<p>Bakgrund och problem: Idag redovisas leasing antingen enligt den internationella IAS17, eller den svenska motsvarigheten RR 6:99. Kärnan av dessa standarder är att leasingantingen skall klassificeras som operationell, och då bara belasta resultaträkningen,alternativt som finansiellt och då aktiveras över balansräkning. Dessa rekommendationer hardock under en längre tid kritiserats då de bryter mot IASBs föreställningsram, och nu harsåledes ett samarbete mellan IASB och FASB inletts för att överblicka dagen standarder.Vilka förändringar detta leder fram till kan man bara spekulera i, men en trolig förändringvore något i linje med G4+1 gruppens förslag om en totalaktivering av leasing.</p><p>Analys och Slutsats: Våra resultat visar att det idag definitivt existerar en inneboendeproblematik i förfarandet av leasingredovisning, i vilken omfattning detta påverkarmarknaden beror till stor del ur vilket perspektiv man ser det. Bristande transparens ochjämförbarhet är ett par av de konsekvenser vi ser, dessutom är det evident attrekommendationerna inte är neutrala, utan faktiskt påverkar dagens ekonomiska val. G4+1förslag om en totalaktivering skulle sannolikt till viss dela korrigera dessa problem. Vem somgynnas och hur olika aktörer på marknaden påverkas är mer oklart, vissa tendenser har dockkunnat utläsas. Vi tror att leasingmarknaden som helhet kommer att minska, detta då leasingförmodligen blir mindre attraktiv samt dyrare. Vi tror dessutom att marknaden letar nyafinansieringsformer och lösningar. Slutsatsen är i vart fall att syftet med revideringen, medandra ord att erhålla en redovisning som ger en mer rättvisandebild, skulle uppfyllas.</p>

<p>Bakgrund: I början av 1990 – talet drabbades Sverige av en omfattande fastighetskris. Det fanns ett antal faktorer som gemensamt bidrog till att krisen uppstod men även påverkade dess omfattning. Perioden innan krisen hade kännetecknats av lång tid av stigande fastighetspriser och en tro från marknaden om en fortsatt god värdeutveckling. Även bankerna delade synen om en fortsatt värdestegring, vilket bidrog till att krediter beviljades mer utifrån en marknadsvärdering istället för en analys av bolagens återbetalningsförmåga. Införandet av de nya IAS/IFRS reglerna bidrar till en ökad jämförbarhet mellan företag vilket främst har efterfrågats av investerare. Förvaltningsfastighetsbolag kan välja att redovisa enligt ”fair value model” eller ”cost model”. Om bolagen väljer att redovisa enligt ”fair value model” skall fastigheterna i redovisningen värderas till verkligt värde. Det innebär att värdeförändringen kommer att justera årets vinst eller förlust via resultaträkningen vilket påverkar bolagets egna kapital.</p><p>Syfte: Att se om vi kan finna att bankerna i sin bedömning av värdet på fastigheter kommer att påverkas av de nya redovisningsreglerna. Vi har även för avsikt att undersöka om dessa redovisningsregler kan bidra till en övervärdering av fastigheter och om det kan leda till en ny spekulationsbubbla.</p><p>Genomförande: Vi har genomfört en litteraturstudie som har kompletterats med fem stycken kvalitativa intervjuer.</p><p>Uppsatsens huvudsakliga resultat är:Lärdom av den tidigare krisen har gjorts enligt bankerna både hos dem själva och inom fastighetsbranschen. Nya värderingsunderlag används, bankernas bedömningar görs utifrån fastigheternas kassaflöde ibland i kombination med ortsprisanalyser. Fastighetsbolagen använder sig av olika räntesäkringsinstrument för att skydda sig mot kraftig stigande räntor. Att en ny fastighetskris skulle vara aktuell anser bankerna inte vara troligt. Den slutsatsen dras utifrån att de underliggande faktorer som tillsammans bidrog till fastighetskrisens uppkomst ser helt annorlunda ut idag jämfört med tiden innan krisen. Vi delar inte bankerna uppfattning fullt ut då vi anser att det finns en risk att omvärldsfaktorer snabbt kan ändras. Till exempel genom politiska beslut vilket kan bidra till en ny fastighetskris. Att de nya redovisningsreglerna ändå kan få betydelse för värdering av fastigheternas värde är enligt oss att det kan ske en omedveten justering av värderingsunderlaget. Det finns återigen en god likviditet på marknaden som enligt oss kan leda till en förhöjd vilja hos bankerna att öka sina kreditvolymer.</p>

