Fritidshemmet erhöll från och med höstterminen 2016 en mer uttalad plats i styrdokumenten i och med att verksamheten fick ett eget kapitel i läroplanen. Makthavarna bakom läroplanskapitlet framhöll klart och tydligt att det handlade om ett förtydligande av uppdraget, inte en förändring av detsamma. Hur blev det med den saken? När fritidshemmets uppdrag ges en mer tydligt uttalad plats i styrdokumenten görs detta med en ny språkdräkt och begreppsflora som för tankarna till en mer traditionellt utbildningspolitisk och skolinspirerad diskurs. I denna uppsats riktas fokus mot undervisningsbegreppet och med utgångspunkt i hur detta begrepp skrivs fram i kapitel 4 i Lgr 11 (Skolverket, 2019) och tillhörande kommentarmaterial (Skolverket, 2016) var syftet att, med hjälp av diskursanalys, diskutera, analysera och problematisera konstruktionen av undervisningsbegreppet. Diskursanalys förstås häri som såväl en teoretisk som metodologisk ram där en särskild modell har använts för att bearbeta, analysera och diskutera ovanstående styrdokument, med ett särskilt fokus på just undervisningsbegreppet. Resultaten av denna analys visar att fritidshemmets uppdrag i stort och framförallt undervisningsbegreppet befinner sig mitt i en diskursiv maktkamp mellan en diskurs som värnar om traditionellt klassiska fritidshemspedagogiska omsorgs- och socialpedagogiska värden och en utbildningstraditionell diskurs som på många sätt utmanar föreställningen om vad ett fritidshem är. Vidare har denna diskursiva kamp analyserats i förhållande till fritidshemseleven och hur hen positioneras i gränslandet mellan dessa. Fritidshemmets uppdrag förtydligas, men till vilket pris?

Syftet med studien är att undersöka hur lärare i fritidshem beskriver professionens utveckling mot en professionalism från starten på sin utbildning tills idag, med särskilt fokus på Lgr:s kapitel fyra. Den teoretiska utgångspunkten inspireras av professionsteorin som studerar yrkens väg mot professionalism. Det är en kvalitativ studie där semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsmetod. Intervjuerna genomfördes med fem lärare i fritidshem som är verksamma i två olika kommuner. Urvalet grundade sig i en målinriktad och i en ändamålsenlig urvalsmetod då respondenterna som utsågs var tvungna att inneha två krav som studien ställde och dessa innebar att de skulle vara utbildade lärare i fritidshem samt att de skulle ha varit yrkesverksamma före 2015. I resultatet framkommer det att professionens utveckling stått inför många förändringar som på olika sätt har bidragit till att den är på väg mot en professionalism och att kapitel fyra haft en avgörande roll. De främsta förändringar som kapitel fyra fört med sig, enligt studiens respondenter, har varit att statusen för professionen blivit högre och att uppdraget blivit tydligare.

A child's best interest is a subject that affects many people, not least in custody battles. The United Nations Convention on the Rights of the Child and national legislation in, for example, the Children and Parents Code aims to protect and strengthen children's legal status in society and in custody disputes. Despite this, the number of custody disputes increases and it is the children who are most affected by the parents' conflicts. It is not always easy for the court to determine what is a child's best interest in an objective manner. Often there is a certain degree of subjectivity in the assessment. Many times, different interests, which the court has to decide on, conflict with each other. Through the legal doctrinal method, we have described the source of law and reported the applicable law in relation to the legal provisions relevant to the thesis. We have chosen to start from a recently settled and reported court case to investigate the problem and the complexity of determining the child's best interests when several factors play a role. In the current court case, the joint custody was dissolved and the father was entrusted with sole custody custody even though he was previously convicted of assault by both children and did not meet it for five years, because the mother failed to ensure that the children had had contact with their father and thus committed so-called visitation interference. The Court considered that the risk of children growing up without the right of both their parents weighed heavier than the principle of continuity, which otherwise is strongly rooted in practice. Through this investigation, and particularly by having the opportunity to examine the large volume of documents received from the Court, we have gained a deeper understanding of the Court of Appeal's judgment even though we do not agree with its correctness in all parts. Review dispensation was denied by the Supreme Court, but our personal opinion is that more guidance is needed on the subject for the future. The legislator has proposed how the child's best interests through a legislative amendment should be further strengthened, this by the principle of not only expressing decisions concerning the child but also having an impact on all issues concerning the child in custody purposes.

