Denna studie behandlar hur pedagoger förhåller sig till flerspråkighet och brytning i förskoleverksamheten tillika hur alla deltagare i förskolans kontext det vill säga barn förskollärare, rektorer, vårdnadshavare och barnskötare interagerar för att stimulera en kvalitativ lärande miljö som främjar flerspråkiga barn i sin språkutveckling. Denna studie är kvalitativ i sin form med strukturerade intervjuer. Vi utgår från Lev Vygotskys pedagogiska teorier alltså sociokulturella teori där de centrala begrepp som studien behandlar är transspråkande, scaffolding, medierade redskap samt kollegialt lärande. Enligt tidigare forskning samt det empiri vi lyckats samla in för denna studie har resultat visat bland annat att flerspråkighet upplevs verka positivt för de barn som har brister i det svenska språket därför det främjar språkkunskaperna. Brytning verkar inte heller vara ett hinder i barnens språkutveckling sålunda personalen behärskar det svenska språket och kan interagera med alla aktörer i verksamheten då detta kan resultera till en kvalitativ lärande där barnen ska vara i centrum.

Syftet med studien var att undersöka om lärare är hjälpta av bedömningsverktyget LegiLexi i bedömning av elevernas läsutveckling och hur resultaten används i den kommande undervisningen. Syftet var också att undersöka speciallärarens roll i bedömningsarbetet och vid planering av fortsatt undervisning med ambitionen att vi tillsammans med skolans personal kan bidra till elevernas läsutveckling. Vår studie har en kvantitativ ansats. Data har insamlats genom en digital enkätundersökning. Vi analyserade vår insamlade data deskriptivt. Vår urvalsgrupp bestod av 127 lärare som arbetat med materialet i minst 3 år. Resultatet för studien visar att ett övervägande antal lärare upplever sig hjälpta av bedömningsverktyget både när det gäller att identifiera elevernas läskunskaper och i planeringen av undervisningen. Studien visar också att det finns områden i materialet som behöver utvecklas för att passa för alla elever och att skolorna har olika förutsättningar för att använda sig av det fullt ut. Orsaker som brist på tid och skolans organisation nämns som problem för att utföra ett kollegialt samarbete. Speciallärarens roll i arbetet med bedömning och planering av fortsatt undervisning ser mycket olika ut på skolorna. Till störst del sker ett samarbete mellan lärare och speciallärare när det gäller elever i behov av stöd. Speciallärarens höga ämneskompetens är viktig i bedömningsarbetet för att elever ska få rätt stöd och därmed förhindra att lässvårigheter uppstår.

Digitaliseringen av dagens samhälle är i ständig rörelse och gör ständiga avtryck i vår vardag. Den konstanta närvaron av digitala verktyg har påverkat förskolans arbetssätt och hur de ställer sig till användandet av digitala verktyg. Under den senaste tiden har det lagts tid och pengar på kompetensutvecklande åtgärder inom digital teknik och det har delvis resulterat i förbättrade kunskaper inom digitala verktyg men även att många förskolor numera har en digitaliseringsplan ute i förskoleverksamheten. Trots denna satsning finns det fortfarande en osäkerhet bland förskollärare och deras användande av de digitala verktygen. Denna studie utgår från socialkonstruktivismens ansatser och analyseras med hjälp av en tematisk analysmetod där förskollärares berättelser analyserats. Studien är en kvalitativ studie som med hjälp av semistrukturerade intervjuer undersöker hur förskollärare berättar om arbetet med digitala verktyg tillsammans med barnen. I resultatet framgår att de digitala verktygen oftast används som ett hjälpmedel i lärtillfällen och att barnen redan innan de börjar förskolan besitter en viss typ av digital kompetens. Av resultatet kan vi även redovisa att förskollärares intresse har en avgörande roll i hur de använder de digitala verktygen ute i verksamheten. De slutsatser som dragits av resultatet är att förskollärares eget intresse styr över vad de anser sig behöva kompetensutveckling i samt hur de tar sig till den kompetensutveckling som erbjuds.

