Syftet med den här uppsatsen är att undersöka Steven Mirriones och Juliette Welflings klippstil i filmen The Hunger Games (2012). Sex olika situationer som representerar en bredd av användning av jump cuts har analyserats för att undersöka jump cutsens funktioner, hur diskontinuitet kombineras med kontinuitet samt vad de har för påverkan på filmens narrativa berättande. Med hjälp av Bordwells och Thompsons teori om filmklippningens dimensioner, Murchs teori om vad som motiverar ett klipp och Kimergårds forskning på diskontinuitetsklippning kombinerat med kontinuitetsklippning undersöker uppsatsen jump cuts funktioner, deras relation till det narrativa berättandet och hur de skapar en relation till karaktärerna. Resultatet visar på användandet av jump cuts i filmen The Hunger Games bidrar till att leda den narrativa berättelsen framåt, de skapar en kontakt med karaktärernas subjektiva upplevelser samt visar på att diskontinuitet kan fungera i symbios med kontinuitet.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur klippning har bidragit till att förstärka det vilseledande narrativet i filmen The Prestige (2006). Tre scener som anses vara betydelsefulla för filmens vilseledande narrativ har analyserats, för att fastställa vad som händer med berättandet i filmen när olika klipptekniker används och hur klippningen bygger upp den här typen av narrativ. Med hjälp av Kleckers forskning om vilseledande narrativ, Bordwell och Thompsons teori kring hur tid kan manipuleras genom klippning och Corrigan och Whites teori om olika klipptekniker, undersöker uppsatsen hur det vilseledande narrativet är strukturerat genom klippning. Resultatet visar på att det går att konstatera att klippningen i The Prestige har bidragit till att framhäva det vilseledande narrativet. Genom användningen av olika klipptekniker, har berättandet i filmen lyckats vilseleda publikens uppmärksamhet. Tack vare blandningen av de olika teknikerna undanhålls viktig information från betraktaren, vilket är avgörande för att ett vilseledande narrativ ska fungera.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur parallellklippning påverkar tittarensupplevelse av händelseförloppet från en filmscen. Analysen gjordes på filmerna Män somhatar kvinnor (2009) och The Girl with the Dragon Tattoo (2011) eftersom de innehållersamma berättelse. Scener valdes ut då den ena filmen använt sig av parallellklippning och denandra inte gjort det. En parallellklippt scen från båda filmer jämfördes också för att undersökamöjliga skillnader i hur klipptekniken användes i scenen. Med Gillian Roses ”kompositionstolkning” blev ett urval av scenernas visuella komponenter tolkade och genom Walter Murchs”The Rule of Six” analyserades klippteknikens inverkan på upplevelsen. Resultaten visade attparallellklippning införde en ny struktur av scenen för att föra berättelsen framåt ochkaraktärer fick en ökad eller minskad närvaro i scenen. Dessa ändringar hade förutsättningarför att påverka tittarens engagemang i karaktärerna eller handlingen och därpå upplevelsen avhändelseförloppet.

Den här uppsatsen berör klipparens avgörande roll för komediserier och tar avstamp i frågan varför man klipper som man gör i komediserier. Syftet är att undersöka hur humor kan formas med hjälp av klippning. Uppsatsen studerar därför klipprytm, alltså tajming och tempo, i situationskomedin Scrubs utifrån ett urval humortekniker, för att på så sätt bidra med kunskap om vad olika former av rytm bidrar med vid skämt. Komediklippning berörs också på en övergripande nivå, varför klipprytm inte endast berörs i samband med enstaka skämt. Texten handlar därmed också om hur variation i klippning och berättande är avgörande i kombination med många humortekniker. Inte minst lägger humorns kommunikativa riktning och vilken situation humorn uppstår från grunden för hur rytm formas runt ett skämt.