Redovisningen har för avsikt att ge underlag och information till samhället. Därför är det viktigt att redovisningen återger verkligheten. Den nuvarande leasingstandarden IAS 17 för europeisk internationell nivå har varit föremål för kritik eftersom den har sin ansats i en klassificering mellan finansiell eller operationell leasing. Företag i Sverige som tillämpar K3 kapitel 20 behandlar leasingavtal på samma sätt genom en klassificering. Detta har skapat möjligheter för företag att uppföra en redovisning där stora värden i form av tillgångar och skulder hamnar utanför balansräkningen genom operationella leasingavtal. Därav har det pågått en internationell diskussion mellan IASB och FASB under en längre tid om leasingavtal som klassificeras som operationella verkligen återger en rättvisande bild av företag som tillämpar IFRS standarder. Denna debatt handlar om en ökning av transparens inom redovisning och företagens finansiella rapportering är konstant närvarande i dessa debatter. Därför att denna finansiella information oftast är det enda intressenter har till sitt förfogande som beslutsunderlag. På grund av dessa problem och för att utveckla en rapportering som är mer konsekvent har IASB därav valt att skapa en ny standard för leasingavtal - IFRS 16 Leasing. IFRS 16 har ett annat tillvägagångssätt för leasing då den har sin ansats i en nyttjanderätt. Detta medför betydande förändringar för leasingtagare då de, baserat på nyttjanderätten, behöver rapportera leasingavtal som tillgångar och skulder i sina balansräkningar. IASB har redan implementerat IFRS 16 men däremot är det inte krav på att följa standarden fram tills 1 januari 2019 då IFRS 16 träder i kraft. Studiens syfte är att beskriva samt analysera vilka skillnader det finns mellan företag som tillämpar K3 kapitel 20 och den kommande standarden IFRS 16 gällande leasingavtal. Vidare är syftet med studien att med hjälp av typfall undersöka och åskådliggöra skillnader i finansiella rapporter samt relevanta nyckeltal och hur dessa effekter kan påverka företagets intressenter. Genom en kvalitativ forskningsmetod har det konstruerats fiktiva typfall för att kunna dra slutsatser som besvarar denna uppsats syfte och forskningsfråga. Studien behandlar vad för skillnader det finns vid behandling av klassificering, värdering och definition av leasingavtal. Därmed kan det konstateras och påvisa att vid tillämpning av den kommande leasingstandarden IFRS 16, medför det att en ökning sker av tillgångar och skulder i företagens balansräkning. Detta innebär betydande förändringar eftersom de måste redovisa ett leasingavtals nyttjanderätt och förpliktelser. Dessa förändringar får en väsentlig påverkan på olika finansiella mått. Vidare kan det konstateras att intressenter berörs och påverkas på ett väsentligt sätt eftersom förändringar i finansiella rapporter påverkar deras analyser och i slutändan beslutsunderlag. / Accounting intends to provide support and information to society. Therefore, it is important that the accounting reflects reality. The current lease standard IAS 17 for European international level has been criticized because it has its purpose in a classification between financial or operational leases. Companies in Sweden applying K3 chapter 20 treat leases in the same way through a classification. This has created opportunities for companies to invent an account where major values in terms of assets and liabilities are off-balance-sheet through operational lease agreements. Hence, there has been an international discussion between the IASB and the FASB for a long time if leases classified as operational really reflect a fair view of companies applying IFRS standards. This debate is about an increase in transparency in accounting and corporate financial reporting is constantly present in these debates. Because this financial information is often the only information which stakeholder has at its disposal as a basis for decision making. Due to these problems and to develop a more consistent reporting, the IASB has chosen to create a new lease agreement - IFRS 16 Leases. IFRS 16 has another approach to lease agreements as it is based on a right of use. This entails significant changes for lessees, as they, based on the right of use, need to report leases as assets and liabilities in their balance sheets. The IASB has already implemented IFRS 16, but it is not required to comply with the standard until 1 January 2019 when IFRS 16 enters into force. The purpose of the study is to describe and analyze the differences between companies applying K3 chapter 20 and the forthcoming standard IFRS 16 regarding lease agreements. Furthermore, the purpose of the study is to investigate and illustrate, by typical cases, differences in financial reports and relevant key ratios and how these effects may affect the company's stakeholders. Through a qualitative research method, fictional typical cases have been designed to draw conclusions that answer the purpose and research question of this paper. The study addresses what differences exist in the treatment of classification, valuation and definition of lease agreements. Thus, it can be established and demonstrate that, in application of the forthcoming leasing standard IFRS 16, an increase in assets and liabilities in the companies balance sheet is made. This implies significant changes as they must account for a lease agreements right of use and obligations. These changes have a significant impact on key ratios such as returnability, equity, debt ratio and leverage formula. Furthermore, the conclusion can show that stakeholders are affected in a significant way as changes in financial reports affect their analyzes and ultimately decision-making.

