Offentliga toaletter kan ofta vara ofräscha, tråkiga och utformade med kalla material och utan intresse för att skapa en trevlig miljö utöver att strikt tillgodose nödvändigheter. I mitt examensarbete har jag försökt ge liv åt den offentliga toaletten. Här vill jag låta färg, form och lekfullhet ta plats i funktionen. Vare sig du kom- mer för att ensam pausa en stund, eller om du passerar i all hast och bara söker en vanlig (men bra!) toalett, ska du finna en plats gjord med omsorg. Med grund i feministisk stadsplanering har jag försökt svara på be- hov som ofta förbises i utformandet av offentlig miljö, t.ex genom att planera barntoaletter och amningsrum. Toaletten har jag placerat i Slussens tunnelbanestation, eftersom det där idag inte finns en gratis offentlig toalett, trots att tusentals passerar här dagligen. Slussens kakel, konstutsmyckningar och estetik har påverkat toalettens uttryck, i sammanflätning med känslan och arkitekturen i antika bad, hammam och japansk bad- kultur. Färgglada, udda och omsorgsfullt utformade toaletter jag stött på, i många fall utomlands och gjorda under tidigare delen av 1900-talet, har inspirerat mitt designförslag, men också lagt grunden för mitt val av tema i detta examensprojekt. / Public toilets are often unclean, dull and designed with cold materials with no interest in creating a pleasant environment other than strictly satisfying needs. In my degree project, I have tried to bring life to the public toilet. Here, I want to let colour, form and playfulness be a part of the functionality. Whether you come to pause alone for a moment, or if you are in a hurry and just looking for an ordinary (but good!) toilet, you should find a place made with care. Based on feminist urban planning, I have tried to provide for needs that are not always included in the design of the public environment, for example by planning children’s toilets and a breastfeeding room. I have placed the toilet in Slussen’s metro station, where today there is no free public toilet, even though thousands of people pass here daily. Slussen’s tiles, art decorations and aesthetics have influenced the expression of the restroom, intertwined with the feeling and architecture of antique baths, hammams and Japanese bathing culture. The colourful, odd and carefully designed toilets I have come across, in many cases abroad and made during the early part of the 20th century, have inspired my design proposal, and also laid the foundation for my choice of theme in this degree project.

Uppsatsen utreder sammansatta designmässiga kvaliteter i inredning och hur dessa kan göras mer bestående i den cirkulära ekonomin. Större krav ställs på en återanvändning av produkter. Klimatförändringar kräver att vi bromsar vår konsumtion. Arbetslivet rör sig mot en mer flexibel fysisk omgivning där människan hela tiden måste göra val. Analysen är uppdelad i fyra begrepp arkitektoniskt sammanhang, kvalitetsperspektiv designteori och cirkulär ekonomi. Dessa definierar områden som i slutdiskussionen sammanställs för att besvara mina frågeställningar. Frågor som hur en inredning kan ges ett långsiktigt hållbart värde och hur det kan åskådliggöras på ett faktamässigt sätt. Och om det kan finnas negativa följder av högre krav på återbruk av inredning. Utredningen kompletteras av intervjuer med fyra branschrepresentanter för att ytterligare belysa problematiken i mina frågeställningar. Resultatet visar att avsaknaden av stödjande regelverk för inredningsarkitektur och lös inredning gör den svår att dokumentera dess kvaliteter, vilket i sin tur leder till att den inte bevaras. Undersökningen belyser även komplexiteten och omfattningen i en inredningsarkitekts arbete då den oftast har uppdragsgivare som är förstagångsbeställare. Även svårigheten att skapa sammanhang i byggprocess med gränsdragning mellan fastighetsägaren och beställaren(hyresgästen) belyses i undersökningen. Till sist visar den på ekonomiska och upphandlingsjuridiska barriärer som gör återbruk av inredning komplicerad.

I mitt examensarbete utforskar jag allmogestilen i Skåne och för samman den med nordisk badkultur. Allmogestilen utgör ett betydande kulturellt och designmässigt arv som riskerar att försvinna på grund av bristen på tillräcklig restaurering av allmogemöbler och till och med olaglig export. Med inspiration från nordisk badkultur där aktiviteter såsom kallbad, rökbastu och dricka brunn är centralt omtolkar jag det moderna spat. Den reducerade estetiken som i vanliga fall associeras till den här typen av rum ersätts med den kraftfullt ornamenterade allmogestilen. Allmoge kan vara både en lyxartikel och något vardagligt, beroende på hur det används och värderas. Syftet för mitt examensarbete är att belysa allmogestilen genom att använda dess stilistiska element som inspirationskällor och genom interiören berätta en historia, i sann allmogeanda.Dessutom utforskar jag allmogestilens och ornamentikens förmåga att kommunicera budskap och historia genom materiella objekt.

