No description available.

Bakgrund: Enligt tidigare studier har det framkommit att sjuksköterskor har en lägre benägenhet att orosanmäla än andra yrkeskategorier. Alla har ett ansvar att uppmärksamma barn som far illa och sjuksköterskor har en skyldighet att genast anmäla till socialnämnden om ett barn misstänks fara illa. Syftet: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans övervägande att orosanmäla eller inte vid misstanke av barn som far illa. Metod: Kvalitativ deskriptiv design och innehållsanalys tillämpades. Deltagarna i intervjustudien var sex legitimerade sjuksköterskor vilka arbetade med barnsjukvård i södra Sverige. Intervjuerna spelades in på band och transkriberades ord för ord, varefter analysen utfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Teamarbete, kunskap och erfarenhet samt professionens ansvar, och sju underkategorier. Det framkom att behov av stöd från kollegor, tillräcklig kunskap och att lita på sin intuition var viktiga faktorer för att genomföra en orosanmälan. Slutsats: Sjuksköterskorna är medvetna om sin anmälningsplikt, men det kollegiala stödet är viktigt i samband med att en orosanmälan ska göras. Det framkom även att ämnet behöver lyftas upp till diskussion ofta, för att möjliggöra att fler orosanmälningar skrivs, vilket kan leda till att fler barn får hjälp.

I Sverige finns det inte en speciell intensivvårdsavdelning (IVA) för barn på alla sjukhus utan de flesta sjukhus har en så kallad allmän IVA där större delen av patienterna som vårdas är vuxna. Det är lite annorlunda att vårda barn eftersom de har fysiologiska, anatomiska och utvecklingsmässiga skillnader i jämförelse med vuxna och därför kan de heller inte ses som små vuxna. När man vårdar barn är det även viktigt att vårda och stötta föräldrarna. Intensivvårdssjuksköterskor har i få tidigare studier uttryckt stress, brist på kunskap, osäkerhet och rädsla för att vårda svårt sjuka barn på en allmän IVA. Syftet med den här studien är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda barn på en allmän IVA. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där åtta informanter från två allmänna intensivvårdsavdelningar belägna i södra Sverige intervjuades. I resultatet framkom att intensivvårdssjuksköterskorna kände oro då de vårdade barn sällan, men att det kunde upplevas stimulerande eftersom de då inte vårdade slentrianmässigt. Det kunde även upplevas krävande att både vårda barnet och föräldrarna. Kollegors stöd var en förutsättning att kunna utföra en god vård. Sköterskorna såg barnets föräldrar som en tillgång i vårdandet eftersom de kunde hjälpa dem förstå barnet och bäst kunde ge barnet trygghet. Sköterskorna uttryckte att de blev känslomässigt mer berörda av att vårda ett barn och för att kunna bearbeta och hantera jobbiga situationer de upplevt var det viktigt att få prata av sig med kollegorna. Denna studie lyfter fram intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser och denna kunskap skulle kunna innebära att viktiga förbättringsområden synliggörs. En medvetenhet om vilka behov som behöver tillfredställas kan förhoppningsvis leda till en säkrare vård och att en god relation mellan sköterskan, barnet och föräldern kan skapas som ger förutsättningar för ökat välbefinnande och minskat lidande. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

Syftet med den här explorativa kvalitativa fallstudien är att undersöka hur fem rektorer verk-samma i den svenska grundskolan beskriver hur de organiserar och genomför lärares kompe-tensutveckling samt även vilket stöd och kompetensutveckling rektorerna upplever att de själva får i detta arbete. Data har samlats in genom intervjuer och sedan sammanställts, bearbetats och tolkas utifrån en hermeneutisk ansats. Resultatet visar att några av de nationella skolutvecklingsprogrammen samt förstelärarreformen har genomslagskraft på den lokala nivån. Samtidigt beskrivs att det bedrivs flera parallella lo-kalt initierade kompetensutvecklingsinsatser. Resultatet av studien synliggör en konflikt mellan det lokala utvecklingsarbetet och den styrning som statliga utvecklingsprogram med tillhörande ekonomiska resurser skapar. Rektorernas beskrivningar av hur lärarnas kompetensutveckling sker visar att denna i huvudsak saknar en tydlig systematik i fråga om hur behov kartläggs och insatserna organiseras, genomförs samt följs upp. Resultatet skapar frågor om vad det kan fin-nas för orsaker till att systematiskt genomförda kompetensutvecklingsinsatser inte verkar komma till stånd på skolsystemets lokala nivå och det pekar mot att det behövs fortsatta studier för att få svar på dessa frågor. Med ett undantag anger rektorerna att de själva inte får sina egna behov av kompetensutveckl-ing tillräckligt uppmärksammad i den lokala kontexten. Några slutsatser som kan dras av stu-dien är att det är centralt att få ta del av en systematiskt organiserad kompetensutveckling, oav-sett profession. Det framstår som viktigt att både lärares och rektorers kompetensutveckling prioriteras i större utsträckning än vad som sker idag samt att aktörerna i styrkedjan kommuni-cerar runt kompetensutvecklingens former.

