Syftet med denna studie är att undersöka hur några sagopedagoger själva upplever och tänker kring sitt pedagoguppdrag. De frågeställningar vi har haft med oss under arbetets gång är: 1. Vilka tankar har sagopedagogerna kring sagostunden och framförandet av sagan? 2. Vilka tankar har sagopedagogerna kring sitt uppdrag utifrån den sagopeda-gogsutbildning de gått? Vårt fokus är en medelstor kommun i Skåne som valt att utbilda ett visst antal förskolepedagoger till Sagopedagoger. Metoden vi har använt oss av är kvalitativa intervjuer som genomfördes med fem olika sagopedagoger på fyra olika för-skolor. Vi har främst valt att ta hjälp av olika lärandeteorier där kunskap produceras i samspel, mellan både barn och vuxna. Detta sociokulturella perspektiv sätts i relation till och kompletteras med teorier där fokus på människans individuella begreppskunskap grundas i tidigare erfarenheter. Teorin, begrepp och tidigare forskning hjälper oss att tolka vårt empiriska material för att slutligen besvara vårt syfte. Resultatet av vår studie visar gemensamma drag hos sagopedagogerna. De upplever att barnens reaktioner och kollegornas konstruktiva kritik är de faktorer som gör det möjligt att använda sagan som verktyg i förskolans verksamhet.

No description available.

Uppsatsens syfte har varit att studera hur lärarna på en skola upplever att ett iscensatt kollegialtlärande påverkat det professionella kapitalet. Inspirationen till modellen för det iscensattakollegiala lärandet kom från erfarenheter gjorda vid en studie på en finländsk skola. De finländskaerfarenheterna översattes och modifierades sedan via translationsteorin för att passa den lokalakontexten. Vid anpassningen till den lokala kontexten påverkade projektstyrningsmodelleneffectuation utformningen av arbetssättet. Datamaterialet insamlades främst via semistruktureradeintervjuer som sedan analyserades utifrån en deduktiv ansats med stöd av teorin omdet professionella kapitalet. I resultatet framkom att de intervjuade lärarna upplevt att detprofessionella kapitalet höjts som en följd av det iscensatta kollegiala lärandet. De faktorer somverkat förstärkande på det professionella kapitalet var kopplade till den autonomi som denanvända modellen gav lärarna när det gäller att omsätta sina gemensamma intentioner ochutvecklingsplaner till konkret handling vid regelbundna återkommande träffar. De faktorer somverkat begränsade hörde till upplevda brister i de organisatoriska förutsättningarna förlärarsamarbetet. I uppsatsen benämns kollegialt lärande som exempel på en flytande signifikant.Det betyder att det är ett begrepp som saknar gemensam betydelse som därmed kan tolkas ochförstås på olika sätt. Kollegialt lärande har av olika aktörer uppfattats som antingen en uppsättningevidensbaserade metoder, en professionskultur eller ett verktyg för skolutveckling. Den initialaavsikten med det kollegiala lärandet i studien var modifiera den redan existerande skolkulturenoch på sikt etablera en professionell samarbetskultur bland lärarna. Under arbetets gång visadedet sig att detta inte gick att uppnå utan att också upprätta stödjande organisatoriskaförutsättningar samt en metod som kunde ge vägledande principer för hur lärarna gemensamtskulle arbeta med sina utvecklingsprojekt.

