BakgrundVåld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem och en kränkning av den mänskliga rättigheten. Konsekvenser av våldet är olika psykiska, reproduktiva och sexuella hälsoproblem. Vårdpersonal bör identifiera kvinnor som utsatts för våld i nära relationer genom observationer, riktlinjer och screening. SyfteSyftet är att beskriva kvinnors upplevelser av vårdpersonalens bemötande i situationer när de utsatts för våld i nära relation av sin partner. MetodEn litteraturöversikt med inslag av den metodologi som används vid en systematisk översikt. Resultatet är sammanställt av 13 artiklar som sökts fram i databaserna Cinahl och PubMed. ResultatTre huvudkategorier identifierades till resultatet. Huvudkategorierna är: Bemötandet viktigt för främjande av värdighet, Att uppleva ett bristfälligt bemötande från vårdpersonalen samt Brist på integritet. SlutsatsKvinnor upplever till största del att vårdpersonal saknar empati, inte har tid eller inte tar kvinnorna på allvar när de talar om att de utsätts för våld i nära relation. Ett fåtal kvinnor upplever bemötandet positivt med empati och förtroende från vårdpersonal. Fortsättningsvis bör fokus ligga på att ge våldsutsatta kvinnor ett lugnt och empatiskt bemötande där kvinnorna får den tid de behöver. / BackgroundIntimate partner violence is a global health issue and a violation of human rights. Consequences of the violence are psychological, reproductive and sexual health problems. Healthcare professionals should identify women who have been subjected to intimate partner violence through observations, guidelines, and screening. AimThe aim is to describe women's experiences of how healthcare professionals’ meet them in situations when the women have been subjected to intimate partner violence. MethodA literature review with elements of the methodology used in a systematic review. The result is made from 13 articles found in the databases Cinahl and PubMed. ResultsThree main categories were identified for the results. The main categories are: Treatment important for the promotion of dignity, Experiencing inadequate treatment from healthcare professionals and Lack of integrity. ConclusionsWomen mostly feel that healthcare professionals lack empathy, don't have time or don't take them seriously when the women talk about being exposed to intimate partner violence. A few women experience the treatment positively with empathy and trust from healthcare professionals. In the future, the focus should be on giving women subjected to violence a calm and empathetic treatment where the women get the time they need.

Bakgrund: Statistik visar att var tredje kvinna har någon gång under sitt liv blivit utsatt för våld i nära relation, detta gör det till ett av väldens mest omfattande folkhälsoproblem. Vidare finns det en medvetenhet i samhället om att våld i nära relation förekommer men en mindre omtalad sida är hur våldet påverkar kvinnornas hälsa. Kvinnor som utsatts för våld i nära relation tenderar att söka hälso- och sjukvård mer frekvent än kvinnor som inte utsatts och många gånger för andra anledningar än våldet. Hur kvinnan blir bemött av vårdpersonalen kan påverka om hon väljer att lita på personalen eller ej. Syfte: Syftet var att beskriva hur kvinnor utsatta för våld i nära relationer upplever möten med vårdpersonalen. Metod: ​​En litteraturöversikt har genomförts genom att granska tio stycken vetenskapliga orginalartiklar relaterade till syftet. Litteratursökningen genomfördes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo. Resultat: Kvinnor utsatta för våld i nära relationer beskrev möten där vårdpersonalen hade ignorerat dem, fått dem att känna sig obekväma, ensamma och utlämnade. Kvinnorna förklarade att de ville att vårdpersonalen skulle visa mer empati, intresse och support. Men också visa på respekt, vara snäll, bry sig och lyssna. De ville ha mer information eftersom okunskapen gjorde att de skapade inre rädslor för att prata ut om våldet till vårdaren. Även olika externa omständigheter avgjorde hur dessa möten gick, då kvinnorna beskrev hur de inte hade varit ensamma med vårdaren, att vårdaren inte hade tid och stigmatisering. Kvinnorna nämnde endast ett fåtal gånger då vårdpersonalen verkligen hade lyssnat och kvinnorna kunde ventilera om våldet. Slutsats: Litteraturöversiktens resultat visar att kvinnor utsatta för våld i nära relation vill bli sedda av vårdpersonalen, de upplevde skam och stigma. De ligger hos sjuksköterskan att skapa en trygg