Bakgrund: Personer med intellektuell funktionsnedsättning har en ökad risk för fysisk och psykisk ohälsa och lider av samsjuklighet i större grad än övriga befolkningen. Medellivslängden för personer med intellektuell funktionsnedsättning har ökat vilket leder till en växande grupp människor med särskilda behov som behöver tillgodoses av hälso- och sjukvården. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva vårdpersonals erfarenheter av att vårda personer med intellektuell funktionsnedsättning. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats där åtta vetenskapliga studier som svarade mot syftet valdes ut, kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes. Artikelsökningen genomfördes i databaserna Cinahl, PsycInfo, PubMed och Scopus. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier med sammanlagt nio underkategorier. Vårdpersonalen beskrev erfarenheter av otillräcklighet och organisatoriska hinder, svårigheter och möjligheter i kommunikationen, betydelsen av goda relationer samt känslor kring utmanande beteende och preventiva åtgärder mot utmanande beteende.Konklusion: Vårdpersonal upplever hinder för att ge god vård till personer med intellektuell funktionsnedsättning. För att överkomma hinder krävs en öppen attityd, en vilja att lära känna personen, en god relation till familjen och personliga assistenter samt ett bra team-arbete. / Background: People with intellectual disabilities are at increased risk for physical and mental illness and suffer from comorbidity in greater degree than the rest of the population. Life expectancy for people with intellectual disabilities has increased, leading to a growing group of people with special needs that must be met by the health sector. Aim: The aim of this study was to describe healthcare personnel´s experiences of caring for people with intellectual disabilities. Method: Literature study with qualitative design. Eight scientific studies that corresponded with the aim was selected, quality assessed, analyzed and compiled. Databases used to search for articles was Cinahl, PsycInfo, PubMed and Scopus. Results: The analysis resulted in four main categories with a total of nine subcategories. Healthcare personnel described experiences of inadequacy and organizational constraints, difficulties and possibilities in communication, the importance of good relationships and their feelings about challenging behavior and preventive measures against challenging behavior.Conclusion: Healthcare personnel´s experience obstacles in providing good care to people with intellectual disabilities. In order to overcome the obstacles it requires an open attitude, a willingness to get to know the person, a good relationship with the family and the personal-assistants and a good teamwork.

The purpose of this study is on the basis of frame factors such as time, policy documents and student diversity, to examine some teachers' perceptions of opportunities and difficulties to teach mainstreamed pupils. The underlying intensions is to show what is found in the teachers' statements concerning what conditions they feel they have to teach on the basis of two different curricula, how they express themselves on various frame factors such as time, policy documents and student diversity, and if other possible frame factors become visible in the teachers´ statements. Interviews have been used as a method and carried out with six different teachers who are teaching in grades 7-9. They come from different parts of the country and teaches different subjects. This study has a frame factor theoretical perspective and the theory has been the basis regarding study design, implementation and analysis. The results show that the teachers in this study have intentions of customize their teaching based on all students' different needs, but it can be difficult with great student variation and cognitive discrepancy. The teachers told that it is the primary school curriculum that mostly determines the education and that adjustments then are made to fit the students who take the special school curriculum. The risk is that students who follow special school curriculum does not get the opportunity to show their skills in a fair manner since the curricula differs greatly in certain subjects between school types. The teachers in this study were generally positive about teaching mainstreamed pupils, but expressed that it often is a lack of knowledge in primary school about intellectual disabilities and special school. Previous studies show that knowledge is a key factor for the success of creating teaching that is characterized by the participation of all students. / Syftet med denna studie är att utifrån ramfaktorerna tid, styrdokument och elevvariation undersöka några lärares upplevelser av möjligheter och hinder för att undervisa integrerade elever. Underliggande frågeställningar är att synliggöra vad som framkommer i lärarnas utsagor gällande vilka förutsättningar de upplever att de har att undervisa utifrån två olika kursplaner, hur de uttrycker sig om olika ramfaktorer som tid, styrdokument och elevvariation samt om andra möjliga ramfaktorer blir synliga i lärarnas utsagor. Intervju har använts som metod och genomförts med sex olika lärare som undervisar i årskurs 7-9. De kommer från olika delar av landet och undervisar i olika ämnen. Studien har ett ramfaktorteoretiskt perspektiv och teorin har legat till grund för studiens utformande, genomförande och analys. Resultatet visar att de deltagande lärarna i studien har intentioner om att anpassa undervisningen utifrån alla elevers olika behov, men att det kan vara svårt när elevvariationen och den kognitiva diskrepansen är stor. Lärarna har berättat om att det oftast är grundskolans kursplan som styr och att anpassningar sedan görs för att passa för elever som läser efter särskolans kursplan. Risken med detta är att eleverna som läser efter särskolans kursplan inte får möjlighet att visa sina kunskaper på ett rättvist sätt då kursplanerna mellan skolformerna skiljer sig mycket åt i vissa ämnen. Lärarna i studien var över lag positivt inställda till att undervisa integrerade elever, men uttryckte att det ofta saknas kunskap i grundskolan om intellektuella funktionsnedsättningar och om särskola som skolform. Tidigare studier visar på att kunskap är en nyckelfaktor för att lyckas med att skapa undervisning som präglas av delaktighet för alla elever.

