I denna uppsats behandlar vi ämnet idrott och hälsa ur ett specialpedagogiskt perspektiv med fokus på rörelsehinder. Idrottsämnet kan för rörelsehindrade elever vara problematiskt eftersom kroppen och dess rörelser har en central roll i undervisningen. Däremot finns det en ambition att alla elever ska vara inkluderade och det är skolans uppgift att skapa pedagogiska miljöer där alla kan delta utifrån sina egna förutsättningar.Syftet med vår studie är att undersöka fyra idrottslärares uppfattningar om inkludering av rörelsehindrade elever i idrottsundervisningen. För att ta reda på detta utgick vi från en kvalitativ forskningsansats med halvstrukturerade intervjuer som metod. Vi genomförde fyra intervjuer med idrottslärare som har olika erfarenhet av rörelsehinder. I resultatet framkommer det att idrottslärarna är positivt inställda till inkludering av rörelsehindrade elever. De anser att alla elever har rätt till fysisk aktivitet oavsett förutsättningar och att det är lärarens ansvar att inkludera alla. Inkluderingen kan emellertid ske på olika sätt. Det framkommer även att läraren ska vara lyhörd och flexibel, till exempel att läraren lyssnar och anpassar övningar utifrån elevens idéer.  Vår slutsats är att lärarna i vår studie anser att viljan hos elev och lärare påverkar inkluderingen. De menar att ingenting är omöjligt, bara den positiva inställningen finns.

<p>Undersökningens syfte är att studera varför det fortfarande bedrivs särundervisning istället för samundervisning på vissa högstadieskolor, hur idrottsämnet har utvecklats ur en historisk synvinkel samt elevers och lärares synsätt på de olika undervisningsmetoderna. Detta</p><p>genomförs med litteraturstudier, intervjuer av lärare samt elevenkäter.</p><p>Genom denna undersökning utvecklar vi våra motiveringar till det undervisningssätt som vi i framtiden kommer att bedriva. Då vi har använt oss av genusteorier kom vi fram till att en mix av de olika undervisningssätten är att föredra för att främja jämställdhet då ren samundervisning oftast bedrivs på pojkars villkor.</p>

Vi människor har de senaste decennierna blivit allt mer stillasittande, vilket innebär en ökad risk för bland annat hjärt- och kärlsjukdomar samt övervikt. Detta har också bidragit till att fysisk inaktivitet idag räknas som den fjärde ledande riskfaktorn för global dödlighet. Eftersom alla barn i Sverige idag tillbringar mycket tid i skolan så är skolan och idrottsundervisningen en viktig plattform för att förmedla vikten av fysisk aktivitet för att hälsan inte ska försämras. Syftet med denna konsumtionsuppsats är att undersöka eventuella samband mellan fysisk aktivitet i skolåldern och ett fortsatt fysiskt aktivt liv. Vi kommer även att belysa om en rad övriga faktorer påverkar om individen blir fortsatt fysiskt aktiv. Studien bygger på elva stycken vetenskapliga artiklar. Litteraturstudien är indelad i två delar, första delen handlar om samband mellan fysisk aktivitet som ung och som äldre. Det visar sig att oenigheten är stor angående om fysisk aktivitet som ung påverkar om man blir fysiskt aktiv som äldre. Faktorer som påverkar resultatet kan vara hur studien definierar fysisk aktivitet, vilken idrott individen utövar, hur långa undersökningsperioder studien innefattar, studiens geografiska plats samt vilka mätinstrument som används i studien. Den andra delen av analysen utgår från andra faktorer, som utöver fysisk aktivitet kan påverka om individen förblir fysiskt aktiv som äldre. Resultatet visar att BMI och övervikt, idrottsundervisningen och mottaget betyg i idrott och hälsa, könstillhörighet, samt socioekonomiska och demografiska faktorer i unga år bidrar till om man blir fysiskt aktiv som äldre eller ej. Uppsatsens främsta slutsats är att det råder delade meningar om i vilken grad fysisk aktivitet under barndomen/ungdomen är relaterad till fysisk aktivitet som vuxen. Det går dock inte att motsäga att sambandet faktiskt existerar och därmed kan konstateras att idrottsundervisningen spelar en viktig roll för individens fortsatta fysiskt aktiva liv.

