<p>I detta arbete har jag undersökt hur pedagoger i förskolan följer barns utveckling och hur de hanterar läroplanen för förskolans intentioner om att det inte är det enskilda barnet som ska utvärderas utan att det är verksamheten som ska utvärderas.</p><p>Metoden har varit litteraturstudier och intervjuer av pedagoger som arbetar på förskolor.</p><p>Resultatet av studien visar att pedagoger gör bedömningar av barns utveckling inför utvecklingssamtal och upprättandet av individuella utvecklingsplaner. Trots att läroplanen för förskolan säger att det inte ska finnas några uppnåendemål för det enskilda barnet blir det mer och mer vanligt att även förskolor upprättar individuella utvecklingsplaner med uppnåendemål för varje barn. Den mesta av litteraturen avspeglar inte resultatet av mina intervjuer. Pedagogerna skrev inte några uppnåendemål utan var väl medvetna om att det var verksamheten som de skulle skriva mål för.</p><p>I diskussionen berörs olika sätt att följa barns utveckling utan att bedöma. Sammanfattningsvis blir min slutsats att pedagogerna kan undvika att göra en bedömning av det enskilda barnets resultat, men för att kunna föra förskoleverksamheten framåt och utmana barnet till utveckling måste en bedömning av barnen göras. Det krävs att man som pedagog är insatt i läroplanen och att man tar sig tid att observera och formulera eventuella individuella utvecklingsplaner.</p>

Syftet med vår kvalitativa studie har varit att belysa hur social utveckling och kunskapsutveckling kommer till uttryck i grundsärskolan och gymnasiesärskolan. Vi har samlat in 24 individuella utvecklingsplaner för att analysera dessa uttryck. Vi har använt olika metoder vid analys av de individuella utvecklingsplanerna. De är koncentrering, kategorisering, berättelse, tolkning, ad hoc samt metoden modellering. Vi gjorde en tabell förutsättningslöst där vi strukturerade upp innehållet i varje elevs utvecklingsplan, som bedömdes utgöra uttryck för social utveckling respektive kunskapsutveckling. Därefter sorterade vi grundsärskolans IUP:er för sig och gymnasiesärskolans IUP:er för sig och analyserade elevens uttryck med avseende på social utveckling respektive kunskapsutveckling. Av studien att döma, har vi kommit fram till att de skriftliga uttrycken med avseende på kunskapsutveckling är övervägande för elever på grundsärskolan och gymnasiesärskolan. Men att uttryck med avseende på social utveckling är nästan lika mycket förekommande som kunskapsutveckling för de elever som går på gymnasiesärskolan. I studien framkommer att vissa inte har med Skolverkets riktlinjer i sin dokumentation och att de individuella utvecklingsplanerna är väldigt olika utformade.

The aim for this study is to investigate how the cooperation between teachers from nine-years compulsory school and comprehensive upper secondary school is organized in a Swedish municipality, based on the formulation in the Swedish curriculum. My idea is to see how the cooperation is organized, when it comes to information about pupils who haven’t passed the qualifications to upper secondary school, especially in Mathematics. Lennart Lundquist’s basic ideas about the qualities of the one who is guided, in this case the teacher, underlie my study when it comes to the directions from the school board. I carried out my study in a Swedish municipality, where I interviewed teachers at two different compulsory schools and one upper secondary school. I also let the school board become a part of my study, as they received a minor questionnaire. The results of my study points out that there is much to be done when it comes to cooperation between the teachers from different school levels. The interviewed teachers points out that they lack knowledge about each other and they ask for more physical meetings to start cooperation. The school board also seems to be aware about the lack of cooperation. One of the principals states in his questionnaire that a first physical meeting is planned this August, as a first step to generate a more organized cooperation between the school levels. At the end of this essay I also suggest how this first meeting could be a start at a new form of cooperation in the investigated municipality, for example a wider discussion between the school board and the teachers and subject-focused collegial meetings across the school levels.