Syftet med studien var att beskriva och analysera lärarens roll i och erfarenhet kring arbetet med pedagogiska utredningar, då elever i behov av särskilt stöd i grundskolan är föremål för utredning för mottagande i grundsärskolan. Studien ämnade beskriva och analysera lärarnas erfarenheter av att skriva pedagogiska utredningar utifrån organisations-, grupp- och individnivå på de utvalda grundskolorna. Vi ville även beskriva hur arbetet kring utförandet av pedagogiska utredningar gjordes utifrån de specialpedagogiska perspektiven. Studien byggde på en kvalitativ studie med 14 intervjuer med verksamma lärare i grundskolan. Den pedagogiska utredningen bestod av två delar; en pedagogisk kartläggning och en pedagogisk bedömning. Resultatet visade att alla lärarna var delaktiga i den pedagogiska kartläggningen kring eleven. I de flesta fall skrev lärarna kartläggningen själva med stöd av en specialpedagog/speciallärare. Kartläggningarnas tyngdpunkt låg på individnivå och till en viss del på gruppnivå. Vår studie visade att i flera fall skrev lärarna bedömningarna med hjälp av en specialpedagog. I ett fall skrev läraren den pedagogiska bedömningen helt själv. Lärarna ansåg att specialpedagogen/specialläraren borde skriva de pedagogiska utredningarna eftersom de har specialpedagogisk kompetens. Studien visade att rektorerna inte var delaktiga, inte heller elever och föräldrar i den grad som Skolverket rekommenderar. Alla deltagare uppgav tidsbristen som ett dilemma. Tidsbristen var avgörande för att påbörja en utredning eftersom den tar lång tid i anspråk att skriva. Många av skolorna saknade tydliga rutiner för hur pedagogiska utredningar skulle genomföras.

