Syftet med denna kvalitativa studie är att få en fördjupad förståelse av och kunskap om hur elevers hinder i matematiklärandet kan identifieras, förstås och åtgärdas inom ramen för speciallärares arbete. I studien används fokuserade gruppintervjuer och 14 speciallärare, specialpedagoger och lärare som arbetar med matematik inom det specialpedagogiska området har intervjuats. Fyra fokuserade gruppintervjuer har genomförts. Resultatet kan förstås utifrån ett kategoriskt och ett relationellt perspektiv. Deltagarna beskriver att arbetet med identifiering av elevers hinder i matematik är komplext. Arbetet startar ofta på gruppnivå för att sedan fokusera på den enskilde eleven. Vårt resultat visar att deltagarna i studien verkar ha relationella förklaringar till elevers matematiksvårigheter. Med relationella förklaringar menas att förklaringar till hinder söks utanför individen i relationen mellan individen och omgivande miljö. Studien visar att undervisningens upplägg och lärarens kompentens kan påverka att hinder uppstår för elever i matematiklärandet. De åtgärder som beskrivs i studien är inriktade på att möta elevens svårigheter på individnivå.

Patienter som drabbas av delirium utsätts för ett stort lidande. Delirium är ofta underdiagnostiserat. Sjukvården opererar allt äldre patienter och risken att drabbas av delirium ökar med ålder. Trots att det finns väldokumenterade mätinstrument för att identifiera delirium och kunskaper kring riskfaktorer att utveckla delirium så har sjuksköterskan svårt att identifiera dessa patienter. Dessa oidentifierade patienter får inte heller den vård de behöver. Ur samhällssynpunkt är det viktigt att hitta dessa patienter eftersom diagnosen även innebär stora kostnader på grund av att de behöver eftervård i större utsträckning. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vilka faktorer som påverkar sjuksköterskans förmåga att identifiera patienter med delirium tidigt. Resultatet bygger på en analys av tio artiklar, sju kvantitativa och tre kvalitativa och visar på stor okunskap och brist på förtrogenhet i att upptäcka och vårda dessa patienter. I resultatet framkom två teman: kunskap för att upptäcka förändringar och förmåga till kliniskt resonemang. Kunskapen om vårt kliniska resonemang som ligger till grund för våra bedömningar är en central del i det här arbetet. Utbildning om delirium behöver vara omfattande och mångfacetterad då detta arbete visar på en stor kunskapsbrist om delirium. Förändringsarbetet behöver vara genomgripande. Sjuksköterskan behöver känna stöd och förtrogenhet i sitt arbete och ha tillräcklig kunskap och engagemang som underlag för sitt kliniska resonemang i att upptäcka förändringar. Anhöriga spelar en betydande roll vid identifiering av delirium. Vi ser genom detta arbete en rad åtgärder som skulle kunna bidra till att sjuksköterskan upptäcker och identifierar delirium tidigt.

Bakgrund: Sepsis är ett vanligt förekommande sjukdomstillstånd vilket, utan korrekt och adekvat behandling, kan utvecklas till svår sepsis och septisk chock med högre mortalitet som följd. Som ambulanssjuksköterska är det viktigt att i tidigt skede diagnostisera och förmedla misstanke om detta tillstånd. Syfte: Syftet är att beskriva patientkarakteristika samt undersöka ambulanssjuksköterskans förmåga att identifiera, bedöma och prioritera de patienter som vårdats i ambulans och fått slutdiagnosen sepsis. Metod: Studien är en kvantitativ, retrospektiv observationsstudie med journalgranskning som datakälla. Den inkluderade populationen är samtliga patienter som blivit inskrivna på ett länssjukhus i sydvästra Sverige med slutdiagnos sepsis under perioden 1 januari 2016 till 31 december 2016 och som vårdats i ambulans i samband med vårdtillfället. Resultat: Totalt 580 patienter vårdades på det aktuella sjukhuset med slutdiagnos sepsis under den angivna tidsperioden. Av dessa vårdades 60,9% i ambulans till sjukhuset (n=353) och inkluderades i studien. Patientens tillstånd bedömdes som sepsis i 36.3% av fallen (n=128). Patienter där ambulanssjuksköterskan bedömt tillståndet som sepsis erhåller i större utsträckning behandling och prioriteras högre. Inga signifikanta skillnader avseende strukturerad bedömning och anamnesinhämtning kunde identifieras. Slutsats: Träffsäkerheten hos ambulanssjuksköterskan att identifiera tillståndet sepsis är relativt hög, men utrymme för förbättring föreligger. De identifierade patienterna hade högre andningsfrekvens, temperatur och de patienter som ambulanssjuksköterskan har bedömt som sepsis prioriteras högre och erhåller behandling i större utsträckning. Resultatet visar även att det inte finns några skillnader avseende ambulanssjuksköterskans första bedömning, anamnesinhämtning och strukturerad bedömning. Mer forskning, utbildning och standardiserade beslutsstöd skulle kunna öka andelen patienter där en sepsis identifieras.