Syftet med studien är att undersöka lärares erfarenheter av ett skolförbättringsarbete genom ett kollegialt lärande. Studien bygger på en kvalitativ intervjustudie för att ge en detaljerad beskrivning av hur lärare upplever och tolkar skolförbättringsinsatser i praktiken genom ett kollegialt lärande. Studiens teoretiska utgångspunkt är praktikens olika praktikarkitekturer för ett kollegialt lärande och är en beskrivning för hur alla praktiker ingår i ett samspel med varandra i skolans inre- och yttre värld.  Resultatet visar att respondenterna anser tiden till att arbeta med förbättringsarbetet som en bristvara och att tiden inte räcker till att avsluta de kollegiala diskussionerna. Här anges de organisatoriska skillnaderna mellan skolorna gällande avsättning av tid och hur det påverkar förbättringsarbetets fortskridande. Utmaningar i förbättringsarbetet är att hitta gemensamma beröringspunkter genom kollegialt lärande som blir för läraren betydelsefullt att omsätta i praktiken. Respondenterna betonar att förbättringsarbetet Effektiv undervisning har inneburit att det har det skapats ett samförstånd och samordning genom det kollegiala lärandet. / The purpose of the study is to examine teachers´ experience of working with school  improvement through collegial learning. The study is based on a qualitative interview study to give a detailed description of how teachers experience and interpret school improvement stakes in practice through collegial learning. The study´s theoretical framework starting point is connected to different architectures in practice through collegial learning and is a description for how each practice is interplay with the others in the inner and outer world of the school.  The result shows that the respondents lack time to work with the school improvement and that there is not enough time to finish the discussion in collegial learning. It is stated that there is a difference between the school units according to how much time is set aside in the different schools and it affects how the work with school improvement is progressing. The challenges in working with school improvement are to find common touch points through collegial learning which is meaningful to the teachers to convert into practice. The respondents stress that the school improvement Effective teaching is a foundation for creating consensus through collegial learning.

Idag ställs högre krav på lärare i sitt yrke, då utförandet av arbetsuppgifter kräver att ständigt uppdatera sina ämnes- samt yrkeskunskaper. Detta kan göras genom kollegialt lärande, som en form av kompetensutvecklingsinsats för lärare vilken innefattar kunskapsöverföring mellan kollegor. Denna studie har därför syftat till att undersöka lärares upplevelser av kollegialt lärande. Studien har genomförts genom digitala semistrukturerade intervjuer med sex yrkesverksamma lärare i två fristående högstadieskolor med samma huvudman i Stockholmsområdet. Resultatet har sedan analyserats utifrån tre övergripande teman: inträffande, upplevelser och resultat av det kollegiala lärandet, samt teman som framkommit av empirin. Begreppen informellt och formellt lärande samt teorin om communities of practice (CoP) har använts som verktyg under analysen för att bidra med kunskap kring vart samt hur det kollegiala lärandet sker. Resultatet visar att det kollegiala lärandet sker framförallt genom informella aktiviteter som spontana samtal, men även genom formella aktiviteter som veckomöten eller planerade träffar. Ett välfungerande kollegialt lärande uppfattas ha stor betydelse för de intervjuade lärarna, och påverkas av både formella förutsättningar som styrning från skolledare samt känslomässiga förutsättningar utifrån individen själv och arbetslaget. Vidare anser lärarna att det kollegiala lärandet har många positiva resultat både för de själva som individer samt för eleverna och skolan i stort. Däremot finns det både individuella och organisatoriska faktorer som kan förhindra det kollegiala lärandet. Individuella faktorer handlar delvis om olika personligheter och samarbetsförmåga, och de organisatoriska faktorerna handlar bland annat om tidsbrist och för strikt eller lös styrning. Lärarna upplever delvis risker med kollegialt lärande, exempelvis ur en synpunkt att inte dela samma syn på undervisning eller elever, men de ser också stora möjligheter med att ta inspiration och lära sig av varandra. Sammanfattningsvis resulterar studien i en ökad förståelse för lärares upplevelser av kollegialt lärande, och ett förslag på vidare undersökningar inom området är att undersöka skolor där det kollegiala lärandet inte värderas lika högt som i denna skolverksamhet samt hur digitaliseringen påverkar det kollegiala lärandet.

