Bibliotekens roll i samhället är viktig, inte bara som en plats för kunskap och lärande, utan också som mötesplats. Genom att plocka ut biblioteket som koncept i en offentlig utomhusmiljö, ville jag undersöka möjligheten till att skapa en syntes mellan bibliotek och stadsrum genom gestaltning. Med denna tanke som utgångspunkt har jag utformat ett designförslag som på ett mer tillgängligt sätt erbjuder  kunskap och lärande och samtidigt som platsen uppmanar till möten och reflektion. Platsen för mitt projekt  som jag utgått ifrån är Orminge centrum som ligger i Nacka kommun utanför Stockholm. 2015 antog Nacka kommun ett nytt detaljplaneprogram för Orminge Centrum, vilket jag har studerat noga samt använt som utgångspunkt i flera delar av det här projektet. För att hålla en tydlig koppling till området har jag genomgående jobbat med Orminge som inspiration. Både genom att studera och analysera det befintliga biblioteket i Orminge centrum, samt genom att utforma designprinciper utifrån platsens befintliga identitet. Tack vare intervjuer har jag fått kunskap om hur biblioteken fungerar som mötesplats, större förståelse för hur ett detaljplaneprogram kan se ut samt hur man kan arbeta för att öka barns nyfikenhet för läsning. Dessa insikter har varit nödvändiga för att kunna genomföra projektet. Resultatet blev ett skulpturalt utomhusbibliotek som fungerar som en bokbytarplats. Designförslaget följer ett program som jag tagit fram genom analys av det befintliga biblioteket i Orminge centrum.

I mitt examensprojekt, Saving Tegelbruket 4, Konstfack 2024, kandidatprogrammet Inredningsarkitektur och möbeldesign, presenterar jag en hypotetisk transformation av S:t Eriks ögonsjukhus. Huset uppfördes 1978 på Kungsholmen i Stockholm och liksom många andra byggnader från denna epok planeras huset att rivas. Rivningarna motiveras ofta med förklaringar som att byggnaderna inte uppfyller dagens standarder och krav. Dessutom finns det en allmän uppfattning att dessa hus är oattraktiva eller rent av fula. I en tid då klimatkrisen är vårt största hot kan vi inte fortsätta riva funktionsdugliga byggnader och måste därför hitta nya sätt för att förvalta det redan existerande. Syftet med Saving Tegelbruket 4 är att vara ett transformationsprojekt som kan bidra med nya metoder för bevarande av senmodernistisk arkitektur.  Mina gestaltningar har utgått från byggnaden och platsens historia. Genom att noga studera exteriören har jag skapat en gemensam entré för husets nya verksamheter med stor vördnad för arkitekturens estetiska uttryck, samtidigt som huset får tillåtelse att förändras efter nutida behov. Vidare har jag aktivt försökt inkorporera områdets långa historia av sjukvård i interiören för att förstärka det kollektiva minnet platsen bär på. Mitt övergripande mål är att förslaget jag presenterar gör människor uppmärksamma på det värde senmodernistiska byggnader besitter, vilket förhoppningsvis kan motverka de idag allt för ofta förekommande rivningarna.  Interiören jag presenterar har framför allt vuxit fram ur dokumentation från den aktuella platsen i form av fotografier och 3D-skanningar. Utifrån det insamlade materialet har jag utformat en entré som kan liknas vid en homage till byggnadens exteriör. Genom att upprepa, men också till viss del förvränga, material och strukturer som återfinns på husets utsida i interiören, är min förhoppning att människor ska kunna se den stora vita tegelbyggnaden med nya ögon.  Baserat på platsens historia har jag gestaltat symboler som kommunicerar tre olika historiska skeenden som utspelat sig i området. Symbolerna blir rummets utsmyckningar och påminner besökare om en svunnen tid.