Denna studie utgår från problemområdet att en stor andel elever i grundskolans senare del inte når målen i matematik. Detta kan för eleven leda till negativa konsekvenser både vad det gäller begränsade fortsatta utbildningsvägar men även vad gäller mående. Utifrån problemområdet lyfts studiens syfte som är att erhålla fördjupad kunskap om hur några speciallärare beskriver arbetet med att identifiera och anpassa undervisningssituationen för elever i matematiksvårigheter inom årskursintervallet 6–9.  I studien har en kvalitativ metodansats använts och för att uppnå syftet har tolv semistrukturerade intervjuer med speciallärare genomförts. Resultatet visar att metoder för att identifiera elever i matematiksvårigheter i grundskolans senare del sker genom screening, överlämning från tidigare skola eller genom muntligt informationsutbyte mellan lärare-speciallärare eller förälder-speciallärare. Faktorer som speciallärare beskriver påverkar elevers matematikutveckling är dels inre faktorer såsom elevers bristande taluppfattning, koncentrationssvårigheter och mående men även yttre faktorer såsom undervisning och lärmiljö påverkar. Skolornas insatser för matematikutveckling handlar om att anpassa material och planeringar, möta upp elevers behov med stöd av fler lärare i klassrummen och erbjuda stödundervisning i mindre grupp eller en-till-en. Slutsatsen från denna studie är att det i grundskolans senare år finns många olika sätt att upptäcka och identifiera elever i matematiksvårigheter. Däremot verkar det saknas tid för en ordentlig uppföljning där läraren ges möjlighet att undersöka vilka missuppfattningar och tankefel eleven har. Det leder till att stödinsatser inte utformas utifrån elevens behov utan utifrån vad som är genomförbart på skolorna.

Syfte: Denna studie syftar till att undersöka på vilket sätt medarbetare inom dagligvaruhandeln kan identifiera sig med företaget. Studien ska även bidra till djupare förståelse för vilken betydelse identifiering, engagemang och lojalitet har inom dagligvaruhandeln.  Teoretiskt perspektiv: Studiens teoretiska referensram grundar sig i tidigare litteratur där relevanta begrepp har operationaliserats för denna studie. Dessa begrepp innefattar: identitet, identifiering, engagemang och lojalitet. Identitet används i denna studie för att få en förståelse för begreppet identifiering. Identifiering har i denna studie delats upp i förutsättningar för identifiering, nivåer av identifiering samt konsekvenser av identifiering vilket innefattar engagemang och lojalitet. Metod: En kvalitativ fallstudie har använts för att undersöka studiens forskningsfråga och syfte. Den insamlade empirin grundar sig från 10 intervjuer med anställda inom dagligvaruhandeln vilket sedan har analyserats utifrån studiens teoretiska ramverk. Slutsats:  Studiens slutsats är det inte finns indikationer på en tydlig identifiering med företaget hos medarbetare inom dagligvaruhandeln. Det som går att urskilja är att identifiering sker på lägre nivåer som exempelvis avdelning och enskild butik snarare än med organisationen som helhet. Det går att urskilja ett samspel mellan identifiering, engagemang och lojalitet på så vis att engagemang kan existera på individnivå i samband med identifiering på lägre nivå. Studien visar även att det finns indikationer på att lojalitet är mer beroende av identifiering.