Denna studie undersöker högstadielärares syn på utbudet av kompetensutvecklingsinsatser, hur väl de anser att de erbjudna satsningarna matchar deras kunskapsbehov samt till vilken grad de känner att de kan utöva inflytande över sin egen kompetensutveckling. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och lägger särskild vikt vid hur högstadielärare tillsammans utbyter kunskaper och erfarenheter. Metoden är kvalitativ och har använt sig av semistrukturerade intervjuer. Intervjumaterialet har därefter analyserats tematiskt. Urvalet är begränsat till åtta högstadielärare från sex olika grundskolor i Uppsala kommun. Resultatet visar att en stor del av det utbud som erbjuds är i form av kollegialt lärande. Där formar lärarna en praktikgemenskap i vilken de ges möjligheter att lära av varandra och utbyta erfarenheter. Det kollegiala lärandet upplevs mestadels positivt, men räcker inte i sig för att fullt ut täcka behoven. Huvudsakligen efterfrågas mer ämnesspecifika kompetensutvecklingsinsatser än vad som erbjuds. Studiens lärare vill ha större möjlighet att kunna påverka, och då framför allt de externa kompetensutvecklingsinsatserna.

SAMMANFATTNING Karin Olson. Antal sidor: 34 Är två bättre än en? En fallstudie av lärares perspektiv på tvålärarskap Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur ett på co-teaching baserat tvålärarskap genomförts vid en högstadieskola i form av undervisningsmodeller, planering och utvärdering av undervisningen. Syftet, som också omfattar hur arbetssättet anses ha påverkat det kollegiala lärandet och elevernas prestationer i form av betygsnivå, har formulerats i två frågeställningar: - Hur beskriver lärare att de under detta läsår tillämpar ett co-teaching baserat tvålärarskap i form av undervisningsmodeller med åtföljande planering och utvärdering i sin undervisning? - Hur uppfattar lärare att deras tillämpning av tvålärarskap har påverkat det kollegiala lärandet och elevernas prestationer i form av betyg? Studien har genomförts i form av en fallstudie av en högstadieskola med kvalitativ metod. Åtta lärare intervjuades med hjälp av semistrukturerade frågor. Undervisningen av eleverna organiserades av lärarna på fem olika sätt, som mer eller mindre efterliknar co-teaching modeller med deras villkor. De likartade modeller som mest användes var Individualiserad undervisning och En undervisar, en assisterar. Val av tillämpad undervisningsmodell har bland annat påverkats av att lärarna upplever brist på tid för gemensam planering. Lärarna anser att elevernas betyg generallt inte påverkats av skolans införande av tvålärarskap. Möjligen har något fler elever kunnat få stöd till godkänt betyg. Däremot har det kollegiala lärandet utvecklats enligt samtliga intervjuade, vilket är en följd av att lärarna bland annat har fått tillfälle att se hur andra arbetar, kunnat bolla idéer kring undervisningen eller elevfrågor, samt fått konkreta tips av varandra. Sökord: tvålärarskap, co-teaching, elevresultat, kollegialt lärande

