Patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning löper högre risk att skadas av vård och behandling än vanlig vårdavdelning. Dels beror detta på den stora mängd läkemedel som de erhåller men också på grund av det sköra tillstånd som de befinner sig i. Sjuksköterskor inom intensivvården har i studier rapporterat om bristande kommunikation och samverkan med behandlande läkare. Forskning har visat att patientmortaliteten sjunker om personal inom intensivvård upplever gott samarbete inom personalgruppen. Ökad kollaboration mellan personal inom hälso- och sjukvård, intensivvården specifikt, kan reducera antalet vårdskador och minska patientmortaliteten på sikt. Syftet var att undersöka hur sjuksköterskor upplever att samarbetet och kommunikationen påverkar patientsäkerheten inom intensivvård. Datamaterialet samlades in med hjälp av kvalitativa forskningsintervjuer där åtta intensivvårdssjuksköterskor deltog. Det insamlade materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Informanterna var generellt nöjda med samarbetet med sina medarbetare och ansåg att arbetet mot en god patientsäkerhet var adekvat, dock upplevde de ibland hinder att delta i beslutsfattande gällande patientens vård. På så sätt utesluts viktig kunskap om patienten som i förlängningen också kan äventyra patientsäkerheten enligt deltagarna.

No description available.

Bakgrund: En patient som vårdas på en intensivvårdsavdelning utsätts för många traumatiska upplevelser både psykiskt och fysiskt samt drabbas av minnesluckor och overkliga upplevelser. Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på hur patientdagboken och mottagningsbesöket har påverkat bearbetningen av upplevelserna av vårdtiden på intensiven och rehabiliteringen efter sjukvårdsvistelsen. Metod: Datainsamling gjordes med kvalitativa semistrukturerade intervjuer med elva patienter som hade legat tre dygn eller mer på intensivvårdsavdelningen och fått en patientdagbok och varit på ett uppföljande mottagningsbesök. Data analyserades enligt Burnards och Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i fem teman som speglar informanternas uppfattning om patientdagboken och mottagningsbesöket. Tema:1) Patientdagboken har hjälpt patienten förstå att det har hänt och vad som har hänt under intensivvårdtiden. 2) Redskap för att kunna förklara för vänner och familj. 3) Patientdagboken gav ett positivt gensvar till patienten och de hade få funderingar på utveckling av den. 4) Mottagningsbesöket har gett patienten en verklighetsförankring till sina upplevelser från intensivvårdtiden. 5) Patienterna var positiva till mottagningsbesökets innehåll och hade få funderingar på utveckling. Slutsats: Denna studie har visat att patientdagboken och mottagningsbesöket är av stor betydelse för patienten i sin bearbetning av sina upplevelser från intensivvårdtiden.

De patienter som har högst morbiditet och minst marginaler för överlevnad utan sjukvård vårdas på en intensivvårdsavdelning. När en sådan patient förbättras ska hen förflyttas till en vårdavdelning där vården fortsätter. Förflyttningen kräver en fungerande process i flera steg som enligt forskningen innebär flera olika problem och risker. En intensivvårdssjuksköterska ställs här inför flera utmaningar där hänsyn måste tas till patienten, närstående, mottagande vårdavdelning, lagar och bestämmelser. Syftet med examensarbetet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans strategier vid förflyttningsprocessen av patienter från IVA till vårdavdelning. Öppna forskningsintervjuer har genomförts med tio intensivvårdssjuksköterskor på två intensivvårdsavdelningar med olika inriktning. Intervjuerna analyserades därefter utifrån kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats enligt Elo och Kyngäs (2008) beskrivning. I resultatet har strategier för att vårda framträtt som en huvudkategori. Där inkluderas tre allmänna kategorier: att vårda relationer, att anpassa vårdandet och att vårda patientsäkert. Kategorierna berör varandra på olika nivåer och utgör strategier som intensivvårdssjuksköterskan använder i sin strävan att genomföra en säker förflyttningsprocess. Vilka strategier som används vid vilken tidpunkt skiljer sig dock åt mellan olika situationer och en klar koppling kan dras till platssituation och tidstillgång. De individuellt utvecklade strategierna har i många fall vuxit fram ur organisationens struktur. Patientens säkerhet och välbefinnande samt intensivvårdssjuksköterskans känsla av kontroll över processen är centrala element i dessa strategier. I de fall processen av någon anledning inte fungerade var det just dessa element som riskerades. Det uppenbara gapet mellan IVA och vårdavdelning som har påvisats skulle kunna överbryggas med hjälp av en samverkanssjuksköterska vilket är en lösning som utomlands haft positiva resultat.