miljö och vara uppdaterad kring riktlinjer samt resurser. / Background: Statistics show that one in three women have experienced domestic violence at some point in their lives, making it one of the world's most widespread public health problems. Furthermore, there is an awareness in society that domestic violence occurs, but a less talked about aspect is the impact of violence on women's health. Women who are victims of domestic violence tend to seek healthcare more frequently than women who are not victims and often for reasons other than the violence. The way a woman is treated by health professionals can affect whether she chooses to trust them or not. Aim: ​​The aim of this study was to describe how women of intimate partner violence experience treatment by healthcare professionals. ​  Method: ​A literature review was conducted by reviewing ten original articles related to this study's aim. Results: Women of intimate partner violence described experiences where the healthcare professionals had made them feel ignored, uncomfortable, lonely, and were left to feel like they needed to handle their problems themselves. The women explained that they wanted the healthcare professionals to show more interest, empathy, and support, but also show respect, be kind, care, and listen. They also wanted more information, since not knowing would create inner fears that could determine if the women would speak about the violence. Even different external circumstances would make a difference in how the meeting with the healthcare professionals went. These external circumstances could be stigma, time, and the possibility of being alone with your healthcare professional. The women only mentioned a few times when the healthcare professionals had listened, and women had time to ventilate. Conclusions: ​​The results of the literature review show that women exposed to intimate partner violence wanted to be seen by healthcare professionals, they experienced shame and stigma. It is up to the nurse to create a safe environment and be updated on guidelines and resources.​

Syftet med studien är att undersöka hur socialsekreterare inom socialtjänsten och personal vidskyddade boenden upplever att tillgången till och utformningen av skyddsinsatser ser ut förvåldsutsatta kvinnor med en missbruksproblematik. Syftet är även att undersöka hur deupplever att denna målgrupps möjligheter till skydd fungerar i relation till våldsutsattakvinnor utan missbruksproblematik. Studien utgår från en kvalitativ metod där de teoretiskabegreppen stigma, handlingsutrymme och ideala offret används för att analysera resultatet.Studiens slutsatser är att arbetet med våldsutsatta kvinnor beskrivs som särskilt komplext dåbåde våldsutsattheten och missbruket ska beaktas. Ett hinder i arbetet med målgruppen ärstigmatiseringen som resulterar i att många kvinnor inte vill söka hjälp. Tillgången tillskyddade boenden är begränsad för målgruppen. Både tillgången till och utformningen avskyddade boenden måste förbättras för att kunna tillgodose behoven. Studiens slutsatser geren inblick i den särskilda utsattheten som finns hos våldsutsatta kvinnor medmissbruksproblematik, samt bidrar med förslag till utvecklingsmöjligheter i arbetet medmålgruppen inom det sociala arbetet. / The aim of the study is to investigate how social workers within the Social Services and staffat sheltered accommodation perceive the access to and the design of protection efforts forabused women with an addiction problem. Also to investigate how they perceive this group'sopportunities for protection work in relation to abused women without an addiction problem.The study is based on a qualitative method where the theoretical concepts of stigma,professional discretion and the ideal offer are used to analyze the results. The conclusions arethat the work with women exposed to violence is described as particularly complex as boththe exposure to violence and the abuse must be taken into account. An obstacle in workingwith the group is the stigma that contributes to many women not wanting to seek help.Access to sheltered accommodation is limited for the women. Both the availability and thedesign of sheltered accommodation must be improved to meet the needs. The conclusions areconsidered to be able to give an insight into the vulnerable that exists in abused women withaddiction problems and contribute with suggestions for development opportunities in thework with the women within the social work sector.