Syftet med denna studie är att med hjälp av en fallstudie undersöka hur ämnet Idrott &amp; Hälsa kan vara anpassat till elever med funktionsnedsättningar som går på ett Rh-gymnasium. Fallstudien är uppdelad i tre delstudier som med hjälp av tre forskningsfrågor undersöker hur elever kan uppleva ämnet Idrott &amp; Hälsa, hur lärare i Idrott &amp; Hälsa kan resonera om undervisning för elever med funktionsnedsättningar och hur styrdokument reglerar ämnet Idrott &amp; Hälsa. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet som innebär att lärande sker i samspel mellan människor vilket gör att den sociala omgivningen har en avgörande effekt på varje individs utvecklande och lärande. Utifrån det sociokulturella perspektivet har det därmed varit nödvändigt att göra en kontextanalys på Rh-gymnasiet vilket presenteras i resultatet.Empirisk data har samlats in med hjälp av intervjustudier och dokumentstudier. Resultatet av studien visar att ämnet Idrott &amp; Hälsa kan anpassas till elever med funktionsnedsättningar genom att nivåanpassa och individanpassa undervisningen efter varje individs förutsättningar och behov. Eleverna menar att inkluderad undervisning inte behöver betyda att alla elever gör precis samma  sak, utan alla aktiviteter kan anpassas individuellt. Det är därför viktigt med ett samspel mellan lärare och elev för att läraren ska kunna anpassa undervisningen så att varje individ har möjlighet att utmanas och utvecklas så långt som möjligt efter sina förutsättningar. Styrdokument reglerar ämnet Idrott &amp; Hälsa genom SkolL (2010:800), läroplaner, kunskapskrav och Salamancadeklarationen.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i idrott och hälsa inom grundskolans senare del beskriver och upplever arbetet med bedömning och betygssättning, samt hur de ser på formativ bedömning inom ämnet. Fokus ligger på att ta reda på vilka faktorer lärarna upplever påverka dem i deras bedömningsarbete. De frågor studien söker besvara är hur idrottslärarna arbetar med bedömning, hur lärarna ser på användningen av formativ bedömning, samt vilka faktorer de upplever utgöra stöd eller svårigheter i bedömningsarbetet.   Metod Undersökningen genomfördes med en kvalitativ metod i form av halvstrukturerade intervjuer. Fyra lärare i idrott och hälsa, verksamma inom grundskolan senare år och från två olika skolor, deltog i studien. Resultat Resultatet utgörs av de olika utsagor som framträtt då lärarna har beskrivit sina erfarenheter och upplevelser av bedömning. Resultaten visar att lärarna arbetar med olika bedömningsformer och till grund för val av form ligger den förmåga eller kunskap som ska bedömas. Lärarna har en positiv syn på formativ bedömning och de använder feedback dagligen. De önskar dock få mer kunskap om hur de kan arbeta med formativ bedömning. Lärarna nämner att faktorer som tid, stora elevgrupper, tolkning av kursplanen, bedömningsmatriser, samt samtal med kollegor påverkar deras bedömningsarbete. Slutsats Slutsatserna av resultaten är att lärarna upplever bedömningsarbetet vara svårt. De största svårigheterna ligger i tolkningen av styrdokument, samt stora elevgrupper och tidsbrist, vilket de upplever påverka deras bedömningsarbete negativt. Lärarna upplever formativ bedömning som något positivt, men har inte tillräcklig kunskap om alternativa metoder i syfte att synliggöra lärande och få elever delaktiga. De önskar få mer kompetensutveckling inom bedömning, samt möjlighet att diskutera med kollegor oftare för att kunna utveckla kvaliteten i sina bedömningspraktiker mot en mer effektiv och likvärdig bedömning. / <p>Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa. Vt 2013</p>

