Vi uttrycker oss multimodalt dagligen vilket innebär att vi använder olika modaliteter när vi kommunicerar med andra. Det har visat sig att om elever får möjlighet att konstruera sin egen kunskap och omformulera kunskapen genom att uttrycka sig med hjälp av en annan modalitet än ursprunget, stärker det elevens lärande, detta kallas transduction. Det är även viktigt att låta elever utforska olika sätt att uttrycka sig på i olika kontexter. Då får de möjlighet att utveckla kunskap kring hur de kan uttrycka sig beroende av vilken mottagaren av budskapet är. I mitt examensarbete belyser jag delar av den forskning som finns om hur vi kan stärka elever i sitt lärande med hjälp av multimodala texter. Syftet med min studie är att undersöka vilka semiotiska resurser eleverna väljer att använda och hur de använder resurserna när de synliggör sina kunskaper.   Inom naturvetenskaplig undervisning används ofta beskrivande texter för elever i årskurs 1–3. Det har visat sig fördelaktigt att låta eleverna beskriva och förklara samband multimodalt till exempel genom bild, film och experiment. Jag har funnit att det finns en hel del forskning kring multimodala texter, speciellt med inriktning på läroböcker. Dock finns det mindre forskning kring elevskapade multimodala texter. Därför har jag i min studie valt att göra en fallstudie där jag gör en textanalys på elevernas textproduktioner om djur för att få syn på vilka semiotiska resurser de väljer att uttrycka sig med samt vilka kvalitativa aspekter som kan identifieras. I min analys tar jag hjälp av begreppen komposition, rytm och kohesion.

Under de senaste två åren har jag genomfört min masterutbildning i komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. I det här arbetet gör jag en undersökning och ett formulerande av de tankar som kommit ur – och styrt – mitt komponerande, mitt lyssnande och mitt lärande under dessa två år. Begreppet anslag blir här en ledsagare för tanken och arbetet inleds med skapandet begreppet. Därefter presenteras och analyseras sex av de musikverk jag komponerat under masterutbildningen. Ingången till de sex verk som presenteras sker från vitt skilda håll, i hopp om att bredda förståelsen kring uppkomsten av begreppet anslag och att fördjupa dess dubbelverkande utbyte med musiken. Genom begreppet anslag bli skapandet av musik ett instrument med vilket undersökningar av världen och existensen tycks mer möjliga att påbörja.

Arbetet fokuserar på hur min musikaliska röst förändras efter ny kunskap inom programmering av synthljud. Syftet är inte att lära mig allt om synthesizers, utan snarare identifiera vad jag behöver kunna för att på bästa sätt utnyttja kunskapen i mitt filmmusik-arbete och skapa mina egna ljud. I texten beskrivs denna process och mina tankar kring det hela. / <p>Till uppsatsen följer bilagor i form av ljudexempel på de syntljud som jag har programmerat för detta arbete.</p>

Vad berättar ljud för oss? Olika ljud ger olika konnotationer beroende på vem som lyssnar, vad den har för förkunskaper och erfarenheter. Lyssnandet är i allra högsta grad subjektivt. Vad har en filmmusikkompositör för ansvar? Är det viktigt att vara tydlig i vilka val av ljud kompositören gjort och varför just de ljuden valts ut? Spelar det egentligen någon roll när det subjektiva lyssnandet träder in? Behöver de ljud vi hör vara det vi tror att de är? Det här är några av de frågor som intresserar mig och ligger till grund för det ämne som jag har valt: experimenterande med ljud i filmberättande. I mitt examensarbete har jag både konstnärligt och i denna text reflekterat kring ämnet. / <p>Till uppsatsen följer bilagor i form av ljudfiler och en dokumentär kortfilm, <em>Vi Andra</em>, regi: Sharmarke Binyusuf och Manolo Diaz Rämö, klipp: Jakob Åsell, ljud: Gustaf Forsberg, produktion: Beatrice Pourbagher Garcia.</p><p>Länk till filmen går att få vid meljkontakt.</p>

Denna uppsats diskuterar den komplexa och undermedvetna process som ger upphov till spontana musikaliska idéer. Förhoppningen med detta arbete är att fungera som underlag för vidare och mer utarbetade teorier kring uppkomsten av spontana musikaliska idéer och hur vi kan kombinera vår intuitiva och diskursiva kunskap i syfte att få mer originella idéer. För att uppnå syfte har fyra musikaliska verk inspirerade av färger skrivits med fokus på det melodiska innehållet. De fyra verken är komponerade utan instrument (Idémedium) och har sedan på gehör programmerats och arrangerats (digitalt) med utgångspunkt i de respektive färgunderlagen. Övningen har sedan utvärderats och diskuterats med utgångspunkt i de idéer om den intuitiva härledningsprocessen som formulerats i samband med arbetet. Produkterna av de fyra musikaliska verken för detta arbete uppvisar tydliga olikheter sinsemellan. Vissa tydligt medvetna associationer går direkt att härleda ur respektive färgunderlag samtidigt som vissa mer svårmotiverade val har gjorts under komponerings- och arrangeringsprocessen. / This study has been formed through a series of thoughts regarding the complex and subconscious process that form spontaneous musical ideas - the process of intuition. The expectations with this essay is to underlay future, and more thorough, theories about the origin of spontaneous ideas and how we can combine our intuitive knowledge and our discursive knowledge in order to get more original ideas. In an attempt to test how spontaneous musical ideas might get affected by the use of a medium for translating ideas (in this case a musical instrument) four songs have been composed without the use of musical instruments. In the process of composing the songs, colours have figured as a source of inspiration in an attempt to “force” the intuitive process to take less direct ways to a source of information based on past experience of music. The argument for this is that a colour is a non-musical stimulus which in contrast to a musical stimulus (something with musical qualities to it) makes it harder for our intuition to take shortcuts to relevant data based on our past experiences of music. The four songs later got lightly arranged with an intuitive approach, which in this case means to ”as little as possible” reflect (discursively) over the choices of instruments and other aspects of the arrangement. This exercise has then been discussed and evaluated with reference to my assumptions about the intuitive process. The result of i this exercise shows four songs that are remarkably different from one another and also some potentially ”unwanted” side effects of the chosen method for testing these ideas.