Denna uppsats undersöker vilka strategier som finns i Aaron Sorkins manus The SocialNetwork som kan förmedla klippning. Texten behandlar hur Sorkin, framförallt genom enemotionell rytm i dialog respektive actiontext, kan ha influerat filmens klippning. RobertMcKees beskrivning av “beats” har utvecklas till en definition av “emotionella beats” och haranvänts tillsammans med Plutchiks känslohjul för att avgränsa varje emotionellt byte i degranskade scenerna. Den funna rytmen har sedan jämförts med hur filmens skiftar mellanbildutsnitt för att ta reda på hur väl dessa matchar. Analysen visar att Sorkins emotionellarytm i manuset till mångt och mycket stämmer överens med klippningen i filmen och att densåledes borde varit en viktig del av klipparnas arbete

Syftet med denna uppsats är att ta reda huruvida filmklippning kan spela en avgörande roll i filmens berättelse med hjälp av olika verktyg och konventioner. De utvalda filmproduktionerna är Memento (2000), City of God (2002) och 12 Years a Slave (2013). Med hjälp av tre olika teoriböcker skall uppsatsen undersöka hur klippning skapar mening, vilka klipptekniker som används samt om de följer några historiska eller samtida konventioner. Det är en både teknisk och estetisk analys avfilmerna. Vi ska ta reda på om det framgår några tendenser i klippningen som kan appliceras i dagens filmproduktion. Filmklippning är ett ämne som inte får tillräckligt med uppmärksamhet inom filmvetenskapen, men trots det är filmklippning en av de allra viktigaste delarna av en filmproduktion – den bygger upp filmen och regissörens vision och är det vi som åskådare ser på bioduken. En kvalitativ analys av ämnet kan ge oss ett större inblick i hur en klippare arbetar men också vilka effekter det får på berättelsen i sin helhet. Idag studerar man film utifrån regissörens och auteurens vision och avtryck på berättelsen och det är lätt hänt att alla individer som arbetar med produktionen hamnar i skuggan, allt från musiker, produktionsdesigner, projektledare till filmklippare. Klipptekniker idag ser helt annorlunda ut än hur det var på 50-talet i och med att nya lösningar har utvecklats, och detta påverkar indirekt berättelsen. Nya tendenser och omfattningar inom yrket har gjort att klipparrollen blivit allt viktigare, och urvalet av vem som skall klippa vilken film kan få stora konsekvenser.

I denna uppsats berör vi vad kontinuitetsfel är, hur de uppstår och huvudtanken med Walter Murchs klippteknik the Rule of Six. Vi undersöker hur kontinuitetsfel gällande rörelse och objekt mottages hos tittaren och relevansen av Murchs klippteknik. För att samla in svar utformades en kvalitativ enkät med frågor om hur deltagarna påverkas och tänker kring scener som innehåller kontinuitetsfel. Resultatet av undersökningen visade att en stor del av deltagarna inte märkte något kontinuitetsfel till en början. När vi informerat om vad kontinuitetsfel är och att de finns i scenerna så upptäckte alla deltagare minst ett kontinuitetsfel. Vi kunde även konstatera att Murchs klippteknik fortfarande är relevant. Resultatet har bidragit med en större förståelse av hur deltagarnas tankegång kring kontinuitetsfelen varit.

Denna uppsats analyserar visuell komedi i Edgar Wrights actionkomedi Hot Fuzz (2007) och hur de tekniska komponenterna: filmfotografi och klippning används för att gestalta detta tillsammans med manuset. För att analysera detta görs ett urval på tre scener per analysdel som utgår från en av de komponenter som uppsatsen använder sig av genom en multimodal metod. Syftet är att förstå hur manusförfattare kan gå till väga när de skriver komedi på film och även ha det visuella och rytmiska i åtanke. Genom de tre analyserna visar resultatet på en film som använt sig av visuella metoder för att gestalta komedi tillsammans med manuset och med det göra parodi av tidigare etablerade konventioner i liknande genrer. Hot Fuzz kan användas som exempel för filmskapare när de skriver och producerar komedifilmer i hur den använder sig av kamera, klipp och manus.