Individuell utvecklingsplan (IUP) är ett aktuellt begrepp inom grundskolan idag. Varje enskilt barn ska ha en egen IUP. Det ska vara ett positivt verktyg som skrivs i samarbete mellan elev, lärare och förälder. IUP ska följa eleven från förskoleklass tills eleven går ut grundskolan. Den ska innehålla konkreta och kortsiktiga mål som är individuella för eleven men som också kan ställas mot de nationella mål som finns. Vårt syfte är att problematisera lärarens uppdrag och arbete när det gäller elevanpassad undervisning samt dokumentation och uppföljning av elevernas prestation. Det vi väljer att fokusera är individuella utvecklingsplaner (IUP). Våra forskningsfrågor är; Hur beskriver lärare sitt arbete med att individanpassa undervisningen? Hur anser lärare att en individuell utvecklingsplan ska se ut? Har lärare som arbetar med äldre barn en annan syn på IUP än de som arbetar med de yngre? Vi har genomfört sex intervjuer med lärare som arbetar med barn i olika åldrar i grundskolan. De har berättat om sina tankar om IUP, vilka redskap som används idag och hur de kan se en möjlig förändring av undervisning och arbetssätt för att kunna arbeta med IUP som ett fungerande verktyg i skolan. Vår undersökning visar på att flera faktorer påverkar och blir påverkade vid införandet av IUP. Utvecklingssamtalen kommer att genomgå en förändring eftersom en individuell utvecklingsplan ska upprättas vid de tillfällena. Åtgärdsprogrammen fortsätter vara ett verktyg som ska hjälpa de elever som inte når upp till målen. De största förändringarna kan komma att bli i undervisningssituationer eftersom i och med att IUP införs understryks vikten av att undervisningen individanpassas.

No description available.

Denna studie syftade att undersöka hur personlighetsdragen extraversion, neuroticism och hardiness skiljde sig mellan elitidrottare och breddidrottare samt lagidrottare och individuella idrottare. Deltagarna bestod av elitidrottare (n=61), breddidrottare (n=60), lagidrottare (n=62) samt individuella idrottare (n=59) (M = 24.68, S = 6.47). Instrumentet som användes var ett enkätbatteri beståendes av Eysenck’s Personality Inventory och Personal Views Survey III-Revised. Resultaten visar att elitidrottare och lagidrottare var mer extroverta, mindre neurotiska samt hade högre nivå av hardiness än breddidrottare och individuella idrottare. Breddidrottare rapporteras som mer neurotiska än elitidrottare samtidigt som lagidrottare och individuella idrottare är lika neurotiska. Resultaten diskuteras utifrån tidigare forskning och den teoretiska referensramen. Vidare diskuteras tillämpning av studiens resultat och förslag för framtida forskning ges. / This study aimed to investigate how the personality traits extraversion, neuroticism and hardiness differed between elite athletes and lower level athletes. The study also aimed to investigate how those personality traits differed between team athletes and individual athletes. The participants were elite athletes (n=61), lower level athletes (n=60), team athletes (n=62) and individual athletes (n=59) (M = 24.68, S = 6.47). The final amount of participants were 121 athletes. The measures that were used were two questionnaires; Eysenck’s Personality Inventory and Personal Views Survey III-Revised. The results indicate that elite athletes and team athletes were more extrovert, less neurotic and had higher levels of hardiness than lower level athletes and individual athletes. Elite athletes were less neurotic than lower level athletes when team athletes and individual athletes were equal in neuroticism. The results are discussed based on previous research and the theoretical framework. Further, application for the results of the study are discussed and suggestions for further research is provided.

