser kunde bero på ignorering av våldsutsattheten, en stressad framförhållning eller osympatisk attityd, samt att frågan ställdes i allmänna utrymmen. Många kvinnor önskade att frågan ställdes upprepade gånger, och att åtgärder och stöttning erbjöds trots nekande av våld.  Slutsats: Det är viktigt att frågan om våldsutsatthet ställs och att tecken på detta uppmärksammas oavsett metod. För att vårdpersonalen ska våga ta upp våldet behöver de erhålla adekvat undervisning i ämnet. Tills detta sker bör vårdpersonal att våga beröra frågan även vid osäkerhet kring det optimala tillvägagångssättet. / Introduction: Intimate partner violence is a widespread problem that exists globally. The violence poses a threat to the human rights of the person’s affected by it, mostly women. Healthcare professionals often meet the women who have been exposed to such violence.  Purpose: The aim of the study has been to describe how abused women experience treatment from healthcare professionals.  Method: The study has been a descriptive literature review where qualitative studies have been examined. The articles were searched through the databases PubMed and CINAHL. Results: The results of the study showed both positive and negative experiences during the meetings between abused women and healthcare professionals. Three categories were developed after analysing the studies: positive experiences, negative experiences and desired care. The positive experiences described depended on the healthcare professionals asking about exposure to violence and giving helpful response. Healthcare professionals affirming the abused women’s feelings and taking time to listen was also a part of the positive experience. Negative experiences were characterized by health care professionals ignoring the violence, a stressed encounter or unsympathetic attitude, as well as the fact that the question was asked in public spaces. Many women expressed that they wished that the questions were asked repeatedly, and that different measures and support were offered despite denial of violence.  Conclusion: It is crucial that the exposure of violence gets addressed regardless of the method used. In order to feel comfortable raising the issue, healthcare professionals must receive appropriate training in the subject. Until this occurs, it is important to have the courage to broach the subject, even if there is uncertainty regarding the optimal approach.

Introduktion: Våld i nära relation, framför allt våld mot kvinnor är ett stort folkhälsoproblem som drabbar ungefär en tredjedel av alla kvinnor i världen. Våldet kan handla om sexuella övergrepp samt fysiska eller psykiska övergrepp. Det är viktigt att vårdpersonal har kunskap om hur de ska bemöta dessa kvinnor för att de ska få den hjälp de behöver. Syfte: Att undersöka hur kvinnor som varit utsatta för våld i nära relation upplevt bemötandet inom vården. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt bestående av tio kvalitativa originalartiklar, som identifierades genom sökning i PubMed och Cinahl. Artiklarnas resultat analyserades med analysmetod för litteraturöversikter. Resultat: Resultatet presenterades i två kategorier med två respektive tre subkategorier. Kvinnorna i studierna uttryckte att det var viktigt att få frågan om våldsutsatthet från vårdpersonalen, samt att empati och en bra kommunikation var viktigt för att kunna tala om våldet. Kvinnorna upplevde det även som betydelsefullt när vårdpersonalen hade tid för dem och hade kunskap inom området. I flera fall beskrevs möten där de inte fick det bemötande de önskade. Slutsats: De våldsutsatta kvinnorna upplevde ett varierande bemötande från vårdpersonalen. För att bemötandet ska bli bättre behöver vårdpersonalen mer utbildning och kunskap om hur de ska bemöta våldsutsatta kvinnor. Det behövs även mer forskning om detta för att kunna utbilda personal som då kan arbeta evidensbaserat. / Introduction: Intimate partner violence, especially violence against women, is a big public health problem, which about a third of all the women in the world have been exposed to. The violence could be of sexual, physical or psychological nature. It is important that health personnel are educated and know how to properly approach these women so they can receive the help they need. Aim: To study how women who have been exposed to intimate partner violence experienced the encounters with health personnel. Method: A literature review that consists of ten original qualitative articles, which were divided into categories and subcategories after being analyzed. Results: The results were presented in two categories with two and three subcategories respectively. The women in the studies highlighted the need to be asked about exposure to intimate partner violence by health personnel but added that good communication and health personnel displaying empathy was important for them to be able to talk about the violence. The women also experienced it as meaningful when the health personnel had time for them and were educated on intimate partner violence. Several encounters where women did not get the treatment they wished for were described. Conclusion: The abused women experienced a varying treatment from health personnel. In order to improve the treatment of women exposed to intimate partner violence, there is a need for more education and knowledge among health personnel. Further research is needed on the subject to be able to educate and work, based on evidence.

