<p>Syfte  </p><p>Undersöka om skolbarns motoriska kompetens påverkas av mängden schemalagd fysisk aktivitet. </p><p>Frågeställningar</p><p>I hur stor utsträckning får skolbarn med fysisk aktivitet schemalagd fem gånger i veckan bättre motorik än de som har schemalagd fysisk aktivitet två gånger i veckan?</p><p>Metod</p><p>Vi har använt oss av ett motoriktest, kallat NyTidstestet, för att testa 111 elever i årskurserna 3-5. Testet består av sexton olika stationer där utförandet av respektive rörelse bedöms på en fyrgradig skala. Testet har genomförts två gånger för att fastställa interreliabiliteten. Det är författarna av studien som agerat bedömare vid motoriktesterna. Motoriktestet har i studien kompletterats av styrketest, enkäter, vägning och mätning. De styrketest som genomförts är upphopp som skall mäta styrkan i underkroppen och arm-hang som skall mäta styrkan i överkroppen. Utöver styrketest har vi även använt oss av enkäter för att få en uppfattning om elevernas aktivitetsgrad utanför skolan och under lektioner i idrott och hälsa. Vägning och mätning har genomförts för att fastställa elevernas BMI. Resultaten ifrån respektive elev och grupp har sedan sammanställts och beräknats i statistik bearbetningsprogrammet SPSS.    </p><p>Resultat</p><p>Elever med schemalagd fysisk aktivitet fem gånger i veckan har bättre motoriska färdigheter än de elever som har det två gånger i veckan. Elevernas aktivitetsgrad utanför skolan påverkar resultatet av motoriktestet. Likaså påverkar elevernas styrka resultatet. När dessa data vägs in i resultatet så finns det ändå stora skillnader i de motoriska färdigheterna mellan de olika skolornas elever. Eleverna som har fysisk aktivitet fem gånger i veckan presterar bäst.</p><p>Slutsats</p><p>Elevernas motoriska kompetens påverkas positivt av antalet timmar schemalagd fysisk aktivitet.</p>

<p>Syfte</p><p>Syftet med denna studie har varit att, med elever ur två klasser i skolår tre, jämföra pojkars och flickors självförtroende kopplat till prestation i idrottsundervisningen. Vi har behandlat huruvida det finns några skillnader mellan könen i den uppskattade respektive upplevda prestationsförmågan gentemot den faktiska prestationen. Därtill har elevernas föreställningar om det motsatta könets prestation undersökts.</p><p>Metod</p><p>Vi undersökte elevers självförtroende genom att mäta deras tilltro till sin prestation samt upplevelsen av denna. Respondenterna besvarade två självskattningsformulär, före samt efter genomförandet av ett motoriskt test. Föreställningarna om det motsatta könets prestationer mättes dessutom i det andra självskattningsformuläret. Skalan i formulären samt övningarna i det motoriska testet baserades på beprövade metoder. Undersökningens statistiska material behandlades sedan i statistikprogrammet SPSS.</p><p>Resultat</p><p>Då den uppskattade prestationen sattes i relation till den faktiska påvisades inga signifikanta skillnader mellan könen. Sammantaget uppskattade dock pojkarna sina prestationer högre samtidigt som de även presterade något bättre än flickorna. När den upplevda prestationen sattes i relation till den faktiska fann vi att det för pojkarna förelåg ett signifikant positivt samband, medan denna relation ej påträffades hos flickorna. Ingen av eleverna upplevde att de presterade sämre än de bedömningar vi gjorde. Våra resultat visade även att pojkarna hade lägre föreställningar om hur flickorna presterade, än omvänt.</p><p>Slutsats</p><p>De likheter och skillnader som framkom i undersökningen mellan könen kan vara produkten av samhällets skapade förväntningar och föreställningar. Undersökningen åskådliggjorde att barnen i studien uppvisade gott självförtroende samt att genussocialiserande föreställningar förekom hos dem.