Sammanfattning Denna studie avser att undersöka ungdomars sexuella handlingsutrymme. Syftet är att studera om det sexuella handlingsutrymmet uppfattas olika när det gäller ungdomar med, respektive utan, en lindrig intellektuell funktionsnedsättning. I analysen har särskild hänsyn tagits till tre bakgrundsfaktorer; ungdomars kön, föräldrars födelseland samt föräldrars religiositet. Definitionen av det sexuella handlingsutrymmet bygger på den unges uppfattning om vårdnadshavarens restriktioner gentemot den unge inom fyra områden; restriktioner i skolan och på fritiden, begränsningar i heterosexuella föräktenskapliga relationer, begränsningar i val av framtida äktenskapspartner samt begränsningar i sexuella relationer innan äktenskap. Studien bygger på en sekundäranalys av kvantitativt datamaterial hämtat från två tidigare studier, Schlytter m.fl. (2009) samt Davidian m.fl. (2012). Det sammanslagna datamaterialet består av 2576 respondenter från årskurs nio i Stockholms stad samt från det nationella programmet på gymnasiesärskolor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Frågor som i datamaterialet berör restriktioner i skolan och på fritiden, begränsningar i heterosexuella föräktenskapliga relationer, begränsningar i val av framtida äktenskapspartner samt begränsningar i sexuella relationer innan äktenskap har bearbetats. Analysen av materialet har gjorts utifrån tidigare forskning samt teorin om socialkonstruktivism där respektabilitet, sexuella script samt det romantiska kärlekskomplexet och kärleksideologin varit framträdande begrepp/teorier. Studien visar tre huvudsakliga resultat. För det första att ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning uppfattar större begräsningar när det gäller sexuella relationer innan äktenskap än vad ungdomar utan en intellektuell funktionsnedsättning. För det andra att ungdomar utan intellektuell funktionsnedsättning uppfattar större begränsningar i valet av sin framtida äktenskapspartner. Slutligen indikerar resultatet att när hänsyn tas till om ungdomar har föräldrar med hög religiositet, eller två utlandsfödda föräldrar, så är skillnaderna mellan ungdomar med och utan intellektuell funktionsnedsättning små. / Abstract The purpose of this study is to investigate adolescents’ understandings of opportunities to enact their sexuality both when a mild intellectual disability is present, and is not. In addressing the aim, three background factors have been taken into consideration; gender, parents country of birth and parents religiosity. In determining adolescents understanding of opportunities to enact their sexuality, the study looked at four outcomes; restrictions on schooling and leisure time, the restriction of heterosexual relations before marriage, restrictions in the choice of future husband or wife and restrictions in sexual relations before marriage. The study is based on quantitative data from two previous studies; Schlytter et.al. (2009) and Davidian et.al. (2012). The database contains 2576 respondents from the ninth grade in Stockholm and from the national programs in secondary special school in Stockholm, Gothenburg, Malmo and Uppsala. Variables that handles restrictions in school and on leisure time, restriction in heterosexual relation before marriage, restrictions in the choice of future husband or wife and restriction in sexual relations before marriage has been processed. The results of the study is analysed based on the theory of social constructivism where respectability, sexual script and romantic love and love ideology has been prominent. The study has three major findings. Firstly, adolescents with a mild intellectual disability experience restrictions in sexual relations before marriage more frequently than adolescents without an intellectual disability. Secondly, adolescents without an intellectual disability experience more limitations concerning the ability too freely choose a future husband or wife by themselves in comparison to adolescents with an intellectual disability. Lastly, the results indicate that the difference between adolescents with or without an intellectual disability and ‘room to act’ in relation to sexuality are small when the adolescents’ parents are born outside of Sweden or are considered by the adolescent to be very religious.

The study presented here is about how to make the special needs user who has a profound intellectual disability and additional disabilities more involved in their implementation plan. Based on a life story interview the study aims at analyzing perceptions of procedures to enhance special needs users’ influence. The method used in this study was a qualitative research approach as an overall approach in order to use a narrative method where life history is the method. The focus has been to study a part of an individual life history - a specific domain in the life of the interviewee’s working career. The results demonstrate that the staff needs to have the knowledge of how to observe, what to observe and how to highlight the impact of consciousness in the interaction between involved participants. The result also shows that staff attitudes affect special needs user’s participation in the implementation plan. It is shown in the results that it is of importance that staff has the knowledge regarding observation as a method and an approach that provides the special needs user with opportunities to experience meaningfulness and to find everyday life comprehensible and manageable.