Media kan genom sin gestaltning av offer påverka hur samhället ser på offer vilket i sin tur kan påverka människors rädsla för brott. Studier har visat att rädslan tenderar att öka när offret framställs som en vanlig person. Studier visar också att de offer som anses vara ideala offer lättare får mer medial uppmärksamhet och sympati av läsaren. Stor medial uppmärksamhet får också mord, särskilt med säregna drag, exempelvis där gärningspersonen är en kvinna.  Studiens syfte var att undersöka hur offer för dödligt partnervåld framställs i media samt hur framställningen skiljer sig beroende på om offret är man eller kvinna.  Studiens teoretiska utgångspunkt var Christies teori om det ideala offret samt gestaltningsteorin. Metoden bestod av kvalitativ tematisk analys där datan bestod av totalt 119 artiklar från Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter. 91 av artiklarna avsåg kvinnliga offer och 28 artiklar avsåg manliga offer. Efter insamling och kodning av materialet kvarstod sex teman; Det “vanliga” offret som levde ett “vanligt” liv, Det utsatta offret, Offret som inte ville leva med gärningspersonen, Offret som (delvis) ansvarig för sin utsatthet, Det underlägsna offret och Fåtalet offer som sökt hjälp. Resultatet visade att kvinnor som offer i större utsträckning än män beskrevs vara svaga, vara upptagna med en respektabel aktivitet vid dådet samt vara utsatta för våld i olika form av sin gärningsperson även innan dådet, och de gestaltades även som rädda för gärningspersonen. Det framkom även avseende manliga offer att de var fysiskt svaga jämfört med sin kvinnliga gärningsperson, men att de trots det inte framställdes som ideala offer. Generellt framställdes kvinnor som ideala offer i större omfattning än manliga offer.

The aim of this essay is to gain a deeper understanding of how socialworkers perceive that visitation rights and joint custody affects the mothers exposure to violence and the possibility to liberate themselves from post-separation violence. The essay also aims to understand the underlying mechanisms that hinders their process towards liberation. To answer the aims of the essay, a qualitative study has been conducted by interviewing five socialworkers from different areas of work connected to intimate partner violence. Analysis was made utilizing the theories of power, control, resistance and adaptation. The results of the study shows that mothers who have joint children with abusive men, suffer from post-separation violence to a larger extent than others due to the cooperation that is expected from parents. Furthermore it is more difficult for mothers to liberate themselves from post-separation violence when there are joint children involved. The study also shows that authorities can contribute to maintaining the violence as well as hindering the mothers possibility to liberate themselves from their perpetrator. The social workers portray how the responsibility tends to shift from the abusive father to the victim of violence and that this shift in responsibility needs to be remedied in order to enable the possibility for the mothers to break free from their perpetrator.

Barn som upplever våld i hemmet ses som ett samhällsproblem då det kan leda till negativa konsekvenser för både individ och samhälle. Det uppges finnas ett stort mörkertal kring barn som utsätts för våld i hemmet. Skolplikten i Sverige gör att de flesta barn spenderar mycket tid i skolan vilket ger skolkuratorerna en chans att upptäcka och arbeta med dem. Tidigare forskning belyser att bristen på kunskap kanha stor påverkan för barnen, att skolans arbete är en viktig del, att skolkuratorns rollär komplex. Det är viktigt att barn får prata om sina upplevelser och relationsskapandet är en stor del i att kunna ge stöd.Studien syftade till att undersöka skolkuratorers upplevelser av mötet med barn som misstänks uppleva eller har upplevt våld i hemmet. Syftet var även att undersöka hur skolkuratorer upplever sina möjligheter att stötta dessa barn genom socialpedagogiskt arbete. Utifrån en kvalitativ ansats har vi utfört fem semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer från olika delar av Sverige, dessa arbetade med barn mellan åldrarna 6 och 19. Alla hade högskoleutbildning som var relevant inom socialt arbete. Resultatet visade att många av dem arbetade på likvärdigt sätt i mötet med dessa barn. Skolkuratorernas upplevelser av vad som var betydelsefullt för att genom socialpedagogiskt arbete stötta dessa barn beskrevs likvärdigt. Det som framkom viktigt var, tillgänglighet, ärlighet, relationsskapande, kunskap, förståelse och att utgå från barnet. I diskussionen kom det fram att skolkuratorerna arbetar likvärdigt och mycket med relation och tillgänglighet. Det betydelsefulla var att vara tydlig med sina intensioner för trygghetsskapande. De hinder vi förväntade oss upplevde skolkuratorerna inte som hinder. Däremot kunde sekretessen vara ett hinder om det inte fanns samtycke.