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka hur barn med överviktigt och fetma upplever skolidrotten jämfört med ett vattengymnastikpass specifikt för just barn med övervikt.</p><p>Frågeställningar:</p><p>• Hur upplever barnen aktiviteterna på skolidrotten jämfört med aktiviteterna på vattengymnastiken?</p><p>• Hur upplever barnen kamraterna i skolan jämfört med kamraterna på vattengymnastiken?</p><p>• Hur upplever barnen läraren i skolidrotten jämfört med ledaren i vattengymnastiken?</p><p>• Hur upplever barnen lokalerna i skolan jämfört med lokalerna på vattengymnastiken?</p><p>Metod</p><p>För att besvara frågeställningarna genomfördes en kvalitativ studie med öppna, ostrukturerade intervjuer. Jag vände mig till en vattengymnastikgrupp för barn med övervikt och fetma och frågade om tillstånd att intervjua dem. Fem intervjuer genomfördes varav en inte gav några väsentliga svar alls så den används inte utan klassas som externt bortfall.</p><p>De övriga fyra intervjuerna skrevs ner, svaren analyserades och användes sedan för att besvara frågeställningarna.</p><p>Resultat</p><p>Generellt så skiljer sig aktiviteterna ganska mycket åt. Informant A och D som går i skolår 1 respektive 2 tycker att aktiviteterna i skolidrotten är roligast medan informant B och C som går i skolår 6 respektive 7 föredrar aktiviteterna på vattengymnastiken.</p><p>Alla fyra informanterna känner sina klasskamrater bättre och har fler bättre kamrater där som de umgås med på fritiden än i vattengymnastikgruppen. Samarbetet på idrottstimmarna fungerar bra. Generellt sett så brukar de inte prata så mycket i samband med vattengymnastikpassen.</p><p>Alla informanterna har okej eller bra idrottslärare som de är nöjda med. Alla är nöjda med ledaren i vattengymnastiken. Det är ingen som tycker att de får för lite uppmärksamhet på lektionerna eller vattengymnastikpassen.</p><p>Barnen är överlag nöjda med lokalerna. Det enda negativa är att informant B tycker det finns för få duschar på vattengymnastiken och informant D tycker att skolidrottens omklädningsrum är för små och att bassängen på vattengymnastiken kunde vara större</p><p>Slutsats</p><p>Tre av barnen i studien är positivt inställda till fysisk aktivitet och tycker om både skolidrotten och vattengymnastiken och att det är roligt. Det fjärde barnet är inte lika positiv till skolidrotten som de andra men däremot till fysisk aktivitet och vattengymnastiken . Två informanter föredrar skolidrotten och två föredrar vattengymnastiken. De har övervägande bra upplevelser av båda aktiviteterna och det är deras personliga smak som avgör vilken de föredrar.</p>

<h1>Sammanfattning</h1><p> </p><p><strong>Syfte och frågeställningar</strong></p><p>Syftet med studien har varit att undersöka hur idrottslärare motiverar sina elever i årskurs nio. Frågeställningarna utgick från <em>självbestämmmandeterorin </em>och var följande: Hur påverkar idrottslärarna elevernas autonomi? Vilka aspekter tas tillvara för eleverna ska uppleva tillhörighet och kompetens? Vilka strategier använder idrottslärarna? Vilket förhållningssätt har idrottslärarna gentemot eleverna?</p><p> </p><p><strong>Metod</strong></p><p>För att uppnå syftet samlades empirisk data in genom intervjuer av tre idrottslärare från olika grundskolor samt genom två observationer av varje lärares idrottsundervisningar med elever i årskurs nio.