In the last decade, Professional Learning Communities (PLCs) are increasingly used as models for teachers’ joint efforts in developing their teaching. The overall aim of this licentiate thesis is to expand the knowledge of PLCs in mathematics, by deepening the understanding of aspects that influence the establishment, organization, and implementation of PLCs in mathematics. Specifically, the aim is to contribute with an overview of how PLCs in mathematics are organized and framed, and also to explain what may enable and hinder PLCs in mathematics. To fulfill the purpose, two studies are conducted where Cultural Historical Activity Theory (CHAT) is used as a conceptual and analytical framework. In the first study, previous research of PLCs in mathematics are synthesized through a configurative literature review, resulting in a description of how PLCs in mathematics are organized and framed. In the study, similarities, and differences between different models of PLCs in mathematics are examined regarding subjects, objects, mediating artifacts, rules, community, division of labor and outcomes. The result shows three different activity systems, with different objects or motives for implementing the PLCs. The activity systems vary concerning the use of mediating artifacts, and what norms regulate the activity system, but are similar regarding participants, context, and division of labor. In the second study, contradictions, and their manifestations in PLCs in mathematics are analyzed. Contradictions may enable or hinder the work of PLCs depending on whether they are identified or not. Contradictions, and their manifestations, are in the study examined through interviews with teacher leader coaches with experience in coaching teacher leaders of PLCs in mathematics. In the study, four contradictions, in and between activity systems, are identified. These four contradictions are manifested through 26 conflicts and dilemmas. The identified contradictions are connected to the norms and traditions that are part of mathematics as a discipline as well as the teacher profession. Taken together, the result of the two studies can be useful in establishing, organizing, and implementing future PLC endeavors. / Kollegialt lärande har det senaste decenniet blivit väletablerat i skolans värld som modell för lärargemensam undervisningsutveckling. Det övergripande syftet med den här licentiatavhandlingen är öka kunskapen om kollegialt lärande i matematik genom att fördjupa förståelsen för aspekter som kan påverka etablering, organisering och genomförande av kollegialtl ärande i matematik. Mer specifikt är syftet att bidra med en kunskapsöversikt över hur kollegialt lärande i matematik kan organiseras och inramas, samt att hitta möjliga förklaringar till vad som möjliggör och vad som hindrar kollegialt lärande i matematik. Detta görs genom två studier där verksamhetsteori använts för att konceptualisera och analysera kollegialtl ärande. I den första studien sammanställs tidigare publicerade studier om kollegialt lärande i matematik i en konfigurativ litteraturstudie, vilket resulterar i en kunskapsöversikt över hur kollegialt lärande i matematik kan organiseras och inramas. I studien analyseras likheter och skillnader mellan olika metoder för kollegialt lärande i matematik med avseende på de verksamhetsteoretiska begreppen subjekt, objekt, medierande artefakter, regler, gemenskap, arbetsdelning och utfall. Tre olika objekt, det vill säga motiv för att genomföra kollegialt lärande, identifieras som konstituerar tre olika verksamhetssystem, där objekt, normer och medierande artefakter skiljer sig åt. Subjekt, arbetsdelning och gemenskap är lika mellan de tre verksamhetssystemen. I den andra studien analyseras vilka motsättningar, det vill säga oförenligheter, som manifesteras i kollegiala lärgrupper i matematik. Motsättningar kan hindra eller möjliggöra kollegialt lärande beroende på om de identifieras eller inte. Motsättningar och deras manifesteringar har studerats genom att lärledarcoacher, som coachat lärledare för kollegialt lärande i matematik, intervjuas. I studien identifieras fyra motsättningar inom och mellan verksamhetssystem, manifesterade genom 26 konflikter och dilemman. De identifierade motsättningarna är sprungna ur matematikämnets och läraryrkets traditioner och normer. De två studiernas resultat sammantaget kan vara användbart vid organisering och genomförande av framtida kollegiala lärprojekt.