Malmborn, M. Att synliggöra barn som bevittnar våld i nära relation. En kvalitativ studie om hur barn som bevittnar våld i nära relation framställs i rättsfallsreferat. Masteruppsats i Socialt arbete, 30 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2024.  Syftet med studien är att granska barns delaktighet och aktörskap i rättsfall som anmälts till tingsrätten, hovrätten, och Högsta domstolen under perioden 1 januari 2020 till och med 13 mars 2022. Ett delsyfte är att undersöka vilken diskurs som är mest framträdande i rättsfallen. Frågan om barn som bevittnar brott lyftes redan år 2020 i Regeringens proposition 2020/21:170 men blev inte en lag fören den 1 juli 2021 (SFS 2021:397). Det är även denna lag som studien tar avstamp från. Lagen främjade barns rättsliga position och gjorde det olagligt att utsätta barn för att bevittna våld/brott i nära relation. Rättfallsreferaten analyseras med hjälp av studiens teoretiska utgångspunkt som är diskurspsykologi. För att uppnå syftet används den kvalitativa metoden diskurspsykologi. Analysen utgår från två teman för att skapa förståelse vilka är barns delaktighet och aktörskap. Analysen sätter sig även in i två diskurser som är omsorgsdiskursen och delaktighetsdiskursen. Studien har studerat barns delaktighet vilket resulterat i upptäckten att barn inte alltid får komma till tals, inte får den information de behöver för att vara delaktiga och att om barn är delaktiga så är deras utsaga inte alltid avgörande för fastställandet av beslutet. Barns aktörskap skildras främst i form av att barnets närvaro nämns men även genom aktivitet hos barnet. Det kan handla om att göra motstånd, sträva efter att få sin röst hörd eller att agera för att skydda sitt liv. Omsorgsdiskursen tar sig uttryck genom att den kan riskera att bli hämmande för barnet om ett för starkt fokus läggs på föräldraperspektivet och deras åsikter om barnets bästa istället för att göra barnet delaktigt. Delaktighetsdiskursen påvisas genom att det finns en del olika verktyg som kan användas för att skapa delaktighet hos ett barn. Det existerar en komplexitet i samverkan mellan diskurserna då barns rättigheter exempelvis i framställandet av barn som besitter ett stort behov av omsorg även ska ses som att vara en kompetent och delaktig aktör. Sammanfattningsvis pekar studiens resultat på hur komplext det sociala arbetet med barn som bevittnar våld i nära relation är och dokumentationens övergripande makt över barn i rättsprocesser. / Malmborn. M., to reveal children who witness domestic abuse. A qualitative inquiry of how children who witness domestic abuse is portrayed in legal case reports. A master’s thesis in Social Work, 30 Higher Education credit. Malmö university: Faculty of Health and Society, The Department of Social Work, 2024.  The purpose of the study is to review how children who witness domestic abuse is portrayed in legal cases reported to the District Court, the Court of Appeal and the Supreme Court during the period of January 1st, 2020, to March 13th, 2022. The issue of children witnessing crimes was already raised in 2020 in the Government's bill 2020/21:170 but did not become law until July 1, 2021 (2021:397). It is also this law that the study is based on. The act promoted children's legal position and made it illegal to expose children to witnessing violence/domestic abuse. The legal case reports were analyzed using the study’s theoretical starting point which is discursive psychology. The qualitative methods discursive analysis and discursive psychology is used to achieve the purpose of the study. The analysis emanates from two topics to obtain a comprehension of the empiricism which is children's participation and agency. The analysis also familiarize itself with two discourses which is the discourse of care and the discourse of participation. The study studied children's participation, which led to the discovery that they are not always allowed to speak, do not get the information they need to participate and if children are involved, their statement is not always decisive for determining the decision. Children’s agency is first and foremost depicted by the child's presence being mentioned but also through an act of the child. It could be an act of resistance, an aspiration to be heard or an act to protect one's life. The discourse of care appears to be a potential risk of inhibiting the child if excessive focus is put on the parent perspective and their views on what’s best for the child instead of involving the child. The discourse of participation is demonstrated through a few different tools which can be used to create participation with a child. There is a complexity to the cooperation between the discourses since children's rights for instance in the determination of children who have a great need for care also should be seen as a competent and participating part. In conclusion does the result of the study indicate how complex the social work with children who witness domestic abuse is and how the documentations overall governance of children in legal processes.