Introduktion: Våld mot kvinnor är ett utbrett folkhälsoproblem och utgör ett allvarligt hot mot kvinnors fysiska såväl psykiska hälsa. Hälso- och sjukvårdspersonal har ett ansvar att identifiera våldet samt ha kompetens att hjälpa kvinnorna.  Syfte: Syftet var att undersöka hur kvinnor som utsatts för våld i nära relation upplever bemötandet av hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: Deskriptiv design med litteraturöversikt som metod. Studierna som användes i denna litteraturöversikt var kvalitativa. Resultat: Temat upplevelser av vårdtillfället presenterades med tre kategorier. Tidsaspekten framförde att tiden påverkade kvinnornas upplevelser av mötet. Frågan om våldet redogjorde att kvinnorna kände sig värdefulla när personalen frågade om våldet men att frågan sällan ställdes. I personalens åtgärder framförde flera kvinnor att personalens åtgärder fokuserade på annat än våldet. Temat intryck och påverkan av bemötandet presenterades med tre kategorier. I det goda mötet framförde kvinnorna att de kände sig trygga, trodda på och bekräftade av personalen. De upplevde även att personal bemötte dem med empati. Det bristfälliga mötet redogjorde att flera kvinnor upplevde att de inte togs på allvar, blev förminskade och ifrågasatta. De upplevde även att personalen saknade empati i bemötandet. I kategorin skuldbeläggande framfördes det att flera kvinnor kände sig skuldbelagda av personalen när de berättade om sin våldsutsatthet. Slutsats: Kvinnorna upplevde både goda och bristfälliga bemötanden av hälso- och sjukvårdspersonal. Kvinnorna uttryckte i många fall att de inte fick den hjälp de var i behov av. Ökad kunskap hos hälso- och sjukvårdspersonal gällande våld i nära relation samt kommunikation skulle kunna utveckla det bristfälliga bemötandet. / Introduction: Violence against women is a widespread public health problem and constitutes a serious threat towards women's physical as well as mental health. Healthcare personnel have a responsibility to identify the violence and to have knowledge in how to help the women.  Purpose: The aim of this study was to explore how women exposed to intimate partner violence experience encounters with healthcare personnel.  Method: Descriptive design with literature review as method. In this literature review the included studies were qualitative. Results: The theme experiences of the care occasion was presented with three categories. The time aspect stated that time affected the women's experiences of the meeting. The question about the violence expressed that the women felt valuable when the healthcare personnel asked about the violence but that the question rarely was asked. Provided care reported that several women experienced that the healthcare personnel focused on providing care against other issues than the violence. The second theme, the impact and effect of the encounters, was presented with three categories. The good encounter stated the women felt safe, believed and confirmed by the healthcare personnel. They also felt that they were encountered with empathy. The inadequate encounter expressed that several women felt that they were not taken seriously, felt diminished and questioned. They also felt that the staff lacked empathy in their encounter. Blaming stated that several women felt blamed by the healthcare personnel when they told them about their exposure to violence. Conclusion: The women experienced both good and inadequate encounters by healthcare personnel. In many cases the women expressed that they did not receive the help they needed. Increased knowledge among healthcare providers regarding intimate partner violence and communication would improve the inadequate encounters.