Syfte   Undersöka om skolbarns motoriska kompetens påverkas av mängden schemalagd fysisk aktivitet.  Frågeställningar I hur stor utsträckning får skolbarn med fysisk aktivitet schemalagd fem gånger i veckan bättre motorik än de som har schemalagd fysisk aktivitet två gånger i veckan? Metod Vi har använt oss av ett motoriktest, kallat NyTidstestet, för att testa 111 elever i årskurserna 3-5. Testet består av sexton olika stationer där utförandet av respektive rörelse bedöms på en fyrgradig skala. Testet har genomförts två gånger för att fastställa interreliabiliteten. Det är författarna av studien som agerat bedömare vid motoriktesterna. Motoriktestet har i studien kompletterats av styrketest, enkäter, vägning och mätning. De styrketest som genomförts är upphopp som skall mäta styrkan i underkroppen och arm-hang som skall mäta styrkan i överkroppen. Utöver styrketest har vi även använt oss av enkäter för att få en uppfattning om elevernas aktivitetsgrad utanför skolan och under lektioner i idrott och hälsa. Vägning och mätning har genomförts för att fastställa elevernas BMI. Resultaten ifrån respektive elev och grupp har sedan sammanställts och beräknats i statistik bearbetningsprogrammet SPSS.     Resultat Elever med schemalagd fysisk aktivitet fem gånger i veckan har bättre motoriska färdigheter än de elever som har det två gånger i veckan. Elevernas aktivitetsgrad utanför skolan påverkar resultatet av motoriktestet. Likaså påverkar elevernas styrka resultatet. När dessa data vägs in i resultatet så finns det ändå stora skillnader i de motoriska färdigheterna mellan de olika skolornas elever. Eleverna som har fysisk aktivitet fem gånger i veckan presterar bäst. Slutsats Elevernas motoriska kompetens påverkas positivt av antalet timmar schemalagd fysisk aktivitet.

Titel: Delaktighet, aktivitet och bollkontakt under idrottslektioner med bollen som redskap.Författare: Sara Lönnqvist och Susanne ÅbergVi har undersökt hur bollen används som redskap i idrottsundervisningen utifrån begreppen delaktighet, aktivitet och bollkontakt. Syftet med vårt arbete var att undersöka hur pedagoger planerade och genomförde sin idrottsundervisning med bollen som redskap. Vi ville se om delaktighet, aktivitet och bollkontakt förekom på idrottslektionerna. Ytterligare ett syfte var att undersöka dessa begrepp ur ett genusperspektiv, för att se om det fanns skillnader mellan pojkars och flickors agerande under idrottslektioner. Våra frågeställningar var: 1. Hur genomför pedagoger sin idrottsundervisning med bollen som redskap? 2 a. Skiljer sig pojkars och flickors agerande åt under idrottslektioner där bollar ingår? b. Är alla elever delaktiga, aktiva och har bollkontakt under idrottslektionerna?3. Vad är pedagogers syfte och hur tänker de kring sin planering av idrottsundervisningen med bollen som redskap?Vi har genomfört vår undersökning med hjälp av observationer och intervjuer. Personerna som deltog i observationerna och intervjuerna var fem idrottslärare. Klasserna som vi observerade var år 3-4. Våra slutsatser är att idrottslärarnas upplägg av lektionerna är avgörande när det handlade om elevernas delaktighet, aktivitet och bollkontakt under idrottslektionerna. Lektionernas upplägg spelar också stor roll när det gäller flickors och pojkars agerande under lektionerna. De skillnader vi såg var främst att pojkarna tog för sig och vågade mer än flickorna som ofta höll sig i skymundan av pojkarna. Men vi vill poängtera att det även fanns flickor som tog för sig och pojkar som höll sig i skymundan av de andra eleverna.Nyckelord: Aktivitet, bollkontakt, delaktighet och idrottsundervisning.

