Satellite imagery and volume-area scaling are used to asses the glacier area and ice volume of Iceland from the Little Ice Age maximum to present day, obtaining a final result in sea level rise between 1890 - 2015. The Little Ice Age was a time of regional cooling, with glaciers reaching their maximum extent (~1890 for Iceland) with warming and glacier retreat after this period ended. Ice volume estimates are important to know due to their relevance in potential sea level rise calculations. Understanding both of these estimations for Iceland connects the impact a changing climate has on regional and global scales. Different scaling parameters used in the volume-area scaling approach to determine ice volume and ultimately sea level equivalents highlight the range of estimates acquired and point out the need in choosing appropriate values based on glacier region. A comparison to using mass balance measurements for volume estimates is also noted, showing differences in ice volume loss over past and present time periods. The Icelandic glacier area for present day is an updated value from previous studies at 10,803 ± 83 km2 and a first ever reported Icelandic Little Ice Age maximum glacier area of 12,201 ± 91 km2. For potential sea level rise, it is found the most reliable estimate from the volume- area scaling assessment is 2.67 mm from the Little Ice Age maximum to present day, with a yearly contribution since 1890 of 0.02 mm. / Satellitbilder och volym-area skalningsmetoden användes för att uppskatta glaciärarea och isvolym på Island från Lilla istiden till nutid, för att få fram hur stor höjningen av havsnivån varit under denna tidsperiod (1890 – 2015). Den lilla istiden var en tid av regional kylning då glaciärer nådde sin maximala utsträckning (~1890 för Island) följt av en snabb reträtt efter att denna period slutade. Uppskattningen av isvolym är viktigt att veta på grund av dess relevans i potentiella beräkningar av höjningen av havsnivån. Att förstå båda dessa uppskattningar för Island är kopplat till den påverkan ett förändrat klimat har på regional och global nivå. De olika skalparametrar som använts i volym-area skalningsmetoden för att bestämma volymen av is, och dess motsvarigheter i havsnivå, gav en rad av olika uppskattningar. Detta pekar på behovet att välja ett lämpligt parametervärde baserat på glaciärregionen. En jämförelse med att använda mätningar av massbalans för volymuppskattningar gjordes också, vilket visar skillnader i isvolymförlust över tidigare och nuvarande tidsperioder. Dagens värde på den isländska glaciärarean är uppdaterat från tidigare studier på 10,803 ± 83 km2 och den första rapporterade maximala isländska glaciärarean från Lilla istiden på 12,201 ± 91 km2. För potentiell höjning av havsnivån, har man funnit att den mest tillförlitlig uppskattning från volym-area skalningsmetoden är 2,67 mm från Lilla istidens maximum till nutid, med ett årligt bidrag sedan 1890 av 0,02 mm. (Översättning Cecilia Bayard.)

