Lämpligheten i att redovisa immateriella tillgångar har diskuterats länge inom forskningen med varierande åsikter. Förespråkare för en mer omfattande redovisning av immateriella tillgångar menar att det bidrar med ökad relevans i finansiella rapporter, medan andra hävdar att en sådan redovisning skadar redovisningens trovärdighet på grund av bristande verifierbarhet. Syftet med denna studie är att undersöka om en redovisning av immateriella tillgångar behövs för att främja relevansen i den externa redovisningen. Genom en kvantitativ undersökning av Stockholmsbörsen utvärderas hur redovisade immateriella tillgångar motverkar diskrepansen mellan bokförda värden och marknadsvärden som uppstår genom konservativa redovisningsprinciper. Studiens resultat tyder på att immateriella tillgångar inte märkbart främjar relevansen i finansiella rapporter, samtidigt som en värdering från modellen om residual income gör det i högre utsträckning. Slutsatsen utifrån detta blir att redovisningsbehovet av immateriella tillgångar är lågt när det sker i enlighet med dagens redovisningsstandarder.

Syftet med uppsatsen är att skapa förståelse för hur IFRS 3 och IAS 36 påverkat redovisningen i noterade koncernbolag. Studien kommer att analysera hur nedskrivning av goodwill påverkar redovisningens kvalitativa egenskaper. Syftet är även att analysera hur praktikerna upplever att IFRS 3 och IAS 36 bidragit till harmonisering av redovisningen. Studien är genomförd med en kvalitativ forskningsmetod och en abduktiv ansats. Tolkningarna i uppsatsen är gjorda utifrån ett hermeneutiskt synsätt. Den teoretiska referensramen är uppbyggd på data från litteratur, lagstiftning, artiklar och internetsidor. Empirisk data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sju personer. Vår slutsats är att subjektiva bedömningar fått negativa effekter på redovisningens kvalitativa egenskaper. Det beror på IFRS 3 och IAS 36 är principbaserade och ger företagsledningen möjligheter att utforma redovisningen. Vi anser även att en tidsfördröjning finns vid nedskrivning av goodwill. Generellt har IFRS bidragit till en ökad harmonisering men IFRS 3 och IAS 36 har inte bidragit till en ökad harmonisering av redovisningen i Sverige. Det beror på att de subjektiva bedömningarna påverkat de kvalitativa egenskaperna på ett negativt sätt.

The focus of the study is on financial reporting for non-U.S. firms registered with the Securities Exchange Commission (SEC) but using International Accounting Standards (IAS). This study addresses two issues, (1) whether the comparability of financial reporting among firms using IAS in credit and equity financing jurisdictions increases over time and (2) the associated capital market implications. The motivation for the study is the SEC's ongoing assessment of IAS for possible use by non-U.S. registrants for listing and capital raising in the U.S. Previous research on variations in financial reporting practices has revealed distinctly different types of financial reporting depending on country of origin. Moreover, some research suggests that such differences in financial reporting tend to persist in spite of harmonization efforts of accounting standards. This study suggests that there may be a systematic difference between credit and equity firms' financial reporting that is manifested by the fact that credit firms' adjustments to U.S. GAAP are greater than the adjustments made by equity firms. This systematic difference has had the following capital market consequences for credit firms, (1) a decreasing strength of association between accounting earnings and share prices post-1994, (2) an increased bid-ask spread post-1994, and (3) a decreased trading volume post-1994. This may be an indication that on the average firms reporting under IAS fail to meet an important part of the SEC's second assessment criterion with respect to high quality and full disclosure, namely comparability. In addition, it seems that the revisions made by International Accounting Standards Board (IASB) have not resulted in more congruent financial reporting among firms reporting under IAS over time.

