Under hösten år 2011 ska nya styrdokument implementeras i samtliga grundskolors verksamhet. Den kommande kursplanen för ämnet idrott och hälsa är strukturerad efter tre centrala innehåll, varav friluftsliv utgör ett av dessa tre. Syftet med denna studie är att synliggöra lärare i idrott och hälsas förhållningssätt till begreppet friluftsliv och dess formuleringar i nuvarande och kommande styrdokument för undervisningen i grundskolans årskurs 6-9 inom ämnet idrott och hälsa. Studien bygger på en textanalys av lokala kursplaner och intervjuer genomförda med lärare i idrott och hälsa verksamma på grundskolor inom Mälardalsregionen. Resultatet visar att lärarna anser att friluftsliv inte är något exklusivt som behöver bedrivas särskilt långt bort från skolan. Vidare visar resultatet att de kommande styrdokumenten är tydligare strukturerade än de nuvarande men att de ändå lämnar ett stort tolkningsansvar åt den enskilde läraren, samt att formuleringarna i de lokala kursplanerna ofta utgörs av information till eleverna med avseende på vilka aktiviteter som ska genomföras under läsåret.

No description available.

Sammanfattning: I studien intervjuas sju religionskunskapslärare angående undervisning om fornskandinavisk religion och samisk religion. Studiens utgångspunkt är att fornskandinavisk religion och samisk religion kan ses som en del av Sveriges kulturarv. Informanternas utsagor studeras utifrån didaktikens tre översiktliga frågor: undervisningens vad?, hur? och varför? Deras utsagor diskuteras även mot tidigare läromedelsforskning som anknyter till pedagogiska texters framställande av fornskandinavisk religion och samisk religion. Sammantaget diskuteras informanternas utsagor mot utmålad fond. Studien visar att undervisning om religionerna anknyter till både gällande och annalkande nya styrdokuments yttranden om kulturell mångfald och identitet. Nya styrdokument träder i kraft 1 juli 2011. Informanternas utsagor indikerar generellt att religionerna betraktas museala med lågt samtidsvärde och meningserbjudande. Deras utsagor uttrycker även begränsade kunskaper om religionerna samt ett icke prioriterande av dem inom gymnasieskolans kärnämneskurs Religionskunskap A. Min slutsats är att resultatet kan härledas till att gällande ämnesplan och kursplan för religionskunskap på gymnasiet frånser preciseringar av religionerna.

Hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken i Sverige och det råder en ökning av hjärt- och kärlsjukdomar som har samband med vår vällevnad. Den medicinska och kirurgiska behandlingen, samt det akuta omhändertagandet är väl utvecklade, vilket gör att allt fler människor överlever en hjärtinfarkt. Frågan är dock hur personer som upplevt en hjärtinfarkt hanterar sin livssituation efteråt. Syftet var att belysa människors upplevelse av den levda kroppen efter en hjärtinfarkt. Studien har en kvalitativ ansats och data har samlats in genom sju semistrukturerade intervjuer med fyra kvinnor och tre män i åldrarna 52 till 84 år. Resultatet visar att informanterna upplevde rädsla och oro för att drabbas av en ny hjärtinfarkt. De upplevde även en besvikelse över att kroppen inte orkade lika mycket som tidigare. Detta bidrog till en rastlöshet och en begränsad tillgång till livet. Vidare framkom det att informanterna försökte planera och prioritera sin tillvaro till att bli mindre stressfull. Gemensamt för alla informanter var att de upplevde ett lidande efter en hjärtinfarkt genom ovisheten om hur sjuka de egentligen var. Denna studie kan ge en ökad förståelse för hur dessa patienter bör bemötas av hälso- och sjukvården, för att kunna minska lidandet. Genom att lyssna på och prata om patientens upplevelse kan deras lidande lindras.