The purpose of the study is to investigate how teachers and special education teachers, through collegialcooperation, can help all students and especially those in special needs. This is done by creating aneducational model that will eliminate obstacles in terms of school difficulties and help students tointerpret instructions in examinations, for example those of the national tests in Swedish at uppersecondary school. An educational model was constructed after interviews with teachers followed bygroup discussions. The implementation of the model was then observed in the classrooms, discussed withthe students and evaluated by pre- and post-testing. The effect of the model was found to be small thusthe reasons for this outcome are discussed in the final section of the paper.

Mätningar av barn i skolåldern har visat en försämring inom läs- och skrivförmåga. Genom att utveckla och fördjupa lärarnas kompetenser om barns lärande inom språk-, läs- och skrivdidaktik, stärks barnens språkliga förmåga redan från tidig ålder. Denna utveckling och fördjupande av lärarnas kompetenser inom språk-, läs- och skrivdidaktik sker genom Läslyftet. För att synliggöra vad läslyftet har haft för påverkan på förskollärarna och verksamheten är det genom denna studie syftet att beskriva förskollärares uppfattningar om Läslyftet som metod för kompetensutveckling. Frågeställningarna för studien är: Vilka uppfattningar har förskollärare om Läslyftet? På vilket sätt har Läslyftets kollegiala lärande främjat kompetensutveckling inom språk-, läs- och skrivdidaktik? Hur påverkar förskollärares inställning till Läslyftet sin kompetensutveckling inom språk-, läs- och skrivdidaktik?  Ämnet undersöks genom kvalitativa intervjuer där sex förskollärare medverkade. Förskollärarnas uppfattningar om Läslyftet analyserades med hjälp av ramfaktorteorin och Learnings Studies två nivåer om lärande. Utgångspunkterna från ramfaktorteorin är personramen och den fysiska ramen och Learning Studies två nivåer om lärande, lärarens lärande och elevers lärande.  Resultatet visar att det kollegiala lärandet har varit en genomgående faktor för förskollärare att utveckla sina kompetenser inom språk-, läs- och skrivdidaktik. Läslyftets ämnesinnehåll och modell för kompetensutveckling har överskådligt uppfattats som positiv och givande. Förskollärarna uppfattar en förändring i sin inställning kring språk-, läs- och skrivdidaktik samt att det kollegiala har varit meningsfull för en gemensam utveckling för arbetslagen.

Syftet med denna studie är att undersöka en personalgrupps upplevelse av Almamodellen skapad av Kristina Collén (2018), en modell för att arbeta med och öka kunskapen om flickor i skolan med blanddiagnosen autism och ADHD. Almamodellen tar sin utgångspunkt i teorier om samverkan utifrån Lev Vygotskijs (1999) 1sociokulturella lärande vilket innebär att människor hela tiden lär sig i alla sociala sammanhang och lägger tonvikten på vad, snarare om en individ lär sig. Metoden jag använt mig av i studien är en tematisk analys med enkäter som underlag. Studien utgår från forskning som handlar om inkluderande skola, kollegialt lärande samt flickor med blanddiagnosen autism och ADHD. Resultatet visar att personalens kunskap samt insikt om hur att identifiera, bemöta och anpassa kring flickor med autism och ADHD ökat efter deltagandet i modellen.