Participation of people in all ages is one of the main goals in Swedish disability policy. Despite this, ageing and becoming old with intellectual disability has been given very little attention in policy documents and guidelines regarding support and service provided for this group. This thesis aims to explore ageing and participation among older people with intellectual disabilities who live in a group homes in accordance to the Swedish Disability Act. The focus has been on the group of people who were born before or around 1960. This group belongs to a generation that share unique experiences. They have lived a long life with disability, and they have experienced first-hand the development of the Swedish disability policy that started in the 1960s and resulted in today’s disability policy. These experiences carried through life course are likely to influence this group’s opportunities to participate as they age and reach later life. The thesis has a multiple methodological approach. Participant observations were executed and combined with individual semi-structured interviews with older people with intellectual disabilities as well as group home staff. The results of this thesis show that there is a discrepancy between how older people with intellectual disabilities experience ageing and later life and how these in turn are described by the staff. The thesis also reveals how aging and becoming old is not given particular attention to in everyday discussions in the group home, and that aging is understood mainly as a physical phenomenon. The results show that the formal organizational culture of the group home is weak in relation to ageing and becoming old with intellectual disability. This is because the staff perceives a lack of preparation, discussion and working methods on how to support participation among older residents. The results also show, however, that the residents’ age does play an important role for the staff’s perceptions and attitudes regarding participation of the older residents. The concept of participation is described and  operationalized as a social contextual doing, and as an aspiration to create a sense of coherence or experience of meaning and security at home. Finally, this thesis underlines that the life course unique to persons growing old with intellectual disabilities may influence the opportunities for and the experience of participation in the group home. / Delaktighet i alla åldrar är ett av funktionshinderspolitikens centrala mål. Trots detta har att åldras och vara äldre med intellektuell funktionsnedsättning inte uppmärksammats i politiska dokument och riktlinjer kring hur stöd och service ska ges till denna grupp. Denna avhandling syftar till att belysa och problematisera åldrande och delaktighet bland äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning som bor i gruppbostad enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. I fokus står personer som är födda före eller omkring 1960. De tillhör en generation som delar unika erfarenheter. Dels har de levt ett långt liv med funktionsnedsättning, dels har de varit en del av den funktionshinderspolitiska resa som startade i Sverige under 1960-talet och som har lett fram till dagens funktionshinderspolitik. Detta är erfarenheter som de har burit med sig genom livsloppet och som kan antas påverka möjligheten till delaktighet när de åldras och blir äldre. Denna avhandling har ett multipelt metodologiskt angreppssätt i form av deltagande observation kombinerat med individuella semistrukturerade intervjuer med äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras personal. Avhandlingen visar att det finns skillnader mellan hur äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning själva erfar att vara och bli äldre och hur detta fenomen beskrivs av gruppbostadens personal. Avhandlingen visar också att åldrande och att vara äldre inte ges utrymme i gruppbostadens vardagliga diskussioner där åldrandet främst betraktas som ett fysiskt fenomen. Avhandlingens studier belyser även att gruppbostadens formella organisationskultur är svag i förhållande till att åldras och vara äldre med intellektuell funktionsnedsättning. Detta då personalen upplever att det saknas förberedelse, diskussion och arbetsmetoder kring hur stöd för delaktighet ska erbjudas äldre boende. Resultatet visar emellertid att de boendes ålder har betydelse för personalens föreställningar och förhållningssätt gällande delaktighet bland äldre boende. Denna delaktighet beskrivs och operationaliseras dels som ett socialt kontextuellt görande, dels som en strävan efter att skapa en känsla av sammanhang och trygghet i hemmet. I tillägg till detta framkommer att den studerade generationens unika erfarenheter av att ha levt ett långt liv med intellektuell funktionsnedsättning, är betydelsefulla för hur delaktigheten ser ut i gruppbostaden och hur den beskrivs av både boende och personal.

Syftet med detta arbete var att undersöka några lärares syn på bedömning av elevers kunskaper i förhållande till kursplanerna inom grundsärskolan med inriktning träningsskola samt inom gymnasiesärskolans individuella program. De frågeställningar som använts för att tydliggöra syftet är; Hur tolkar några lärare inom grundsärskolan med inriktning träningsskola respektive lärare inom gymnasiesärskolans individuella program kursplanernas formuleringar; att delta och reagera igenkännande, kopplat till elevernas måluppfyllelse? Hur arbetar dessa lärare med kunskapsbedömning kopplat till kursplanerna inom respektive skolform? Hur ser lärarna på kursplanerna som verktyg för kunskapsbedömning? Studien är av kvalitativ karaktär och har inspirerats av den fenomenografiska metodansatsen. Som datainsamlingsmetod har halvstrukturerade och tematiska samtalsintervjuer använts. Sammanlagt intervjuades nio lärare; fem lärare från träningsskola och fyra från gymnasiesärskolans individuella program. Studien visar att lärarna tolkade begreppet att delta mycket olika, majoriteten av lärarna uttryckte att de var osäkra på hur de skulle tolka begreppet i relation till kunskapsbedömning av elever. Denna studie visar även att kunskapsbedömningen i de båda skolformerna hade en delvis formativ karaktär, lärarna i de båda skolformerna efterfrågar dokumentationsverktyg för att möjliggöra och öka elevernas delaktighet i bedömningsarbetet. Studien problematiserar slutligen begreppet delta som något objektivt mätbart av lärarna.

Studien syftade till att undersöka några lärares och elevassistenters syn på bemötande av elever inom gymnasiesärskolan. Studien belyste aspekten genus i bemötandet av dessa elever. Skolan ska enligt Läroplanen (Skolverket, 2013) motverka stereotypa könsrollsmönster. Frågeställningarna i studien fokuserade på lärares och elevassistenters medvetenhet kring likabehandling och genus i bemötandet av elever i gymnasiesärskolan. I studien relaterades det till teorier och tidigare forskning som reder ut och klargör begreppen genus, funktionsnedsättning, klassrumsklimat, kommunikation, relationer och bemötande. Studien är kvalitativ och har ett hermeneutiskt tolkande arbetssätt. Studien har baserats på intervjuer med sex lärare och två elevassistenter som har sin vardag i gymnasiesärskolan och observationer av fyra verksamheter där de arbetar. Resultatet visade på att informanternas inställning är att alla elever bör behandlas lika och att de som lärare eller stödpersonal ska utgå ifrån individen och individens behov i första hand i sitt bemötande. Lärarna uttryckte inte någon medvetenhet om att beakta genus i bemötandet av eleverna och de planerade inte heller sin undervisning utifrån att arbeta med likabehandling. Relationer och ett bra klassrumsklimat prioriterades i deras verksamheter. Informanterna talade om ”tuffa gäget”, ”pyntade prinsessor” och motor- och sportintresserade killar. En slags kategorisering, möligen utifrå omgivningens uppfattning om kösroller och rekvisita som understryker vad som kan uppfattas som traditionellt manliga och kvinnliga attribut.