<p>Under de nio sista veckorna år 2005 genomfördes intervjuer med åtta representanter för tre olika branscher med betydelse för förvaltningsfastigheternas värdering. De svar som erhållits beskriver och förklarar tolv kontrollfunktioner som tjänar till att verifiera eller på något annat sätt bidra till att garantera fastighetsvärderingens kvalitet. De funna kontrollfunktionerna förklaras utifrån uppsatsens teoretiska referensram. Huvudsakligen tar de sikte på efterlevnad av redovisningsreglerna och värderingens förutsättningar. Ett genomgående drag är att fokus ligger på en kontroll av verkligt värdes rimlighet. Det har också konstaterats att kontrollerna varierar beroende på använd värderingsmetod och att erfarna praktiker tycks föredra verkliga värden som grundats på nuvärdesberäknad kassaflödesanalys medan de genomför noggranna kontroller innan den primära värderingsmodellen – ortsprismetod – tillämpas.</p>

<p><strong><em>Objective:</em></strong> The IFRSs are getting more popularity all over the world. IAS 39 is one of the most sophisticated standards included in the IFRS jurisdiction, which mainly addresses the recognition and measurement of financial instruments and hedge accounting. When these instruments had been <em>off-balance sheet</em> hidden, accounting scandals were the consequences. Capturing these risky instruments in the body of the financial statements, according to IAS 39, implies diverse accounting choices where the selection is tied to managers' judgment.</p><p>The Swedish GAAPs have been criticized in the literature of being less conservative than the US GAAPs. Sweden as an EU member has mandated the adoption of IFRSs in the consolidated financial statements of all listed companies, since 2005. No published research has studied the effect of IAS 39 diverse accounting practices on <em>de facto</em> harmonization and comparability in Sweden. The current study fills this gap in the literature, and goes beyond to investigate whether the selected accounting choices are associated with the industry sectors.</p><p><strong><em>Methods:</em></strong> A sample of 50 companies listed in NASDAQ, Stockholm in the financial and the industrial sectors is selected. Secondary data are obtained from the 2007 annual reports of the selected companies. Six accounting practice categories are detected under the standard. Herfindahl (H) index and Chi- square test are applied on the data.</p><p><strong><em>Results:</em></strong> The results show a relatively low harmonization and comparability in most of the accounting practices, and variation in associations between accounting practices and sectors. This infers to the risk of producing non-comparable financial statements that may distort the value of accounting numbers, the content of financial statements and negatively affect market participants.</p><p><strong><em>Conclusion:</em></strong> Much effort is still needed to enhance <em>de facto</em> harmonization and comparability of financial reporting. Further research is also motivated in order to develop a harmonization theory that support standard setters in revising the existing standard to eliminate inconsistencies in accounting choice selection and enhance comparability.</p><p> </p>

<p>Från och med år 2005 tillämpar svenska noterade bolag IAS 40 i sin koncernredovisning. Genom tillämpning av IAS 40 tillåts företag att värdera förvaltningsfastigheter till endera anskaffningsvärde eller verkligt värde, där verkligt värde som regel är det samma som marknadsvärde. I juridiska bolag tillåts i dagsläget endast värdering till anskaffningsvärde.</p><p>Syftet med denna uppsats är att jämföra och beskriva skillnaderna mellan värderingsmetoderna av förvaltningsfastigheter när värdering sker till anskaffningsvärde respektive verkligt värde, utifrån ÅRL:s definition av rättvisande bild. För att uppfylla vårt syfte har vi studerat hur tre fastighetsbolag tillämpar och resonerar kring de olika värderingsmetoderna. Detta har åstadkommits genom intervjuer med personer företagen själva ansåg vara mest lämpade. Vi har valt att studera ett noterat moderbolag, ett dotterbolag till ett noterat moderbolag samt ett onoterat bolag, då dessa har möjlighet att tillämpa olika redovisningsrekommendationer.</p><p>Den teoretiska referensramen grundas i huvudsak på rekommendationer från IAS/IFRS, RR och BFN som behandlar redovisning av förvaltningsfastigheter samt värderingsmetoder rörande sådana fastigheter. Vi presenterar även redovisningens kvalitativa egenskaper samt begreppet rättvisande bild.</p><p>Den empiriska undersökningen analyseras utifrån uppsatsens teoretiska referensram. Genom denna undersökning kom vi bland annat fram till att våra respondenter ser både för- och nackdelar med respektive redovisningsmetod. När verkligt värde används är det viktigt att beakta de osäkra faktorer som kan uppkomma vid värdering för att en rättvisande bild skall kunna upprätthållas. Vilken avskrivningsmetod som tillämpas påverkar den rättvisande bilden då fastighetens värde bestäms utifrån anskaffningsvärde.</p>

No description available.