Kroppar och rörelser är i konstant samspel med sin omgivning. De rum vi lever och rör oss i påverkar oss kroppsligt och existentiellt menar Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådning vid Göteborgs universitet.  Mitt examensarbete våren 2024 på kandidatutbildningen för inredningsarkitektur och möbeldesign på Konstfack handlar om kroppens relation till rummet. Det är mitt intresse för kroppen och hur kroppen är central i att förstå rumsligheter som är utgångspunkten för mitt examensprojekt. Min bakgrund som dansare har gett mig en särskild kroppsmedvetenhet som jag i detta projekt vill undersöka hur jag kan få användning av inom området inredningsarkitektur.  Syftet med detta examensarbete är att undersöka kroppens ockupation av rum. Samt kroppens intimitet och anslutning till rummet, såsom väggar, tak, möbler, objekt samt andra kroppar. För att sedan konkretisera det inom inredningsarkitektur har målet varit att utforma en möbelplan till en bar och restaurang utifrån mina undersökningar. Projektet har tagit plats i en befintlig butikslokal på Odengatan 89 i Stockholm.  Utifrån av teorier som rör kroppens koppling till arkitektonisk upplevelse har jag utforskat hur jag kan använda kroppen som verktyg under projektets designprocess samt  undersökt hur en möbelplan kan påverka upplevelsen av en bar och restaurang och vad jag som inredningsarkitekt bör tänka på vid utformningen av möbelplanen.

Gallerian i Eskilstuna centrum genomgår förändringar i linje med den omvandlingsresa som dagens centrumhandel ofta står inför. Måste en galleria vara ägnad åt konsumtion? Liksom många städer är Eskilstuna drabbat av handelsförändringen, vilket lämnar stadskärnan ödslig med många igenbommade lokaler.  Utanför Eskilstuna drivs Retuna, som arbetar med upcycling och återbruk av saker som slängs på den intilliggande återvinningscentralen. Här råder platsbrist då det ständigt fylls på med spillmaterial från byggbranschen. Hit åker många eskilstunabor både för att slänga skräp och för att handla begagnade varor. Intill Retuna ligger Eskilstuna Folkhögskola som erbjuder kurser i återbruk och upcycling av materialet som lämnats in.  Smedjan är ett programförslag för en skaparverkstad i Eskilstunas citygalleria. Med byggspillet från återvinningscentralen vid Retuna, och med inspiration från Eskilstuna Folkhögskolas utbildning i upcycling och återbruk, innebär programförslaget en etablering av en ny kreativ mötesplats i centrum. Projektet syftar till att reaktivera Eskilstunas stadskärna och återuppliva gallerian genom att prioritera social hållbarhet framför handel. Idén är att här ska workshops och kurser hållas i en miljö där material från återvinningscentralen används både i utformningen av lokalen och som huvudmaterial under workshops. Smedjan ska både vara en mötesplats för gemensamt skapande, samt vara en plats för kursdeltagarna från Eskilstuna Folkhögskola att visa upp hur de arbetar med upcycling och återbruk på en tillgänglig och central plats i centrum som når ut till en bred publik. Smedjan ska främst vara för kursdeltagarna, men syftar även till att nå ut till personer som rör sig på torget, förhoppningen är att detta ska öka intresset för hantverk, återbruk och material, och på så sätt leda till fler kursdeltagare. Eskilstuna kommun stävar efter att vara en grön förebild och med Retuna har staden fått mycket uppmärksamhet ur ett miljöperspektiv. Med Smedjan som en kreativ mötesplats i stan främjas en mer livlig galleria i stadskärnan för eskilstunaborna och för folk som besöker staden. Eskilstuna kommun får ytterligare en verksamhet som går i hand med deras strävan efter att vara en grön förebild, samt rimmar med vad en galleria kan vara i vår samtid. För att realisera projektet och för att kunna utforma ett programförslag har jag använt olika metoder inom inredningsarkitekur och möbeldesign, såsom platsanalys av torg och gallerian, samt av Retuna och återvinningscentralen. Jag har utfört intervjuer med centrumledare för gallerian, Lennart Berg, samt VD för Retuna, Simon Glimtoft. Genom att identifiera och samla ihop material som är typiska för att bli överblivet efter byggen, och som riskerar att hamna på återvinningscentralen, har jag under workshops med ihopsamlat material undersökt vilka möjligheter som finns och vad man skulle kunna bygga under en workshop i Smedjan. Detta utforskas även digitalt i Rhino och moduleras upp till volymer utifrån de identifierade materialens standardmått för att få bredare kunskap i vad som är möjligt att bygga.  Baserat på stadsplaneringen och de geografiska förhållandena mellan Retuna och återvinningscentralen, beläget utanför stan, och gallerian i stadskärnan, har jag undersökt materialflödena mellan platserna. Genom att analysera ritningar av hela gallerian och ta hänsyn till det redan befintliga, och den logistik som finns i byggnaden idag, har jag avgränsat ytan för projektet Smedjan.  Ovannämnda metoder ligger till grund för konceptet kring program. Genom metoderna har jag utformat ett programförslag med funktioner och zonindelningar för Smedjan. Jag har tagit fram ett planförslag med möblerad planritning över verkstäderna, detta visas även i en fysisk modell av byggnaden.