Matematiskt särbegåvade elever definieras som de individer som har en djupare förståelse för matematikämnet än normalt. De anpassningar dessa elever behöver skiljer sig från hur elever med svårigheter inom ämnet stöttas. Att modifiera undervisningen till en högre abstraktionsnivå är inte enkelt. Att dessutom upptäcka vilka individer i klassen som är i behov av sådan anpassning är inte heller självklart. Syftet med denna studie är således att belysa vad didaktisk forskning säger om hur matematiskt särbegåvade elever kan identifieras och genom anpassningar utmanas. Metoden för analysen är en genomförd litteraturstudie där både svensk och internationell forskning analyserats. Materialet har granskats genom närläsning och komparativ analys.   Det analyserade materialet pekar på att en matematiskt särbegåvad elev är nyfiken, effektiv, snabbtänkt och har hög logisk resonemangsförmåga. Dock är dessa elever individer vilket gör att identifiering inte enbart kan ske genom beteendedrag utan behöver kompletteras med tester. Hur matematiskt särbegåvade elever ska utmanas för att nå sin fulla potential råder det delade meningar om. Analysen av den valda forskningen pekar dock på att dessa elever, oavsett anpassningar, mår bra av att vara inkluderade i klassgemenskapen och inte särbehandlas i för stor utsträckning. Studien påvisar också att Sverige behöver mer forskning på området då flera andra länder ligger före i arbetet med hur skolan ska anpassa verksamheten för matematiskt särbegåvade elever.

Introduktion: Sepsis är ett globalt hälsoproblem som förekommer inom alla instanser i vården. Sepsis är initialt svårt att identifiera, vilket medför en omfattande underdiagnostisering och hög mortalitet. Trots att den svenska sjukvården är välutvecklad avlider omkring 20 % av de som insjuknar i sepsis. Tidig identifiering är av stor vikt, då detta ökar chansen för överlevnad och minimerar risken för komplikationer. Tidig identifiering är avgörande för utfallet och sjuksköterskan innehar i sitt patientnära arbete ett viktigt ansvar. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av tidig identifiering av sepsis. Metod: Litteraturstudien utformades enligt Polit och Beck (2020) nio steg. Databassökning genomfördes i databaserna Cinahl och Pubmed. Litteraturstudiens resultat baserades på 11 kvalitetsgranskade artiklar. Åtta utav dessa tillämpade kvantitativ metod, två tillämpade kvalitativ metod och en använde sig utav mixad metod. Resultat: Databearbetningen och analysen resulterade i fyra teman; betydelse av kunskap, betydelse av yrkeserfarenhet, betydelse av teamarbete och betydelse av en fungerande organisation. Slutsats: Sjuksköterskans erfarenheter av tidig identifiering av sepsis kantas av stor kunskapsbrist kring tillståndet, behovet av yrkeserfarenhet och teamarbete, samt ett flertal brister inom organisationen. Resultatet antyder att det finns ett omfattande behov av utbildning och organisatoriska förändringar i den kliniska verksamheten.

Bakgrund: Sepsis klassificeras som en systemisk, livshotande överreaktion på en infektion där kroppens eget försvar leder till skador på människans vävnader och organ. Vanligaste symtomen på sepsis är förändrad andningsfrekvens, hög puls, sänkt blodtryck och en hög eller låg kroppstemperatur. I Sverige drabbas cirka 40,000 människor av sepsis varje år, varav 4000–6000 avlider. Det har visat sig att tidig identifiering av tillståndet och snabb start av behandling sänker mortaliteten. Syfte: Syftet med denna studie var att kartlägga bedömningsinstrument och dess förmåga att identifiera sepsis hos vuxna utifrån sensitivitet och specificitet. Metod: Denna litteraturstudie använde sig av åtta artiklar med kvantitativ metod. Artikelsökningarna har gjorts via databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna har därefter granskats enligt Olsson och Sörensens bedömningsmall för kvantitativa studier. Resultat: Nio bedömningsinstrument identifierades. Resultatet visade att SOFA har högst sensitivitet och specificitet samtidigt. Konklusion:  Denna litteraturstudie visade på att ingående instrument har en stor spridning i sensitivitet och specificitet. Resultaten visar att mer forskning behövs för att utforma ett bedömningsinstrument som fungerar i fler vårdmiljöer. / Background: Sepsis is classified as a systemic, life-threatening overreaction to infection, were the body’s own defences lead to damages to human tissue and organs. The most common symptoms are altered respiratory rate, elevated heart rate, hypotension and an increase or decrease in temperature. The incidence in Sweden is 40,000 annually, of which 4000–6000 do not survive. It has been shown that early identification and prompt start of treatment lowers mortality. Aim: The aim of this study was to map the assessment instruments used to identify sepsis in adults and their abilities from a sensitivity and specificity standpoint. Methods: This study used a quantitative literature review approach based on eight articles. The searches were conducted with the use of search engines CINAHL and PubMed. The articles were then examined with use of Olsson & Sörensens template for quantitative article review.  Results: The study found nine assessment instruments for sepsis. The results show that SOFA had the highest sensitivity and specificity simultaneously. Conclusion: The results of this study found that the instruments showed extensive distribution in sensitivity and specificity. More research is required to create an instrument that works in more caregiving facilities.

