Studien undersöker på sex olika skolor hur en SO- lärare upplever de befintliga möjligheterna för samarbete och kompetensutveckling inom SO- ämnena. Syftet med studien är att studera hur lärarna upplever att den nuvarande SO- undervisningen förbättras av samarbete och kompetensutveckling. SO- undervisningen är central i undersökningen eftersom det är den som planering av kompetensutveckling och samverkan bör utgå ifrån. För att studera detta intervjuades sju lärare, en från vardera av en mindre kommuns mellanstadieskolor samt högstadieskola. Studiens analys gjorde med stöd från teori på området; SO- didaktik, kompetensutveckling och samarbete. För att studera hur SO- undervisningen ser ut används Christina Odenstads[1] teori om SO- didaktik. Knud Illeris[2] definition av kompetensutveckling och Ulf Blossings[3] teori om hur förbättringsarbetet bör ske används för att belysa lärarnas upplevelser av befintlig kompetensutveckling. Jon Ohlsson[4] hjälper studien att belysa hur det befintliga samarbetet ser ut och bör utformas. Jonas Aspelins och Sven Perssons[5] teori om relationell pedagogik inkluderas för att belysa hur kollegialt lärande påverkar skolutvecklingen. Den insamlade data tolkades sedan utifrån en deduktiv forskningsansats. Resultatet visar att samarbetet hämmas av skolans organisatoriska förutsättningar. Det ges varken tid eller utrymme för samverkan. Lärarna upplever heller inte att kompetensutvecklingen riktas mot SO- ämnena. Varken det nuvarande samarbetet eller kompetensutvecklingen anser lärarna bidra till att förbättra SO- undervisningen. Det finns inget forum för kollegialt lärande inom SO- ämnena, vilket enligt studiens teoretiska grund ger ett ineffektivt förbättringsarbete. [1] Odenstad, 2011, Ämnesdidaktik för SO- ämnena. [2] Illeris, 2013, Kompetens- Vad? Hur? Varför? [3] Blossing, 2009, Kompetens för samspelande skolor – om skolorganisationer och skolförbättring. [4] Ohlsson, 2004, Arbetslag och lärande – lärares organiserande av samarbete i organisationspedagogisk belysning. [5] Aspelin & Persson, 2013, Om relationell pedagogik.

Studien är en kvalitativ intervjustudie med syfte att undersöka grundskollärares upplevelser av att arbeta med kooperativt lärande som arbetssätt. Till studien har elva verksamma grundskollärare som undervisar i årskurs 1–5 medverkat. Syftet med studien är att ta reda på lärarnas användning, kunskaper och erfarenheter om kooperativt lärande mot ämnet svenska. Insamlingen av underlag till studien har skett genom intervjuer. Det teoretiska ramverk för studien är den sociokulturella teorin där transkriberingarna har behandlats utifrån en tematisk analys.  Resultatet visar att lärarna använder arbetssättet i varierande grad. Om en skola satsar på kooperativt lärande har det en betydelse för hur stora kunskaper informanterna besitter. Lärarna upplever vissa utmaningar att använda kooperativt lärande i ämnet svenska. Generellt upplever informanterna att kooperativt lärande är ett gynnsamt arbetssätt. Informanterna var eniga om att arbetssättet skapar en delaktighet hos eleverna som blir aktiva oavsett kunskapsnivå.