Samplanering har visat sig vara ett svårdefinierat begrepp och ett begrepp som förekommer i många olika kontexter. Samplaneringens exakta innebörd blir därför svår att förstå. Tidigare forskning visar på begränsningar inom området, när begreppet samplanering förekommer tas det upp med andra närliggande begrepp. Studiens syfte är att belysa en samplaneringsprocess mellan tre lärare i årskurs 1, från första skedet där lärarna planerar undervisning gemensamt, till dess utfall i klassrummet samt lärarnas reflektion kring lektionen och dess koppling till samplaneringen. Frågeställningarna blir därmed: 1.     Hur går samplaneringen till och vilken form av samarbete sker? 2.      Hur sker samplaneringsprocessen från styrdokument till lektionens utfall? 3.     Hur inverkar samplaneringen på undervisningens likvärdighet och lärarens autonomi? Studies teoretiska utgångspunkter är Akkers (2013) olika läroplansnivåer, samhandlingstrappans representationer av samarbete (Hillbom, 2021), ramfaktorteorin (Lundgren 1999) samt begrepp närliggande samplanering.  De metoder som använts är observationer av samplanering och lektioner samt semi-strukturerade intervjuer. Den totala insamlade empirin omfattar cirka 52 datorskrivna A4-sidor, som sedan sammanfattas och analyseras utifrån en tematisk innehållsanalys. De resultat som framkommit är att lärarna utgår från en grovplanering, för att veta vad som ska planeras inför varje samplaneringstillfälle. Lärarna diskuterar lektionens utförande på en kollegial nivå, sedan delas arbetet upp genom att lärarna planerar varsin lektion utifrån ett varsitt ämne. De färdiga lektionsplaneringarna används sedan i undervisningen av samtliga lärare, där de anpassar lektionsplaneringen utefter elevgrupp.  Studiens resultat visar, i likhet med tidigare forskning (se t.ex. Cook & Friend, 1995; Hawley Miles & Darling Hammond 1997; Lundgren 2021) att ett välfungerande samarbete är en viktig faktor för en lyckad samplanering. Resultatet visar även att lärarna kan utöva autonomi och improvisation i samplaneringsprocessen, vilket tidigare forskning (se t.ex. Biesta 2015; Frostenson 2015; Maheux & Lajoie 2010) har lyft som viktiga delar inom lärarprofessionen. Till sist visar resultatet på att lärarna i denna studie får avsatt tid till samplanering, vilket skiljer sig från tidigare forskning (se t.ex. Nordgren et al., 2019) där lärare upplever missnöje med att få tid avsatt till planering.  Ovanstående resultat kan vara en förklaring till varför lärarna känner sig nöjda med samplaneringen.  De slutsatser som kan dras från denna fallstudie är att samplanering har potential att främja undervisningen. För att samplaneringen ska lyckas krävs det att lärarna samarbetar, får avsatt tid till samplanering och bearbetar lektionsplaneringarna med kollegor, men också enskilt. Detta kan i så fall gynna undervisningens likvärdighet och lärarens autonomi.    Nyckelord: samplanering, kollegialt samarbete, autonomi, improvisation, likvärdighet, ramfaktorteori, samverkan

Denna studies övergripande syfte är att bidra med kunskap om specialpedagogens roll i skolutveckling genom sitt uppdrag som kvalificerad samtalspartner i handledning, samt vilka hinder och möjligheter de möter i sin handledande praktik. Studiens teoretiska ramverk är teorin om praktikarkitekturer och begreppen talandet, görandet och relaterandet används som ett teoretiskt ramverk genom hela studien. Studiens metod är av kvalitativ karaktär och vår empiri har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med åtta specialpedagoger verksamma från förskolan till gymnasiet. Vårt resultat visar att förutsättningar för handledning kan skapas genom att kommunicera syfte, mål, förväntningar och roller med de handledda vilket skapar goda förutsättningar för specialpedagoger att bedriva skolutveckling. Faktorer som vårt resultat visar påverkar specialpedagogens handledande roll i skolutveckling är förutsättningar för tid, förståelse för begreppet handledning, samarbete med skolledning och klargörande av förväntningar. Resultatet visar att specialpedagoger använder stor del av sin tid till att bedriva kvalificerade samtal och kompetens om hur dessa samtal ska genomföras lyfts fram. Samtliga specialpedagoger uppfattar att de i kvalificerade samtal förväntas vara experter vilket påverkar dem om samtalen antar en rådgivande eller reflekterande form. Förväntningar på specialpedagogens roll i skolsystemet påverkar och påverkas av relationella arrangemang, göranden samt hur man talar om handledningens syfte i skolans organisation i ett förebyggande och främjande arbete. Forskningsläget gällande den specialpedagogiska handledningen visar att ämnet är komplext och att begreppet handledning får olika betydelser i olika sammanhang. I högskoleförordningen står att specialpedagogen ska vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för kollegor, föräldrar och andra berörda. Då begreppet handledning ej står tydligt framskrivet i högskoleförordningen skapar det en otydlighet vilket medför att det skapas motsägelsefulla krav på specialpedagogen. Praktikens oklarheter om specialpedagogens roll som kvalificerad samtalspartner påverkar således det nödvändiga samarbetet mellan pedagoger och skolledare.