My study challenges the status quo that seems to exist in the design of modern apartments, which is heavily influenced by the modernistic movement that flourished in early 20th century. Modernists strived to create a just and equal society, by challenging the social order and the traditional hierarchical system. The architecture of the time reflected these ideals and ultimately resulted in simplistic and repetitive designs that often formed box like interiors with standardised furniture. Consequently, these designs are detached from the individualism of the inhabitants, forcing people to sit, sleep, dine and socialise in a predefined space in a prescribed manner. My project is an artistic intervention to the BOX - the soulless interior of modern apartments. My aim is to explore and imagine alternative ways of existing within the box and push the boundaries of how we conduct daily activities in the living space.

In 2020, the meatpacking district of Stockholm (Slakthusområdet) is at the beginning of a period of change. A lot of its buildings are being demolished, or at least gutted, to transform a historical area of industry into a more urban district of housing, offices, trade, and services along with new parks and squares (Stockholms Stad, 2020). This thesis project is specifically about the first building that was torn down as part of the development of the area, Sandhagen 2. We should consider our condemned buildings a precious resource and extract from them rather than from the earth. In every house there is invested energy which is lost the day it is demolished but there is also something else that is lost other than precious resources. The research aims to highlight the importance of reuse not from the more obvious sustainability point of view, but as something that can be aesthetically motivated. The method involves a dissection of Sandhagen 2, extracting interior architectural elements without excessive alterations, and making an organized taxonomy. The taxonomy is then rearranged into a new spatial composition. How can a space be created from a taxonomy defined by an interior architect? How does a material’s earlier life add or take away potential in its future life?  The proposal is a strange space where the tension created by reuse is completely between the elements themselves, a result of having to become the conventional parts of architecture that complete a space; steps, something to sit on, floor, partitions.

Detta examensprojekt i inredningsarkitektur och möbeldesign på Konstfack, utforskar och utvecklar metoder för hur inredningsarkitektur kan gestaltas utifrån musik. Genom ett praktikbaserat undersökande analyseras subjektiva upplevelser av musik, vilka beståndsdelar som finns och hur musiken är uppbyggd. Ett undersökande som skapar ramar för inredningsarkitekten att förhålla sig till i en gestaltningsprocess. Inte som en begränsning, utan som ett gränssnitt som välkomnar alternativa arbetssätt och undersöker nya gestaltningsmöjligheter. Utifrån ett utvalt musikstycke gestaltas en interiör översättning av musiken och upplevelser den genererar. Projektet itererar mellan musikteori, studier av subjektiva upplevelser och färg-, ljus- och materialutforskning. Resultatet blir ett förslag på metoder för att analysera och studera rumslighet i direkt relation till musik, men också ett konkret gestaltningsförslag utifrån denna metodutveckling. Ett exempel på en översättning av ett medium till ett annat, som i sig blir ett fristående verk. Rytm, mörker och ljus formar tillsammans en temporal upplevelse. Ett musikstycke blir till interiör i långt, smalt rum, där ljuset hamnar i fokus mellan två skikt av väggar, med inslag av överraskningar som visar sig i ljusfärg, ytfärg eller material. / This degree project in interior architecture and furniture design at Konstfack, explores and develops methods for how interior architecture can be designed based on music. Through practice-based studies, the project analyzes subjective experiences of music, which components that exist and how the music is structured. Studies that creates frames for the interior designer to relate to in a design process. Not as limitations, but as an interface that welcomes alternative ways of working and investigates new design possibilities. Based on a selected piece of music, a translation into interior is created of the music and experiences it generates. The project iterates between music theory, studies of subjective experiences and color, light and material exploration. The result is a proposal for methods created for analyzing and studying spatiality in relation to music, but also a design proposal based on this method development. An example of a translation of one medium into another, which in itself becomes an independent work. Rhythm, darkness and light form a temporal experience together. A piece of music becomes an interior in a long, narrow room, where the light comes into focus between two layers of walls, with elements of surprises represented in colored light, surface color or material.