Art.39 är grindvakten som inleder kapitel VII i FN-stadgan och tröskeln vid vilken säkerhetsrådet går från att vara ett multilateralt organ till ett globalt verkställande organ. Konceptet ”threat to the peace” är det bredaste, otydligaste och viktigaste begreppet i art.39 FN-stadgan. Genom att framställa de centrala förutsättningarna för tillämpningen av art. 40-42, öppnar art. 39 för de mest kraftfulla insatser som FN kan frambringa. I det fall säkerhetsrådet fastställer förefintligheten av ett hot mot freden ”any threat to the peace”, ”breach of the peace” eller ”act of aggression” är det säkerhetsrådets uppgift att rekommendera eller vidta åtgärder för att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Art.39 är portalparagrafen som auktoriserar tillämpningen av våld och tvångsmedel enligt kapitel VII i FN-stadgan och således fungerar fastställandet enligt art.39 som en formell förutsättning för utövandet av kapitel VII befogenheter. Följaktligen har art.39 titulerats den enskilt mest betydelsefulla artikeln i FN-stadgan. Betydelsen till trots finns det inte överdrivet mycket material som utreder hur art.39 tolkas och tillämpas. Frågan om vilka situationer som utgör ett hot mot freden lyser med sin frånvaro och är långtifrån glasklar och oproblematisk.

Efter den globala finanskrisen år 2008 riktades en stor kritik mot standarden IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering. Denna kritik grundade sig i att standarden var allt för komplicerad. Detta påpekades redan vid dess publicering år 1999. Som svar på denna kritik började IASB att ta fram en ny standard, IFRS 9 Finansiella Instrument, som blev obligatorisk att tillämpa från och med 1 januari år 2018. Vid tillämpning av IFRS 9 kommer företag ges bättre förutsättningar för att utforma en redovisning som tillhandahåller en mer rättvisande bild av hur risker med finansiella instrument hanteras. Motsvarande standard i K3 finns i regelverkets kapitel 11 respektive kapitel 12. Vid tillämpning av kapitel 11 redovisas tillgångar enligt anskaffningsvärdet och vid tillämpning av kapitel 12 används verkligt värde. Vilket kapitel som ska följas är upp till användarna av regelverket. K3 bygger i grunden på ”IFRS for SMEs”. Onoterade svenska moderbolag har möjlighet att välja om de vill tillämpa K3 eller IFRS. Detta val har på senare år blivit ett strategiskt val för bolagen. Denna uppsats är en kvalitativ studie som bygger på en abduktiv ansats. I studien presenteras en komparativ analys som med hjälp av typfall utreder skillnader som kan uppkomma om svenska onoterade moderbolag väljer att frivilligt tillämpa IFRS eller tillämpar K3. Skillnaderna mellan de olika standarderna som undersöks är begränsade till klassificering, värdering och nedskrivning. Typfallen är konstruerade för att tydligt visa de skillnader som uppstår i redovisningen av just dessa områden och hur de påverkar moderbolagens finansiella ställning ur ett intressentperspektiv. I denna studie har en avgränsning gjorts att endast behandla de primära intressenterna, aktieägare och långivare. I analysen belyses de mest väsentliga skillnader som uppstår vid redovisningen och som påverkar moderbolagens finansiella ställning. De skillnader som framkommit i typfallen har analyserats utifrån de valda intressenternas perspektiv. Detta för att se vilken tillämpning som är mest fördelaktig. Både aktieägare och långivare efterfrågar sådan information som kan påverka deras beslutsfattande. I analysen granskas också hur väl de båda regelverken tillämpar sina kvalitativa egenskaper. Syftet med studien är att visa hur ett svenskt onoterat aktiebolags val av regelverk påverkar redovisningen av deras finansiella tillgångar. Genom att belysa de mest väsentliga skillnaderna mellan IFRS 9 och K3s kapitel 11 syftar studien vidare på att tillföra kunskap om de distinktioner som