<p><strong>Syfte och frågeställningar</strong></p><p>Syfte: Hur lägger idrottslärare upp orienteringsundervisningen i skolan?</p><p>1. Vad har lärarna för bakgrund till sitt orienteringskunnande? 2. Varierar undervisningstiden från skola till skola och vart undervisas den? 3. Tar lärarna till hjälp från någon lokal orienteringsklubb? 4. Hur upplever de vad eleverna tycker om orientering?</p><p><strong>Metod</strong></p><p>Enkäter delades ut under vecka 44 (måndag-onsdag) på Idrotts- och Hälsokonventet 2009 på GIH (Gymnastik- och Idrottshögskolan). Det var 233 idrottslärare som deltog och 49 stycken svarade på enkäten, det var 65 % kvinnor och 35 % män med en spridning på 15 olika landskap mellan Lappland och Skåne. Alla hade möjlighet att svara på enkäten då enkäterna fanns utspridda i matsalen där alla åt lunch.</p><p><strong>Resultat</strong></p><p>Lärarna tycker att de har tillräckligt med kunskap i orientering, det är 38 % stycken som tycker att de är erfarna, 35 % tycker att de är mindre erfarna, och dessa motsvarar då 73 % av svaren. 14 % av lärarna tävlar regelbundet, 18 % har tävlat någon gång, men den största massan har fått in kunskapen genom lärarutbildningen, och det är hela 86 %. Antal lektioner varierar från skola till skola men 47 % av skolorna har 5 lektioner eller fler/år. Och hela 77 % av skolorna bedriver lektionerna inne (teoretiskt) och ute (praktiskt).</p><p>37 % av skolorna tar hjälp av en lokal orienteringsklubb, men samtidigt så arbetar alla lärare med lektionerna själva. 12 % tycker att det är svårt att ha hand om orienteringsundervisningen, och resten tycker att det är lätt och eller både och.</p><p>Lärarnas skattning av hur eleverna upplever orienteringsundervisningen är väldigt blandat, men de flesta (78 %) har ett intryck av att eleverna tycker att ämnet är Bra/Kul.</p><p>  Majoriteten av lärarna (62 %) upplever även att eleverna är nöjda med omfattningen på undervisningen. De motiverar eleverna på olika sätt för att få med dem, t.ex. kunskap för livet, allmänbildning, roliga övningar och fördelarna med att hitta.</p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>Orienteringsundervisningen i skolan är bra. Lärarna känner sig erfarna och kunniga för att kunna lära ut bra kunskaper i orientering. De bedriver den både teoretiskt och praktiskt i olika miljöer, nästan 50 % av de skolor som är med i studien har 5 lektioner eller fler/år. Några skolor tar hjälp av lokala orienteringsklubbar för att göra det mer proffsigt och underlätta arbetet. Lärarna motiverar eleverna mycket för att få dem att inse innebörden med att kunna orientera i vardagen.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet har varit att undersöka gymnasieelevers uppfattning om på lärarkompetens i ämnet idrott och hälsa. Vår frågeställning var följande: Vilka delkompetenser hos idrottsläraren anser gymnasieeleverna vara primära för att denne skall vara en bra lärare? Delkompetenserna som vi då avser är pedagogisk, idrottslig, vetenskaplig, politisk och social kompetens.</p><p>Metod</p><p>Datainsamlingen har skett på två olika sätt, dels genom en strukturerad enkät, och dels genom halvstrukturerade intervjuer. Enkäten genomfördes på 76 gymnasieelever. Elever som alla går på samhällsvetenskapsprogrammet år 3 på skolor i Stockholmsområdet. Av dessa elever valdes 2 ut till intervju. En elev som representerade allmänna uppfattningar i enkätresultatet och en elev med mer avvikande åsikter. Som analysredskap har vi använt en tysk modell som kallas DSB-konceptet. Med bakgrund av vad som framkommit i tidigare forskning har modellen kompletterats.