Syfte och frågeställningar     Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i årskurs 4-6 med föreningsbakgrund i bollsport upplever deras lektionsupplägg. Detta kopplat till det centrala innehållet i idrott och hälsa. Studien undersöker om det finns ett samband med lärarnas bakgrund i bollsport till hur de vidare väljer att undervisa elever i idrott och hälsa samt huruvida lärarna anser att elevernas olika föreningsbakgrunder har en inverkan på deras undervisning. För att besvara studiens syfte har tre frågeställningar formulerats Uppfattar idrottslärare i år 4 – 6 att deras föreningsbakgrund har någon inverkan på valet av lektionsupplägg? Hur ser idrottslärare i år 4 - 6 med föreningsbakgrund i bollsport på undervisning i idrott och hälsa?  Hur ser idrottslärare i år 4-6 på elevernas föreningsbakgrunder och dess inverkan på undervisningen?   Metod   Metoden som användes i denna studie var kvalitativ med semistrukturerade intervjuer av fyra idrottslärare vid olika skolor. Det genomfördes ett handplockat urval av fyra idrottslärare i årskurs 4-6 med föreningsbakgrund inom bollsporter. Studiens teoretiska utgångspunkt är läroplansteorin samt begreppet habitus.    Resultat och analys Lärare med föreningsbakgrund sen tidigare påverkar sin planering av lektionsupplägg. I studien gjordes en resultatanalys där det framgick att lärare med föreningsbakgrund inom bollsport såg positivt på användning av bollsport. Detta då lärarna själva beskrev det som ett bekvämt moment att lära ut baserat på erfarenheten de hade samt ansåg att det enkelt går att koppla bollspel till olika delar av det centrala innehållet.     Slutsats  Slutsatsen denna studie kommer fram till är att lärarna i studiens erfarenhet av föreningsidrott i bollspel har stor inverkan på hur de undervisar i ämnet idrott och hälsa. Lärarna beskriver bollsport som negativt inom undervisning i idrott och hälsa på grund av att det leder till tävling och exkludering av olika elever. Dock anser samtliga lärare att ett inkluderande bollspel med ett tydligt syfte kopplat till det centrala innehållet som positivt i undervisningen.  Elevinflytandet kan ge mer utrymme för bollspel i undervisningen men elever med deras föreningsbakgrunder har inte en inverkan på innehållet i undervisningen menar lärarna.

Forskning har visat att rätt utformad feedback kan ha väldigt bra effekt på elevers lärande. Idrottslärarens uppgift är att hjälpa elever utveckla sina kunskaper och färdigheter i ämnet, vilket kan göras med feedback som verktyg. Med detta som grund var mitt syfte att, genom observationer av idrottslektioner och en lärarintervju, undersöka hur en idrottslärare använder feedback i sin undervisning samt om och i så fall hur elever får ge feedback till varandra. Resultatet visade att läraren använder flera olika former av feedback i sin undervisning, och att hon anser att det är viktigt att eleverna lär sig använda ett idrottsspråk. Dessutom visade observationerna att eleverna ibland ger varandra feedback men att detta sker spontant, det vill säga utan att ha fått instruktion av läraren att göra detta. Avslutningsvis kan man säga att studien ger en bild av hur feedback används av en idrottslärare på högstadiet, och detta kan förhoppningsvis bidra med ett perspektiv på hur man kan arbeta med feedback i skolans idrottsundervisning.

Syftet med studien var att öka vår kunskap om extra anpassningar och särskilt stöd förekom i idrottsundervisning samt hur och i vilka former det användes för nyanlända elever. Syftet var även att få fördjupad insikt gällande olika synsätt på extra anpassningar och särskilt stöd. Studien tog avstamp i läroplansteorin.   De metoder vi valde till vår studie var webbenkät och kvalitativ intervju. Webbenkäten utformades till idrottslärare i en mellanstor kommun i Sverige och avsåg att besvara i vilken omfattning och i vilka former av extra anpassningar och särskilt stöd som användes i idrottsundervisningen för nyanlända elever. Intervjuerna genomfördes med tre styckna forskare med inriktning idrott och hälsa, nyanlända elever samt specialpedagogik. Intervjuerna avsåg att behandla vilka synsätt som fanns på extra anpassningar och särskilt stöd för nyanlända elever i idrottsundervisningen.   Resultatet visade att fler sorter av extra anpassningar och särskilt stöd förekom i idrottsundervisningen. Extra tydliga instruktioner var den anpassning som flest idrottslärare använde sig av och även forskare på området visade att tydliga instruktioner var en åtgärd som gynnar elevers lärande. En tematiska analysmetod användes på resultaten vilket ledde till nya teman vid analys och diskussion.      Studiens slutsatser visade att idrottslärare använde redan tidigare bevisat framgångsrika åtgärder i form av extra anpassningar och särskilt stöd. Även då idrottslärarna verkade vara införstådda med framgångsrika åtgärder önskade majoriteten mer kunskap kring extra anpassningar och särskilt stöd.