förekommer mellan regelverken. Denna kunskap kommer i sin tur att visa hur valet av regelverk påverkar den finansiella informationen utifrån ett intressentperspektiv. Resultatet av studien utmynnar i att det förekommer skillnader mellan regelverken gällande redovisning av finansiella tillgångar. De främsta skillnaderna uppstår vid de olika regelverkens grad av försiktighet, speciellt avseende nedskrivning. Slutsatsen är att finansiella tillgångar redovisade i enlighet med IFRS 9 beskriver den ekonomiska verkligheten bättre ur ett intressentperspektiv. På så vis kan aktieägare och långivare få bättre underlag för ekonomiska beslut. / Following the global financial crisis in 2008, a major criticism was made of the standard IAS 39 Financial Instruments: Recognition and Measurement. This criticism was based on the fact that the standard was all too complicated. This was already pointed out at the time of its publication in 1999. In response to this criticism, the IASB began to produce a new standard, IFRS 9 Financial Instruments, which became mandatory from January 1, 2018. When applying IFRS 9, companies will be given better prerequisites for to design an account that provides a more accurate picture of how risks with financial instruments are managed. Corresponding standards in K3 are contained in chapter 11 and chapter 12 of the regulation. For the application of Chapter 11, assets are reported at purchase value and, in applying Chapter 12, fair value is used. Which chapter to be followed is up to the users of the regulation. K3 is basically based on "IFRS for SMEs". Unlisted Swedish parent companies have the option to choose whether to apply K3 or IFRS. In recent years, this choice has become a strategic choice for the companies. This essay is a qualitative study based on an abductive approach. The study presents a comparative analysis that, by typing, investigates differences that may occur if Swedish unlisted parent companies choose to voluntarily apply IFRS or apply K3. The differences between the different standards examined are limited to classification, valuation and impairment. Types are designed to clearly show the differences that arise in the accounting of these areas and how they affect the parent company's financial position from a stakeholder perspective. In this study, a delimitation has been made to treat only primary stakeholders, shareholders and lenders. The analysis highlights the most significant differences that arise in the accounts and affect the parent company's financial position. The differences found in the cases have been analyzed from the perspective of the primary stakeholders. This to see which application is most beneficial. Both shareholders and lenders demand information that may affect their decision making. The analysis also examines how well the two regulations apply their qualitative properties. The purpose of the study is to show how a Swedish unlisted company's choice of regulatory framework affects the accounting of their financial assets. By highlighting the most significant differences between Chapter 11 of K3 and IFRS 9, the study aims at providing knowledge about III the distinctions that occur between the regulations. This knowledge, in turn, will show how the choice of regulatory framework affects financial information from an interest perspective. The result of the study suggests that there are differences between the rules governing accounting for financial assets. The main differences arise from the degree of caution of the various regulations, especially regarding impairment. The conclusion is that financial assets reported in accordance with IFRS 9 describes the economic reality better from a stakeholder perspective. In this way, shareholders and lenders can get better basis for financial decisions. This paper is written in Swedish.