</p><p>Resultat</p><p>Vårt resultat visar att den pedagogiska kompetensen anses central. Av de övriga fyra kompetenserna prioriteras den idrottsliga och sociala kompetenserna högre än politisk och vetenskaplig. Påpekas bör dock att ingen av kompetenserna anses vara irrelevant utan alla bidrar till att fullborda lärarkompetensens innehåll. Inom den pedagogiska kompetensen framträder egenskaper som nivåanpassad undervisning, progressionstänkande, förtrogenhet samt förmågan att skapa glädje och ambition som extra viktiga. Den idrottsliga kompetensen anses som underförstådd och självklar. Övergripande kunskap inom det idrottsliga området anses viktigare än detaljerad kunskap så som regler och fakta. Inom den sociala kompetensen lyfts lärarens förmåga att skapa god stämning och roliga lektioner fram. Att en lärare dessutom har fallenhet för att skapa aktivitet och rörelse under lektionerna framträder klart och tydligt. Vetenskaplig och politisk kompetens värderas inte fullt lika högt. Kunskapsområdena kost och hälsa samt god förståelse för läroplan/kursplan visar sig dock vara uppskattade.</p><p>Slutsats</p><p>Att kunna lära ut eller kunna det man lär ut kan inte tudelas. Båda kunskaperna ger en bra grund för lärarkompetens. Eleverna anser att en kompetent lärare dessutom bör inneha många andra kompetenser sett till DSB-modellen. Slutsatsen är att lärarkompetens är ett komplext område.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syfte och frågeställningar</p><p>Studiens huvudsyfte har varit att öka kunskapen kring de elever som väljer att inte delta på idrottsundervisningen. Vidare har syftet varit att försöka utläsa skillnader och likheter mellan de elever på en gymnasieskola som läser idrott och hälsa i ordinarie grupp och elever på samma skola som valt att läsa ämnet i mindre grupp.</p><p>Utifrån syftet har följande frågeställningar formulerats:</p><p>• Hur beskriver gymnasieeleverna i de olika grupperna sina erfarenheter och upplevelser av idrottsundervisningen, motion på fritiden, utbildning och upplevd hälsa?</p><p>• Vilka skäl kan enligt läraren till den mindre gruppen finnas till att elever inte deltar i den ordinarie idrottsundervisningen i den undersökta skolan och vad kan göras annorlunda?</p><p>Metod</p><p>De metoder som valdes utifrån studiens syfte var såväl av kvantitativt som kvalitativt slag.</p><p>Med en kombination av metoderna såg vi det som en möjlighet att belysa fler aspekter av problemområdet. En enkätstudie har genomförts med 90 gymnasieelever i södra Stockholm.</p><p>Urvalet bestod av två grupper. 60 elever som deltar i den ordinarie idrottsundervisningen, och 30 som går i gruppen som benämns med namnet idrott och hälsa i mindre grupp. Enkätstudien hade ett totalt bortfall på 38 %. Den kvalitativa intervjun genomfördes med idrottsläraren till dem som läser idrott och hälsa i mindre grupp. I analysen av data användes genomgående en signifikansnivå på 5 %. Spearmans korrelationstest, Chi2-test och Mann Whitney U-test användes för att mäta samband och finna likheter och skillnader mellan de två urvalsgrupperna.</p><p>Resultat</p><p>Den mindre gruppen upplevde idrottsundervisningen, både på gymnasiet och på grundskolan, som mer negativ än den ordinarie gruppen. Den största skillnaden mellan grupperna angående upplevelser i idrottsundervisningen kunde ses från tiden i grundskolan, skillnaden är statistiskt säkerställd. Omklädning och duschning är de två största faktorerna till varför eleverna har negativa upplevelser av idrottsämnet. Eleverna i båda grupperna har en positiv inställning till idrott, motion och träning på fritiden. Den mindre gruppens elever är mycket mer missnöjda med sitt allmänna hälsotillstånd och sin kropp än den ordinarie gruppen. De flesta som väljer bort den vanliga idrotten gör det, enligt respondenten, på grund av psykiska besvär då de på något sätt känner ångest, oro eller ovilja att delta. Idrottsläraren i sig kan vara ett direkt skäl till varför många elever får psykiska besvär med idrottslektionerna.</p><p>Slutsats</p><p>Vår studie visar att många elever som har möjlighet att delta i idrottsundervisningen ändå väljer av olika anledningar att inte vara med. En förändring av idrottsundervisningen måste göras då den tappar mark mot övriga ämnen och på så sätt förlorar status. Vidare visade denna undersökning att det är främst psykiska orsaker som gör att eleverna inte deltar i undervisningen. Anledningen till att vissa elever känner på detta sätt kunde bero på flera olika faktorer men vi tycker oss se två stora variabler som sticker ut från de övriga. Dessa två är lärarens påverkan och undervisningsformen på den individanpassade idrottsundervisningen.</p>