Syftet med min undersökning har varit att ta reda på hur elever på individuella programmet ser på studievägledaren och den studievägledningen de får på skolan. Jag har även valt att undersöka hur studievägledarna arbetar med eleverna och se om det krävs specifika kunskaper från dem när de arbetar på individuella programmet. Att ge sig ut och hitta svaren på de frågor man har, som i mitt fall handlat om elevers syn på studievägledaren på individuella programmet, har för mig varit mycket roligt och intressant. Intervjuerna med studievägledaren och eleverna fick mig att förstå att det finns mycket att skriva om när det gäller elever på individuella programmet. För att få svar på mitt syfte valde jag att använda mig av en kvalitativ metod. Jag gjorde en intervju med en studievägledare på individuella programmet och jag ville även ge eleverna chansen att träda fram genom att även intervjua dem. Genom en kvalitativ undersökning kunde jag med intervjuer med eleverna få ut ett mer utförligare svar på mina frågor, eftersom jag kunde forma frågorna under intervjuerna beroende på hur eleverna var vid intervjutillfället. Några av eleverna var tysta och hade svårt att formulera sig och jag kunde då hjälpa dem genom att använda mig av öppna frågor. Jag kunde även med min metod få tillfälle att förklara vissa frågor som de inte förstod, som exempelvis visste några av dem först inte vad studievägledning stod för. Jag valde att använda mig av elever som går på individuella programmet och som har gått där under minst ett år. Jag ville ha elever som inte var behöriga till gymnasiet för att se hur de ser på studievägledningen på programmet. Med hjälp av studievägledare på individuella programmet fick jag fram sex elever att arbeta med. Under två dagar hade jag mina intervjutillfällen med eleverna som tog ca 20 minuter. Intervjuerna hade jag på skolan där eleverna befann sig. Jag hade även min intervju med studievägledaren på skolan. Resultatet visar att de elever jag intervjuat är mycket nöjda med studievägledaren och den studievägledning de får på individuella programmet. De känner att studievägledaren alltid finns tillgänglig för dem och visar intresse för dem och det de undrar över. Några av eleverna har haft det problematiskt redan på grundskolan, och för vissa av eleverna räckte inte betygen till som de hade med sig från grundskolan till att kunna söka till ett nationellt gymnasium.Utifrån resultatet tolkar jag det som att det är viktigt för eleverna att man som studievägledare lyssnar och intresserar sig för dem. Man ska finnas tillgänglig och försöka kunna svara på de frågor de har. De tycker att studievägledningen har hjälpt dem med att hitta bra skolor de vill kunna söka in till, om det varit strul på praktikplatserna har de fått hjälp med det och de har även fått hjälp att få ett bra individuellt schema anpassat för dem. För studievägledaren på individuella programmet handlar det om att hitta en väg som fungerar för den enskilde eleven. Eleverna här har inte ett smörgåsbord att välja på utan det handlar om att hitta en bra lösning för varje elev. De har mycket samtal med eleverna, men samtalen skiljer sig mot vanliga samtal på andra program. Samtalen handlar mer om vad som är realistiskt för eleverna och hittar de en väg som kan fungera så arbetar de vidare med den. Studievägledaren arbetar nära eleverna och får på så sätt en nära relation med dem. De vet vad som fungerar och inte fungerar för dem.Studievägledare på individuella programmet måste ha ett intresse för och vilja arbeta med elever som oftast haft det jobbigt. Många av de här eleverna har bekymmer och mår dåligt. Det krävs stor inlevelseförmåga och att man är flexibel till att kunna omvärdera och ändra om för eleven. / Det här arbetet visar en undersökning av hur elever på individuella programmet upplever sin studievägledning och sina studievägledare på skolan. I den diskuteras också hur studievägledaren ser på studievägledningen för de här eleverna samt om det krävs några specifika krav på studievägledare som arbetar på individuella programmet. Undersökningen bygger på sex kvalitativa intervjuer med sex elever och en studievägledare på individuella programmet i Trollhättan. Arbetet är indelat i en teoretisk del där jag skriver allmänt om individuella programmet, en presentation av teorierna jag valt samt en empirisk del. I den empiriska delen redovisar jag resultatet av intervjuerna med eleverna och studievägledaren. Jag gör även en presentation i början av arbetet av vilken metod jag använt mig av samt hur mitt urval och genomförande gått till. Utifrån mitt resultat tolkar jag det som att de elever jag samtalat med är mycket nöjda över den studievägledning de får på skolan. Det framkommer i resultatet att eleverna känner sig nöjda med tillgängligheten och det intresse som studievägledaren visar. Eleverna anser det som viktigt att studievägledaren lyssnar på dem och intresserar sig för deras frågor och tankar. På den anställda studievägledaren på programmet ställs det krav på flexibilitet, att det finns ett intresse för eleverna och förståelse för deras problematik. Det finns de elever som kommer från hem där det helt saknas traditionella familjemönster och de lever i sociala situationer som inte är alltför lätta. Tillsammans med eleverna arbetar studievägledaren för att försöka att hitta en fungerande väg för den enskilda eleven.