When dealing with the separation of materials, the metal shearing process such as punching, is widely used in theindustry due to its time efficient manner. There is however, a need to better understand the process in order toimprove quality of the final product. Working with numerical simulations of themetal shearing process, there aretwo major difficulties. One being the extremely large deformation, the other being material failure. The combinationof these two makes numerical modeling challenging and is the reason for this study.The problem was divided in to two main parts, one where material modeling was studied, the other part focusedon numerical modeling and experiments of the punching process. A material model considering both plasticityandmaterial failure was created for a boron steel material. Plasticity behavior of thematerial was modeled with anelasto-plastic model and a calibratedModifiedMohr-Coulomb (MMC) failure criterion to model the material failure.The resultingMMC-model agreed well with the experiments.Punching experiments with varying clearances were performed on the boron steel. Punch forces and displacementswere continuously sampled throughout the process, and after the punching experiments were finished the punchededge profiles were studied. The multiphysics simulation software LS-DYNA was then utilized, and three dimensionalsimulations of the punching process using the Smoothed Particle Galerkin (SPG)method were performed.Results from the SPG-simulation corresponded very well with the results from punching experiments, and it can beconcluded that the model was able to capture the material behavior of the sheet in a highly detailed level. When thepunched edge profiles from the simulations were compared to the experiments, there was an almost exact match forall the cases studied. The force-displacement behavior of the punch from simulations was in great consistency withexperimental results as well.Itwas also concluded that the combination of a stress state dependent failure criterion together with the SPG-methodshows significant possibilities to cope with three dimensional problems where large deformations in combinationwith difficultmaterial failure occurs. This study focuses on the punching process, but the generality of this novelmodeling technique can be applied to many industrial cases and is a step towards a better and more reliablemodeling of failure in combination with extremely large deformation.

Film noir slutar aldrig att fascinera med sin förmåga att kombinera ljus och mörker i en otroligt stiliserad och väl genomarbetad mise-en-scène. Den omisskänneliga mörka stämningen och tonen – den karakteristiska noir-känslan – är konstant närvarande och reflekteras i såväl de typiska noir-karaktärerna som i storyn och i mise-en-scène. Liksom film noir är Tom Fords filmer genomtänkta i minsta detalj och det visuella sätts i fokus. Min uppsats är en stilanalys av den samtida noir-filmen Nocturnal Animals (2016) ur ett neo-noir-perspektiv.         Syftet med denna uppsats är att analysera olika stildrag – mise-en-scène, cinematografi och klippning – samt utmärkande noir-teman. Vilken funktion har de olika stildragen i berättarstrukturen? Hur synliggörs klassiska noir-teman i filmen och hur skiljer sig neo-noir från den klassiska film noir? Genrefrågan debatteras fortfarande och därför används genreteori som en bakgrundsteori. De flesta filmforskare och filmkritiker ser film noir som en stil och inte en genre, eftersom de inte kunnat enas om en gemensam struktur och då film noir anses vara starkt förbunden med en viss tidsperiod och delar för många egenskaper med andra genrer.        Neo-noir bygger på dagens filmskapares medvetenhet om den klassiska noir-filmens stilistiska och narrativa konventioner. Nocturnal Animals innehåller flera noir-teman. Det som skiljer den klassiska film noir från neo-noir är framförallt användningen av färg, och miljöerna och handlingen som tagits till en ny nivå, dvs. brottstemat och våldet har blivit brutalare och visas inte sällan utan upplösning. Neo-noir innehåller också mer skräck och karaktärerna, klippningen och ljussättningen har utvecklats. Både film noir och neo-noir lägger tonvikten på det visuella med en väl genomtänkt mise-en-scène, vilket även är karakteristiskt för Tom Fords filmer. Neo-noir-filmernas uppbyggnad och stil återspeglar den höga graden av medvetenhet om den klassiska noir-filmens stilistiska och narrativa konventioner.