Detta arbete består av två delar, en teoretisk och en praktisk. I det teoretiska arbete så studeras ursprunget och idén bakom rokokorummets gestalt, samt när i tiden denna gestalt uppenbarade sig. I det praktiska arbetet så undersöks i vilken utsträckning kopparstick och mönsterböcker kan användas som förlagor vid tillverkning av rokokoornamentik. Genom det undersökande arbetet så har följande resultat framkommit: Rokokorummet tar sitt mest karaktäristiska utryck mellan perioden år 1730 till 1750. Dess ursprung står att finna i de antika stilideal vi kan se ta plats inom inredningsarkitekturen under renässansen. Idén bakom rokokorummets gestalt är en total motsättning till de antika tektoniska strukturerna samt till barockens scenografiska karaktär. Denna unika scenografiska gestaltningsidé präglas av en naturromantiks karaktär, i en värld fjärran från krav och förpliktelser. Resultatet från undersökningen kring hur vida det går att tillverka rokokoornamentik utifrån kopparstick och mönsterböcker pekar på att det i allra högsta grad är möjligt. I den studie av befintlig rokokoornamentik som gjorts i detta arbete så har ingen gemensam nämnare för hur rokokoornamentiken i detalj skurits stått att finna. Däremot så är mångfalden i utförandet av rokokoornamentiken så pass stor, så oavsett hur den individuella bildhuggaren i detalj har skurit ornamentiken som avbildas i kopparsticket/mönsterboken så har detta resultat fallit innanför ramarna för vad som, åtminstone idag, anses vara rokoko.

Oasen i arbetsplatsen är ett designförslag på hur en restorativ zon i våra arbetsmiljöer skulle kunna gestaltas. Oasen är en tillgänglig plats för daglig återhämtning. En källa som är kravlös, stimulerar och omhändertar våra sinnen. Många i arbete väntar på att de ska känna sig trötta innan de tar paus, men det behöver inte betyda att hjärnan inte är trött. Att utveckla en plats för återhämtning leder till mer genomtänkta beslut och mer energi i vårt dagliga arbete. I förslaget har tre produkter utvecklats: en pedestal för växter, en gungsoffa och skärmvägg. Idag finns det få etablerade zoner för återhämtning i våra arbetsplatser. Forskning visar att det effektivaste sättet att återhämta sig i arbete är inte sömn utan s.k. vaken vila. Vaken vila kan vara när vi låter blicken vila på något utan koppling till prestation. I den vakna vilan rensas och bearbetas undertryckta tankar, vilket vi får ny mental energi. Den miljö människan återhämtar sig som allra bäst är i naturen. Vi har lättare för återhämtning i naturen eftersom den innehåller många element vi upplever som positiva: det handlar om att naturen ställer färre krav på oss människor, vi blir fascinerade, naturen har en vidd och en läsbarhet vilket vi finner trygghet i. Inom landskapsarkitekturen finns en forskningsgren i miljöpsykologi där naturintryckens restorativa påverkan på människan studeras för att kunna utveckla ex, rehabiliteringsträdgårdar. Restorativa naturintyck i vår interiör är fortfarande ett oexploaterat område inom designforskning. Idag har vi börjat inse värdet av sådan typ av forskning, eftersom vår innemiljö betyder mycket för vårt välbefinnande. Ännu finns ingen metod för att kunna säkerställa och kvalificera den typ av restorativa effekter en sådan interiör skulle kunna ge. Därför kommer detta arbete fungera som ett bidrag till den diskussionen. I arbetet har jag tittat framförallt på tre forskare inom restorativa naturteorier: Rachel och Stephen Kaplan samt Roger S. Ulrich. I min undersökning har jag även frågat människor om deras tankar kring produkter och miljöer. I slutet av undersökningen finns en intervju med Madeleine Stjärne, inredningsarkitekt på Sweco. Hon arbetar med ett forskningsprojekt tillsammans med SLU som handlar om ”restorativa naturintryck i interiörer”. I slutet på rapporten har jag även tagit fram ett designförslag på en restorativzon i arbetsplatsen.

No description available.