SammanfattningTörnlycke, Daniel och Zdrnja, Borislav (2018). Matematiklyftets bidrag för problemlösning på högstadiet. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragMatematikresultaten i svensk skola har sjunkit de senaste åren. För att öka måluppfyllelse är det betydelsefullt att få utökade kunskaper kring förändringsarbete. Framtida speciallärare i matematik förväntas kunna leda ett utvecklingsarbete på en skola. Att få veta vilka faktorer som påverkar processerna i ett förändringsarbete är till gagn för framtida speciallärare i matematik. Att kunna få del av hur olika skolor organiserar sin matematikutveckling är betydelsefullt för att själva kunna vara med och organisera en matematikutveckling på en skola utifrån forskning och beprövade framgångsmodeller.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att kartlägga och studera vad matematiklyftet har bidragit med när det gäller hur lärare undervisar avseende problemlösning efter matematiklyftet. Vidare att se vad matematiklyftet bidragit med för det fortsatta förändringsarbetet inom matematikundervisning på olika skolor. För att uppnå syftet med vår studie har följande frågeställningar valts ut: Hur upplever högstadielärare att matematiklyftet har förändrat deras undervisning inom problemlösning? Vilka förutsättningar skapas för högstadielärare för att matematiklyftet ska leda till fortsatt utvecklad matematikundervisning?TeoriVår studie grundar sig i två teorier; organisationskulturteori och sociokulturell teori. Organisationskulturteori förklarar att förändringen är en process som ställer krav på organisation och människor inom organisationen att följa med i förändringens riktning. Inom organisationskultur teori samverkar många olika faktorer och förändringar sker i olika faser.Den sociokulturella teorin betonas av att lärandet sker genom interaktion dvs. samspel med andra. De kommunikativa processer som igångsätts av det kollegiala lärandet är en förutsättning för kunskapsinhämtning.MetodDenna studie baseras på en kvalitativ studie med de fenomenologiska och hermeneutiska vetenskapsteorierna. Med fenomenologiska ansatsen görs en kvalitativ intervjustudie där det är möjligt att komma åt de intervjuades egna upplevelser kring frågeställningar för att förstå verkligheten medan den egna förståelsen i hermeneutiken används som ett verktyg i tolkning av data. För att kunna besvara frågeställningar genomfördes semistrukturerade kvalitativa intervjuer.I studien undersöks två olika kommunala högstadieskolor i två kommuner med lite olika upptagningsområden för att kunna se eventuella likheter och skillnader inom samma kommun och mellan kommunerna. För att kunna bedöma varje skola intervjuades två lärare som undervisar i matematik för att få möjlighet att inom en skola få syn på ifall lärarna upplevde samma saker kring sin undervisning i problemlösningResultatI vår undersökning framgår att matematiklyftet har medfört en förändring hos de intervjuade lärarna vad det gäller matematikundervisning och syn på fortsatt utveckling som matematiklärare. Resultatet visar att lärarna som har genomgått matematiklyftets modul problemlösning är positiva till kompetenshöjning. Här nämns flera viktiga faktorer som förändrar undervisningen inom problemlösning; varierad undervisning, språkutveckling, laborativa inslag i undervisningen, kollegialt lärande och skolledningens syn på utvecklingen i matematikundervisningen.Specialpedagogiska implikationerI speciallärarens uppdrag ingår det att tillsammans med skolledning, ha ett övergripande ansvar för skolutveckling och i synnerhet matematikutvecklingen på skolorna. Det är betydelsefullt att speciallärare initierar kontinuerliga samtal och diskussioner på sin arbetsplats som skulle vara förankrade i den sociokulturella lärandeteorin. Speciallärare i matematik har i sitt samarbete med skolledning möjlighet att påverka för att kunnasäkerställa tid till det kollegiala lärandet på skolan. Genom att utveckla undervisningen i matematik från individualiserat arbetssätt i läroböcker till en mer varierad och språkutvecklad undervisning ökar vi möjligheterna till inkludering i klassrummet för fler elever.NyckelordFörändringsarbete, kollegialt lärande, kompetensutveckling, matematiklyftet, problemlösning

Barnmorskan handlägger den normala förlossningen där förebyggande och sjukvårdande åtgärder ingår. Hela arbetslagets kunskaper och erfarenhet ska tillvaratas och vårdarbetet fördelas utifrån patientens behov. World Health Organisation (WHO) menar i definitionen av sexuell och reproduktiv hälsa att det är kvinnors rättighet att gå igenom en säker förlossning. En förlossningsskada eller komplikation kan påverka kvinnans sexuella och reproduktiva hälsa negativt postpartum. I Sverige har 23 förlossningskliniker av 49 implementerat ett arbetssätt med kollegial närvaro under förlossningens utdrivningsskede. Syftet med studien var att beskriva den förlösande barnmorskans upplevelse av kollegial närvaro under förlossningens utdrivningsskede. Ett frågeformulär med öppna frågor användes där 32 av 44 tillfrågade barnmorskor svarade. Resultatet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Kollegial närvaro upplevs som ett "Kollegialt stöd" genom att kollegan bidrar till en trygghet och det finns möjlighet till assistans. Det "kollegiala lärandet" innebär en upplevelse av möjlighet till vägledning och lärotillfälle. Barnmorskorna upplever att "Teamwork är en förutsättning för en fungerande kollegial närvaro" då det finns ett bristande teamwork barnmorskorna emellan och det finns en oklar kollegial betydelse för utförandet av perinealskydd. Arbetsplatsens kultur kan påverka barnmorskornas upplevelse och agerande. Stödet av kollegan kan påverka kvinnans vård då en högre säkerhet möjliggörs genom att någon mer bedömer handläggningen. Barnmorskor har olika synsätt på hur vården ska bedrivas, såsom "with woman" eller "with institution". Kollegial närvaro kan upplevas som teamwork om inte upplevelsen är att kollegan lägger sig i handläggningen eller tar över. Att reflektera förbättrar yrkesutövningen och kan även ha en terapeutisk effekt. Genom att lära av varandra kan barnmorskorna utvecklas i sin profession.