In this literature study the forestry methods clear cutting forestry, the Lübeck model and the Naturkultur method have been studied. This has been done to examine these methods from a sustainability perspective with a focus on economy and ecology. To enable a comparison between these three methods the study has mapped the advantages, disadvantages and the profitability of these methods. The limitation to these three methods was made because clear cutting forestry is the most widely used method today. The Lübeck model was chosen because it is somewhat established within the forest industry. Lastly the Naturkultur method was chosen since it is a Swedish method which is receiving more coverage within the industry. The discussion emphasizes that great focus is placed on the economic incentives in forestry and that other incentives, such as ecosystem services, are often neglected in discussions about forestry. The study shows that the Lübeck model and the Naturkultur method have the potential to be as profitable as clear cutting forestry after the conversion phase. However, major changes are needed within both forestry and the forest industry to make more sustainable forestry methods possible from an economic perspective. The conclusions are that the focus should shift from purely economic incentives and also include the broader importance of forests. Forestry is facing a generation shift so that both current and future generations will be given the opportunity to utilize the forest’s ecosystem services / I denna litteraturstudie har skogsbruksmetoderna trakthyggesbruk, Lübeckmodellen och Naturkulturmetoden undersökts. Detta har gjorts för att undersöka dessa metoder ur ett hållbarhetsperspektiv med fokus på hållbarhetsdimensionerna ekonomi och ekologi. För att möjliggöra en jämförelse mellan dessa tre metoder har studien kartlagt fördelar, nackdelar och lönsamhet förde olika metoderna. Vidare gjordes avgränsningen till dessa tre metoder för att trakthyggesbruk är den metod som används i störst utsträckning idag. Naturkulturmetoden valdes för att det är en svensk metod som får allt större genomslag och medial bevakning och slutligen valdes Lübeckmodellen för att den är någorlunda etablerad inom skogsindustrin. Diskussionen lyfter att stort fokus läggs på de ekonomiska incitamenten inom skogsbruk och att övriga incitament ofta försvinner i diskussionen kring skogsbruk. Studien visar att Lübeckmodellen och Naturkulturmetoden har potential att vara lika lönsamma som trakthyggesbruk efter omställningsfasen. En annan viktig aspekt när det kommer till ekonomi i skogsbruk är att det är viktigt att skilja på kassaflöde och lönsamhet. De övriga fördelarna inom skogen i form av ekosystemtjänster och andra sociala värden negligeras ofta till fördel för skogens ekonomiska värden. Dock krävs stora omställningar inom både skogsbruket och industrin för att mer hållbara skogsbruksmetoder skall vara möjliga ur ett ekonomiskt perspektiv. Slutsatserna är att fokus bör skifta från enbart ekonomiska incitament och även inkludera skogens bredare betydelse. Skogsbruksmetoderna bör även användas parallellt för att möjliggöra en omställning till ett mer hållbart skogsbruk. Skogsbruket står inför ett generationsskifte för att både nuvarande och kommande generationer ska ges möjlighet att utnyttja skogens ekosystemtjänster.

FN:s klimatpanel Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) publicerade i Augusti 2021 en rapport som har uppmärksammats som en “kod röd” för mänskligheten i kampen mot klimatförändringar. Tidigare forskning visar att klimat- och miljöevent kan ge en avvikelseavkastning för hållbara investeringar. Dock saknas en liknande studie på den svenska aktiemarknaden och vi undersöker i denna studie om publiceringen av IPCC-rapporten 2021 hade en påverkan på avkastningen på Stockholmsbörsen. Vi genomför en eventstudie för att se marknadsreaktionerna för hela börsen, samt för aktier med höga respektive låga ENV-score (miljöbetyg). Inga signifikanta resultat kunde observeras och tolkningen görs att den svenska aktiemarknaden inte reagerade på publiceringen av IPCC-rapporten. / The United Nations Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) released a report on climate change in August of 2021. The report has been seen as a "code red" for humanity's fight against climate change. Previous research shows that climate and environmental events can result in abnormal stock returns for sustainable investments. However, a similar study is missing for the Swedish market and in this study we investigate if the publication of the report from IPCC 2021 had an impact on the return on the Stockholm Stock Exchange. We conduct an event study to see the stock market reactions for the entire stock exchange, as well as for sustainable and less sustainable stocks. No significant results could be observed and we therefore conclude that the Swedish stock market did not react to the release of the IPCC report.