I dagens ständigt föränderliga och alltmer komplexa verklighet ställs företag inför utmaningen att tillgodose sina kunders behov innan deras preferenser hinner förändras. För ett företag ska vara tillräckligt flexibelt för att hantera denna situation krävs en sund strategi för kontinuerligt förbättrings-arbete (Kaye & Andersson, 1999). Kvalitetsledning och användandet av ett certifierat kvalitets-ledningssystem anses vara ett sätt att öka ett företags konkurrenskraft. Inom ett företag är dock den allmänna förståelsen och kunskapen kring förbättringsarbete i kvalitetsledningssystem vanligtvis låg eftersom den ofta är isolerad till ett företags kvalitetsavdelning (Bohlin, 2018). Fallstudiens empiri samlades in genom semistrukturerade intervjuer på fallföretaget, med personer verksamma inom EMV-processen inom en av företagets divisioner. Utöver intervjuer användes dokument- och litteraturstudier, ostrukturerade intervjuer samt en fokusgruppsintervju för att verifiera modellen. Utifrån den processbeskrivning som togs fram under studien konstateras att EMV-arbetet drivs sekventiellt, först av den produktnära, tekniska funktionen och sedan de kundnära funktionerna, trots att teorin belyser vikten av en integrerad och tvärfunktionell utvecklingsprocess. Genom att teoretiskt problematisera relationen mellan förbättringscyklerna PDSA och PDCA upp-dagades att PDCA:s förbättringsfokus är inriktat på förbättringar av produkter medan PDSA fokuserar på förbättringar av processens prestanda, samt att de likställs i majoriteten av de undersökta artiklarna. Modellen för förbättringsarbete utvecklades utifrån den av studien framtagna process-beskrivningen och utnyttjar skillnaderna och beskriver hur PDSA och PDCA kan användas vid produkt-utveckling. Dessutom uppfyller modellen kraven i ISO 9001:2015 kapitel 8.3 Konstruktion och utveckling av produkter och tjänster. Modellen består av tre nivåer: Projekt, Process och Förbättring, och utgår från produktutvecklingsprojekt som följer en process i vilken flera företagsfunktioner är involverade. Studiens främsta fynd var den otydlighet som PDSA och PDCA beskrivs med, vilket vid implementering leder till ytterligare förvirring kring begreppen. ISO-standarden, som bygger på PDCA, har utvecklats från att vara produktorienterad till att anpassa sig efter sina kunders krav på mer processinriktning, och befinner sig mellan PDSA:s processinriktade förbättringsfokus och PDCA:s produktinriktade förbättringsfokus. Dessutom uppdagades att inom kvalitetsutveckling och produkt-utveckling beskrivs processer utgå från ett kundbehov och resultera i dess tillfredsställande, men hur kundbehovet ska tas tillvara på besvaras inte inom de teoretiska områdena. / In today's ever-changing and increasingly complex reality, companies face the challenge of meeting their customers' needs rapidly. For a company to be flexible enough to handle this situation, a healthy strategy for continuous improvement is required (Kaye & Andersson, 1999). Quality management and the use of a certified quality management system are a way of increasing a company's competitiveness. However, the general understanding and knowledge of improvement in quality management systems are generally low within a company, as it is often isolated to a company's quality department (Bohlin, 2018). This case study’s investigated data was collected through semi structured interviews at the company, conducted with people working in the EMV process within one of the company's divisions. In addition to interviews, document and literature studies have been performed, as well as unstructured interviews and a focus group interview used to verify the model. Based on the process description presented during the study, it is stated that the EMV work is driven sequentially, first of the productive, technical function and then the customer-close features, although the theory highlights the importance of an integrated and cross-functional development process. By theoretically problematizing the relationship between the PDSA and PDCA improvement cycles, differences in model improvement focus and similarity were noted in most of the investigated articles, where PDCA is focused on product improvements while PDSA focuses on improvements on process performance. The improvement work model was developed based on the developed process description, using the differences between the improvement cycles and describing how PDSA and PDCA can be used in product development. In addition, the model complies with the requirements of ISO 9001: 2015 Chapter 8.3 Design and development of products and services. The model consists of three levels: Project, Process and Improvement, and is based on product development projects that follow a process in which several business functions are involved. The main findings of the study were the ambiguous ways PDSA and PDCA were described by, which upon implementation leads to further confusion about the concepts. Furthermore, the ISO standard, which is based on PDCA, has evolved from being product oriented to adapt to their customers' demands for more process orientation. Now it is positioned between PDSA's process-oriented improvement focus and PDCA's product-oriented improvement focus. In addition, it was discovered that the processes described in quality development and product development are based on customer needs and should result in satisfying the customer need, but how the customer needs are supposed to be used are not answered within the theoretical areas.