Om arkitekturen är en spegling av vår samtid, då måste bostaden vara en spegling av vårt sätt att leva. Är det då arkitekten som bestämmer hur vi lever, eller är det hur vi lever som bestämmer hur arkitekten ritar? Bostaden  skapas utifrån de förutsättningar som finns d.v.s regelverk, ekonomi och ideal m.m. något som kan summeras som marknadskrav. Marknadens utmaning ligger inte i att producera bra bostäder utan att producera bra bostäder till rätt pris.   Baserat på studier av tid, uttalanden från dagens politiker och historiska referenser kan jag på ett kritiskt sätt utveckla och utforma en bostadsmodell anpassad för befintliga byggnader som har ett annat ursprungligt syfte än bostad. I mitt arbete tar jag mig an SKFs fabrik i Gamlestaden, Göteborg. Genom bevarandet kan vi upprätthålla det kulturhistoriska värdet och samtidigt arbeta för klimatmålen och mot gentrifiering samt den pågående rivningshysterin som endast gagnar marknaden.  Det är dags att rationalisera bostaden efter dagens behov, marknadens bostadsmodell är påväg att bli utdaterad medan staten tar allt mindre ansvar för bostadsfrågan. Bostaden som rättighet är hotad och en rättighet bör inte vara till salu!

In my thesis project, 2024, Konstfack’s Bachelor program in Interior Architecture and Furniture Design, I present a hypothetical proposal for transforming a space in Årsta torg in Stockholm. Through research, site analysis, and examination of Årsta torgs’s color palette, I have created the project Kackel och Kulör. Many spaces in urban areas are facing a transformation, where commercial businesses are affected by new trends and rent out their spaces to new types of tenants. I have chosen Årsta torg to propose a transformation that I believe many similar places in the city could benefit from. Kackel och Kulör is a design concept for a space in Årsta torg. The concept revolves around the production of egg tempera paint, an ancient painting technique that involves mixing eggs, linseed oil, pigment, and water. With hens as honored guests and egg producers, this place is created for the local community to gather in the color workshop, the hen coops, or the small shop. The space is for those who want to learn to make their own paint, repaint their furniture, feed the hens, or buy painting supplies and eggs. The presence of the hens contributes to a local cycle and creates a vibrant hub for creativity and community engagement in Årsta. Inspired by the color scheme of the square, a colorful space for knowledge exchange is created, contributing to a local and social cycle in Årsta torg.

Det här är mitt kandidatexamensprojekt i Inredningsarkitektur och möbeldesign, framlagt under vårterminen 2020 på Konstfack. Projektet är en undersökning av hur en omgestaltning  av ett rum (Tärnsjö Folkets Hus), skulle kunna göras med hjälp av upplevelseanalys. Målet är ett förändrat rumsligt tempo med hjälp av nya element utifrån beskriven funktion. Inredningsarkitektur kan vara ett instrument format utifrån miljöpsykologiska reflektioner. Likaså är det rimligt att  betrakta arkitektur som rumslig kommunikation, något som hjälper till att förklara användandet av rummet. Det är alltså möjligt att tala om relationen mellan den fysiska platsen och människan, där rummet blir en aktör som påverkar mänskligt beteende och känsloläge. Ur ett sådant synsätt har arkitekten  möjlighet att regissera upplevelser. Folkets Hus är projektets sociala kontext och Folkets Hus Tärnsjö den rumsliga kontexten. Min gestaltning består av ritningar, som en pedagogisk visualisering över projektets metoder och process. Mitt projekt kan kanske närmast beskrivas som en skissmetodik för att holistiskt se på rum.