Cultural heritages are environments created by humans that are considered to have a conservation value for the posterity. They can be seen as one of society's non renewable resources. It is important to have knowledge of how cultural heritages are affected by future climate changes. The water flow in Uppsala is estimated to increase during winter and decrease during spring and summer. Precipitation will gradually increase as well as the intense short period precipitation. The average temperature is estimated to increase as well. Despite the increased precipitation the soil moisture is predicted to decrease, as a result of the rising temperatures with an increased evaporation rate as a consequence. This study is carried out for the county administrative board in Uppsala county, in the field of climate change adaptation on the unit for emergency preparedness and civil contingency.The study focuses on three areas in Uppsala, city centre, Hågadalen and Vallsgärde. Focus in the study is on the earth scientific consequences related to flooding as well as changes in precipitation. Maps has been produced in ArcGIS where floodings, soil types and cultural heritages are presented (appendix 1-3). 17 cultural heritages within the three areas has been established to be affected from floodings from Fyrisån where most of them are situated in the city centre of Uppsala. The changes in precipitation are the same throughout all studied areas, to what degree it will impact the cultural heritages depends on the characteristics of them. The ground is estimated not to be strongly affected by the increased amounts of water. But smaller settlings and land slides in clay rich soils can occur. The conservation of cultural heritages in the studied areas will not be widely negatively affected, except for some single objects, by the studied parameters. / Kulturmiljöer är miljöer skapade av människan som anses ha ett bevarandevärde för eftervärlden. De kan ses som en av samhällets icke-förnyelsebara resurser. I och med de framtida klimatförändringarna är det viktigt att ha kunskap om hur bevarandet av kulturmiljöerna påverkas av dessa. I Uppsala kommer vattenflödena öka under vinterhalvåret men minska under våren och sommaren. Nederbörden kommer öka successivt och även perioder med intensiv korttidsnederbörd kommer öka. Även medeltemperaturen kommer öka. Trots den ökande nederbörden antas markfuktigheten minska, som resultat av den ökade medeltemperaturen med en ökad avdunstning som följd. Det här arbetet är utfört för Länsstyrelsen i Uppsala län, inom klimatanpassning på enheten för samhällsskydd och beredskap. Arbetet är inriktat på tre områden i Uppsala, stadskärnan, Hågadalen och Vallsgärde. Fokus i arbetet ligger på de geovetenskapliga konsekvenserna kopplade till översvämningar samt nederbördsförändringar. Kartor har producerats i ArcGIS där översvämningar, jordarter och kulturmiljöer redovisas (bilaga 1-3). 17 kulturmiljöer inom de tre områdena har konstaterats påverkas av översvämningar från Fyrisån varav merparten finns i Uppsala stadskärna. Förändringen av nederbörd är densamma över alla områden, till vilken grad det kommer att påverka kulturmiljöerna beror på kulturmiljöns karaktär. Marken bedöms inte påverkas nämnvärt av de ökade vattenmängderna. Mindre sättningar och skred i lerjordar kan dock uppkomma. Bevarandet av kulturmiljöer i de undersökta områdena kommer inte försvåras nämnvärt av undersökta parametrar, dock kan enskilda objekt påverkas mer.

Socio-ekologisk resiliens är ett begrepp som bör integreras i en större omfattning i dagens stadsplanering då extremväder till följd av klimatförändringar, samt Covid-19 pandemin har förändrat behoven i stadens offentliga rum. Ett sätt att bemöta de nya behoven är att öka andelen grönområden. Denna studie fokuserar på Stockholms mest centrala delar, Vasastan, Norrmalm och Östermalm som har ett väldigt begränsat utbud av grönområden, sett till hur många som bor där. Stockholms stads rekommendation är att boende ska ha maximalt 200 meter till närmsta grönområde, vilket studiens fokusområden inte uppfyller idag. Dessutom är dessa områden utsatta för värmeöar och översvämningsrisker, vilket var ytterligare en orsak till varför studieområdet valdes.  