<p>1 January 2005 came the new reconstructed version of IAS 40. It came to compensate the earlier ÅRL and FAR who was applied within the European Union. These new standards came to be called as IAS/IFRS. The standards’ are supposed to make sure that the differences between the different countries won’t be so split. The users of these standards are companies who are listed on the stock market in EU.</p><p>Further on can be mentioned that in this article the focus is layed on the standard IAS 40, who manages how the administration real estates is presented in the companies’ management accounting.</p><p>The purpose with this article is to find out why different companies choose to value their</p><p>real estates to real value respectively to acquired value, how the auditors way to present is effected and which effects it has brought on the earlier account.</p><p>The possibility of valueing to real value has however brought some complications, but still are these complications accepted at the time as the standard in its interity succeeded to evolve the companies’ account to the right way.</p><p>To test our earlier designed hypothesies we have combined partly qualitative and partly quantitative approaches. The qualitative information is brought from the interviews with different authorized auditors from five of the largest accountingfirms. Further noticed is that an interview has also been made with Ulf Nyqvist who is the MD at Botkyrka Byggen.</p><p>The quantitative data has instead been received by the annual accounts from ten different real estate companies, and the article is written on the basis of a deductive approach with different methods as a staring point.</p><p>On the basis of the investigation we have finally reached a result that says that the standard in its entirety has leaded to a positive development of the companies account. The auditors that have an experience from the both methods mean that the standard should live at the time as it has led to an increased possibility of comparability between the companies. This is of big value for the ones who are interested on the market.</p> / <p>Den 1 januari 2005 kom den nya omarbetade versionen IAS 40. Denna kom att ersätta den tidigare ÅRL och FAR som då tillämpades inom Europeiska Unionen. Dessa nya standarder kom att kallas för IAS/IFRS. Standarderna ska se till att olikheterna som fanns mellan de olika ländernas redovisning inte skulle bli så kluven. Användarna av dessa standarder är börsnoterade företag som finns inom EU.</p><p>Vidare kan sägas att i denna uppsats har fokus lagts på standarden IAS 40, som då behandlar huruvida förvaltningsfastigheter redovisas inom företagens koncernredovisning.</p><p>Syftet med uppsatsen är att ta reda på varför olika bolag väljer att värdera förvaltningsfastigheter till verkligt värde respektive anskaffningsvärde, hur revisorns sätt att redovisa har påverkats samt vilka effekter som den medfört på tidigare redovisning. Möjligheten att nu värdera till verkligt värde har dock medfört en del komplikationer, men ändå har dessa komplikationer accepterats då standarden i sin helhet lyckats utveckla företagens redovisning åt rätt håll.</p><p>För att testa våra tidigare utformade hypoteser har vi kombinerat dels kvalitativa och dels kvantitativa ansatser. Den kvalitativa informationen har hämtats utifrån intervjuer med olika auktoriserade revisorer från fem av de största revisionsbolagen. Vidare kan påpekas att det även har utförts en intervju med Ulf Nyqvist som är nuvarande VD på Botkyrka Byggen.</p><p>Den kvantitativa datan har istället erhållits från årsredovisningar från tio olika fastighetsbolag, uppsatsen har skrivits utifrån en deduktiv ansats med metodtriangulering som utgångspunkt.</p><p>Utifrån undersökningen har vi slutligen kommit fram till ett resultat som visar att standarden i sin helhet lett till en positiv utveckling av företagens redovisning. Revisorerna som då har erfarenheter utav både metoderna, menar att standarden bör fortleva då den lett till ökad jämförbarhet av bolagen. Detta är av värde både för intressenter och för andra på marknaden.</p>