Syftet med vår studie är att lyfta några pedagogers tolkningar av begreppet extra anpassningar och få dem att reflektera över sina behov och förutsättningar för att möjliggöra dessa. Hur tolkas begreppet extra anpassningar av pedagogerna? Hur organiseras arbetet med extra anpassningar på skolan? Vilken kompetens anser sig pedagogerna ha för arbetet med extra anpassningar? Vår studie grundar sig på tidigare forskning med utgångspunkt i några specialpedagogiska perspektiv samt synen på skolverksamheten utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv. De specialpedagogiska perspektiven ger olika förklaringar på hur skolsvårigheter uppstår och hur dessa ska anpassas. De specialpedagogiska perspektiven som beskriver individen som problembärare är Nilholms (2012) kompensatoriska, Perssons (2003) kategoriska samt Ahlbergs (2013) individperspektiv. Vidare diskuteras Nilholms (2007) dilemmaperspektiv samt vårt skolsystem med dess kunskapskrav och förväntningar på eleven. Vår studie bygger på empiriskt material. Genom samtal i fokusgrupper har vi använt en kvalitativ ansats, vilket innebär en strävan och ett intresse att förstå, beskriva och förklara den insamlade empirin. Studien har gjorts på 2 skolor, en grund- och en gymnasieskola i två olika kommuner. Det framkommer i resultatet att flertalet av informanterna är av uppfattningen att begreppet extra anpassningar är något pedagogen ansvarar för och utför inom ramen för den ordinarie undervisningen. Informanterna upplever dock att de saknar tillräcklig kompetens för detta uppdrag. De efterfrågar arenor för pedagogiska samtal och kollegialt lärande samt styrning och rutiner från organisationsnivå.

Förväntat kunskapsbidragResultatet av studien kan vara ett litet bidrag till att förstå hur olika regeringsbeslut och satsningar tas emot av lärare och hur lärarna arbetar med målen i sin egen undervisning. För att få matematiklyftet implementerat i lärarkåren behövs färdighetsträning för lärarna. Det kollegiala lärandet behöver vidareutvecklas för att bli en del i de ordinarie arbetsuppgifterna. Lärare behöver samtala och analysera undervisning tillsammans och det kräver tid. Regeringen har genom matematiklyftet goda intentioner och har givit bra förutsättningar för att starta upp en förändring men det krävs såväl tid som stort engagemang för att en förändring ska ske. Ytterligare beslut kommer antagligen att behöva tas för en lyckad implementering. Syfte och frågeställningarSyftet med min undersökning är att studera hur lärare uppfattar att de grundar sin matematikundervisning på forskning och beprövad erfarenhet efter att ha deltagit i matematiklyftet. För att tydliggöra mitt syfte kan detta konkretiseras i följande frågeställningar:På vilket sätt menar lärare som genomfört matematiklyftet att fortbildningen påverkat deras sätt att undervisa utifrån forskning och beprövad erfarenhet.Vilken är, menar lärarna, den största vinsten med att ha deltagit i matematiklyftet?Hur använder lärare sig av erfarenheter, efter ha att deltagit matematiklyftet, i sin fortsatta matematikundervisning?TeoriArbetet baseras på teorier enligt Piaget och Vygotskij om hur vi lär samt teorier om kollegialt lärande och hur detta påverkar lärares sätt att se på forskning och beprövad erfarenhet. För att analysera mitt empiriska material har jag använt mig av systemteori och utgått från Uri Bonfenbrenners ekologiska model.MetodMetoden för studien grundar sig i kvalitativa intervjuer där den semistrukturerade intervjun använts för att samla in empiriskt material. ResultatResultatet visar på att lärarna som gått matematiklyftet är positiva till fortbildningen och dess upplägg. De saknar dock kontinuiteten som krävs för att förhållningssättet i lyftet ska implementeras. Lärarna i studien upplever att det har varit lätt ta till sig de metoder som matematiklyftet erbjuder. Under tiden som lärarna gick lyftet var dessa metoder kopplade till teorier och uppgifter utarbetade efter ett syfte. Efter matematiklyftet har lärarna inte analyserat och utvärderat sitt sätt att undervisa och metoderna har därför använts som en del i undervisningen utan närmare eftertanke. Implikationer Som speciallärare kan jag arbeta för att ledningen på skolan ger en legitimitet åt lärarna att fortsätta arbeta enligt matematiklyftets anda, att det är ok att misslyckas och att visa på att lärarna genom att pröva och misslyckas utvecklar sin profession och, om det ges tid, på så sätt elevernas resultat.