Syftet med studien är att studera den diskursiva konstruktionen av det förebyggande sociala arbetet med ungdomsbrottslighet, genom att studera underlaget till en aktuell insats (Sociala insatsgrupper). Ett diskursanalytiskt tillvägagångssätt har varit styrande i teoretiska samt metodologiska överväganden. Utgångspunkten för analysen har varit generell diskursteori samt teorier om diskurser som styr socialt arbete. En slutsats är att det både finns diskurser för ett individinriktat samt strukturinriktat fokus men att det förstnämnda har vidare utrymme i de studerade texterna vilket tyder på att det sociala arbetet med ungdomsbrottslingar till stor del influeras av dominanta individinriktade diskurser så som: biomedicinska, juridiska samt "psy" diskurser. Vilket får som konsekvens att sociala insatser konstrueras med fokus på att förändra individers beteende och att fokus på strukturella faktorer negligeras. Studien ämnar bidra med kritisk reflektion kring hur diskurser konstruerar vilka angreppsätt som samhället och i synnerhet socialt arbete möter sociala problem med. Förhoppningsvis kan studien även bidra med att lyfta vikten av ett kritiskt socialt arbete som gynnar de klientgrupper vi möter.

Abstract Title: The Moment Of Truth; A study of service quality assurance Authors: Fanni Helminen and Linda Elsborg Level: Bachelor Thesis in Business Administration, C-level. Advisor: Lars- Johan Åge and Jens Eklinder Frick Date: 2014- June Purpose: Quality assurance has become a vital concept and an important tool to ensure that employees are able to deliver high service quality. The purpose of this study will be to elucidate how service companies can apply the use of sevenfundamental features supporting service quality in their quality assurance; recruitment and selection; training, teamwork; empowerment; performance appraisals and rewards; communication, and culture (of the organization). Furthermore, we will illustrate how the type of business entity, organizational structure and organizational resources afflicts the seven features. Method: Method: We will, from a hermeneutic point of view, apply and qualitative deductive research method. Data have been collected through a case study. The data have been transcribed and the analytical method has been selected based on the conducting purpose. The analysis is based on Miles &amp; Hubermans (1994) general model for qualitative data processing and will connect the results to the theoretical references. The analysis has divided into two parts; a detailed analysis which examines how the chosen study object works with the seven features and one where the reflections on the service company's individual organizational capacities will illuminate the effect of the seven features and present the organizational properties affected by them. Results &amp; Conclusion: The study has given us a foundation of practical examples of how the quality assurance of service businesses can be operationalized. The study showed that the service company's individual organizational capacities have an effect of the seven features supporting service quality. What emerged during the study was that the type of business entity and organizational resources could not be linked to a flexible and customer-oriented quality assurance. However, we could see that the choice of organizational structure, more specifically a service-oriented organization structure, resulted in a more flexible and customer-oriented quality assurance. Contribution: By presentinghowone of Sweden’smost successfulservice companies within the health and sports industry works withthe sevenfeatures, and how the company’s individual organizational conditions effects that work, the study can be seen as a foundationof new thoughtsand ideas. Based on the result and conclusion of this study we contribute additional ideas on how management teams can work in order to become more customer-oriented and adaptable to customer'srapidly changingneedsand demands. Future Research: Oursuggestion for further researchisto develop the work on the seven features supporting service quality by focusing on other service industries. Additional suggestion for future research is to investigate otherorganizational conditions than the three already highlighted in this study. By focusing on other service industries and organizational capacities the future study might contribute to a bigger and more comprehensive picture about how service organizations work in order to reach a customer-oriented and flexible quality assurance of services. Keywords: Quality assurance, service quality, quality activities, service company’s individual organizational conditions

Finland is like Sweden, Denmark, and Norway a stable democracy. Political rights are well developed and according from reports made by Freedom house, all the Nordic countries are classified as free. Therefore, they have perfect conditions to reach a high turnout. The Nordic states are very like each other, there are no big differences between the Nordic political systems. All the Nordic states are using a proportional election system and each country only has one chamber. Despite our similarities, the voting turnout in Finland is significantly lower than in the other Nordic states. For the last elections, Sweden and Denmark have never had a turnout below 80 percent in their parliament elections and Norway has not been under the level of 75 percent. Finland on the other hand has been struggling with their political turnout for a long time.  I chose to do a case study and my case is Finland and their low turnout in parliament elections. My theory was developed by Sören Holmberg and Henrik Oscarsson and this theory can explain why some states have a low turnout and why some states has a high turnout.  In the case of Finland, they have a low turnout for number of reasons. Their institutional design, contextual factors like political options and individual factors like unemployment.