<p><strong>Bakgrund och problem: </strong>De svenska börsnoterade bolagen<strong> </strong>övergick år 2005 till att redovisa enligt det internationella regelverket IAS/IFRS som är ett mer omfattande regelverk än tidigare normgivning i Sverige. I och med regelverksbytet skall nu tilläggsupplysningarna i årsredovisningarna redovisas i en mer omfattande och precis mening. </p><p>Införandet av IFRS 3 <em>Rörelseförvärv</em> resulterade till en omarbetning av bland annat IAS 36 <em>Nedskrivningar, </em>vilket medförde att goodwill inte längre skrivs av planenligt. Goodwillvärdet skall istället fördelas på kassagenererande enheter och prövas årligen genom ett nedskrivningstest som skall presenteras i årsredovisningarna. IAS 36 punkt 134 kräver att företagen skall lämna detaljerade upplysningar om nedskrivningstestet. Tidigare forskning har påvisat att det föreligger än idag brister i hur företagen redovisar upplysningskraven men att det finns förbättringspotential med åren.</p><p><strong> </strong><strong>Syftet: </strong>Huvudsyftet är att undersöka om det finns ett samband mellan företagsstorlek och utförligheten av nedskrivningstestet enligt IAS 36 punkt 134 samt i vilken utsträckning den uppfylls av de börsnoterade företagen.<em></em></p><p><em> </em><strong>Metod: </strong>Uppsatsen baseras på en kvantitativ studie av 90 börsnoterade företags årsredovisningar per den 31 december 2007. En tolkningsmodell har gjorts utav IAS 36 punkt 134 för att en granskning av företagens upplysningar skall bli så lika som möjlig då standarden är relativt svårtolkad. Slutligen har ett Chi<strong></strong>2 test genomförts för att testa om resultatet är statistiskt signifikant. </p><p><strong>Resultat och slutsats: </strong>90 börsnoterade företags årsredovisningar har undersökts och studien har visat att det totalt sett gått bra med implementeringen av upplysningskravet med undantag för vissa av delpunkterna. Vidare resulterade undersökningen i att Large Cap uppfyller upplysningskravet i störst utsträckning, följt av Mid och slutligen Small Cap. Att det finns ett samband mellan marknadsvärde och utförlighet av upplysningskravet förkastas i och med resultatet som erhållits.</p>

<p><strong>Problemformulering </strong>Svenska företag som från år 2005 redovisar enligt IAS/IFRS ska i högre utsträckning än tidigare fördela det överpris som betalas vid företagsförvärv på de tillgångar som förvärvas. Tidigare studier har efter införandet mätt var tillgångarna tar vägen vid rörelseförvärv. Det har visat sig svårt för företagen att på ett konsekvent och stringent sätt identifiera immateriella tillgångar sedan specificera dem tydligt i balansräkningen. Begreppsförvirring och otydliga poster i redovisningen har gjort de svårt för användaren av årsredovisningen att få relevant information. Frågan är om det blivit bättre med tiden?</p><p><strong>Syfte </strong>Mäta utvecklingen av specificerade immateriella tillgångar sedan införandet av IAS/IFRS. Följande frågeställningar har ställts: 1. Specificerar företag sina identifierade immateriella tillgångar enligt de ramverk IASB förespråkar så att god redovisningssed kan återspeglas? 2. Har andelen ospecificerade immateriella tillgångar minskat?</p><p><strong>Metod </strong>För att samla in information om utvecklingen har vi studerat årsredovisningen för svenska noterade börsföretag som redovisar enligt IAS/IFRS. Årsredovisningar mellan åren 2003 och 2008 för bolag på stockholmsbörsens Large cap-lista har studerats. En kvantitativ undersökning där operationalisering används för att koda poster från balansräkningen. Egen kodning av vad som anses som vara tillräcklig specificering av tillgången har utförts med begreppet god redovisningssed som grund. Slutligen genomförs beräkning på antal, andel och värde av specificerade immateriella tillgångar varje år.</p><p><strong>Teoretisk referensram </strong>De normer, praxis och lagar som berör immateriella tillgångar och företagsförvärv har författarna sammanställt för att kunna ta del av informationen från årsredovisningar och definiera egna begrepp, Immateriella tillgångar (IAS 38), Företagsförvärv (IFRS 3), Nedskrivning (IAS 36) och redovisningens egenskaper återkopplas i slutsatsen.</p><p><strong>Slutsats </strong>Efter våra kriterier för ospecificerade poster fick vi fram att en positiv utveckling har skett sedan införandet av IAS/IFRS. I takt med identifiering av immateriella tillgångar ökar specificering. Ospecificerade poster har sjunkit med drygt 10 %. Värdet av immateriella har under studiens tidsperiod ökat med 1303 %. Det har inneburit att det totala värdet av ospecificerade tillgångar idag är betydligt större. Det i sin tur påverkar givetvis användaren när den ska ställning till en betydligt större summa ospecificerade tillgångar.</p> / <p><strong>Problem </strong>Listed companies have since the introduction of IAS / IFRS new accounting directives to follow. A major difference is that goodwill, as an asset, may no longer be amortized but will be subjected to an annual impairment test. This will result in the extraction, identification and depreciation of intangible assets from goodwill. This has been proved difficult for companies to identify consistently and rigorously. Confusion and vague items in reporting has made it difficult for users to share information in a proper way.</p><p><strong>Purpose </strong>To measure the progress of specified intangible assets in annual reports, since the introduction of IAS / IFRS. Questions to be answered: 1. Do companies specify their identified intangible assets in agreement with the IASB framework? 2. Has the total value of unspecified assets decreased over time?</p><p><strong>Method </strong>To gather information, we have studied the annual reports of listed companies reporting under IAS / IFRS. For this report, we have chosen annual reports from the years 2003 to 2008 on companies on the Stockholm Stock Exchange's Large Cap list and made a quantitative study, in which operationalization is used to encode the items from the balance sheet.</p><p><strong>Theoretical frame of reference </strong>We have compiled the standards, practices and laws relating to intangible assets and acquisitions. This has been done to acquire the information from annual reports and to define our own concepts. Intangible assets (IAS 38), Business Combinations (IFRS 3), Impairment (IAS 36) and accounting characteristics serve as a foundation to our conclusions.</p><p><strong>Conclusion </strong>Following our criteria for unspecified items, a positive development has occurred since the introduction of IAS / IFRS. As the identification of intangible assets develops with IFRS3 we have seen an increase of specification. Unspecified items have decreased by over 10%. The value of intangible assets during this period has increased by 1303%. It has meant that the total value of unspecified assets today is much bigger. This will affect the user, of course, when he/she will consider a much larger amount unspecified assets.</p>