Undervisning i sex- och samlevnad har varit obligatoriskt i svenska skolor i 60 år men tidigare forskning visar att det finns flera utmaningar i att utforma undervisning i sex- och samlevnad i särskola. Utmaningarna handlar om de föreställningar och de normer som finns kring utvecklingsstörning och sexualitet. Syftet med studien är att undersöka hur ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning och lärare upplever undervisningen i sex- och samlevnad, dess innehåll och arbetssätt. Metoden som används är kvalitativa forskningsintervjuer. Resultatet visar att olika perspektiv på innehåll i undervisningen framkommer i intervjuer med lärare och elever – ett biologiskt perspektiv, ett riskperspektiv och ett relationsinriktat perspektiv. Dessa perspektiv fokuseras något olika i lärares och elevers tal om undervisningen. Vad gäller arbetssätt i undervisningen, uttrycker både lärare och elever att diskussioner och åskådligt material är viktiga i undervisningen, men lyfter också fram dilemman kring informationssökning och digitala media. Resultaten tyder på ett behov av att diskutera de normer och föreställningar som finns kring undervisningen i sex och samlevnad, men också ett behov av mer forskning kring ämnet.

Syftet med studien var att undersöka hur socialsekreterare förhåller sig till barnets bästa i arbetet med familjer där föräldrarna har en intellektuell funktionsnedsättning. För att kunna besvara studiens syfte har en kvalitativ metod använts. Intervjuer har genomförts med fem socialsekreterare från fem olika kommuner i Mellansverige, verksamma inom barn- och ungdomsenheten. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes för analys av intervjumaterialet och två huvudkategorier; "Hur långt kan vi sträcka oss innan vi säger stopp?" samt Rädsla och osäkerhet med sex tillhörande subkategorier framkom. Den första kategorin visar på en osäkerhet hos socialsekreterarna kring vad som är barnets bästa i familjer där föräldrarna har en intellektuell funktionsnedsättning. Andra kategorin tyder på att det finns en rädsla inför socialtjänsten hos de föräldrar som har en intellektuell funktionsnedsättning vilket kan försvåra arbetet med familjerna. Resultatet visar likt anknytningsteorin att en förälder kan vara hämmande för sitt barns utveckling om det brister i förmågan att se och förstå barnets signaler. En intellektuell funktionsnedsättning i sig är dock enligt denna studie inte avgörande för om barnet kommer få en trygg anknytning. En ökad kunskap kring barn som växer upp i familjer där föräldrarna har en intellektuell funktionsnedsättning kan hjälpa socialtjänsten och socialsekreterare i frågor om vad som är barnets bästa och ge en vägledning i vad som kan tänkas vara barnets bästa uppväxtmiljö. / The purpose of this study was to investigate how social workers relates to the child's best in the work with families where the parents have an intellectual disability. To answer the purpose of the study a qualitative method have been used. Interviews were conducted with five social workers from five different municipalities in central Sweden, active in the child and adolescent unit. A qualitative content analysis was used for analysis of the interview material and two main categories were found; "How far can we stretch ourselves before we say stop?", Fear and uncertainty and six associated subcategories emerged. The first category shows an uncertainty among social workers about what is the child's best in families where the parents have an intellectual disability. The other category indicates that there is a fear of social services from parents who have an intellectual disability which may hamper the work with the families. The result shows, like attachment theory, that a parent can be a disincentive to their child's development if it lacks the ability to see and understand the child's signals. An intellectual disability in itself is not, according to this studie, decisive in determining whether the child will have a secure attachment. An increased knowledge about children growing up in families where the parents have an intellectual disability can help social services and the social secretary in the questions about the child's best and provide a guide to what might be the child's best growing environment.