</p><p> </p><p><strong>Resultat</strong></p><p>Samtliga idrottslärare planerar sina lektioner med utgångspunkten att alla elever ska kunna vara delaktiga och aktiva. För att uppnå det varierar de sin undervisning så att eleverna får prova på olika aktiviteter och därigenom intressera sig för något som de även kan utöva på fritiden. Eleverna får till viss del vara delaktiga i planeringen genom att de har vissa dagar som de får välja aktivitet. Beträffande den elevledda lektionen, får de välja fritt vad för lektion de ska. Om eleverna upplever obehag inför något moment är de inte tvungna till att göra något men de får stöd, hjälp och tid att i alla fall försöka. Samtliga idrottslärare är eniga om att det viktigaste inte är att klara av en viss övning utan att försöka. De elever som befinner sig på en hög nivå rent färdighetsmässigt får varianter på övningar och även möjlighet att dela med sig av sina kunskaper till sina vänner. Det är viktigt <em>hur</em> idrottslärarna uttrycker sig när de vill att eleverna ska gå vidare för att undvika missförstånd, att de exempelvis tror att idrottslärarna är petiga.</p><p> </p><p><strong>Slutsats</strong><strong> </strong></p><p>Idrottslärarna motiverar eleverna på olika sätt. Gemensamt hos samtliga idrottslärare är att de skapar dialoger mellan dem och eleverna. Eleverna vill bli sedda och idrottslärarna är måna om det och ser till att de känner sig sedda genom att ge uppmuntran och återkoppling. Tillåts eleverna utöva in­flytande motiveras de samtidigt som de upplever att de är en del av ämnet istället för att ”det är en lärares ämne”.</p>

<p>Syftet med studien var att undersöka relationer mellan faktorer som motiverar elever till att delta i idrottslektioner i skolan. Dessutom studerades skillnad på motivationsfaktorer till idrottsundervisningen mellan flickor och pojkar, samt mellan elever i årskurs 7 och årskurs 9. Instrumenten som användes var TEOSQ, PCSC och SIMS. Studien genomfördes på två olika högstadieskolor på elever i årskurs 7 och 9. Totalt deltog 85 elever i studien. Resultatet visade ett positivt samband mellan resultatorienterad motivation, identifierad reglering och med positiv syn på förmågan. Vidare uppvisades ett positivt samband mellan positiv syn på förmågan, inre motivation och uppgiftsorienterad motivation. Yttre motivation var negativt relaterat med negativ syn på förmågan och positivt relaterat med amotivation. Resultatet visade även att pojkar var mer inre motiverade än flickor. Elever i årskurs 7 var mer inre motiverade och mer amotiverade än elever i årskurs 9. Vidare diskuteras det hur idrottsundervisning bäst skall vara upplagd för att få eleverna bäst motiverade framförallt jämställt mellan könen.</p>

Uppsatsen belyser skolk och dess existens i skolämnet idrott och hälsa. Skolk börjar och förekommer främst i grundskolans senare del. Det finns både för- och nackdelar med att träna, och skolan vill lära alla elever hur de ska skapa och/eller bibehålla en sund livsstil som främjar deras hälsa fysiskt och psykiskt. De elever som inte deltar i idrottsundervisningen går miste om detta och avsikten med uppsatsen var att ta reda på hur skolkandet ser ut och få exempel på hur det går till, samt av vilka anledningar vissa elever gör detta. De frågeställningar som besvarades var: 1. Varför skolkar elever från idrott och hälsa? 2. Vad påverkar eleven att skolka? 3. Bidrar skolkandet i idrott och hälsa till en negativ syn på idrott? Syftet var att få en kvalitativ studie, genom att undersöka exempel på fenomenet skolk i idrott och hälsa. Att bara skrapa på ytan av problemet eller att få generella svar var inte önskvärt, utan undersökningens intention var att erhålla djupare orsaker till skolk. För att få kvalitativa svar valdes intervju som metod. Fyra personer i skiftande ålder, som skolkat från idrottslektioner under deras högstadieperiod, deltog i studien och alstrade i ett fylligt material att utgå ifrån. Anledningarna och förklaringarna till skolkande och bakomliggande åsikter var väldigt varierande. Det fanns mycket som kunde spela in på varför personerna skolkade, och många knöt an till lärarens inverkan på deras val. Förståelsen för vikten av att ta hand om sin kropp och hälsa var gemensamt för de intervjuade, men att utföra det praktiskt, (det vill säga träna), var det inte alla som gjorde. Det kom även fram goda