ABSTRAKTPersson, Emely & Trägårdh, Cecilia (2014). Språktest – ett nödvändigt ont eller ett värdefullt lärverktyg? (Language test – a necessary evil or a valuable teaching tool?). Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola.Syfte och frågeställningarVårt övergripande syfte är att undersöka lärares syn på att testa elever i behov av stöd, elevernas upplevelse av att bli testade samt hur testanvändning kvalificerar sig i ett specialpedagogiskt relationellt perspektiv. Våra frågeställningar är: Finns det något samband mellan förekomsten av professionellt lärande mellan lärare och sättet på vilket lärare väljer att kartlägga elever i behov av stöd? Ger testresultat den information man behöver för att hjälpa elever i behov av särskilt stöd? Hur väljs tester ut? Hur används resultatet i det fortsatta lärandet? Kan det uppstå några etiska problem i samband med testning och i så fall vilka? Teoretisk förankringVi kommer att utgå från ett sociokulturellt perspektiv, i vilket språkets roll är av stor vikt vid lärande och utveckling. Även det relationella perspektivet kommer att vara en utgångspunkt. I detta perspektiv letas förklaringar till skolproblem i mötet mellan eleven och den omgivande miljön. Även systemteorin är av vikt då denna problematiserar de hinder som finns i den miljö/verksamhet som eleven befinner sig i. MetodVi har valt att använda en kvalitativ metod i form av fokusgruppsintervju. Undersökningen gjordes på två olika skolor i Skåne. Sammanlagt ingick åtta lärare och fyra elever i vår studie. Resultat Våra resultat visar att test är vanligt förekommande som kartläggningsmaterial där ingen djupare analys av testmaterialet förekommer. Lärarna tycker inte att det finns någon etisk problematik kopplad till test då det enda syftet är att upptäcka de elever som är i behov av särskilt stöd. Testresultatens roll i elevens fortsatta lärande yttrar sig till största del på individnivå vilket innebär att eleven blir bärare av problemet. Vår studie visar även på att lärarna inte tilldelas tid till kollegialt lärande som hade kunnat bidra till andra verktyg i kartläggningssammanhang som alternativ till test. Vi kan utifrån vår studie bestående av åtta lärare visa att det råder en brist på kollegialt lärande och didaktiska samtal kollegor emellan men även hur lärare och elever kommunicerar angående lärande.Specialpedagogiska implikationerSkolan bör alltid ta hänsyn till elevens kontextuella villkor vid en kartläggning. Ett lågt testresultat innebär inte alltid att eleven inte kan eller klarar av det eleven blir testad på. Eleven bör erbjudas andra sätt att få visa sina kunskaper på än endast test. Vidare bör eleven ses utifrån alla tre nivåerna: organisation-, grupp- och individnivå och inte endast det sistnämnda. Skolorganisationen bör även ha mer tid till pedagogiska diskussioner om hur lärandemiljöerna kan anpassas till alla elever.