Arbetet handlar om specialpedagogers syn på handledning och på rollen som handledare. Syftet med studien är att undersöka specialpedagogers syn på handledning för det kollegiala lärandet samt de möjligheter och utmaningar specialpedagoger möter när de handleder. Begreppen handledning och kollegialt lärande diskuteras och en forskningsöversikt inom området redovisas. Det empiriska materialet består av inspelningar från intervjuer med fyra yrkesverksamma specialpedagoger från grundskolan. En tematisk analys har genomförts och jag har utgått från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Resultatet av studien redovisar tre teman; utveckling genom samtal och reflektion, kollegialt lärande genom grupphandledning och förutsättningar för handledning. Specialpedagogerna upplever att begreppet handledning är svårdefinierbart, de ägnar en stor del av sin arbetstid åt handledning och strävar efter att ställa reflekterande frågor och vara ett bollplank åt lärarna. De har goda erfarenheter av kollegialt lärande men gruppsammansättning och tid ses som de största utmaningarna för en lyckad handledning. Rollen som handledare beskrivs som givande men också utmanande. Handledningen syftar till att främja utveckling på individ-, grupp- och organisationsnivå och utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv då det är i mötet med andra som utveckling sker. Specialpedagogers handledning som verkar för att främja det kollegiala lärandet kan resultera i förbättrade lärmiljöer och resultat för eleverna. / This undergraduate thesis is about SENCOs’ view of consultation and the role as consultants, the purpose is to examine SENCOs’ view of consulting for PLC, Professional Learning Communities, and the possibilities and challenges they meet when consulting. The concepts of consulting and PLC are discussed and a research overview is included. The empirical material consists of recorded interviews with four active SENCOs. A thematic analysis is implemented and social contructivism is the theoretical perspective. The result of the study shows three different themes; development through conversation and reflection, consulting for PLC and the basis of consultation. The SENCOs´ experience the concept of consulting hard to define, they spend a great deal of their working hours consulting and they strive to ask reflective questions instead of giving the answers. They have positive experiences of PLC but time and group constellations are challenging. Consulting is rewarding but also challenging. Consulting aim to facilitate development on induvidual, group and organisation level and originate from social constructivism. SENCOs are proficent consultants aiming for PLC to result in better learning environment and better results for students.

Studiens övergripande syfte är att undersöka huruvida lärarprofessionalism kring läsfrämjande insatser växer fram i relationer. Syftet är också att utforska speciallärarens- och förstelärarens roll som kvalificerad samtalspartner samt undersöka om relationell handledning möjliggör för lärare att förändra och utveckla undervisningen gällande läsfrämjande insatser. Ytterligare ett syfte är att undersöka om det genom relationell handledning går att bygga en bro mellan specialpedagogik och pedagogik. Studien har en kvalitativ ansats och studiens design ligger inom ramen för aktionsforskning. Kvalitativ data har samlats in genom observationer, intervjuer och loggbok och resultatet har analyserats utifrån hermeneutisk metod med stöd i det sociokulturella- och pragmatiska perspektivet, intersubjektivitetsteori samt systemteori. Studiens resultat pekar på att lärarprofessionalism kring läsfrämjande insatser växer fram genom mellanmänskliga möten. Genom förstelärarens och speciallärarens särskilda yrkesskicklighet och genom lärarnas vilja att utvecklas i sin yrkesroll skapas goda möjligheter för att lärande ska ske. Specialläraren presenteras i ett nytt ljus, där relationella inslag gör sig gällande. Det handlar om utveckling av undervisnings- och lärandemiljöer och förebyggande arbete genom kvalificerad handledning. Förstelärarens arbete för att skapa pedagogiska mötesplatser, handleda kollegor och utveckla undervisningen på skolan synliggörs i studien.

Syftet med studien är att belysa vilka beteenden i mötet med barnet som förskolläraren finner utmanande. Fem intervjuer har genomförts på fem olika förskolor. Genom en kvalitativ studie har förståelse för hur förskolläraren upplever beteende som verkar utmanande bland barn ökat. Kunskap har vunnits om hur de anser att det ska hanteras samt vilket stöd förskolläraren önskar i situationer där de blir utmanade.    Resultatet har bearbetats och analyserats utifrån forskning och litteratur som behandlats under studiens gång. Respondenterna menar att ett utmanande beteende kan vara av olika karaktär, bland annat utagerande barn, barn som rymmer och barn som sluter sig inom sig själv. Kollegial reflektion är en del i hur förskolläraren handhar detta. Det framkom under studien att förskollärarens kompetens och vilja till utveckling inom det som upplevs utmanande, är betydelsefulla delar i att bemöta dem. Samarbete med hemmet visade sig också påverka hanteringen. Stöd från kollegor anses väsentligt och behövs i den dagliga verksamheten, liksom stöttning från förskolechefen och elevhälsoteam. Mindre grupper, visade sig, var önskvärt för att kunna utöva sitt yrke och genomföra uppdraget på ett professionellt sätt, men också för att förskolläraren då minskar sin känsla av stress. Barnen, menar både forskning och respondenterna, upplever då också mindre stress. Studien visar att det är viktigt med utbildning som ligger i linje med dagens forskning och kunskap om barn. Goda kunskaper om dess utveckling och miljöns påverkan, framkom även det i studien, är förutsättningar för ett givande samspel mellan barnet och förskolläraren.