Offentliga toaletter kan ofta vara ofräscha, tråkiga och utformade med kalla material och utan intresse för att skapa en trevlig miljö utöver att strikt tillgodose nödvändigheter. I mitt examensarbete har jag försökt ge liv åt den offentliga toaletten. Här vill jag låta färg, form och lekfullhet ta plats i funktionen. Vare sig du kom- mer för att ensam pausa en stund, eller om du passerar i all hast och bara söker en vanlig (men bra!) toalett, ska du finna en plats gjord med omsorg. Med grund i feministisk stadsplanering har jag försökt svara på be- hov som ofta förbises i utformandet av offentlig miljö, t.ex genom att planera barntoaletter och amningsrum. Toaletten har jag placerat i Slussens tunnelbanestation, eftersom det där idag inte finns en gratis offentlig toalett, trots att tusentals passerar här dagligen. Slussens kakel, konstutsmyckningar och estetik har påverkat toalettens uttryck, i sammanflätning med känslan och arkitekturen i antika bad, hammam och japansk bad- kultur. Färgglada, udda och omsorgsfullt utformade toaletter jag stött på, i många fall utomlands och gjorda under tidigare delen av 1900-talet, har inspirerat mitt designförslag, men också lagt grunden för mitt val av tema i detta examensprojekt. / Public toilets are often unclean, dull and designed with cold materials with no interest in creating a pleasant environment other than strictly satisfying needs. In my degree project, I have tried to bring life to the public toilet. Here, I want to let colour, form and playfulness be a part of the functionality. Whether you come to pause alone for a moment, or if you are in a hurry and just looking for an ordinary (but good!) toilet, you should find a place made with care. Based on feminist urban planning, I have tried to provide for needs that are not always included in the design of the public environment, for example by planning children’s toilets and a breastfeeding room. I have placed the toilet in Slussen’s metro station, where today there is no free public toilet, even though thousands of people pass here daily. Slussen’s tiles, art decorations and aesthetics have influenced the expression of the restroom, intertwined with the feeling and architecture of antique baths, hammams and Japanese bathing culture. The colourful, odd and carefully designed toilets I have come across, in many cases abroad and made during the early part of the 20th century, have inspired my design proposal, and also laid the foundation for my choice of theme in this degree project.

Uppsatsen utreder sammansatta designmässiga kvaliteter i inredning och hur dessa kan göras mer bestående i den cirkulära ekonomin. Större krav ställs på en återanvändning av produkter. Klimatförändringar kräver att vi bromsar vår konsumtion. Arbetslivet rör sig mot en mer flexibel fysisk omgivning där människan hela tiden måste göra val. Analysen är uppdelad i fyra begrepp arkitektoniskt sammanhang, kvalitetsperspektiv designteori och cirkulär ekonomi. Dessa definierar områden som i slutdiskussionen sammanställs för att besvara mina frågeställningar. Frågor som hur en inredning kan ges ett långsiktigt hållbart värde och hur det kan åskådliggöras på ett faktamässigt sätt. Och om det kan finnas negativa följder av högre krav på återbruk av inredning. Utredningen kompletteras av intervjuer med fyra branschrepresentanter för att ytterligare belysa problematiken i mina frågeställningar. Resultatet visar att avsaknaden av stödjande regelverk för inredningsarkitektur och lös inredning gör den svår att dokumentera dess kvaliteter, vilket i sin tur leder till att den inte bevaras. Undersökningen belyser även komplexiteten och omfattningen i en inredningsarkitekts arbete då den oftast har uppdragsgivare som är förstagångsbeställare. Även svårigheten att skapa sammanhang i byggprocess med gränsdragning mellan fastighetsägaren och beställaren(hyresgästen) belyses i undersökningen. Till sist visar den på ekonomiska och upphandlingsjuridiska barriärer som gör återbruk av inredning komplicerad.

I mitt examensarbete utforskar jag allmogestilen i Skåne och för samman den med nordisk badkultur. Allmogestilen utgör ett betydande kulturellt och designmässigt arv som riskerar att försvinna på grund av bristen på tillräcklig restaurering av allmogemöbler och till och med olaglig export. Med inspiration från nordisk badkultur där aktiviteter såsom kallbad, rökbastu och dricka brunn är centralt omtolkar jag det moderna spat. Den reducerade estetiken som i vanliga fall associeras till den här typen av rum ersätts med den kraftfullt ornamenterade allmogestilen. Allmoge kan vara både en lyxartikel och något vardagligt, beroende på hur det används och värderas. Syftet för mitt examensarbete är att belysa allmogestilen genom att använda dess stilistiska element som inspirationskällor och genom interiören berätta en historia, i sann allmogeanda.Dessutom utforskar jag allmogestilens och ornamentikens förmåga att kommunicera budskap och historia genom materiella objekt.