Våld i nära relation är ett utbrett och komplext problem i dagens samhälle. En del av våldet som ofta glöms bort är det våld som sker i äldres nära relationer och detta ses ofta som en egen kategori: våld mot äldre. Äldre kvinnor som utsätts för våld i nära relation är speciellt ett problem som riskerar att förbises. Denna uppsats har undersökt hur konstruktioner av våld i nära relation samt äldres våldsutsatthet görs i svenska kommuners policydokument i arbetet mot våld i nära relation. Syftet har varit att analysera dessa konstruktioner utifrån ett intersektionellt perspektiv för att se om intersektionen mellan kön och ålder synliggörs i policydokumenten, alltså om den äldre kvinnans dubbla utsatthet ryms i dessa dokument. För att analysera policydokumenten användes Carol Bacchis policyanalysmetod What’s the problem represented to be?. Metodens teoretiska grund med avstamp i ett socialkonstruktionistiskt perspektiv har även varit en del av uppsatsens teoretiska utgångspunkt. Resultatet visar att majoriteten av de undersökta kommunerna framställer våldet som ett könsneutralt problem. Undersökningen visar även att äldres våldsutsatthet till viss del förstås som en del av problemet våld i nära relation. Dock ses våld mot äldre i första hand som en konsekvens av den sårbarhet som ökad ålder kan innebära. Den äldre kvinnan var i princip obefintlig i policydokumenten, det saknas således ett intersektionellt perspektiv där den specifika risken med att vara just kvinna och äldre framkommer.

Bakgrund: Våld i nära relationer, särskilt mot kvinnor, är en global hälsoutmaning. Det kan vara fysiskt, psykiskt eller sexuellt och utförs av en partner. Nästan en tredjedel av världens kvinnor har utsatts för våld i nära relation. När dessa kvinnor söker vård är det sjuksköterskornas ansvar att rapportera händelsen. Studier visar att sjuksköterskor behöver bättre förutsättningar för att hantera dessa kvinnor och deras behov. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor på akutmottagning som utsatts för våld i nära relation.  Metod: En litteraturöversikt genomförd med en kvalitativ metod med induktiv ansats där tolv artiklar undersöktes med hjälp av Fribergs femstegsanalys. Resultat: I resultatet presenteras två huvudkategorier; att vara rustad och faktorer som hämmar som tillsammans byggdes upp av fyra subkategorier. Slutsatser: Bristen på kunskap, handledning och tid upplevdes som viktiga faktorer som påverkade arbetet med dessa kvinnor. För sjuksköterskor är tillgången till kunskap avgörande för att bygga upp självförtroende och kunna ställa relevanta frågor under mötet. Bristen på tydliga riktlinjer ledde till känslor av osäkerhet, medan tidsbegränsningen påverkade relationen mellan sjuksköterskan och kvinnan. / Title: The Nurse's Experiences of Meeting Women Who Have Been Subjected to Intimate Partner Violence – A Qualitative Literature Review Background: Intimate partner violence, particularly against women, is a global health challenge. It can be physical, psychological, or sexual and is perpetrated by a partner. Nearly one-third of the world's women have experienced intimate partner violence. When these women seek care, it is the responsibility of nurses to investigate and, if necessary, report the incident. Studies indicate that nurses need better support to address the needs of these women. Aim: To describe nurses' experiences of encountering women at emergency departments who have experienced intimate partner violence. Method: A literature review was conducted using a qualitative approach with an inductive approach, examining twelve articles using Friberg's five-step analysis.Results: The results presented two main categories; To be equipped and inhibiting factors. Which together were built up by four subcategories. Conclusions: The absence of knowledge, guidance, and time emerged as significant factors affecting encounters. Access to knowledge is crucial for nurses to build confidence and ask relevant questions during encounters. The lack of clear guidelines led to feelings of uncertainty, while time constraints affected the relationship between the nurse and the woman.