Cellkontor är en av de äldsta kontorstyperna som fortfarande används frekvent i dagens samhälle. Ett cellkontor är en statisk miljö som brukare har svårt att anpassa sig efter tiden i en konkurrerande miljö. För att motverka bristen på flexibilitet betonas en ny form av flexibilitet som framgångsfaktor för framtidens kontor. Den nya formen av flexibilitet beskrivs som ett agilt förhållningssätt. Det agila förhållningssättet tillåter verksamheter att bemöta oförutsägbara förändringar genom anpassningsbara kontorsmiljöer. Studien har utrett och identifierat indikatorer som korrelerar med brukares ställningstagande och utformningens betydelse för en anpassningsbar cellkontorsmiljö. De valda tillvägagångssätten för denna undersökning är fallstudie och erfarenhetsåterföring. Det avgränsade fallet är användningsbarhet av cellkontor, där olika infallsvinklar som anpassningsbarhet, samhörighet, individualitet, ergonomi, ljussättning och stimulering studeras. Fallstudien kommer att bestå av intervjuer, enkäter och observationer. Enkätsvaren påvisar även att brukare värdesätter möjligheten att utföra ansträngande och koncentrationskrävande arbetsuppgifter i cellerna, likväl som hemmet på grund av avskildheten och individualiteten. Däremot beskriver brukarna en avsaknad av kreativa ytor, samarbetsplatser och öppna interaktionsytor på båda kontoren. Detta är tre av de mest nämnda punkterna som brukarna saknar. Samtliga chefer beskriver hur cellkontoret har bristande flexibilitet. Cheferna poängterar hur lokalerna är utformade för fåtal ändamål. Vidare beskrivs hur medarbetare aktivt måste lämna sin cell vid samarbetsorienterade arbetsuppgifter och pekar på en efterfrågan av informella mötesplatser och multifunktionella ytor. Takten på utvecklingen av trender och skiftet av fokusområden ger en indikation på vad ett kontor ska bistå med och nya kravställningar från brukare. Fler personliga möten, ökade omstruktureringar samt ökad flexibilitet kring geografisk placering har givit upphov till ett skifte i vilka krav brukare ställer: större utbud av varierande miljöer, fler informella mötesplatser. Fler kontorsanställda ser fördelarna och möjligheterna med arbete på olika geografiska platser. Kontorets roll har förändrats och behöver numera erbjuda miljöer som lockar medarbetare till kontoret. För att garantera hållbara miljöer behöver såväl de fysiska som sociala funktionerna stödjas i samtliga ytor på kontoret, medan miljöer för koncentrationskrävande arbetsuppgifter kan tillgodoses på annan plats i större utsträckning. Pandemin har visat att en ökad acceptans för flexibelt arbetande, samtidigt som de snabba omställningarna indikerar att kontoren behöver en hög flexibilitetsgrad för att smidigt kunna anpassa sig till nya behov. Flexibilitet i praktiken handlar till stor del av möjligheter att kunna variera miljöer och aktiviteter. Agila arbetsplatser representerar nästa viktiga steg i arbetsplatsens utveckling. En anpassningsbar kontorsmiljö möjliggör för brukare att tillgodose grundläggande arbetsrelaterade behov såväl som individuella och varierande behov. / Cell offices are one of the oldest office types that are still frequently used today. A cell office is a static environment that users have difficulty adapting to over time in a competitive environment. To counteract the lack of flexibility, a new form of flexibility is emphasized as a success factor for the offices of the future. The new form of flexibility is described as an agile approach. The agile approach allows businesses to respond to unpredictable changes through adaptable office environments. The study has investigated and identified indicators that correlate with users' attitudes and the importance of design for an adaptable cell office environment. The chosen approaches for this study are case study, literature study and architectural guidance. The delimited case is the usability of cell offices, where different angles of approach such as adaptability, belonging, individuality, ergonomics, lighting, and stimulation are studied. The case study will consist of interviews, questionnaires, and observations.  The survey results show that users value the opportunity to perform strenuous and concentration-demanding tasks in the cells, as well as at home due to the privacy and individuality. On the other hand, users describe a lack of creative spaces, collaborative spaces, and interaction spaces. These are three of the most mentioned points that users are missing. All managers describe how the cell offices lacks flexibility. The managers mention how the offices are designed for few purposes. They also describe how employees must actively leave their cell for collaborative tasks and points to a demand for informal meeting spaces and multifunctional spaces. The pace of development of trends and the shift of focus has given an indication to what role the office will have and which requirements it needs to meet with regard to users. An increase of personal meetings, readjustments and increased flexibility regarding geographical location have given rise to a shift in what demands users make: greater range of varying spaces and more informal meeting places. Office workers are realizing the benefits and opportunities of working in different geographical locations. The role of the office has shifted, were the indoor spaces need to attract employees to the office. To ensure sustainable office environments, both the physical and social functions need to be supported in all areas of the office, while environments for concentration-demanding tasks can be met elsewhere to a greater extent. The pandemic has shown that there is an increased acceptance of flexible working, while the rapid changes indicate that office spaces need a higher degree of flexibility for adapting to new needs. Flexibility in practice is mainly about opportunities of varying environments and activities. Agile workplaces represent the next important step in workplace development. An adaptable office environment enables users to meet basic work-related needs as well as individual and varying needs.