<p><p><p>Today the ability to swim is taken for granted by most people. Most of Sweden’s adult population can swim which is reflected in the reduced number of accidental drownings. About 1900 AD when Sweden’s population was about five million the average drownings per year was 1100. During the next century drownings reduced to about 150 people per year dispite a population growth to nine million.</p><p>The main purpose of this essay is to study how the compulsory school (1-9) in-terpret the existing curriculum (Lpo 94) about swimming education. That inter-pretation and the perception of swimming ability is felt to be without formal ba-sis. The main question is will Lpo 94 lead to an actual increase in swimming ability at grade 9.</p><p>In order to answer my study’s aims I have made two studies, a qualitative study and a quantitative study. The first deals with text analysis of guidelines from the 1900th century. The second study results from guidelines based on School-Sport-Health (SIH-project). Questions concern swimming ability, swimming intensity and location and are extracted from students and teachers in grade 9.</p></p></p> / <p><p><p>Idag är simkunnighet för de flesta i vårt samhälle något så självklart att vi knappast reflekterar över det. Större delen av Sveriges vuxna befolkning är simkunnig och antalet drunkningsolyckor har sjun-kit drastiskt. Kring sekelskiftet 1900 drunknade i Sverige, då med en befolkning på ungefär fem mil-joner, ca 1100 personer per år. Vid nästa sekelskifte hade drunkningsolyckorna sjunkit till ca 150 personer per år, fast befolkningen under samma period hade ökat till nära nio miljoner. Det över-gripande syftet med denna uppsats är att studera hur den allmänna skolans nu gällande styrdokument (Lpo 94) avseende simundervisning, avspeglas i lärarens och elevens uppfattning om undervisningen samt i den faktiska simkunnigheten bland elever i år 9. Huvudfrågan blir; leder Lpo 94 till önskad simkunnighet i år 9.</p><p>För att kunna besvara min uppsats syfte och frågeställningar har jag gjort två studier. Den första stu-dien är en kvalitativ studie, där en textanalys görs av olika slag av styrdokument för den obligatoriska skolan som rör simundervisning, från 1900-talets början till nu gällande plan. Den andra studien är en kvantitativ, deskriptiv studie som har sin grund i projektet "Skola-Idrott-Hälsa" (SIH-projektet). I delstudien redovisas resultatet av ett urval av de frågeställningar som ställdes till elever i år 9 samt tjänstgörande lärare i denna årskurs. Studien berör endast simning, t.ex. i form av bedömd simkunnighet, simundervisningens intensitet samt lokaler för densamma.</p></p></p> / Fördjupningskurs i pedagogik (41-80 p) vt 2006 vid Lärarhögskolan i Stockholm, Institutionen för samhälle kultur och lärande

