Ett bokformgivningsprojekt som visar färg- och formteorierna i boken Thought Forms (1905) som ett tidigt konst- och designteoretiskt verk. Boken Thought Forms (1905) av Annie Besant and C. W. Leadbeater är en teosofisk bok som presenterar ”tankeformer” som visar hur tankar och känslor ser ut för den klärvoajanta. Boken tros ha inspirerat abstrakta konstnärer som till exempel Vasilij Kandinski och Hilma af Klint som båda var medlemmar i det teosofiska samfundet. Genom en serie på tre böcker presenterar jag färg- och formsystemen i Thought Forms som ett tidigt konst- och designteoretisk verk. Projektet är lika delar en undersökning av känslor och andliga idéers påverkan på formgivning som ett ut utforskande av bokformens påverkan på läsningen av ett innehåll. Projektet består av tre handgjorda böcker som presenterar bilderna, förgläran och formerna ur Thought Forms: Deconstructing Thought Forms: The Figures Deconstructing Thought Forms: The Colours  Deconstructing Thought Forms: The Shapes / A book design project that shows the theories of color and form in the book Thought Forms from 1905 as an early of art- and design theoretical work. The book Thought Forms by Annie Besant and C. W. Leadbeater is a theosophical book that shows "thought forms". Colourful shapes formed by thoughts and feelings, only visible for the clairvoyant. The book is believed to have inspired abstract artists such as Wassily Kandinsky and Hilma af Klint, who were both members of the Theosophical Society. Through a series of three books, I present the color and shape systems from Thought Forms as an early art and design theoretical work. This project is both an investigation of the influence of emotions and spiritual ideas on design as an exploration of the book designs effect on how we receive a content.    The result is a series of three books: Deconstructing Thought Forms: The Figures  Deconstructing Thought Forms: The Colors Deconstructing Thought Forms: The Shapes

No description available.

Uppsatsen behandlar hur olika tidsperioder har fört arvet av det andliga i konsten vidare genom historien. Jag benämner uppsatsen ”Spår av en andlig närvaro”. Detta belyses genom en tillbakablick i konsthistorien från det mänskliga skapandets tidiga yttranden och fram till 1900-talets början. Jag ställer sedan frågan. Vilka former har det andliga i konsten tagit? Jag söker svaret på detta genom att undersöka hur temat har fortsatt att komma till uttryck i konsten under 1900-talet. Detta gör jag genom en Panofskyinspirerad analys av tre verk skapade av tre konstnärer under denna tidsperiod. Dessa konstnärer är, Hilma af Klint, Monica Sjöö och Ulf Rollof. En grupp gymnasieungdomar får därefter möta konstnärerna samt deras verk för att betrakta, skriva och sedan samtala kring dessa. Jag har då inför elevsamtalet presenterar temat på min uppsats, spår av en andlig närvaro för eleverna. Jag gör en kvalitativ undersökning av dessa bildbetraktelser, samtal och sammanfattar resultaten. Det leder till en avslutande diskussion om konstens trendkänslighet, framtidsbetydelse samt dess pedagogiska värde, särskilt i förhållande till livsfrågor och etiska resonemang.

A Hilma af Klint museum on the island of Lidingö in Stockholm / Ett Hilma af Klint museum på Lidingö Stockholm

Esoterismens förekomst i konst- och kulturlivet i Sverige är särskilt utmärkande under sekelskiftet. Fenomenet har tidigare funnits i samhället men genom lagstiftningar marginaliserats till det övre samhällsskiktet och därmed förbjöds allmänheten från sådana praktiker. Esoteriska praktiker och idéer om verkligheten kan däremot spåras i modernismens konstnärliga rörelser som symbolism och abstrakt konst. Hilma af Klint var en av de konstnärerna som praktiserade esoterism och förmedlade dess ideologier i sina verk. Uppsatsens syfte är att lyfta fram fenomenet i konst under sekelskiftet och studera hur det etablerades, samt vilken effekt hade det i konst-och kulturlivet? Hur kom de esoteriska influenserna till uttryck i konst? Hur kan dess effekter spåras i ett konstnärskap? Uppsatsen utgörs av två huvudkapitel, som undersöker den esoteriska kontexten, budskapsförmedlingen i konstverk samt dess effekt i af Klints konstnärskap. Undersökningen visar att esoterism spreds till följd av modernitetens innovationer. De skapade de rätta förutsättningarna för esoterismens etablering och influerande i konst-och kulturlivet under tiden. Kultursfärens transnationella resor bidrog också till approprierande av esoteriska idéer i andra europeiska länder, som inte begränsades av lagstiftningar. Sådana idéer togs med hem till Sverige och spreds. Det abstraherade bildspråket i konstverken är sprungen ur esoteriska praktiker som seanser och automatism, samt dess verklighetsföreställningar. Därför kan bildspråket anses vara symbolladdat och refererande. Sådan konst kräver en betraktare initierad i de esoteriska visdomarna för uttolkningen av det symboliska meddelandet. Den insikten resulterade i slutsatsen att marginaliseringen av esoterismen till övresamhällsskiktet var med syftet att bevara den visdomen bland invigda i de esoteriska kunskaperna. Konstnärer som af Klint etablerade inom den kontexten, bör således omvärderas från enbart abstrakta, till möjligen missionerande spirituella sådana, som sökte återge och etablera esoteriska ideologier.

