<p>Sedan några år tillbaka har redovisningsreglerna för noterade bolag förändrats genom införandet av IFRS. Diskussionen har efter införandet i noterade bolag kommit att handla om ifall också onoterade bolag ska tvingas att följa IFRS redovisningsstandarder. En av IFRS standarder, IAS 40, handlar om att förvaltningsfastigheter kan värderas till verkligt värde istället för anskaffningsvärde. Metoden för användandet av verkligt värde heter verkligt värdemetoden och innebär att värdeförändringar på fastigheterna ska redovisas över resultat- och balansräkningen.</p><p>I denna uppsats tillämpar vi verkligt värdemetoden på det allmännyttiga fastighetsbolaget Uppsalahem. Syftet är att se vad det skulle kunna innebära att tillämpa verkligt värdemetoden i ett allmännyttigt fastighetsbolag. För att skapa en uppfattning om hur olika intressenter runt Uppsalahem skulle reagera på ett eventuellt införande av verkligt värdemetoden har vi intervjuat tre olika intressenter runt bolaget. Resultatet vi presenterar i uppsatsen är att Uppsalahems redovisning skulle komma att kraftigt förändras vid en tillämpning av verkligt värdemetoden. Bland annat skulle bolagets rörelseresultat bli 12 gånger större än det som redovisas idag och soliditeten skulle bli mer än dubbelt så stor.</p>

<p>Bakgrund och problemdiskussion: Införandet av att svenska noterade företag måste tillämpa IFRS/IAS i sina årsredovisningar, har inneburit stora förändringar för berörda företags redovisning.</p><p>En av dessa standarder är IAS 40 och dess huvudinnehåll behandlar hur ett företag ska värdera sina förvaltningsfastigheter. Det intressanta i dagens läge är att förvaltningsfastighetsföretagen får göra ett val av värderingsmetod vid värdering till verkligt värde.</p><p>Syfte: Vårt syfte med denna uppsats är att kartlägga hur olika svenska förvaltningsfastighetsföretag, belägna i olika branscher och geografiska regioner, värderar sina förvaltningsfastigheter till verkligt värde efter införandet av IAS 40. Vi vill vidare analysera om det finns ett mönster vid fastighetsföretagens val av värderingsmetod.</p><p>Metod: Vi har för avsikt att använda oss av en kvantitativ metod. Anledningen till vårt val av kvantitativ metod är att vi anser att vi kan få fram den mest relevanta och tillförlitliga informationen genom att studera våra valda företags årsredovisningar. Vi har valt att ta med hela populationen av svenska förvaltningsfastighetsföretag som tillämpar IAS 40.</p><p>De sökord som har använts är; IAS 40, förvaltningsfastigheter, fastighetsföretag, värderingsmetod, värderingsmodell, fastighetsvärdering.</p><p>Analys och slutsatser: Eftersom det är en stor del av vår population (19 av 21 företag) som använder kassaflödesmetoden kan vi inte se något samband gällande fastighetsföretagens storlek, bransch, geografisk lokalisering och val av värderingsmetod. De övriga två metoderna, ortsprismetoden och direktavkastningsmetoden, har vi kunnat se vissa mönster vid val av värderingsmetod. Till stor del stämmer vår teori, men inte helt.</p><p>Vi har kommit fram till att i de fall ortsprismetoden och/eller en övrig värderingsmetod används tillsammans med kassaflödesmetoden, så bedömer vi att dessa främst har använts som ett komplement. Detta på grund av att informationen och tillvägagångssättet är begränsat i årsredovisningarna. Det ser vi som ett tecken på att tyngdpunkten i värderingen ligger i kassaflödesmetoden.</p>

<p>Vi undersöker huruvida redovisningsharmoniseringen inom EU har ökat jämförbarheten av företags finansiella information. Detta har gjorts genom en replikastudie på en undersökning genomförd av Joos och Lang publicerad 1994 där de fann att någon konvergens mellan Frankrike, Storbritannien och Tyskland ej kunde konstateras.</p><p>Länderna som undersöks är Frankrike, Storbritannien, Sverige och Tyskland under perioden 1995 - 2005. Genom att ta reda på hur ROE, E/P- och B/M-kvoterna utvecklat sig kan vi dra slutsatsen att viss konvergens har skett mellan länderna.</p><p>En pris- och en avkastningsregression har även utförts men resultaten av dessa kan ej bevisa att konvergens mellan länderna har skett under vår undersökningsperiod.</p>