Syftet med denna studie är att ta reda på hur lärare som undervisar i Idrott och hälsa legitimerar sitt ämne och vilka aktiviteter de anser dominerar i undervisningen. Jag har genomfört intervjuer med åtta lärare som undervisar i ämnet Idrott och hälsa i grundskolan. I teoridelen ges en inblick i betydelsen av kroppsövningar och fysisk aktivitet runt 1800-talet fram till idag. Jag tar också upp hur olika styrdokument genom tiderna legitimerat att idrottsämnet ska finnas i skolan. Resultatet av intervjuerna visar att lärarna anser flera moment som viktiga i idrottsundervisningen. Sex av åtta lärare poängterar att t.ex. momentet hälsa är betydelsefullt. Med tanke på att idrottsämnet utvecklats mycket genom tiderna och att momentet hälsa kommit att bli viktigare verkar detta dock inte får särskilt mycket utrymme. En del av lärarna menar att det är svårt att få in hälsa på ett bra sätt i undervisningen och de verkar vara rädda för att “ta“ lektioner där rörelse ingår till hälsomoment där barnen sitter still. Alla lärare säger att tidsfördelningen av aktiviteter är ganska jämn. Jag tolkar det dock som att bollaktiviteter dominerar i många fall. Möjligen kan det vara så att lärarna av gammal vana ägnar tid till aktiviteter som inte efterfrågas av samhället.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Studiens huvudsyfte har varit att öka kunskapen kring de elever som väljer att inte delta på idrottsundervisningen. Vidare har syftet varit att försöka utläsa skillnader och likheter mellan de elever på en gymnasieskola som läser idrott och hälsa i ordinarie grupp och elever på samma skola som valt att läsa ämnet i mindre grupp. Utifrån syftet har följande frågeställningar formulerats: • Hur beskriver gymnasieeleverna i de olika grupperna sina erfarenheter och upplevelser av idrottsundervisningen, motion på fritiden, utbildning och upplevd hälsa? • Vilka skäl kan enligt läraren till den mindre gruppen finnas till att elever inte deltar i den ordinarie idrottsundervisningen i den undersökta skolan och vad kan göras annorlunda? Metod De metoder som valdes utifrån studiens syfte var såväl av kvantitativt som kvalitativt slag. Med en kombination av metoderna såg vi det som en möjlighet att belysa fler aspekter av problemområdet. En enkätstudie har genomförts med 90 gymnasieelever i södra Stockholm. Urvalet bestod av två grupper. 60 elever som deltar i den ordinarie idrottsundervisningen, och 30 som går i gruppen som benämns med namnet idrott och hälsa i mindre grupp. Enkätstudien hade ett totalt bortfall på 38 %. Den kvalitativa intervjun genomfördes med idrottsläraren till dem som läser idrott och hälsa i mindre grupp. I analysen av data användes genomgående en signifikansnivå på 5 %. Spearmans korrelationstest, Chi2-test och Mann Whitney U-test användes för att mäta samband och finna likheter och skillnader mellan de två urvalsgrupperna. Resultat Den mindre gruppen upplevde idrottsundervisningen, både på gymnasiet och på grundskolan, som mer negativ än den ordinarie gruppen. Den största skillnaden mellan grupperna angående upplevelser i idrottsundervisningen kunde ses från tiden i grundskolan, skillnaden är statistiskt säkerställd. Omklädning och duschning är de två största faktorerna till varför eleverna har negativa upplevelser av idrottsämnet. Eleverna i båda grupperna har en positiv inställning till idrott, motion och träning på fritiden. Den mindre gruppens elever är mycket mer missnöjda med sitt allmänna hälsotillstånd och sin kropp än den ordinarie gruppen. De flesta som väljer bort den vanliga idrotten gör det, enligt respondenten, på grund av psykiska besvär då de på något sätt känner ångest, oro eller ovilja att delta. Idrottsläraren i sig kan vara ett direkt skäl till varför många elever får psykiska besvär med idrottslektionerna. Slutsats Vår studie visar att många elever som har möjlighet att delta i idrottsundervisningen ändå väljer av olika anledningar att inte vara med. En förändring av idrottsundervisningen måste göras då den tappar mark mot övriga ämnen och på så sätt förlorar status. Vidare visade denna undersökning att det är främst psykiska orsaker som gör att eleverna inte deltar i undervisningen. Anledningen till att vissa elever känner på detta sätt kunde bero på flera olika faktorer men vi tycker oss se två stora variabler som sticker ut från de övriga. Dessa två är lärarens påverkan och undervisningsformen på den individanpassade idrottsundervisningen.