Hägg, Helena och Lagergren, Ann (2023). Elever med särskild matematikbegåvning - en kvalitativ intervjustudie om lärare och speciallärares uppfattningar om identifiering av eleverna och anpassningar i matematikundervisningen. Speciallärarprogrammet matematikutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp   Syftet med studien är att undersöka dels hur matematiklärare och speciallärare uppmärksammar de särskilt begåvade eleverna, dels hur matematiklärare lägger upp sin undervisning och hur speciallärarens kompetens används för att också de särskilt begåvade eleverna ska få den utbildning de har rätt till.   ·      Vilka erfarenheter av att uppmärksamma elever med särskild matematikbegåvning framkommer hos några matematiklärare och speciallärare? ·      Vilka anpassningar menar de intervjuade görs i matematikklassrummet så att de särskilt begåvade eleverna ska kunna utvecklas så långt som möjligt? ·      Vilka uttryckta behov framkommer hos matematiklärarna och speciallärarna på fältet för att de ska kunna förbättra matematikundervisningen så att också de särskilt begåvade eleverna kan nå längre i sin kunskapsutveckling?   Studien kan bidra med kunskap kring hur skolan ser ut för de särskilt begåvade eleverna och, utifrån denna kunskap, medverka till att eleverna får den skolgång de är berättigade till. Studien grundar sig i Vygotskijs sociokulturella teori och relationell pedagogisk teori. För att uppfylla studiens syfte samlades empirin in och analyserades utifrån en kvalitativ metodansats. Denna småskaliga studies frågeställningar besvarades genom semistrukturerade intervjuer med tre matematiklärare och tre speciallärare som informanter. Samtliga intervjuer ljudbandades, transkriberades och analyserades.  Genom studien blir indikationer på att lärare och speciallärare är i behov av utbildning synliga. Både vad gäller hur de särskilt begåvade eleverna uppmärksammas och hur undervisningen i matematik kan utformas för att ge dessa elever rätt förutsättningar. Tecken på att speciallärarens roll behöver bli tydligare framkommer också. Detta med tanke på att specialläraren, tillsammans med lärare och skolledning, ska arbeta förebyggande och bidra till att hinder och svårigheter undanröjs i de olika lärmiljöerna. Problemet är således att elever med särskild matematikbegåvning inte ges rätt förutsättningar för att lyckas. Som blivande speciallärare inom matematikutveckling blir dessa insikter som studien gett värdefulla.

Matematik är det ämne där flest elever upplever ett misslyckande och har svårt att tillgodogöra sig undervisningen. Därmed är det viktigt att i ett tidigt skede upptäcka och hjälpa elever som riskerar att utveckla matematiksvårigheter. Syftet med den här studien är att få fördjupad kunskap om några speciallärares erfarenheter och upplevelser av att identifiera elever i matematiksvårigheter och hur de beskriver arbetet med stödinsatser för att främja lärande och motverka att elever utvecklar matematiksvårigheter i årskurserna F-3. I studien har en kvalitativ metodansats använts. För att uppnå syftet har 14 semistrukturerade intervjuer med speciallärare genomförts. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av en kvalitativ tematisk analys utifrån de specialpedagogiska perspektiven, individperspektivet och det relationella perspektivet. Studiens resultat visar att de vanligaste sätten att identifiera elever i matematiksvårigheter är genom lärares upptäckt i klassrumsundervisning och via kartläggningsmaterial. De stödinsatser som lyfts fram i arbetet med att erbjuda en tillrättalagd undervisning för elever i behov av mer stöd är samundervisning, undervisning en-till-en och i liten grupp och intensivundervisning. I resultatet synliggörs även faktorer som beskrivs påverka elevers matematikinlärning, dels individuella förutsättningar som, taluppfattning, arbetsminne, matematikångest, språkfärdigheter, dels lärmiljö där god undervisning, lärarens kompetens och laborativt material är av betydelse. Resultatet visar att det finns en strävan hos speciallärarna att utifrån identifieringen hitta inkluderande lösningar i den ordinarie undervisningen, men att ett hinder är att tid för samplanering ofta saknas vilket leder till att stödinsatser mestadels ges utanför klassrummet.