Bakgrund: Försämrad sömn på intensivvårdsavdelningar är ett stort problem. Sömnens funktion är att ge kroppen möjlighet till återhämtning och brist på sömn kan leda till försämrade funktioner i kroppen. Intensivvårdsavdelningen beskrivs vara en högteknologisk miljö med mycket ljud från apparater. Enligt svensk sjuksköterskeförening (2020) ska intensivvårdssjuksköterskan ha kunskap att anpassa miljön för att främja välbefinnandet hos patienten. Syfte: Syftet med den systematiska litteraturstudien är att beskriva patienters upplevelse av sömn på intensivvårdsavdelningen. Metod: Systematisk litteraturstudie genomfördes för att svara på syftet. Databassökningar gjordes i relevanta databaser för hälso- och sjukvård genom strukturerade sökningar tillsammans med kedjesökningar och resulterade i 13 resultatartiklar. Resultat: Sömnen upplevdes bli påverkad av ljud, ljus, vården av andra patienter och vårdpersonalens beteende. Patienterna upplevde också att mardrömmar och bristande tidsuppfattning ledde till rädsla för att somna samt svårigheter att somna om. Kroppsliga förnimmelser tillsammans med närvaron av svårt sjuka patienter bredvid sig skapade en rädsla för döden med försämrad sömn som följd. Slutsats: Orsaker till störd sömn på intensivvårdsavdelningen var till störst del miljöbetingade men även patientbetingade. Intensivvårdssjuksköterskan har möjlighet att påverka hur sömnen upplevs genom vårdande omvårdnad för att främja ett välbefinnande och upplevd hälsa hos patienten.

Bakgrund: Tidig mobilisering inom intensivvården har visat sig förebygga komplikationer och minska antalet vårddygn för patienterna. Genom att identifiera svårigheter och möjligheter med den tidiga mobiliseringen kan intensivvårdssjuksköterskor förbättra sitt arbete kring detta.Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av svårigheter och möjligheter i samband med tidig mobilisering av intensivvårdspatienter.Metod: Studien genomfördes med en beskrivande design och kvalitativ ansats. Tio informanter intervjuades från två sjukhus i Mellansverige med hjälp av semistrukturerade intervjuer under våren 2022. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Huvudresultat: Det framkom fyra huvudkategorier: Upplevelsen av patientrelaterade förutsättningar för tidig mobilisering, Upplevelsen av vårdteamets betydelse för tidig mobilisering, Upplevelsen av omvårdnadsåtgärderna för tidig mobilisering, Upplevelsen av strukturella förutsättningar för tidig mobilisering. Samarbetet i vårdteamet, rutiner, protokoll, tid, kunskap, erfarenhet och bemanning ansågs påverka den tidiga mobiliseringen. Även patientens hälsotillstånd, den medicintekniska utrustningen samt vårdsalarna hade inverkan på mobiliseringen.Slutsats: Tidig mobilisering anses vara en viktig del i omvårdnaden av intensivvårdspatienter. Kommunikationen och samarbetet i vårdteamet har betydelse för den tidiga mobiliseringen. Att skapa tydliga rutiner samt att fysioterapeuterna är tillgängliga även på kvällar och helger anses leda till bättre förutsättningar för tidig mobilisering. Utbildning och att få ta del av ny forskning kan ge mer förståelse och en positiv förändring av inställningen till tidig mobilisering. En interventionsstudie kan vara intressant att genomföra för att se om patienterna mobiliseras i en större utsträckning.