<p>Från och med år 2005 ska alla noterade företag upprätta sina koncernredovisningar i enlighet</p><p>med de standarder som utfärdats av IASB och som antagits av EU-kommissionen. En av</p><p>IASB:s grundläggande riktlinjer är att redovisningen ska ge en rättvisande bild av företagets</p><p>situation. Bankindustrin motsatte sig införandet av en standard, IAS 39, då de ansåg att den</p><p>skulle misslyckas med att ge en rättvisande bild. Vårt syfte med uppsatsen är att studera i</p><p>vilken utsträckning banker i sin redovisning kan ge en rättvisande bild av ekonomiska</p><p>händelser i enlighet med IAS 39. Vårt empiriska material baserar sig till största del på</p><p>intervjuer med fyra bankkoncerner samt två revisorer och en analytiker. Under studiens gång</p><p>har vi funnit att åsikterna kring IAS 39 går isär. Bankindustrin är av en åsikt medan</p><p>intressenterna, i de flesta fall, är av en annan. Uppsatsen är till stor del strukturerad efter den</p><p>rättvisande bildens kvalitativa egenskaper. Analysen görs utifrån de kvalitativa egenskapernas</p><p>kännetecken. Studien visar på:</p><p>Relevansen har blivit lägre sett ur kravet förståelse och blivit högre sett ur kravet</p><p>aktualitet.</p><p>Jämförbarheten har blivit lägre enligt bankindustrin och högre enligt intressenterna,</p><p>sett ur kraven lika händelser och spelregler</p><p>Validiteten har blivit lägre enligt bankindustrin och högre enligt intressenterna, sett ur</p><p>kraven fullständighet och neutralitet.</p><p>Verifierbarheten varierar sett ur kraven kontroll och samstämmighet.</p>

<p>Från och med den 1 januari 2005 upprättar de svenska börsnoterade skogsbolagen sin koncernredovisning i enlighet med den internationella redovisningsstandarden IAS 41. Standarden innebär att skogstillgångarna ska värderas till verkligt värde, det vill säga till tillgångarnas marknadsvärde. Då marknadsvärden inte anses finnas för skogstillgångarna gör skogsbolagen egna subjektiva tillgångsvärderingar. Subjektiviteten i dessa värderingar samt förekomsten av de orealiserade vinster som uppkommer vid omvärderingen till verkligt värde leder till att de kvalitativa kraven på skogsbolagens externredovisning påverkas. Dessa krav är en förutsättning för att redovisningen skall fungera som beslutsunderlag och för analytikers användning av externredovisningen i deras värderingsarbete.</p><p>Syftet med uppsatsen är därför att belysa hur de svenska skogsbolagen redovisar de förändringar som uppkommit i koncernredovisningen i och med omvärderingen av det verkliga värdet och huruvida analytikers värderingsarbete påverkas av dessa förändringar. Uppsatsarbetet genomförs genom att studera skogsbolagens koncernredovisningar samt genom att utföra intervjuer med skogsbolag och analytiker.</p><p>Efter genomfört uppsatsarbete kan vi konstatera att förekomsten av orealiserade vinster och subjektiva tillgångsvärderingar samt om dessa inte specificeras i externredovisningen generellt sett komplicerar analytikers värderingsarbete. Det kan dock konstateras att denna problematik inte nämnvärt påverkar analytikers värdering av skogskoncerner.</p>

<p>Då det sedan 2005 har varit obligatoriskt för företag att värdera sina finansiella tillgångar enligt IAS 39 fann vi det intressant att fördjupa oss i vilka effekter den nya redovisningen gett. Inom banksektorn utgör andelen finansiella tillgångar en stor del av de totala tillgångarna, varför vi beslöt oss för att undersöka just den branschen. För att kunna få ett tillfredsställande djup i uppsatsen valde vi att göra en fallstudie över Swedbank. Den forskningsfråga som vi har valt att undersöka är: Vilka effekter har värdering till verkligt värde av finansiella instrument i Swedbank haft för externa intressenter? Vi har valt att dels använda oss av intervjuer med personer som har olika kunskapsområden, för att få en mer övergripande bild, dels har vi granskat Swedbanks årsredovisningar för att se eventuella effekter i siffror. En modell över kvalitativa egenskaper har använts för att göra en jämförelse med våra undersökningar. Dessutom har vi genom att leta efter eventuella effekter på likviditeten ytterligare analyserat hur Swedbank uppfyller kravet på tillförlitlighet. I analysen har vi kommit fram till att det har skett en förbättring i Swedbanks redovisning då bland annat tillförlitligheten har ökat på flera plan. Bilden av företaget blir mer rättvisande då innebörden redovisas före formen. Dessutom blir det enklare för externa intressenter att göra jämförelser mellan olika företag då redovisningen görs på samma vis. På det generella planet har vi kunnat konstatera att riskerna för försämrad likviditet ökar om värderingsmodeller används vid värderingen. Inom Swedbank har detta dock undvikits genom att de inte använder sig av denna typ av modeller. Till framtida studier föreslår vi en undersökning av flera banker för att få en tydligare överblick av banksektorn.</p>