SammanfattningSyfte: Det primära syftet med studien är att analysera Skolverkets handledarutbildning inom den specialpedagogiska fortbildningen av lärare och jämföra hur specialpedagogutbildningen på Malmö högskola förhåller sig till dessa kriterier. Studien är tänkt att belysa vilka olika typer av grupphandledande uppdrag och funktioner som förekommer inom Skolverkets handledarutbildning. Detta för att åskådliggöra hur det kan påverka den specialpedagogiska yrkesrollen. Det övergripande syftet med studien är att belysa om den professionellt utbildade handledarens specialpedagogiska kompetens och fördjupade kunskaper påverkar handledningens övergripande kvalité. Det förväntade kunskapsbidraget med studien är att öka medvetenheten kring handledningens funktioner och kriterier då det finns väldigt lite forskning inom området.Preciserade frågeställningar: Vilka funktioner betonas i Skolverkets handledarutbildning i den specialpedagogiska fortbildningen? Vilka funktioner betonas i Malmö högskolas specialpedagogutbildning kring handledning? Vilka kriterier betonas i Skolverkets handledarutbildning i den specialpedagogiska fortbildningen? Vilka kriterier betonas i Malmö högskolas specialpedagogutbildning kring handledning? Hur förhåller sig Malmö högskolas specialpedagogutbildning kring handledning till Skolverkets handledarutbildning i den specialpedagogiska fortbildningen?Teoretisk ram: Studien utgår från Öquists (2008) systemteori som innebär att se helheten i ett system, alltså förstå världen i termer av helheter, relationer, funktioner, sammanhang och mönster. När en del i systemet förändras kan andra delar påverkas och därigenom systemet som helhet. Individ, grupp, organisation och omvärld ses som ömsesidigt beroende av varandra. I studien används även ett KASAM perspektiv som utvecklades av Aaron Antonovsky (1991) vilket bygger på tre upplevelser av tillvaron hos individen; begriplighet, hanterlighet och meningsfullhet. Begriplighet innebär att tillvaron skall vara förutsägbar och begriplig när saker händer. Hanterbarhet handlar om krav på rätt nivå och att individen har en känsla av kontroll. Meningsfullhet i bemärkelsen att individen ska känna sig delaktig och medverkande i vardagen.9Metod: Då studiens empiri enbart består av dokument och texter används kvalitativ textanalys som metod för att analysera, tolka och få en förståelse för innehåll och mening i texterna. En kvalitativ textanalys används ofta inom den samhälls- och humanvetenskapliga forskningen för tolkning av olika texter och dokument. Detta är en process där forskaren systematiskt undersöker och arrangerar sin empiri för att komma fram till ett resultat genom att bryta ner, organisera, söka efter mönster och kategorier (Bogdan & Biklen, 2007; Bryman, 2011; Widén, 2015).Resultat och analys: Skolverkets specialpedagogiska kompetensutvecklande insats bygger på att höja lärarnas kompetens inom området. Vidare anser de att det kollegiala lärandet ska ske med en handledare och satsar därför på en handledarutbildning. De menar även att kollegialt lärande inte är detsamma som att kollegor själva sitter och diskuterar. Detta stämmer överens med resultatet som framkommit i studien kring Malmö högskolas handledarutbildning då fokus läggs på handledarens kunskap och kompetens kring olika samtalsfunktioner och grupprocesser. Gjems (1997) betonar vikten med en professionellt utbildad handledare. I resultatet framkommer vissa gemensamma mönster i de båda handledningsuppdragens kriterier. Dessa kriterier är att handledaren ska ha förmåga att vara en kvalificerad samtalspartner, kunna analysera och ha kunskap om grupprocesser. Skillnader som kommer fram i kriterierna är att det kan tolkas som att Malmö högskolas handledarutbildning har mer fokus på kriteriet att själv reflektera och få andra att reflektera över sin yrkesroll, sin undervisning samt att samtals- och gruppteorier är viktiga kriterier. Skolverkets handledaruppdrag fokuserar mer på handledningskriterier med förmåga att driva det kompetensutvecklande arbetet framåt och utveckla sin egen roll.Specialpedagogisk implikation: En av konsekvenserna av regeringsbeslutet kan vara att specialpedagogens handledningsuppdrag förtydligas och ges en högre status vilket är positivt för det specialpedagogiska yrket.Nyckelord: Grupphandledning, Handledning, Handlednings rollen, Kollegialt lärande, Specialpedagogik