Bakgrund och problemformulering: Införandet av IFRS innebar en stor förändring av redovisningsnormer för de noterade företagens koncernredovisning. Vid IASB:s publicering av redovisningsstandard, IFRS 3 Rörelseförvärv, år 2004, reviderades även standarden IAS 36 Nedskrivningar och IAS 38 Immateriella tillgångar. I samband med denna uppdatering av IAS 36 infördes en ny syn på förvärvad Goodwill. Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur väl svenska och brittiska börsnoterade bolag följer upplysningskraven vid nedskrivningsprövning av goodwill samt undersöka huruvida uppfyllandet skiljer sig mellan länderna. Metod:Studien utförs i linje med den deduktiva forskningsansats och med en kvantitativ metod där börsnoterade bolag på Stockholmsbörsen, Large Cap och London stock exchange, FTSE 100 ingår. Data har hämtats utifrån bolagens årsredovisningar som sedan har granskats och sammanställts. Referensram: Referensramen i studien utgörs av teorier och redovisningsstandarden som behandlar upplysningskraven. Empiri: De upplysningskrav som uppfylldes mest och utförligt var redovisat goodwillvärde och hur denna värde var fördelat på olika KGE samt kraven om grunden för beräkning av återvinningsvärde. I de flest fall saknades information bland de företag som fastställde sitt återvinningsvärde på nyttjandevärde. Både svenska och brittiska företag hade bristfällig information gällande upplyskraven vid nedskrivningsprövning av goodwill. Slutsats: Vid sammanställning av empiri framgår att båda länderna inte har angett utförliga upplysningar vid nedskrivningsprövning av goodwill. Det som kan konstateras för att jämförbarheten ska uppnås är en betydande förbättring av de facto harmonisering som innebär den faktiska tillämpningen av regelverket IFRS.

A lease is used by many companies as an instrument of external financing by which their investing and operational needs are financed. The lease itself is divided under the existing accounting standard IAS 17 Leases - into two parts -- the finance and the operating. The different classification of the lease can be used - position of a lessee and the position of a lessor. The problem in the case of the lessee is that the division into the finance and the operating lease is very sophisticated and also enables the opportunity of the creative accountancy. The reason is that some companies instead of the finance lease recognise the operating lease and conversely. This fact results in a fact that the financial statements are not comparable and users cannot rely on them. This thesis analyses these problems and it is looking for the solutions for the lessees and the lessors.

Inom den finansiella rapporteringen är tillförlitlighet ett viktigt begrepp. Maines och Wahlen har i tidigare forskning delat upp begreppet i att uppnå tillförlitlig redovisningsinformation och att bedöma redovisningsinformationens tillförlitlighet. Rollen att uppnå tillförlitlig redovisningsinformation gestaltas av företagen medan revisorerna ansvarar för att bedöma redovisningsinformationens tillförlitlighet.Intäktsredovisning är en central del i företagens finansiella rapportering. Inom byggbranschen är det vanligt förekommande att projekten sträcker sig över flera redovisningsperioder. Vid sådana projekt brukar entreprenadavtal slutas. Entreprenadavtal skall i noterade bolag och koncerner intäktsredovisas i enlighet med International Accounting Standards 11, som säger att intäkter skall redovisas successivt i takt med projektets färdigställande. Standarden anses härstamma från den principbaserade redovisningen vilket innebär att tolkningen av densamma görs av dess användare. Begreppet tillförlitlighet är betydande i standarden och studien syftar dels på att undersöka hur företag uppnår de krav på tillförlitlighet som ställs i IAS 11. Då standarden är principbaserad kan företagens roll att uppnå tillförlitlig redovisningsinformation i sina rapporter tolkas olika. Intervjuer har genomförts hos två stora noterade företag i bygg- och fastighetsbranschen för att studera deras uppfattning av tillförlitlighet och hur de går till väga för att uppfylla de krav som ställs på begreppet i IAS 11. För att bedöma redovisningsinformationens tillförlitlighet finns revisorerna. Revisorerna tillför genom sin granskning trovärdighet till den ekonomiska information som publiceras. Revisorernas arbete övervakas i sin tur av Revisorsnämnden som ser till att revisionsverksamheten som bedrivs är av hög klass enligt de uppsatta kraven. Revisorsnämndens praxis är disciplinärenden där revisorn åsidosatt sig sina skyldigheter som kvalitetskontrollant av ekonomisk information. För att studera vad som krävs av revisorerna för att bedöma redovisningsinformationens tillförlitlighet vid entreprenadavtal har en studie av Revisorsnämndens praxis gjorts.Undersökningen visade att revisorernas arbete är av största vikt i båda perspektiven. Företagen uppnår tillförlitlighet genom att ha prognosgenomgångar, kompetent personal och redovisningssystem som fungerar väl. De undersökta företagen hade även interna revisioner som bidrog till att eventuella brister i den interna kontrollen kunde upptäckas och undvikas. Den externa revisorns roll innebar inte bara en roll som granskare utan även som informationsförmedlare avseende de poster som ansågs vara mest utsatta för risk och förslag gavs av densamme om eventuella åtgärder som behövdes vidtas för att uppnå tillförlitlig redovisningsinformation. Det fanns inte några större tolkningsskillnader mellan de båda företagen angående begreppet tillförlitlighet eller hur det ska uppfyllas vid entreprenadavtal. Revisorernas arbete med att bedöma redovisningsinformationens tillförlitlighet vid entreprenadavtal grundade sig i att dokumentera de utförda betryggandeåtgärder som genomförts på områden valda utifrån kriterierna väsentlighet och risk. Företagens projektredovisning och dess tillförlitlighet skall granskas. Likaså måste revisorerna granska entreprenadavtalen och den gjorda beräkningen av färdigställandegraden. Samtidigt måste en bedömning göras för eventuella förlustrisker av entreprenadavtalet och att det i årsredovisningen anges vilka principer som har använts vid intäktsredovisningen. / Program: Civilekonomprogrammet