<p>Efter införandet av de internationella redovisningsstandarderna år 2005 vars syfte är att tillfredställa behovet av jämförbarhet och harmonisering bland företag, har många förändringar skett. Förändringarna innebär att den nya redovisningspraxisen har blivit obligatorisk för de svenska företagen att följa. I och med att företag bedriver utlandshandel bidrar detta till valutarisk, något som företag måste handskas med. Ett behov av att hantera dessa risker står i fokus bland företagens verksamheter och är även något som uppmärksammas bland företag, de finansiella rapporternas användare samt investerare. För att kunna minimera/eliminera valutakursrisker är finansiella instrument de främsta redskapen. De standarder som berör detta ämnesområde är IAS 39 och IFRS 7. IAS 39 beskriver hur riskerna hanteras, medan IFRS 7 redogör för de upplysningar företag skall lämna i sina finansiella rapporter. Eftersom företag har olika policys vid riskhanteringsredovisning, bidrar detta till en problematik gällande upplysningskraven.</p><p>I och med att företagens olika sätt kring upplysningskraven skiljer sig åt vid riskhanteringsredovisning, har det varit av största intresse att erhålla information om huruvida företagen följer dessa upplysningskrav, och i vilken omfattning dess redovisning skiljer sig från standarden IFRS 7. Syftet har således varit att undersöka i vilken utsträckning företagen väljer att redovisa upplysningskraven som finns reglerade i standarden gällande säkringsredovisning av valutarisker och känslighetsanalys.</p><p>Metodiken inom denna studie har varit den kvantitativa, där granskning av företags årsredovisningar från Large Cap listan på OMX Stockholmsbörsen har utförts. Sekundära källor utgörs av respektive företags årsredovisningar, diverse vetenskapliga artiklar samt studentlitteratur. Tillvägagångssättet har varit en jämförelse mellan utvalda punkter i respektive standarder, med dess tillämpning i årsredovisningarna.</p><p>Teoridelen stöds av tidigare forskning inom ämnesområdet upplysningar, samt lagar och regelverk kring upplysningar av säkringsredovisning och känslighetsanalys.</p><p>Det visade sig att företag inte följer standarder fullt ut, på så sätt att vissa föredrar att delvis rätta sig efter dem förordnade standarderna, medan andra väljer att tillämpa dessa till en högre grad. Avslutningsvis kan författarna även konstatera att upplysningar om säkringsredovisning följs i större utsträckning än de om känslighetsanalys.</p>