Syftet med studien är att undersöka och analysera fyra teammedlemmars syn på hur den goda relationen mellan lärare och elever ligger till grund för att elever inom grundsärskolan inriktning träningsskola och gymnasiesärskolans individuella program når upp till målen i läroplanen språk och kommunikation. Mer preciserat vill vi belysa teammedlemmars uppfattningar av goda relationers betydelse för måluppfyllelse inom ämnesområdet “språk och kommunikation”. Alla elever påverkas och är berörda av den dagliga kontakten med vuxna i skolan oavsett skolform, att bli sedd och förstådd utifrån sina egna förutsättningar och behov. Många gånger ser vi som speciallärare det som en självklarhet, vilket det inte alltid är. Under vår utbildning till speciallärare mot utvecklingsstörning har relationens betydelse ofta diskuteras och hur vi som speciallärare kan påverka elevens lärande. Med våra frågeställningar har vi fått fram en samlad empiri som ger oss ett resultat att analysera. Dessa lyder; vad är goda relationer i grundsärskolan med inriktning träningsskola och gymnasiesärskolans individuella program, vilka framgångsfaktorerna är kring en god relation i teammedlemmens förhållningssätt mot elevens utveckling i elevens proximala utvecklingszon, samt på vilket sätt har teammedlemmen fått en djupare förståelse genom att ha fördjupat sig i kursplaner och formativ bedömning för lärande. Studien genomfördes som en aktionsforskning i våra egna verksamheter, totalt deltog fyra teammedlemmar i en triangulering där vi använt stimulated recalls, observation och intervju vilket tillämpades under ett lektionstillfälle. Resultaten visar på att teammedlemmarna såg den goda relationen som en värdefull framgångsfaktor för att lyckas nå eleverna i sin undervisning. Flertalet av respondenterna ansåg att en viktig ingrediens var att ha tålamod och låta eleven få ta sin tid för att gå vidare i sitt lärande. Vår studie tar stöd av det sociokulturella perspektivet där elevers interaktion och aktiviteter i vardagliga sammanhang sker samt den dyadiska interaktionen, där elevers deltagande i möten och relationer ständigt äger rum. Av resultaten kan vi se att teammedlemmarna har ett stort behov av att få mera kunskaper kring de undersökta ämnesområden kollegialt lärande och formativ bedömning. Då vi har sett ett stort behov av teammedlemmars insikt i sitt eget lärande har vi funnit att aktionsforskning är av betydelse för utveckling av verksamheten i särskolan.

Abstract The ability of the Special Needs Teacher to put thoughts in motion – an unused resource in the collegiate learning The work takes the form of a scientific essay from a phenomenological hermeneutical perspective. Based on my research questions – “How do headmasters view the role of the Special Needs Teachers (SNT) in relation to Lead Teachers (LT) when it comes to school development and collegial learning?”, “What has shaped their views?” and “What are the consequences of this in regards to how the school handles students who do not achieve the goals?” – I have tried to create a trialogue between the empirical results of some qualitative research interviews with high school principals, texts I've read within this field as well as my own experiences and reflections. In my conclusion I note that although the headmasters seem to regard the competences of the SNT respective LT as complementary, it is difficult to see how cooperation between the two roles would actually manifest itself concretely in a school where the SNT´s tasks still tend to end up in individual remedial work. I speculate as to what may have formed the headmasters´ view and claim that the history of the SNT may be of significance. The fact that our profession is still referred to as SNT may further make it difficult to break the ingrained thought that some students need a special kind of education – ie. “Special Needs Education”. The fact that we have both the National Agency for Education and the Special Needs Education Authority certainly contributes to the view that SNTs should concern themselves with something different to the mainstream education.  The role of the Headmasters’ training must not be neglected as it seems to have a big focus on the jurisprudence, and the role of the SNTs is virtually invisible in the Education Act and other regulatory documents. The texts that I have read on the subject of the LT reform, collegial learning and school development in general give me the impression that the LTs and the SNTs do not exist in the same universe. When SNTs are considered key figures, the focus is to increase the accessibility and allow more students to get the help that they need, in their actual classroom and in such cases the LTs are not even mentioned. In texts on the subject of collegial learning, however, the role of the LTs is practically the only one focused on. If the practical knowledge of the SNTs – to make colleagues develop their own practical judgment without providing given solutions – does not receive a more prominent position, there is a risk that the collegial learning turns into nothing but collegial sharing, where the more expressive teachers get an arena for telling about their most successful projects. Another danger is for the categorical perspective to once again gain ground and for the democratically included thought of a school - for- all to be further and further away, which, in today´s society would be most unfortunate. The voice of the SNT needs to be heard in order to put thoughts in motion.        Key words: Special Needs Teacher, Lead Teacher, Headmaster´s educational leadership, collegial learning, practical knowledge, phronesis