Som följd av att det internationella regelverket IAS/IFRS från och med 2005 skall tillämpas i koncernredovisningen, har de svenska börsnoterade fastighetsföretagen fått möjligheten att välja hur de vill redovisa sitt fastighetsbestånd. Standarden, som benämns IAS 40 Förvaltningsfastigheter, gäller för alla börsnoterade bolag och ger företagen två värderingsmöjligheter; värdering enligt anskaffningsvärdemetoden eller värdering enligt verkligt värde metoden. De noterade företagen som finns etablerade i Sverige har samtliga valt att värdera sitt fastighetsbestånd till verkligt värde.Övergången till IAS 40 har inneburit att fastighetsbolagens årsredovisningar förändrats i flera avseenden. Verkligt värde metoden har lett till att företagen kunnat räkna upp sina vinster med flera miljoner kronor eftersom fastigheternas värdeförändringar skall redovisas över resultaträkningen. Detta har i sin tur lett till att även beslutsunderlaget för intressenterna och värderingsmännens arbete påverkats en hel del.Syftet med denna uppsats är att beskriva IAS 40:s effekter på de svenska fastighetsbolagens årsredovisningar samt hur denna standard påverkar såväl kreditgivares lånebeslut som värderingsmännens arbete och ansvar.Vi har valt att göra en kvalitativ undersökning. Informationen har inhämtats från personliga intervjuer med två kreditgivare, en värderingsman samt med respondenter från två noterade fastighetsbolag. Vi har i vår uppsats använt oss av det hermeneutiska förhållningssättet, då vi har utgått från vår förförståelse och tidigare erfarenheter. Vidare har vi även använt oss av en abduktiv ansats.Vi har kommit fram till att IAS 40 och dess värdering till verkligt värde har påverkat fastighetsföretagens årsredovisningar i vissa avseenden. Dessa förändringar uppkommer som en följd av att det verkliga värdet nu syns i företagets balansräkning och inte enbart i en not. Vidare har även värderingsmännen fått en större roll sedan införandet av standarden. Vi kan dock konstatera att IAS 40 inte har gjort en betydelsefull inverkan på kreditgivarnas kreditbedömning, då dessa oavsett vilken värderingsmetod företaget väljer att tillämpa, ändå gör sina egna värderingskalkyler. / Uppsatsnivå: C