Denna uppsats har undersökt hur Hilma af Klint har framställts i utställningskataloger och recensioner av Moderna Museet i Stockholms tre utställningar – 1989, 2013 och 2022. Uppsatsen har granskat ordval, fraser och åsikter gällande beskrivningar av henne, hennes konst och hennes plats i konsthistoriens skrivning. Undersökandet har utifrån ett feministiskt synsätt. Genom Linda Nochlins Varför har det inte funnits några stora kvinnliga konstnärer, Whitney Chadwicks Women, Art & Society samt Hélène Cixous dikotomier och text Laugh of the Medusa har uppsatsen kommit fram till att återkommande ordval som hänvisar på af Klint som kvinna har förekommit främst i samband med Moderna Museets första utställningen. Idag vid utställningen 2022 ifrågasätts Moderna Museets roll mer i deras återkommande synlighet av af Klint och hur vidare hon ska förklaras som ett geni som marknadsför museumet, mer än henne som en konstnär. / This essay has examined how Hilma af Klint has been described in exhibition catalogues and reviews of Moderna Museet in Stockholm’s three exhibitions - 1989, 2013 and 2022. The essay has examined word choices, phrases and opinions regarding descriptions of her, her art, and her place in the writing of art history. The examination has used a feminist approach. Through Linda Nochlin’s Varför har det inte funnits några stora kvinnliga konstnärer, Whitney Chadwick’s Women, Art & Society, as well as Hélène Cixous’ dichotomies and text Laugh of the Medusa the essay has reached the conclusion that recurring word choices that refer to and highlight to af Klint’s gender as a woman are most visible in the first exhibition from 1989. Today, at 2022’s exhibition, the role of Moderna Museet is challenged more in their repeated visualising of af Klint and also how she is now depicted as a genius to market the museum, more than her as an artist.

The aim of this thesis is to examine how the central museums in Stockholm, Sweden, design and market their offerings by utilizing consumer knowledge. Current museum marketing research suggests that museums should be marketed as any organization; however, public museums are challenged by their mission to provide an offering that is framed by the state, and at the same time to attract visitors. Through semi-structured interviews with representatives from seven of the central museums in Stockholm, and a case study of a marketing campaign for an exhibition, information concerning the museums’ designing and marketing of offerings has been gathered. This information was analysed according to the theoretical framework which, building on co-creation of value theory, is an extended version of the DART-model to include word of mouth. The authors conclude that the museums are limited in their ability to adapt their offerings to consumer preferences due to their state given mission and a desire to be credible. Instead, online communication platforms are used to make the offerings available to more people and to market the offerings through the consumers’ online social networks.

Detta arbete undersöker hur tio målningar från 1907 fungerar som bärare av ett andligt budskap. Verket, som är en del av ett större, heter De tio största och är utfört genom Hilma af Klint på uppdrag av Högre väsen som hon sa sig vara i kontakt med. Hilma af Klint var en svensk konstnär som levde 1862–1944.      I undersökningen har en grupp på tio personer i åldrarna 19 till 24 år, en åldersgrupp som kallas generation Z eller zoomers, reflekterat över dessa element och verkets helhet.  Analysen visar att gruppen får en gemensam upplevelse av budskap som kan kopplas till det konstnären formulerat i sina anteckningar och att det framkommer ytterligare ett resultat som matchar det syfte som återfinns i anteckningar från seanser 2 år innan verket påbörjas.  Svaren från de tio informanterna är analyserade genom en fenomenologisk-hermeneutisk tolkningsmetod där den fenomenologiska delen samverkar med hermeneutiken för att fånga informanternas upplevelse av Hilma af Klints verk. Genom fenomenologins fokus på hur en grupp uppfattar och upplever och sedan drar slutsatser från detta ges en djupare inblick i något som tillsynes kan tyckas vara dolt.

Uppsatsen handlar om hur receptionen av Hilma af Klints konst sett ut från 1986 fram till 2012 utifrån diskussionen om andlighet. Genom att se på olika konstskribenters texter lyfts mönster av värderingar fram som visar på inställningen till andligheten i Hilma af Klints konst.  Konsthistorikerna James Elkins och Suzi Gablik exemplifieras som två motpoler och värderingarna länkas samman med deras teorier om andlighet och religion i samtida konst.

This dissertation studies the critical reception of Hilma af Klint trough three exhibitions: Spiritual in Art – Abstract Painting 1890-1985 (Los Angeles, 1986), Secret Pictures by Hilma af Klint, (Helsinki, 1988) and Hilma af Klint – A Pioneer of Abstraction (Stockholm, 2013), addressing the crucial prominent figures and voices in the discursive field around af Klint. The aim is carried out through the Critical Discourse Analysis by Norman Fairclough, coupled with Pierre Bourdieu's concept of the cultural field and habitus. Judith Butler's theory of gender performance completes the theoretical framework by addressing issues of gender in both af Klint's practice as well as in the analysed critical reviews. The thesis examines how the discourses about af Klint changed during different periods of time in the 1980s and the 2010s. The central hypothesis is that this case study can be used as an example to see how the art field presents women artists as a marginal phenomenon instead of including them in the general art historical canon. But the reception of af Klint cannot be fully understood through the lens of gender; thus, e.g. the closeness to the occult is considered both as a leading mechanism in the artistic practice, creating interest towards af Klint, and as an identity which pushes her to the marginal. The results of this study lead to a better understanding of critical articles' role in the cultural phenomena's narrative creation.