Bakgrund: Traumapatienter är en vanligt förekommande patient på intensivvårdsavdelningar och vårdas dagligen av intensivvårdssjuksköterskor. På många sjukhus ingår även intensivvårdssjuksköterskan i traumateamet redan på akutmottagningen. Patienterna som drabbas av trauma och dess närstående kan känna rädsla och oro över situationen och varje trauma är unikt för individerna. Intensivvårdssjuksköterskan kan med sin kunskap bistå med emotionellt stöd och genom att vara informativ och närvarande skapades en känsla av trygghet. Traumapatienter innebär dock ett stort krav på intensivvårdssjuksköterskans kompetens och interprofessionella samarbete. Omhändertagandet är komplext och innebär att intensivvårdssjuksköterskan får åsidosätta personliga värderingar. Tidigare forskning visar att intensivvårdssjuksköterskan utsätts för både psykisk och fysisk belastning. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av att vårda traumapatienter. Metod: Studien är gjord utifrån vårdvetenskapen med en kvalitativ ansats med induktiv metod. Studien är en litteraturstudie med systematiska sökningar i databaser med en omvårdnadsvetenskaplig inriktning.Resultat: Studien resulterade i 3 övergripande kategorier; Att arbeta med traumavård, Att möta traumapatienten samt Intensivvård av traumapatienten. Resultatet har visat upplevelser av hög arbetsbelastning, stress och otrygghet hos intensivvårdssjuksköterskor vid vård av traumapatienter. De upplevde ett behov av stöd och samtal och betonade vikten av organisationsledda debriefing-samtal för bearbetning av negativa känslor. Vidare har intensivvårdssjuksköterskor beskrivit att tidigare erfarenheter spelade stor roll och att varje patientfall var oförutsägbart. Teamträning och kommunikation bidrog till positiva upplevelser.Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskan upplever bland annat osäkerhet vid omhändertagandet av den oförutsägbara traumapatienten. God kommunikation och utbildning bidrog till en högre självsäkerhet och betonade stödet av kollegor och organisationen.

Bakgrund: Föräldrar som får ett prematurfött barn kan uppleva en känslomässig berg-och-dalbana när deras barn får ligga på en neonatal intensivvårdsavdelning. Föräldrarna hamnar i en ny situation som kan medföra nya stressorer. Som sjuksköterska bör man uppmuntra till en närkontakt mellan föräldrar och barnet så att föräldrar kan skapa en god anknytning med barnen. På en neonatal intensivvårdsavdelning är familjecentrerad vård är ett centralt begrepp där man fokuserar på både patient och familj samtidigt. Föräldrar är konstant i behov av information och därför bör sjuksköterskan finnas tillhands och ha en god kommunikation med föräldrarna. Syfte: Syftet är att belysa vilka stressorer föräldrar som har ett barn på en neonatal intensivvårdsavdelning kan uppleva. Metod: En litteraturöversikt med tolv artiklar: fem kvantitativa, sex kvalitativa och en mixad. Resultat: Stressorer från analysen redovisas under fyra huvudkategorier: Förväntningar, Det förtidigt födda barnet, Omgivningen och Vårdpersonalen. Slutsats: Föräldrar som har ett barn på en neonatal intensivvårdsavdelning upplever olika stressorer. Föräldrar som haft en god kommunikation och ett gott informationsutbyte med sjuksköterskan har upplevt mindre stress. Klinisk betydelse: Denna litteraturöversikt kan bidra med kunskap om stressorer föräldrar med ett barn på en neonatal intensivvårdsavdelning kan mötas av. Det är kunskap som sjuksköterskan kan använda i sitt arbete med föräldrar, eller andra anhöriga. / <p>Godkännande datum: 2016-11-01</p>