Attefall-house: Greater than the sum of its parts? I am exploring how to create a small scale space which is more than just a functional space, a space that also provides an architectural experience. I am using the Swedish Attefall-house as a case study. This small, permit-free construction comes with a frame and it has clearly defined rules and limitations. The smallness of it allows for experimentation and in the normally hard-regulated Swedish building climate, it provides an opportunity to try out ideas without having to be too serious. I am trying to create this sensory experience by fusing function and context together with selected architects’ and artists’ ideas. What happens when these seemingly disparate ingredients combine? Will the whole be greater than the sum of its parts? / Attefallshus: Större än summan av delarna? Jag utforskar hur man kan skapa ett rum i liten skala som är mer än bara ett funktionellt rum, ett rum som också är en arkitektonisk upplevelse. Jag använder mig av Attefallshuset som fallstudie. Denna lilla, bygglovsbefriade, konstruktion kommer med en ram, den har tydligt definierade regler och begränsningar. Dess storlek tillåter experimenterande och, i det normalt hårt reglerade svenska bygglovsklimatet, erbjuder en möjlighet att testa idéer utan att behöva vara för allvarlig. Jag försöker skapa denna sensoriska upplevelse genom en fusion av funktion och kontext tillsammans med ett urval av arkitekters och konstnärers idéer. Vad händer när dessa till synes disparata ingredienser kombineras? Blir helheten större än summan av delarna?

In a time of growing consciousness around sustainability and an early paradigm shift when it comes to circular systems for furniture and interiors, as an aspiring designer, I need and must adapt accordingly within my field and creative practice. In this project, I have worked with the immense material waste that is going on, especially focusing on furniture and interiors, within the public and private sectors as well as in office environments, where this is a big issue. Guided by the United Nations Global Goal No 12 - Responsible Consumption and Production, I have experimented with, to me, new ideas for systems that deal with the upcycling and repurposing of “old” and/or discarded pieces of furniture and the material they are made from. To see what I can make of it to prolong the lifecycle and give the material a new purpose, function, and value. In my process I have acted both as an interior architect and a furniture designer but also as a sculptor and craftsman since the predetermined “waste” material I have worked with demanded a reversed design process than what a “normal” one would look like for a commercial project.    The result is a series of new furniture designed and made from waste material, revisioned by me through a mix of art and design, to see how I as a designer of furniture and interiors can develop and find my path in this and to help formulate the new design paradigm and aesthetics for future circular and sustainable furniture and interior solutions that is underway.

This project explores vagueness in space and how it can help us train and sharpen our senses as designers and architects to adapt to the realities of scarcity and how to make less-extractive processes of creating space. Using ephemeral but recurring phenomena such as air flow, reflections, refractions of light and moist in architecture as inspiration, I seek to make everyday-spaces, such as underneath a wash basin, a radiator or behind a door, interesting again. With methods inspired by the land art movement to find new ways of seeing interior spaces, I use attentiveness and the idea to not destroy or disturb to observe already existing spaces. The project seeks to tell a story of neglected beauty in forgotten spaces and translating them into (im)material architectural spatial installations.  I hope this project can bring an understanding that protecting and appreciating what we already have is probably more sustainable than constantly changing and readjusting spaces to fit our wants and what we think we need. To train our senses and get new ideas of beauty and function in already existing interior spaces, brings what is out of focus into the light. This might be a way to partly slow down the industry of interiors and redirect how we work as architects and designers to understand that everything doesn’t need to change, but if we seek change, we can do it by immaterial phenomena, such as light through the interstices, that will occur as long as there is life.