När IAS 40 infördes den första januari 2005, för börsnoterade bolag, fördesdiskussioner i samband med införandet. Diskussionerna handlade omhuruvida alla företag skulle redovisa till verkligt värde elleranskaffningsvärde och hur rättvisande årsredovisningarna skulle vara ijämförelse med tidigare. Om företag tillämpar olika varianter avvärderingsalternativ, kan inte harmonisering av redovisning ske. Uppsatsensundersökningsfrågor är:• Vilka problem har fastighetsbolagen upplevt vid införandet avstandarden IAS 40?• Vad för påverkan har användningen av verkligt värde haft påfastighetsförvaltnings eget kapital och vinst?• Värderas bolaget internt eller externt av kvalificeradefastighetsvärderare vad gäller deras fastighetsbestånd?• Hur uppfattar fastighetsbolagen harmonisering avredovisningsprinciper?Syftet med uppsatsen är att redogöra för vad övergången från RR 24 till IAS40 har inneburit för fastighetsbolagen och deras värdering avförvaltningsfastigheter. Delsyftet är att bidra till viss förklaring av deredovisningsförändringar som har skett vid tillkomsten avrekommendationen IAS 40.Vi valt att använda oss av kvalitativ och deduktiv metod som passar bäst föratt belysa just det problemområde vi är engagerade i. De primärdata somvarit av intresse för vår undersökning är lagar och intervjuer. Genom e-post,besöks- och telefonintervju har vi undersökt vad fastighetsbolag och enrevisor anser om redovisnings- och värderingsfrågor knutna till IAS 40.Aktuella tidskrifter, bibliotekets olika databaser, och Internet är någraexempel på sekundärdata som vi även använt oss av.IAS 40 infördes för att öka jämförbarhet av företag världen över och skapaett enhetligt språk för både befintliga och potentiella investerare vad gällerekonomiskt beslutsfattande. Enligt de respondenter vi har intervjuat harinförandet av IAS 40 varit både positivt och negativt. Det positiva medinförandet är att kapitalet och vinsten har ökat kraftigt, medan det negativa äratt definitionen av rörelsefastighet stökar till det för dem. Om fastighetendefinieras som en rörelsefastighet ska IAS 16 tillämpas, och det leder tillökad administration för fastighetsbolagen.Vi tycker att IAS 40 öppnar för flexibilitet i värderingen, vilket kan leda tillatt olika företag tolkar standarden på olika sätt. Om företag tillämpar olikavärderingsalternativ, kan inte harmonisering av redovisning ske. Med tidentror vi dock att enhetliga redovisningssätt kommer utvecklas av IASB och attjämförbarheten kommer öka.Vi föreslår fortsatta studier inom värdering av förvaltningsfastigheter, fastden här gången utifrån Skattemyndighetens och aktieägarnas perspektiv. Detskulle vara intressant att ta reda på hur verkligt värde har påverkat dessaaktörer på marknaden och få svar på följande frågor: Har statens indrivningav skatter blivit lättare eller svårare efter införandet av IAS 40? Hur harutdelning av aktier gynnat/missgynnat aktieägarna? Vilka skattemässigafördelar och nackdelar har aktieägarna fått? / Uppsatsnivå: C

Under lång tid tillbaka har det försökts att hitta en lämplig värderingsmetod som skalltillämpas på tillgångar och skulder för företagen. IASB reglerade att finansiella instrumentenför handel som derivatinstrument (optioner, terminer och swappar) skall värderas till verkligtvärde från anskaffningsvärde från och med 1 januari, 2005 och syftet var att verkligt värdegav relevantare information till marknaden och aktieägarna. En annan målsättning var att gånärmare mot harmonisering av redovisningsreglerna. IFRS innebar en övergång till verkligtvärde-värdering på fler tillgångs- och skuldkategorier. IAS 39 standarden behandlarfinansiella instrument, dess redovisning och klassificering, vilket är ett exempel på enkategori som har övergått till värdering till verkligt värde.Det finns för- och motargument för båda principerna (verkligt- och anskaffningsvärde).Förespråkarna till verkligt värde menar att det är verkligt värde som ska tillämpas förvärdering av finansiella instrumenten eftersom det ger den bästa informationen till aktieägarnaoch marknaden om företagets verkliga värde. En nackdel med verkligt värde är att den befarasbidra till mer variation i resultat och balansräkningen. Anhängare till anskaffningsvärde sägeratt anskaffningsvärde modellen är mest relevant eftersom den bygger på faktiskatransaktioner. Det svåra med anskaffningsvärde är att den bidrar till problem att jämföra olikabolags tillgångar.Uppsatsens syfte är att undersöka effekterna av verkligt värde, varför det föredras kontraanskaffningsvärde och vilka grupper som gynnas av verkligt värde. Vi undersöker ocksåkonsekvenserna kring införandet av verkligt värde för företagen. Avgränsning: Vi haravgränsat oss på IAS 39 och intervjuat personer som är redovisningsansvariga på störreföretag, som är noterade på large-cap OMX Stockholm och OMX NORDIC EXCHANGEsamt revisorer/konsulter och finansiella kontrollanter. Studien kommer att avgränsas tillfinansiella instrument som ska värderas till verkligt värde enligt IAS 39.Arbetets metod följer en kvalitativ ansats och intervjuer har genomförts med noggrant utvaldarespondenter. Intervjuerna består av en mailintevju, en personlig intervju och tretelefonintervjuer. Frågorna som ställdes summeras till vilka finansiella instrument somföretaget har, problem i samband med hanteringen av finansiella instrument och verkligtvärde, jämförelse mellan verkligt värde och anskaffningsvärde och sist en uppfattning omintressenterna.Resultatet: Verkligt värde ger ett bättre beslutsunderlag för aktieägare och marknadeneftersom det visar en rättvisare bild om företagets ekonomiska ställning som tillfredställerintressenterna. Konsekvenserna med verkligt värde är att det påverkar resultat- ochbalansräkning som kan vara missvisande eftersom orealiserade värden redovisas. För mindreinvesterare, som inte är tillräckligt insatta i redovisningens utveckling, kan verkligt värdeförsvåra när olika värderingsprinciper används och tilläggsupplysningar läggs i noterna.Regelverket IAS 39 är dessutom krångligt för företag att tillämpa. / Uppsatsnivå: C