Att bli förälder till ett svårt sjukt barn som behöver vård på en neonatal intensivvårdsavdelning gav upphov till en mängd känslor. Det fanns beskrivet att som förälder vara oförberedd på komplikationer och när förlossningen inteblivit som förväntat kunde det ge upphov till känslor av besvikelse och en förlust av föräldrarollen. På en neonatal intensivvårdsavdelning vårdas förtidigt födda och svårt sjuka nyfödda barn. I familjecentrerad neonatalvård är flexibilitet, respekt, samarbete och stöd värdegrunder. Det sågs som en självklarhet ur ett familjecentrerat perspektiv att föräldrarna aktivt deltog i sitt barns vård. Personalens uppgift var att uppmuntra föräldrarna att delta i vården av sitt barn. Att ge föräldrarna information,undervisning och känslomässigt stöd främjade anknytningen och stärkte föräldrarollen. Syftet var att beskriva föräldrars upplevelse när deras svårt sjuka barn vårdas på en neonatal intensivvårdsavdelning. En litteraturöversikt användes för att besvara syftet. Via databaser söktes 16 vetenskapliga artiklar fram som granskades. Fynden i artiklarnas resultat delades upp i fyra kategorier med underrubriker, dessaresultatpresenterades integrerat. I resultatet framkom att tidig kontakt och ingen separation mellan föräldrar och barn främjade anknytningen. Informationens betydelse var av stor vikt för föräldrarna där bristen på information bidrog till känslor av ensam-och övergivenhet. Att få ett tryggt mottagande där hela familjen togs om hand och där föräldrarna med hjälp av personalens stöd, kunskap och uppmuntran fick vara delaktiga i sitt barns vård upplevdes som positivt. Miljön på en neonatal intensivvårdsavdelning upplevdes som ett hinder för delaktighet. Många starka känslomässiga upplevelser såsom chock, sorg, ångest, rädsla, skuldkänslor, hjälplöshet och stress uppkom hos föräldrarna när deras svårt sjuka barn behövde vård på en neonatal intensivvårdsavdelning. Det uppskattades av föräldrarna om personalen var omtänksam, gav känslomässigt stöd, visade medkänsla samt var mild, vänlig och artig. Att få ett svårt sjukt barn som behöver vård på en neonatal intensivvårdsavdelning gav upphov till en mängd upplevelser hos föräldrarna. Som sjuksköterska var det av stor vikt att bistå föräldrarna med åtgärder som främjade anknytningen, att det gavs en tydlig information och att det skapades gynnsamma förutsättningar för att underlätta kommunikationen. Det var också viktigt att hjälpa föräldrarna så att de blev delaktiga i sitt barns vård samt att det gavs ett känslomässigt stöd så att föräldrarna kunde känna sig trygga och säkra i omvårdnaden av sitt barn.På en neonatal intensivvårdsavdelningdär vården hela tiden är under utveckling är det av stor vikt att fortsätta undersöka hur föräldrar upplever vården av sitt barn.

Bakgrund: Intensivvårdspatienter och deras anhöriga utsätts för stora psykosociala påfrestningar under och efter tiden för intensivvård. Besök av anhöriga ger intensivvårdspatienter hopp och stöd vilket leder till ökad trygghet för dem. Anhöriga tvingas att prioritera den sjuka närstående först vilket sätter dem själva i andra hand. Stöd till anhöriga kan underlätta deras börda och förbättra deras situation. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas upplevelse av stöd i samband med intensivvård. Metod: En strukturerad litteraturöversikt, med en kvalitativ ansats och induktivt förhållningssätt. Datainsamlingen genomfördes i databaserna Cinahl, PsycINFO och Pubmed vilket ledde till analys och syntes av 18 vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet visade på att anhöriga befinner sig i en utsatt situation där de upplever en förlust av kontroll över situationen. För att återfå kontrollen var de i behov av att kontinuerligt erhålla öppen och ärlig information om sin närstående. När vårdpersonal underlättade för anhöriga att medverka i vården såg dem det som meningsfullt och det gav dem även inre styrka för att kunna vara närvarande. Anhöriga upplevde det egna sociala nätverket som en viktig faktor där de tillsammans gav varandra stöd för att minska deras ensamhet och överkomma sina emotionella påfrestningar. Slutsats: Litteraturöversikten visar på att anhöriga till intensivvårdspatienter genomgår en komplex och utmanande tid där deras behov och upplevelser varierar. För att underlätta för anhöriga att hantera denna situation är det viktigt att vårdpersonal skapar en miljö som är välkomnande, stöttande och som anpassas efter deras unika behov.