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett stort samhällsproblem som finns världen över. Våldet som sker kommer i olika former och har negativa konsekvenser för den våldsutövande, våldsutsatta och för samhället. Det är av stor vikt att utöka de preventiva och återfallsförebyggande insatserna för våldsutövare. Genom ökad kunskap om riskfaktorer hos våldsutövare kan personal inom människovårdande yrken lättare identifiera de individer som behöver vård och stöd. Syfte: Syftet med studien var att beskriva faktorer som kan orsaka en ökad risk att individer utövar våld i nära relation. Metod: Litteraturöversikt användes som metod och totalt 14 vetenskapliga artiklar analyserades utifrån Fribergs beskrivning av analys i kapitlet ”Att göra en litteraturöversikt av kvantitativ och kvalitativ forskning” . Resultat: De huvudteman som framkom under analysen var ”Sårbarhet i form av hjärnskada, psykisk ohälsa och barndomstrauma”,” Bristande anknytning och svårighet att reglera känslor” och ”Alkoholkonsumtion samt behov av makt och kontroll”. Resultatet visade att huvudtemana kan vara faktorer som orsakar en ökad risk att individer utövar våld i nära relation. Slutsats: Faktorer som ökar risken att individer utövar våld i nära relation kommer sällan ensamma. För att möjliggöra ett effektivt arbete med våldsutövare är det av stor betydelse för personal inom människovårdande yrken att ha kunskap om dess komplexitet där samverkan mellan olika aktörer är av betydelse. Med fördjupad kunskap om eventuella riskfaktorer får yrkesutövare inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten en bredare förståelse som kan gynna arbetet med våldsutövare. / Background: Domestic violence is a major social problem that exists worldwide. The violence that occurs comes in various forms and has negative consequences for the perpetrator, the victim of violence and for the society. It is of great importance to expand preventive and relapse prevention efforts for perpetrators of violence. Through increased knowledge of risk factors in perpetrators of violence, staff in human care professions can more easily identify the individuals who need care and support. Aim: The aim of the study was to describe factors that may cause an increased risk of individuals practicing domestic violence. Method: A literature review was conducted and a total of 14 scientific articles were analyzed based on Friberg's description of analysis in the chapter "Making a literature review of quantitative and qualitative research". Results: The main themes that emerged during the analysis were "Vulnerability in terms of brain damage, mental illness and childhood trauma", "Lack of attachment and difficulty regulating emotions", "Alcohol consumption and the need for power and control". The results showed that the main themes can be factors that cause an increased risk of individuals practicing domestic violence. Conclusion: Factors that increase the risk of individuals practicing domestic violence rarely occur alone. In order to enable effective work with perpetrators of violence, it is of great importance for staff in human care professions to have knowledge of its complexity. With in-depth knowledge of possible risk factors, professionals in healthcare and social services gain a broader understanding that can benefit work with perpetrators of violence.