<p>Enligt de regler som anges i IAS 40 ges möjlighet till att värdera förvaltningsfastigheter till verkligt värde. Detta värde tas fram med hjälp av intern- eller externvärdering av ett marknadsvärde. Problemet är att det i princip är omöjligt att exakt fastställa ett försäljningspris eftersom det sanna marknadsvärdet visar sig först vid försäljningstransaktionen vilken påverkas av en stor mängd faktorer. Med bakgrund av detta är syftet med uppsatsen att utreda användbarheten av redovisningen av förvaltningsfastigheter för analytiker på aktiemarknaden. Metoden vi använder är en kvalitativ intervjustudie med framstående och erfarna aktieanalytiker som arbetar med fastighetsmarknaden. Vår huvudsakliga slutsats av studien är att det subjektiva inslag som de uppskattade marknadsvärderingarna innehåller är problematiskt avseende jämförbarheten mellan fastighetsbolag.</p>

<p>Bakgrund: Efter införandet av IAS 40 ska nu fastighetsbolagen värdera sina fastigheter till verkligt värde och visa de i sina årsredovisningar. Detta kan ge ett antal problem om inte företagen kan ta till sig nya regler i praktiken. Justeringarna som företagen blir tvungna att göra kommer att påverka deras eget kapital, resultaträkning och balansräkning. Några företag kommer att få stora justeringar och andra mindre.</p><p>Syfte: Huvudsyftet med uppsatsen är att analysera vilka effekter redovisningsstandarden IAS 40 får på de svenska fastighetsbolagens årsredovisningar. Ett del syfte är att visa vad skillnaderna i redovisningen beror på.</p><p>Metod: Vi använder oss av både kvantitativ och kvalitativ forskningsmetodik. Årsredovisningar är våra primärdata. Där tittar vi på bolagen och de siffror de redovisar. Sekundärdata som används är en telefonintervju med börsanalytikern Peter Malmqvist.</p><p>Slutsatser: Företagen använder sig av olika sätt att redovisa justeringarna som de gör vid införandet av IAS 40. Vissa företag klumpar ihop sina siffror med hela IFRS införandet och andra skiljer ut IAS 40 och visar de poster som blir påverkade. De flesta företag får en justering uppåt i deras balansräkningar, resultaträkningar och eget kapital. Det kan bero på en del faktorer. En faktor kan vara att de redovisar olika poster, andra faktorer kan vara vilken typ av förvaltningsfastighet bolagen innehar, vart fastigheterna finns belägna och hur gammal fastighetsbolaget är.</p>

<p>The implementation of IFRS/IAS accounting standards in Sweden had the intension to harmonize the accounting practices within the EU and increase transparency into the firms. However since the implementation there have been reports and studies showing the lack of compliance with the disclosure requirements regarding impairment tests of Goodwill. According to IFRS 3 Goodwill should no longer be amortized but should undergo an impairment test at least once a year to evaluate its true value. The impairment test is made by the firms themselves on very subjective assumptions. These assumptions should be disclosed according to IAS 36 paragraph 134 in the annual report to enable transparency. So far the full compliance with this rule has been questionable. This study aims to elucidate possible reasons for why firms leave out the required information in IAS 36 paragraph 134 and how authorized public accountants reason around the reasons given. To fulfill the aim of the study an inductive research method was used. The data was gathered through the use of qualitative interviews with authorized public accountants some of them with special expertise in the field. The empirical findings from the interviews contained a number of reasons for why companies do not disclose the information in IAS 36 paragraph 134. Among the most common were the risk of exposure, decreased flexibility, ignorance and non adequate internal reporting procedures. The study’s analysis use institutional theories to point out additional explanations for how disclosure requirements are handled. One finding is the tendency for firms to mimic each other, a behavior called isomorphism. The conclusion of the study is a discovery of an underlying unwillingness to write-down goodwill and thereby an unwillingness to give full disclosure in connection to the impairment test. Firms feel that the information is related to their competitive edge and thus exposes them too much. The authors also raise reasonable doubt to whether the IFRS/IAS standards have fulfilled their intension with increased transparency in the case of goodwill accounting.</p>

No description available.