Detta examensarbete handlar om hur sex idrottslärare i Stockholms län resonerar kring möjligheten att bedriva simning i idrottsundervisningen. Av dessa idrottslärare arbetar fyra av lärarna på F-5 skolor och två arbetar i F-6 skolor. Detta val grundar sig i att målet för simkunnighet ligger i år 5. Vi har haft som kriterier att lärarna skall vara utbildade idrottslärare och att vi skulle försöka få till stånd intervjuer från olika kommuner. Syftet med uppsatsen har varit att ta reda på hur idrottslärarna förhåller sig kring sin delaktighet i simundervisningen utifrån sina förutsättningar och det som står föreskrivet i kursplanen för idrott och hälsa. Till hjälp för att få förståelse för idrottslärarnas tankar och ageranden har vi använt ramfaktorteorin samt att vi diskuterat kring resultatet ur ett professionalistiskt perspektiv. Det vi har sett i vår undersökning är att idrottslärare arbetar under olika förutsättningar men även att de ser på simundervisning på olika sätt. Idrottslärarna är fullt medvetna om att målet för simning finns men tolkar och tacklar det på olika sätt. Vi har sett att föreningar och organisationer utanför skolan har stor påverkan och del i simundervisningen, och i många fall är deras närvaro den avgörande faktorn till att simundervisning kan bedrivas.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur elever i grundskolans senare år upplever friluftslivsundervisningen i ämnet idrott och hälsa och huruvida upplevelsen skiljer sig för elever i stad respektive på landsbygd. Följande frågeställningar har använts: Hur tolkar och förklarar eleverna begreppet friluftsliv? Vad upplever eleverna att de gör under friluftslivsundervisningen och vad får de lära sig? Vad gör eleverna på friluftsdagarna och vilka aktiviteter ingår? Finns det någon skillnad i upplevelsen av friluftsliv och friluftslivsundervisningen mellan elever från en landsbygdsskola och i en storstad? Hur ser de lokala styrdokumenten ut för ämnet idrott och hälsa på respektive skola? Metod Två intervjuer, så kallade fokusgruppsintervjuer, med tre elever från en landsbygdsskola respektive tre elever från en innerstadsskola har genomförts. Samtliga elever går i år nio på kommunala grundskolor. Även de båda skolornas arbetsplan för ämnet idrott och hälsa har granskats. Materialet från bandupptagningen under intervjuerna och skolornas arbetsplaner har sedan analyserats och tolkats. Resultat Studiens resultat visar att friluftslivet omnämns ytterst sparsamt i de lokala styrdokumenten. Landsortseleverna definierar friluftsliv i mycket större utsträckning enligt studiens definition än vad innerstadseleverna gör. Elevgrupperna upplever att friluftsliv förekommer sällan i den ordinarie undervisningen och är tveksamma till vad de lär sig. Friluftsdagarna är ungefär lika många till antal på de båda skolorna. Eleverna på innerstadsskolan uppfattar att deras friluftsdagar ägnas mer åt friluftsliv än eleverna på landsbygdsskolan. Slutsats Innehållet i friluftslivsundervisningen i de båda skolorna är av liknande karaktär men elevgrupperna upplever begreppet friluftsliv mycket olika. En slutsats i studien är att elevernas fritidssysselsättning och erfarenhet av friluftsliv bestämmer hur eleverna värderar och upplever friluftslivet och undervisningen. En tydlig definition av friluftslivet efterfrågas samt att lärarutbildningen väljer att fokusera på det enkla friluftslivet som lätt kan implementeras i skolorna.

Syftet med denna studie är att ta reda på vad eleverna upplever att de lärt sig i ämnet idrott och hälsa, samt om kunskapen motsvarar syften och mål i den nationella kursplanen för ämnet. Studien genomfördes i form av en enkätundersökning bland 59 elever i år 9. Resultatet visar att elevernas kunskap motsvarar målen i kursplanen i vissa moment, medan detta inte uppfylls i andra moment. Färdigheter inom olika idrotter och social utveckling är det som eleverna särskilt upplever att de lärt sig/utvecklat genom idrottsundervisningen, medan den psykiska aspekten av hälsa har hamnat i skymundan, tillsammans med kunskaper inom bland annat dans, friluftsliv och livräddning. Enligt detta kan konstateras att elevernas kunskap i sin helhet inte motsvarar syften och mål i kursplanen i tillräckligt hög grad, samt att undervisningen i idrott och hälsa fokuserar mer på utövande av fysisk aktivitet än övriga syften och mål i den nationella kursplanen.

Sammanfattning: Syftet med arbetet var att studera och jämföra upplevelser av och delaktighet i fysisk aktivitet i form av brottningsträning mellan en grupp elever i grundskolan och en grupp elever i grundsärskolan. Två fysiska arbetspass med brottningsövningar som grund inom idrottsundervisningen genomfördes för vardera gruppen. Metoderna som användes för att besvara frågeställningarna var dels en utförd enkätundersökning, men även observationer. Studiens resultat visar på förhållandevis samstämmiga positiva upplevelser samt hög upplevd delaktighet hos båda grupperna. En stor olikhet mellan grupperna framträder i den upplevda ansträngningen, där gruppen grundskoleelever upplever högre ansträngning. Inga andra egentliga olikheter framträder inom respektive elevgrupp i upplevelser och delaktighet. Den viktigaste slutsatsen är att brottningsträning inom idrottsundervisningen kan vara något som alla elever kan ha behållning av, sina olikheter till trots. En funktionsnedsättning kan betraktas som en olikhet, men det är rättvist att se olikheten som en resurs.