De låga resultaten i matematik som visats både i PISA och TIMSS har skapat intresse för att bryta denna trend. En av de fortbildningsinsatserna som Skolverket tagit fram med universitet och högskolor är Matematiklyftet och avsikten med matematiklyftet är att höja de låga resultaten och detta med lärarnas lärande i fokus. Syftet med denna uppsats är att synliggöra vilket stöd som erbjuds lärarna för kollegialt lärande i Matematiklyftets didaktiska stödmaterial inom modulen problemlösning. Syftet är också förstå hur lärarna upplever stödet för det kollegiala lärandet som de får via det didaktiska stödmaterialet. Målet är att når en fördjupad kunskap om matematiklyftets potential i att stödja lärarna att förbättra matematikundervisningen. Resultat visar att matematiklyftets didaktiska stödmaterial ger lärarna stöd att jobba kollegialt men att det i vissa avseende ger lärarna ett lägre stöd utifrån vad de behöver veta om eleverna för att kunna jobba kollegialt. Detta kan tolkas som att matematiklyftet är en kompetensutveckling som fungerar bra under den period som det pågår som projekt på skolan.

Syftet med studien är att få svar på vilken möjlig roll speciallärare i matematik har för att stödja lärares utveckling av bedömningsarbete i matematik samt hur speciallärare i matematik i denna bedömningsprocess kan medverka till att skapa goda lärmiljöer i matematik. Teorier som jag använder mig av i studien är Vygotskijs sociokulturella teori, där kommunikation och identifikationen av elevernas närmaste utvecklingsnivå anses avgörande för utveckling och lärande, samt Wiliams teoretiska grund kring formativ bedömning som beskriver fem nyckelstrategier för att skapa effektiva lärmiljöer för eleverna. I arbetet studerar jag hur lärarna ser på bedömningsmaterial, vilket syfte de har med användandet och hur de använder resultatet av bedömningsmaterialen. Undersökningen gjordes i form av semistrukturerade intervjuer där sju lärare, i årskurserna 1-6, med ansvar för matematikundervisning i grundskolan ingick. Studiens resultat visar bland annat på att lärarna ser positivt på användandet av bedömningsmaterial som de menar är en viktig del i arbetet av att undervisa i matematik. Användandet av bedömningsmaterial sker främst med syftet att värdera elevernas kunskaper i förhållande till kunskapskraven. Lärarna anser att bedömningsmaterialet underlättar deras arbete och fungerar som en avstämning där lärarna kan få syn på de elever som är i behov av stöd. Resultatet av bedömningarna används främst för att göra anpassningar på gruppnivå. Det framgår även enligt intervjusvaren att samtliga lärare anser att de är i behov av vidareutbildning inom matematikundervisning och bedömning. Detta för att kunna anpassa undervisningen efter elevernas behov enligt det resultat som framkommer vid användningen av bedömningsmaterial. Specialläraren ses bland annat som ett stöd vid genomförandet av uppföljningar av bedömningar samt vid diskussioner kring anpassningar i undervisningen till de elever som är i behov av stöd.

Uppsatsen belyser och beskriver en del av yrkeslärarens många kompetenser och dagliga verksamhet, men den handlar också hur en utveckling av dessa kompetenser skulle kunna ske. Min egen bildningsresa inom frisöryrket skildras med några trevande försök att klippa hår till att numera jobba som frisörlärare. I vårt arbetslag på den gymnasieskola där jag jobbar, som lärare och programansvarig för Hantverksprogrammet, avsattes arbetsplatsträffar under läsåret 2013-2014 för att bland annat få tid till diskussion om begreppet formativ bedömningen, men även för att skapa en plattform för ett kollegialt lärande. Uppsatsen är en del i magisterutbildningen ”yrkeskunnande och professionsutveckling”.