Denna uppsats skildrar synen på våld och kön och dess samband utifrån Europarådets konvention om avskaffande av våld mot kvinnor och våld i hemmet och Sveriges nationella strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Genom att granska dessa teman i texterna ges en aning kring vilka perspektiv som texterna utgår ifrån. Valet av perspektiv och utgånspunkt när det kommer till att jobba med att bekämpa våld i nära relation är av stor vikt och kan vara avgörande i åtgärdernas effektivitet och träffsäkerhet. Våld i nära relation är ett väldigt komplext ämne som innehåller flera olika parametrar att ta hänsyn till och debatten om ur vilket perspektiv man bör se frågan ur har pågått under lång tid. För att kunna tillgodose de åtaganden som en ratificering av konventionen innebär bör det innebära att det krävs att anta ett samstämmigt eller i alla fall liknande förhållningsätt i frågan som det som framkommer i självaste konventionen. Uppsatsen har för avsikt att göra en bedömning om så är fallet med upprättandet av den nationella strategin. / This essay depicts the vision on violence and gender and the connections between them from the perspective of the Council of Europe Convention on preventing and combating violence against women and domestic violence and Swedens national strategy against mens violence against women and honour related violence and oppression. By reviewing these themes in these texts it will show an idea of what perspectives the texts assume. When it comes to working towards elimination of domestiv violence it is of great importance what kind of perspective that is choosen to work from and can be crutial to the actions effectivness and accuracy. Domestic violence is a complex subject and contains several diffrent parameters to take into account and the debate about what perspective to adapt has been going on for a long time. To be able to accommodate the commitments that a ratification of the convention implies the adoption of a unanimous or at least simiar approach in the matter as the convention should be needed. This essay aims to asses if thats the case with the national strategy.

Introduktion: Kvinnor som har blivit utsatta för våld i nära relation finns överallt i samhället. Våldet orsakar ett stort lidande för kvinnan och har negativa konsekvenser för samhället på flera olika sätt. Dessa kvinnor finns i alla vårdens olika verksamheter och tidig upptäckt av pågående eller tidigare utsatthet av våld kan vara livsavgörande. Det är vanligt att kvinnor som har blivit utsatta för våld i nära relation känner sig otrygga att berätta om situationen och mötet med sjukvårdspersonal kan betyda mycket för hur kvinnan går vidare i sin livssituation. Syfte: Att beskriva hur våldsutsatta kvinnor i nära relation upplevt bemötandet av vårdpersonal.  Metod: En litteraturöversikt med deskriptiv design där tio originalartiklar med kvalitativ ansats studerades.  Resultat: Kvinnornas upplevelser av vårdpersonalens bemötande från studierna beskrivs i tre huvudkategorier. Dessa kategorier är: upplevelser av tidsbrist hos vårdpersonal och att inte bli prioriterad, upplevelser av stigmatisering av den våldsutsatta kvinnan och den sista kategorin är upplevelser av brister i vårdpersonalens bemötande.  Slutsats: Kvinnorna upplevde ett negativt bemötande av vårdpersonalen när de inte togs på allvar, kände sig bortprioriterade och när de kände sig dömda eller beskyllda för våldet. Det bemötandet som kvinnorna uppskattade var när de blev sedda, hörda och när vårdpersonalen var empatiska. / Introduction: Women exposed to intimate partner violence exist everywhere. The violence causes suffering for the woman and has negative consequences for society in different ways. These women can be found in all the different healthcare settings, and early detection of ongoing or previous exposure to violence can be life-changing. It is common for women who have been exposed to intimate partner violence to feel insecure to tell about the situation and meetings with healthcare personnel can mean a lot for how the woman moves forward. Aim: To describe how women who have been exposed to intimate partner violence experienced encounters with healthcare personnel.  Method: A descriptive literature review based on ten original articles with a qualitative approach.   Result: The women's experiences of the healthcare personnel treatment from the articles are described in three main categories. These categories are: experiences of lack of time on the part of healthcare personnel and not being prioritized, experiences of stigmatization of the abused woman and the last category is experiences of shortcomings in the treatment from the healthcare personnel.  Conclusion: The women experienced negative treatment by the healthcare personnel when they were not taken seriously or felt deprioritized, judged or blamed for the violence. The treatment that the women appreciated was when they were seen, heard and when the healthcare staff were empathetic towards them.