Min blick är en dansares blick. När jag tittar på våra offentliga rum ser jag styrda rörelsemönster, instruktioner och uppmaningar för våra beteenden. Tysta koder talar om vad som är tillåtet och inte på olika platser. Jag ser subtila skillnader i kroppsspråk, mekaniska rörelser och en bortkopplad medvetenhet och kontakt till kroppen. Jag ser rum som inte är utformade för kroppen, som inte uppmanar till varken kroppslig rörelse eller frihet. Jag ser miljöer som ofta stöttar de stillasittande beteendena. Platser och objekt som är formgivna efter industrin och maskinen, snarare än kroppar eller händelser. I mitt examensarbete undersöker jag kroppslig rörelse och aktivitet i våra offentliga rum med målet att aktivera rummet genom kroppen samtidigt som rummet aktiverar kroppen.

Once upon a time there was a beautiful cinema in Stockholm called Draken. This story is about her, a lost public space that once boasted many qualities and expectations. Sadly, today, she is nothing more than a large storage facility where Stockholm residents can rent a few extra square meters. The awakening of Draken highlights the importance of adapting to changing behaviors in the context of cinemas and screen watching, to update the cinema room and to revive these public spaces for future use. The proposal focuses on contemporary behaviors of interacting with moving images, such as watching movies, dancing, sing-alongs and gaming, among others. By creating a narrative around it, and a spatial dramaturgy in the interior, I aim to tell an alternative story where Draken in the future is transformed into an atmospheric and thriving place for social interaction and screen viewing

För att främja arkitektonisk mångfald och ekologiskt hållbart byggande bör vi bygg-och inredningsarkitekter värna om kulturvärden och positiva kvaliteter i den redan byggda miljön. Samtidigt behöver vi utvärdera om den existerande arkitekturen uppfyller nuvarande och framtida behov. Om behov av radikal förändring överskrider nyttan att konservativt bevara fastigheter, måste bygg-och inredningsarkitekter nyttja arbetsmetoder som tillåter ursprungliga karaktärsdrag och kulturvärden att leva vidare. Detta i linje med vad som står i plan-och-bygglagen, förespråkas i Riksdagens miljömål och lyfts i arkitekturbranschens pågående diskurs om bevarandet av befintlig arkitektur.  I mitt examensprojekt i inredningsarkitektur analyserar jag den befintliga byggnaden Novum i Flemingsberg, som står inför en radikal förändring där mittskeppet ska rivas och ersättas med en ny gestaltning. Det nya designförslaget anser jag inte i tillräckligt hög utsträckning tar vara på byggnadens arkitektoniska identitet, som är tätt sammankopplat till kontexten. Genom översättning av utvalda designelement ämnar jag skapa en hybridgestaltning, som förmedlar essensen av originalet men med inslag av vår samtid. Ett liberalt bevarande av arkitektur genom dess förnyelse, vars process jag även kallar gestaltningsevolution.

Folkets Hus i Hedesunda blev startpunkten i det här projektet som handlar om att reaktivera ett offentligt rum. En förutsättning för mig var att värna om det redan byggda och visa på potential som den befintliga inredningsarkitekturen redan har. Husets historia har verkat som främsta referens och i närstudier av lokalen har befintliga element lagt grunden för den nya inredningen. Min förhoppning är att arbetet kan bidra till kunskap om och vikten av att ta till vara på de befintliga byggnadernas kvaliteter. Istället för att inaktuella byggnader ska rivas, kan de omprogrammeras och omdefinieras och fyllas av nya sociala möjligheter. Genom den här typen av designmetodik kan vi inredningsarkitekter rädda  många hus och spara på våra resurser. / Folkets Hus in Hedesunda became the starting point for this project, which is about reactivating a public space. A prerequisite for me was to protect what has already been built and show the potential that the existing interior architecture already has. The history of the house has acted as the main reference and in close studies of the premises, existing elements have laid the foundation for the new interior. My hope is that the work can contribute to knowledge about and the importance of taking advantage of the qualities of the existing buildings. Instead of outdated buildings being demolished, they can be reprogrammed and redefined and filled with new social possibilities. Through this kind of design methodology, we interior designers can save  many houses and save our resources.