Syftet med studien var att i förskolan undersöka föreställningar om den pedagogiska miljöns betydelse för barns tidiga skriftspråksutveckling samt att studera den pedagogiska miljöns utformning och innehåll ur ett skriftspråksutvecklingsperspektiv. Studien är kvalitativ och består av två delstudier som genomfördes med hjälp av intervju respektive observation. Sex förskollärare intervjuades och avdelningarna som förskollärarna arbetade på observerades. Resultaten från de två delstudierna analyserades var för sig, för att sedan jämföras i en gemensam analys. Resultaten visar att ett stort utbud av skriftspråksutvecklande artefakter fanns på avdelningarna och att förskollärarna hade många tankar om hur barns skriftspråkande ska stödjas. Det kan dock också ses att stora delar av avdelningarnas skriftspråkliga egenskaper lämnades okommenterade av förskollärarna. Det leder till att exempelvis texter fanns men inte var tillgängliga för barnen. Slutsatsen är bland andra att det är viktigt att medvetandegöra vad barn behöver för sin skriftspråksutveckling för att de artefakter som stödjer denna ska placeras korrekt.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka uppfattningar lärare respektive föräldrar har om läsläxan i årskurs 1-2 på en utvald skola. Detta undersöktes genom att fyra lärare intervjuades och 69 enkäter besvarades av föräldrar. Resultatet visade att lärarnas pedagogiska syften inte var helt samstämmiga med föräldrarnas uppfattningar av dem. Resultatet visade också att lärarna hade en tanke med läsläxans utformning, men eftersom att den skedde i hemmet hade lärarna inte möjlighet att styra över läsläxan som helhet. Detta berodde på att flera faktorer avgjorde hur läsläxstunderna såg ut, såsom valet av plats, med vem den lästes och miljön runt omkring. En annan slutsats var att majoriteten av föräldrarna använde strategier vid läsläxstunden för att uppmuntra och utveckla sitt barns läsning, men de flesta strategierna var inte förmedlade från lärarna. De två mest använda strategierna var att ljuda och läsa ordet högt. Att föräldrarna läste ordet högt kunde vara en tillfällig lösning, men inte hållbar i ett långsiktigt perspektiv. Barnen fick inte chans att tänka efter hur de skulle kunna lösa problemet på egen hand när denna strategi användes.

Ämnet för uppsatsen är barns sexualitet. Undersökningen syftar till att ta reda på hur förskollärare och lärare förhåller sig till barns sexuella uttryck eftersom vuxnas bemötande påverkar utvecklingen. När barn och sexualitet kopplas samman uppstår ofta debatt för att sexualitet ses som något som tillhör vuxna. Sexualitet är också tätt sammankopplat med genus vilket påverkar möjligheten för flickor och pojkar att uttrycka sin sexualitet. Metoden som valdes var samtalsintervju och tre förskollärare och tre lärare intervjuades. Empirin bearbetades med analysverktyget diskursteori. Resultatet visar att förskollärares och lärares förhållningssätt formas av egna erfarenheter och två konkurrerande diskurser. Acceptansdiskursen tillåter barns sexualitet och kopplar samman den med något som är privat. Tabudiskursen konkurrerar med acceptansdiskursen om huruvida barn och sexualitet överhuvudtaget passar ihop. Förskollärare och lärare behöver fortfarande mer kunskap om ämnet för att de ska kunna bemöta barns sexualitet på ett medvetet sätt och för att flickor och pojkar ska ges samma möjligheter till att utveckla sin sexualitet.