Att få loss mark och implementera nya grönområden i ett redan högt exploaterat område är en utmaning. Denna studie syftar därför till att undersöka var urbana grönområden såsom mikroparker kan införas i syfte att öka den socio-ekologiska resiliensen, men även att undersöka hur Stockholms stad arbetar med resiliensstrategier idag samt hur dessa kan förbättras. Vidare undersöktes vilka faktorer som ett urbant grönområde ska ha för att bidra till resiliens. Med resultatet av intervjuer och spatiala analyser som underlag, kan denna studie konstatera att Stockholms stads arbete med socio-ekologisk resiliens har förbättringsmöjligheter, och att det finns flertalet spillytor att anlägga mikroparker på. Dessutom har de viktigaste framgångsfaktorerna när det kommer till grönområden, ur ett socio- ekologiskt perspektiv, presenterats vilket framför allt handlar om mångfunktionalitet. Dock visar studien på att man behöver ta vissa bilvägar i anspråk för att säkerställa ekologisk resiliens. / Socio-ecological resilience is a concept that should be integrated to a greater extent in today's urban planning since extreme weather as a result of climate change, and the Covid-19 pandemic have changed the needs of the city's public spaces. One way to meet the new needs is to increase the proportion of green areas. This study focuses on Stockholm's most central parts, ON, Norrmalm and Östermalm, which have a very limited range of green areas, in comparison to how many people live there. The City of Stockholm's recommendation is that residents should have a maximum of 200 meters to the nearest green area, which the study's focus areas do not meet today. In addition, these areas are exposed to heat islands and flood risks, which was another reason why the study area was chosen.  To implement new green areas in an already highly developed area is a challenge. Therefore, this study aims to investigate where urban green areas, such as micro parks, can be introduced to increase social-ecological resilience. It also aims to investigate how the City of Stockholm works with resilience strategies today and how these can be improved. Furthermore, it was investigated what factors an urban green area should have to contribute to resilience. With the results of interviews and spatial analysis as a basis, this study can point out that the City of Stockholm's work with socio-ecological resilience has room for improvement, and that there are several available areas to build micro parks on. In addition, the most important success factors when it comes to green areas, from a socio-ecological perspective, have been presented, which is primarily about multifunctionality. However, the study shows that it is necessary to develop some car roads into greener areas, to ensure socio-ecological resilience.

A key challenge for sustainable urban development is to deal with the effects of climate change. To approach this issue, ecosystem-based adaptation (EbA), i.e. the use of ecosystem services for climate adaptation, has been promoted by both scholars and practitioners. In this context, the thesis addresses two research questions: how EbA is included in strategic climate adaptation planning and how EbA is implemented in practice. To tackle these topics, the study uses a multiple case study design, where the process from strategic planning to its implementation is investigated in two Northern European cities: Copenhagen and Malmö. To collect in-depth data, qualitative methods were used: a document analysis and semi-structured interviews with planning officials were conducted. The findings of the study show that there is a high degree of awareness of the different EbA measures, their potential role to address climate change effects and their co-benefits in climate adaptation plans. However, the practical implementation of the plans was executed only at a project-based scale to address some climate change impacts rather than holistically and on a regional level. The main EbA measure that was used was the expansion and transformation of public green space. The thesis concludes that a more comprehensive approach concerning the use of EbA is needed and further mainstreaming is highly required. / En viktig utmaning för hållbar stadsutveckling är att adressera effekterna av de stundande klimatförändringar. För att ta sig an denna fråga har användningen av ekosystembaserad anpassning (EbA), dvs. användningen av ekosystemtjänster för klimatanpassning, främjats av både forskare och utövare. I detta sammanhang behandlar studien två forskningsfrågor: hur EbA ingår i strategisk klimatanpassningsplanering och hur EbA implementeras i praktiken. Studien innehåller en fallstudie- design, där processen från strategisk planering till dess genomförande undersöks i två nordeuropeiska städer: Köpenhamn och Malmö. För att samla in data användes två kvalitativa metoder: en dokumentanalys och semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner på kommuner. Resultaten från studien visar att det finns en hög grad av medvetenhet om de olika EbA åtgärderna, deras potentiella roll för att hantera klimatförändringseffekter och deras synergier i klimatanpassningsplaner. Det praktiska genomförandet av planerna utfördes endast i en projektbaserad skala för att ta med vissa klimatförändringseffekter snarare än på ett holistiskt vis och på en större regional nivå. Den viktigaste EbA åtgärden som användes var utbyggnaden eller omvandlingen av de offentliga grönytorna. Sammanfattningsvis har studien visat på att det finns behov av ett mer heltäckande tillvägagångssätt och ytterligare integrering beträffande användandet av EbA krävs.