förslag på hur de hellre hade sett att idrott-och-hälsa-lektionerna utspelat sig. Svaren på forskningsfrågorna blev följande: 1. Eleverna hade dåligt förhållande till sin lärare, som kunde utspela sig på olika sätt, men det gjorde att de valde att hitta på ursäkter att inte delta. Det fanns en ointresserad lärare, en nedvärderande lärare, ouppmärksam lärare, en för sträng lärare och så vidare. I stort sett ingen av de förklaringar de gav sina undervisande lärare, var detsamma som den egentliga orsaken till att inte delta. Eleverna kände inte motivation att vara med på lektionerna. 2. Den dåliga relationen till respektive lärare påverkade att de inte ville delta. Vänner påverkade också eleverna att skolka, och i ett fall var det att inte ha några vänner som inverkade. Föräldrar uppgavs inte ha påverkat dessa elever. 3. Skolkandet medförde inte att dessa personer hade dålig inställning till motion och rörelse idag, vilket motsäger vad statistik visar. Samtliga visste fördelar med att se över sin hälsa, men alla var inte aktiva för att främja sitt välmående. Ytterligare aspekter som blev tydliga i arbetet, var hur man kan arbeta som lärare för att motverka skolk. Många bra åsikter om vad som hade kunnat göras för att dessa elever skulle ha deltagit, kom upp. Enligt eleverna kunde mycket skolk ha förhindrats genom en mer demokratisk lärare som lyssnat och sett till alla elever och deras behov. Mycket kom upp om vad som kan göras för, att i största möjliga mån, undvika att elever skolkar från lektioner, men det kräver en stor insats och engagemang för en lärare. Dock kommer aldrig alla elever att delta i idrott och hälsa. Har en lärare som mål att alla elever ska delta, kan denne komma en bit på vägen. Denna uppsats utgör en grund för att skapa förståelse hos skolans lärare och ledning till hur skolk kan uppstå och motverkas.

Syftet med studien var att undersöka relationer mellan faktorer som motiverar elever till att delta i idrottslektioner i skolan. Dessutom studerades skillnad på motivationsfaktorer till idrottsundervisningen mellan flickor och pojkar, samt mellan elever i årskurs 7 och årskurs 9. Instrumenten som användes var TEOSQ, PCSC och SIMS. Studien genomfördes på två olika högstadieskolor på elever i årskurs 7 och 9. Totalt deltog 85 elever i studien. Resultatet visade ett positivt samband mellan resultatorienterad motivation, identifierad reglering och med positiv syn på förmågan. Vidare uppvisades ett positivt samband mellan positiv syn på förmågan, inre motivation och uppgiftsorienterad motivation. Yttre motivation var negativt relaterat med negativ syn på förmågan och positivt relaterat med amotivation. Resultatet visade även att pojkar var mer inre motiverade än flickor. Elever i årskurs 7 var mer inre motiverade och mer amotiverade än elever i årskurs 9. Vidare diskuteras det hur idrottsundervisning bäst skall vara upplagd för att få eleverna bäst motiverade framförallt jämställt mellan könen.

Syftet med detta arbete är att genom en fallstudie undersöka några idrottslärares uppfattning om de nationella målen i simundervisning samt deras uppfattning om betydelsen av elevers simkunnighet vid betygsättningen i år 9. Vi har intervjuat sex idrottslärare som jobbar på olika skolor runt om i Stockholm och Södermanland under olika förutsättningar. Tyngden på frågorna har vi lagt på simning. Resultat visar att synen på momentet simning bland lärarna är lika viktig men att betygsättningen skiljer sig drastiskt. Alla informanter säger att de bedriver utbildningen utifrån skolverkets kriterier och mål. Men deras tolkningar och betygssättning visar att så är inte fallet. Vikten av simkunnighet för betygsättningen visar på stor skillnad trotts att det finns direktiv från skolverket. Deras tankar och förklaringar kring detta sätts i stor fokus i detta arbete.