Föreliggande uppsats syftar till att genom kvalitativa samtalsintervjuer ta reda på hur ett antal lärare undervisande i årskurs 4-6 upplever ett ökat fokus på bedömning av elevers kunskapsutveckling och lärande. Tre grundläggande inställningar till bedömning framträder i intervjumaterialet; bedömning som en självklar del av läraruppdraget, bedömning som tidstjuv och skrivbordsprodukt samt inställningen till bedömning som ett påtvingat ont. Bakom lärarnas explicita uttalanden om en bedömning som syftar till att ta reda på vad eleven har lärt sig, kan i huvudsak bedömningsfunktioner som kontroll och information skönjas. När ett maktperspektiv appliceras på intervjumaterialet framträder lärares bedömningsrelaterade arbete som grundat på en samtyckesproducerande maktutövning, vilken förutsätter elevers och föräldrars delaktighet och syftar till att dessa ska förstå och acceptera lärarens verklighetsbeskrivning. Lärares bedömningar kan vidare förstås fungera eftersom eleven, genom vetskap om att hon är inordnad i ett bedömande system, anpassar sig efter detta. Bedömning utgör således ett sätt på vilket läraren kontrollerar eleverna och klassrumssituationen. Lärarna i studien tycks omedvetna om den makt som de genom bedömning utövar  över elever och föräldrar. Utifrån föreliggande uppsats perspektiv, framträder dock tydligt bilden av lärares bedömningsrelaterade arbete som en praktik där makt och maktutövande är en nödvändig, om än i strukturen dold, förutsättning.

Syftet med den här studien är att få inblick i pedagogers reflekterande kring estetiska uttrycksformer. Som frågeställningar har vi haft: Vad inkluderar pedagogen i begreppet estetiska uttrycksformer? Hur arbetar pedagoger med estetiska uttrycksformer? Vad vill pedagogerna uppnå för lärande hos barnen med användandet av estetiska uttrycksformer? Vår ambition har varit att synliggöra förskollärares olika sätt att se på användandet av estetiska uttrycksformer i förskolan. Till detta har vi valt en kvalitativ metod där vi använder semistrukturerad intervju för att samla in material. Genom intervjuer med sex förskollärare försökte vi synliggöra deras tankar och reflektioner kring arbetet med estetiska uttrycksformer i förskola.Resultatet visar att det finns olika sätt att se på estetiska uttrycksformer och dess användning i förskolan. Några slutsatser utifrån resultatet är att estetiska uttrycksformer har olika definitioner från förskollärarnas perspektiv: de kan ses som olika aktiviteter, som språk eller som upplevelser via sinnena. De estetiska uttrycksformerna förekommer på olika sätt och i olika utsträckning i förskolans verksamhet. Förskollärarna ser olika läranden hos barnen kopplat till användandet av estetiska uttrycksformer. Lärandet kan beröra kognitiva, språkliga eller känslomässiga förmågor.Ett överraskande resultat är att musik och sagostund inte nämns mer än det gör. Oväntat var också att informanternas svar visade på en förståelse för estetik som något som kan förstås på flera sätt. Vad som inte var förväntat var även den bredd på aktiviteter som informanterna betecknade som estetiska samt det lärande de kopplade till estetiska aktiviteter.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur ett urval lärare i årskurs tre arbetar med övergångar mellan olika aktiviteter under en lektion i ämnena matematik och svenska. För att undersöka detta har vi genomfört en empirisk studie med hjälp av två kvalitativa metoder, observation och intervju. I varje ämne har fem lärare ingått i studien. Det insamlade materialet har sammanställts och analyserats utifrån våra teoretiska begrepp som flertalet kommer av Jacob S. Kounin (1977).Vårt resultat visade att det inte fanns så tydliga skillnader i arbetet kring övergångar mellan de två ämnena matematik och svenska vilket gjorde att vi istället la vikt på att se hur alla lärare i vår studie arbetar med övergångar i stort. De resultat vi då fick fram var att lärarna ansåg att det viktigaste för att skapa en smidig övergång var att planera, ha en struktur och fånga elevernas uppmärksamhet för att ha eleverna med sig. De flesta lärarna använde någon form av tecken för att fånga elevernas uppmärksamhet vid övergångarna, de hade god kontroll på eleverna och många hade någon form av struktur. Planering av övergångarna anses vara av stor vikt samtidigt som även flexibiliteten lyfts fram som väsentlig. Kommunikationen som sker till eleverna vid övergångarna är både verbal och icke verbal.