Bakgrund och problem: År 2005 infördes det nya regler gällande värdering avförvaltningsfastigheter. Värdering till anskaffningsvärdet enligt RR 24 ersattes då av IAS40, vilket medförde att de noterade fastighetsbolagen kunde välja att värdera sinaförvaltningsfastigheter till antingen anskaffningsvärde eller verkligt värde i sinkoncernredovisning. Samtliga fastighetsbolag valde vid införandet att värdera till verkligtvärde. Verkligt värde infördes vid en positiv konjunkturcykel vilket bidrog till kraftigtstigande vinster för förvaltningsbolagen. År 2008 hände däremot något som ingen hadeförväntat sig. Den amerikanska bostadsmarknaden kom att kollapsa, vilket senareresulterade i en global finanskris. Marknadssituationen vände dramatiskt och priserna påförvaltningsfastigheter i Sverige kom att falla. Problematiken av finanskrisen kom attleda till ett ifrågasättande om fastighetsbolagen och dess ledning hade värderat ned sinatillgångar i den mån som förväntades av marknaden, då ett flertal analyser antydde attfastigheterna endast hade värderats ned i hälften så stor utsträckning som marknaden irealiteten gjort.Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera hur svenska noteradefastighetsbolag har tillämpat IAS 40, i sin värdering av förvaltningsfastigheter underrådande finanskris.Metod: Uppsatsen har bedrivits som en kvalitativ studie. Informationen har erhållits frånpersonliga intervjuer med fyra specialister inom fastighetsvärdering. Studien har pendlatmellan den teoretiska referensramen och den empiriska undersökningen, vilket såledesresulterar i att en abduktiv forskningsmetod har bedrivits.Resultat och slutsatser: Verkligt värde medför att värderingen påverkas av förädling,konjunkturpåverkningar samt till vilket syfte en fastighet innehas. Det bidrar i synnerhettill att en fastighet kan värderas olika beroende på vem som innehar fastigheten och det ärsvårt att bedöma om värderingen är rätt eller fel. Finanskrisens påverkan har bidragit tillatt transaktionerna på fastighetsmarknaden har minskat dramatiskt, då matchningenmellan köpare och säljare inte har existerat. Studien har därmed visat på attvärderingsmetoden verkligt värde blir väldigt teoretiskt i brist på fastighetstransaktioner,då metoden syftar på att uppskatta marknadsvärdet med hjälp av försäljningar avjämförbara objekt. Av en transaktionsfattig marknad har det därmed skapatsvärderingsfrihet för fastighetsbolagens och dess ledning. Att fastighetsbolagen även harvarit sparsamma i sin motivering till nedvärderingarna, har bidragit till att den externaläsaren har fått svårigheter att skapa sig en uppfattning om fastighetsbolagens tolkning avverkligheten, vilket således bör förbättras i framtiden.