Tidigare genomförda studier visar på brister gällande skolans roll att motverka traditionella könsmönster och främja jämställdhet inom skolämnet Idrott och hälsa. Denna studie har därför genomförts för att ta reda på hur eleverna själva upplever sin situation under idrottslektionerna. Studiens syfte var således att utifrån ett genusperspektiv undersöka hur pojkar och flickor i skolår 2 och 3 upplever lektionerna i Idrott och hälsa. För att avgränsa studien lades fokus på tre områden: vilket intresse pojkar och flickor har för idrottslektionerna och vad det grundar sig i, hur elever upplever pojkars och flickors beteende under idrottslektionerna samt hur elever upplever att deras lärare kommunicerar med pojkar och flickor under idrottslektionerna. Den metod som tillämpades i studien var kvalitativa parintervjuer med fyra pojkar och fyra flickor från samma klass, skolår 2-3. Intervjuerna spelades in på band för att sedan transkriberas och genom meningskategorisering bearbetas och presenteras i rapportens resultatredovisning. I diskussionskapitlet knyts resultatet av elevernas bearbetade utsagor samman med teorier om genus och tidigare forskning inom det undersökta området. Resultatet visar att både pojkar och flickor tycker att idrottslektionerna är roliga, trots att de generellt tror att pojkar är mer intresserade av idrottslektionerna än flickor. Deras intresse grundar sig i de förekommande aktiviteterna, att idrottslektionerna ger möjlighet att tävla och att idrottslektionerna ger en möjlighet att få röra på sig. Vidare visar resultatet att eleverna upplever att pojkar generellt beter sig som ”den oordentliga eleven” under idrottslektionerna samt att pojkar kämpar bra under idrottslektionerna. Samtidigt upplever eleverna att flickor generellt beter sig som den ”ordentliga eleven”. Men det finns också en upplevelse av att flickor är skrytsamma. Gällande lärarens kommunikation med pojkar och flickor upplever eleverna att både pojkar och flickor får beröm, men att pojkarna oftare än flickorna får tillsägningar från läraren.

Syfte Syftet med denna studie har varit att, med elever ur två klasser i skolår tre, jämföra pojkars och flickors självförtroende kopplat till prestation i idrottsundervisningen. Vi har behandlat huruvida det finns några skillnader mellan könen i den uppskattade respektive upplevda prestationsförmågan gentemot den faktiska prestationen. Därtill har elevernas föreställningar om det motsatta könets prestation undersökts. Metod Vi undersökte elevers självförtroende genom att mäta deras tilltro till sin prestation samt upplevelsen av denna. Respondenterna besvarade två självskattningsformulär, före samt efter genomförandet av ett motoriskt test. Föreställningarna om det motsatta könets prestationer mättes dessutom i det andra självskattningsformuläret. Skalan i formulären samt övningarna i det motoriska testet baserades på beprövade metoder. Undersökningens statistiska material behandlades sedan i statistikprogrammet SPSS. Resultat Då den uppskattade prestationen sattes i relation till den faktiska påvisades inga signifikanta skillnader mellan könen. Sammantaget uppskattade dock pojkarna sina prestationer högre samtidigt som de även presterade något bättre än flickorna. När den upplevda prestationen sattes i relation till den faktiska fann vi att det för pojkarna förelåg ett signifikant positivt samband, medan denna relation ej påträffades hos flickorna. Ingen av eleverna upplevde att de presterade sämre än de bedömningar vi gjorde. Våra resultat visade även att pojkarna hade lägre föreställningar om hur flickorna presterade, än omvänt. Slutsats De likheter och skillnader som framkom i undersökningen mellan könen kan vara produkten av samhällets skapade förväntningar och föreställningar. Undersökningen åskådliggjorde att barnen i studien uppvisade gott självförtroende samt att genussocialiserande föreställningar förekom hos dem.