Sammanfattning/abstraktSjöström, Anna-Lena och Tunemalm Östin, Eva (2016), Sårbar bedömning, Bedömning för lärande i samband med språkstörning. Speciallärarprogrammet, Fakulteten för Lärande och samhälle, Skolutveckling och ledarskap, Malmö högskola, 90 hp.ProblemområdeSkolan ställer idag höga krav på språkliga förmågor i både undervisning och bedömning. För elever med språkstörning är arbetssätt och lärarens språkliga undervisning av stor betydelse i hur väl de kan lyckas, då den språkliga funktionsnedsättningen berör så väl uttrycksförmåga som att förstå språklig information. Detta ställer höga krav på lärare att möjliggöra undervisning och bedömning för elever vars språkutveckling inneburit svårigheter och utmaningar, då det blir komplext att bedöma elevers lärande på språkliga grunder. Vi har uppmärksammat dilemmat kring bedömning och lärande på en statlig specialskola som erbjuder anpassad undervisning i mindre grupper för elever med grav språkstörning.Syfte och frågeställningarSyftet är att tydliggöra hur elever med språkstörning kan bli mer delaktiga i sitt eget lärande och utveckla sin metakognitiva förmåga. Vidare är syftet att medvetandegöra lärare om vikten att göra eleverna delaktiga i bedömningsprocessen genom att synliggöra målen, ha en språkinriktad och tillgänglig undervisning och bedömning. •Hur kan lärare synliggöra målen för elever med språkstörning?•Vad behövs för att planera och genomföra tillgänglig undervisning för elever med språkstörning som möjliggör bedömning?•Hur upplever elever med språkstörning mål och bedömningsformer i undervisningen?•Vad krävs för att elever med språkstörning ska kunna utveckla sitt metakognitiva lärande?Teoretisk ramStudien har sin grund i ett sociokulturellt perspektiv och specialpedagogiskt relationellt perspektiv. Lärande sker i samspel med andra genom bland annat språk, interaktion, lek och praktiska övningar. Dessa perspektiv utgår från att ansvaret ligger på skolan och lärarna att skapa en tillgänglig lärmiljö för alla elever där språket inte blir ett hinder. En grund i allt lärande är att eleven har tilltro till sin egen förmåga samt en känsla av att kunna tillföra något i gruppen.MetodDetta är en kvalitativ studie och den valda metoden kallas Educational design research (van den Akker, Gravemeijer, McKenney & Nieveen, 2006), som är en forskningsdesign utformad för att följa utvecklingsprocesser inom utbildning. Kollegiala samtal användes för att genomföra och följa lärarna i ett utvecklingsarbete om bedömning och betyg för lärande. Lärarna deltog också i en enkätundersökning (Bilaga 4). Studien kompletterades med elevintervjuer där bilder användes som samtalsunderlag. Empirin har analyserats med en hermeneutisk ansats.Resultat Resultatet i denna studie visar att lärare kan utvecklas genom kollegiala samtal för att utveckla sin undervisning för elever med språkstörning och hitta bättre former för bedömning. Forskningsrön och beprövad erfarenhet kombinerat med samtal och diskussioner ger effekt för det kollegiala lärandet. Lärarna i studien beskriver att de upplever att det är svårt att formulera och synliggöra målen för elever med språkstörning. Eleverna i studien vill veta och kunna förstå målen med undervisningen och önskar ett måldokument med text och bild för att förtydliga målen. Lärarna anser att när de använder sig av ett återkommande dokument med mål blir syftet med undervisningen tydligare, bedömningen upplevs lättare att genomföra och eleverna får större möjlighet att bli delaktiga.Specialpedagogisk implementeringFör att få eleverna delaktiga i undervisning och bedömning behöver målen göras begripliga för eleverna. Detta kan ske genom tydliga mål i ett måldokument med bilder som stöd. När lärare använder språkliga och digitala verktyg för att utforma tillgänglig undervisning och bedömning ökar möjligheten till lärande för elever med språkliga svårigheter. Om eleverna tillåts bli delaktiga i bedömningsprocessen kan möjligheten till måluppfyllelse öka. För att utveckla det professionella lärandet på skolor kan kollegiala samtal vara en effektiv metod. När skolan vill utveckla gynnsamma lärmiljöer för elever med språkstörning kan det vara värdefullt med en speciallärare med fördjupad kompetens inom området språk.Nyckelord: bedömning, kollegialt lärande, kommunikation, metakognition, specialskola, språklig sårbarhet, språkstörning