Syftet med studien är att undersöka hur ofta den kollegiala metoden klassrumsbesök används för kompetensutveckling och vilka faktorer som lärare anser påverkar deras möjlighet att använda sig av metoden, samt om de anser att den bidrar till deras professionella utveckling. Studien är en kvantitativ och kvalitativ undersökning. Metoden som används för att besvara studiens frågeställningar är dels data från TIMSS 2015 lärarenkät årskurs 4 och data från en webbaserad enkät i vilken respondenterna har fått besvara både öppna och slutna frågor. Resultaten från det insamlade empiriska materialet ställdes sedan mot redovisad forskning, litteratur och ramfaktorteorin. Studiens resultat visar att 22 av 28 lärare som deltog i studiens webbenkät sällan eller aldrig besöker någon annans klassrum för att lära sig, till skillnad från 4 lärare som svarade att de ibland använder sig av metoden. TIMSS materialet visar dock att 43,2 % av 266 lärare ibland använder klassrumsbesök för att auskultera, vilket är en större andel än det som framkom i webbundersökningen. Utifrån det här resultatet kan man dra slutsatsen att det inte är så vanligt förekommande att lärare använder klassrumsbesök för att auskultera, vilket studiens webbenkät och TIMSS materialet tillsammans understödjer. Resultatet från webbenkäten visar även att fler än hälften av studiens lärare mycket sällan eller aldrig använder metoden klassrumsbesök för kritisk granskning och återkoppling, men på grund av det låga antalet respondenter i webbenkäten så kan inga generella slutsatser dras. Av studiens resultat framgår att lärare har ett antal ramfaktorer att förhålla sig till och att faktorer såsom tid, ekonomi och kultur påverkar möjligheten attnvända sig av klassrumsbesök. Den känslomässiga aspekten, som i studien kopplas till den kulturella ramfaktorn, uppfattades som en styrande faktor där lärare uttryckte en oro över att ”trampa varandra på tårna”. Resultatet i studien visar även att de lärare i studien som använder sig av metoden klassrumsbesök upplever att den bidrar till deras professionella utveckling och de flesta lärarna skulle vilja använda metoden klassrumsbesök oftare.

Under 2018 reviderades läroplanen och nya mål och kunskapskrav sattes upp gällande digitala verktyg och medier, även kallat IKT. Detta anser vi vara ett mycket relevant ämne då det digitala idag dominerar i samhället och tekniken går framåt. I studien ställs följande frågor: - Vad har fritidshemmet för resurser att möta de nya målen i läroplanen gällande IKT? - Vad är fritidslärares attityd till de nya målen gällande IKT i läroplanen? Studiens syfte är att fördjupa kunskapen om hur fritidslärare idag möter de nya målen i läroplanen gällande IKT och även vad fritidshemmen har för tillgång till material. Fritidslärarens personliga inställning är också relevant i undersökningen. Här kommer det alltså både redovisas attityd- och resursfrågor. Studien baseras på en kvalitativ metod, där fem fritidslärare eller fritidspedagoger har blivit intervjuade. I resultatet framgår det hur de ser på IKT, dess utveckling och vad de har för resurser att tillgå. Den uppfattningen som dominerar inom ämnet IKT, både vad gäller egen kunskap om material och kunskaper om målen i läroplanen, är en positiv ton blandat med en hel del osäkerhet. En annan sak som alla intervjuade hade gemensamt var att de tyckte de saknade resurser av alla de slag. I studien finns syns däremot ett mönster att de yngre som intervjuat har en större självsäkerhet än de äldre respondenterna.

Syftet med denna uppsats var att undersöka och förstå hur arbetet med kompetensutveckling utförs på ett medelstort företag inom kommunikationsbranschen i Sverige. Mer specifikt syftade studien att skapa en ökad förståelse för de problem och möjligheter gällande kompetensutveckling samt hur arbetet kan optimeras och effektiviseras för att öka och upprätthålla personalens kompetens/professionella utveckling. Följande frågeställningar användes (1) Vad kännetecknar det inom organisationen utförda arbetet när det kommer till de anställdas kompetensutveckling? Och (2) Vilka problem och möjligheter ser de anställda angående kompetensutveckling som ett sätt att öka och upprätthålla sin kompetens/professionella utveckling? För att besvara dessa frågor användes kvalitativ metod, mer specifikt semistrukturerad intervju. Sju anställda intervjuades, alla med olika yrkestitlar och utbildningsbakgrund. Resultatet visade att majoriteten av respondenterna efterfrågade mer praktiska moment i utbildningar, detta gällde både universitet som arbetsplatsutbildning. Det var enligt respondenterna i arbetslivet man lär sig saker på riktigt och den största kunskapskällan var arbetskollegorna. Enligt respondenterna saknades också ett mer långsiktigt tänk när det gällde utbildningar i arbetslivet, respondenterna menade att det var för mycket punktinsatser och för lite uppföljning. Resultatet visade också att mycket ansvar låg på de anställda själva när det gäller kompetensutveckling, dels att hålla sig uppdaterad men också när det gäller att hitta lämpliga kurser/utbildningar att gå. Respondenterna beskrev en frihet att kunna ta sig tid att kompetensutveckla sig själv med hjälp av branschtidningar och omvärldsanalyser men resultaten visade samtidigt att friheten var en anledning till att kompetensutvecklande insatser inte blev av.