Mitt examensarbete i inredningsarkitektur och möbeldesign är ett samarbete med organisationen Better Shelter, som erbjuder tillfälliga bostäder till människor i nöd- och krissituationer världen över. Den rumsliga kontexten för projektet är boendets 17,5 kvm. Genom att identifiera interiöra behov i rummet angriper projektet avsaknaden av förvaring. Intentionen är att underlätta för de boende, med struktur och ordning i sina tillfälliga bostäder, skapa trygghet och ett ökat välmående hos individen som brukar dessa 17,5 kvm. Med hänsyn till bostadens befintliga material, yta och komponenter undersöks design som möjliggör delaktighet och uppmuntrar individerna att självständigt skapa personliga och funktionella hem. Den rumsliga kontexten är inte geografiskt platsspecifik, men i projektet appliceras gestaltningen på nordvästra Syrien för att påvisa det potentiella sambandetmed lokala och tillgängliga resurser. / My degree project in interior architecture and furniture design is a collaboration with the organization Better Shelter, which offers temporary housing to people in emergency and crisis situations worldwide. The spatial context for the project is the accommodation's 17.5 square meters. By identifying interior needs in the room, the project attacks the lack of storage. The intention is to make it easier for the residents, with structure and order in their temporary housing, to create security and an increased well-being for the individual who uses these 17.5 square meters. Taking into account the existing materials, surface and components of the home, designs are investigated that enable participation and encourage individuals to independently create personal and functional homes. The spatial context is not geographically site-specific, but in the project the design is applied to northwestern Syria to demonstrate the potential connectionwith local and available resources.

Bibliotekens roll i samhället är viktig, inte bara som en plats för kunskap och lärande, utan också som mötesplats. Genom att plocka ut biblioteket som koncept i en offentlig utomhusmiljö, ville jag undersöka möjligheten till att skapa en syntes mellan bibliotek och stadsrum genom gestaltning. Med denna tanke som utgångspunkt har jag utformat ett designförslag som på ett mer tillgängligt sätt erbjuder  kunskap och lärande och samtidigt som platsen uppmanar till möten och reflektion. Platsen för mitt projekt  som jag utgått ifrån är Orminge centrum som ligger i Nacka kommun utanför Stockholm. 2015 antog Nacka kommun ett nytt detaljplaneprogram för Orminge Centrum, vilket jag har studerat noga samt använt som utgångspunkt i flera delar av det här projektet. För att hålla en tydlig koppling till området har jag genomgående jobbat med Orminge som inspiration. Både genom att studera och analysera det befintliga biblioteket i Orminge centrum, samt genom att utforma designprinciper utifrån platsens befintliga identitet. Tack vare intervjuer har jag fått kunskap om hur biblioteken fungerar som mötesplats, större förståelse för hur ett detaljplaneprogram kan se ut samt hur man kan arbeta för att öka barns nyfikenhet för läsning. Dessa insikter har varit nödvändiga för att kunna genomföra projektet. Resultatet blev ett skulpturalt utomhusbibliotek som fungerar som en bokbytarplats. Designförslaget följer ett program som jag tagit fram genom analys av det befintliga biblioteket i Orminge centrum.

Det här är mitt kandidatexamensprojekt i Inredningsarkitektur och möbeldesign, framlagt under vårterminen 2020 på Konstfack. Projektet är en undersökning av hur en omgestaltning  av ett rum (Tärnsjö Folkets Hus), skulle kunna göras med hjälp av upplevelseanalys. Målet är ett förändrat rumsligt tempo med hjälp av nya element utifrån beskriven funktion. Inredningsarkitektur kan vara ett instrument format utifrån miljöpsykologiska reflektioner. Likaså är det rimligt att  betrakta arkitektur som rumslig kommunikation, något som hjälper till att förklara användandet av rummet. Det är alltså möjligt att tala om relationen mellan den fysiska platsen och människan, där rummet blir en aktör som påverkar mänskligt beteende och känsloläge. Ur ett sådant synsätt har arkitekten  möjlighet att regissera upplevelser. Folkets Hus är projektets sociala kontext och Folkets Hus Tärnsjö den rumsliga kontexten. Min gestaltning består av ritningar, som en pedagogisk visualisering över projektets metoder och process. Mitt projekt kan kanske närmast beskrivas som en skissmetodik för att holistiskt se på rum.