Die Untersuchung über Diedrich Becker versucht einen Brückenschlag zwischen musikhistorischer und soziokultureller Betrachtung eines sogenannten "Kleinmeisters": Diedrich Becker (1623-1679), der als Komponist von Sonaten- und Suitensammlungen eine gewisse musikhistorische Bedeutung hat, dessen Biographie aber etliche Lücken aufweist, wird daher im sozialen wie auch kulturellen Kontext seiner Zeit dargestellt. Eine eingehende Betrachtung der Lebensstationen wie die Zeit als Mitglied der Celler Hofkapelle, aber auch sein Wirken als Ratsmusikant in Hamburg lassen auf zahlreiche Verbindungen zu anderen Künstlern seiner Zeit schließen. Beckers Wirken als Komponist zeigt sich in Sonaten und Suiten für Streicherensembles sowie in geistlichen Werken; vor allem die Überlieferungsgeschichte weist wiederum auf das dichte Beziehungsgeflecht hin, innerhalb dessen sich Becker bewegte. Im Anhang finden sich das Werkverzeichnis, Dokumente zur Biographie Beckers sowie alle erhaltenen Kompositionen. / The study of Diedrich Becker tries to bridge the gap between music history and socio-cultural consideration of a so-called "small master": Diedrich Becker (1623-1679), the composer of sonatas and suites collections has some music historical significance, but whose biography has many gaps, is therefore shown in both social and cultural context of his time. An in-depth look at the life stages as time as a member of the Celle court orchestra, but also his work as a "Ratsmusikant" in Hamburg to make numerous connections to other artists of his time close. Becker's work as a composer is evident in sonatas and suites for string ensembles, as well as sacred music, especially the tradition history again indicates the dense network of relationships within which Becker moved. The appendix contains the catalogue of works, documents of Becker's biography and all conserved compositions.

<p>Detta examensarbete handlar ”Verklighetstrogen Effektskomposition”. Målet med arbetet är att undersöka och utnyttja alla de olika aspekterna som gör att en film med specialeffekter känns så verklighetstrogen som möjligt. Arbetet handlar om de olika delarna i en filmproduktionsfas så som pre-production,production och post-production. Filmen som skapas är en specialeffektsbaserad hemmavideo som har som syfte att vara så chockande som möjligt i förhållande till vad man förväntar sig när man börjar kolla. Arbetets fokus ligger mycket på tracking i en svårtrackad miljö där detta problem kommer att lösas.</p>

Marcus Willén vill med titeln på sin avhandling, Konsten att upphöja det ringa (2008), beskriva Torgny Lindgrens litterära metod. Utifrån novellsamlingarna Merabs skönhet och Brokiga blads vatten diskuterar Willén funktionen hos två övergripande teman han valt att benämna som ”Ordet” och ”Konsten”. Han menar att Lindgren i dessa gör bruk av samma metod som tematiken behandlar: existentiella frågor med vardagen och det materiella som bakgrund som lyfts av konsten. I romanen Norrlands Akvavit tycks Lindgren återkomma till en liknande tematik. Genom att beskriva protagonisten, Olof Helmerssons, västerbottniska odyssé vill jag i den här uppsatsen visa hur denna tematik suggereras och hur romanens olika delar bildar en enda tematisk komposition. Olof Helmersson återvänder till Västerbotten med ett uppdrag. Han vill predika otro till dem han femtio år tidigare frälste i Guds namn. I detta vilar en stor ironi. Hans möten med gamla vänner blir inte som han tänkt sig. Många har gått bort och de som är kvar har redan lämnat tron eller hittat en ny. I dessa möten diskuteras även konsten explicit. Det framgår på flera ställen att den är en teknisk färdighet. Då framförallt i tal om predikan. Dessutom framgår att konsten kan gripa och upphöja. Till exempel säger Olof Helmersson om dragspelandet: ”Ingen blir idag gripen av dragspelsmusiken” (s. 88). Inbäddat i romanen finns en krönika över Karl den femtondes besök av trakten. Även där berörs konsten tydligt. Dessutom kommenteras det inre Västerbotten på ett speciellt vis. Invånarnas uppfattning om sig själv som ett utvalt och förunnat folk suggereras. Detta berörs också i huvudhandlingen då Olof Helmersson rör sig i och möter många åsikter och tankar om bygden. Dock överdrivs västerbottensskildringen och övergår även den i ironi. Dessa teman menar jag bildar tre linjer i kompositionen: Västerbotten, det andliga och krönikan. De vävs samman av det övergripande tema som de behandlar: komplexiteten i den mänskliga existensen och betydelsen av konsten. Ironin som genomsyrar samtliga delar suggererar frågor utan svar och romanen slutar på sätt och vis där den börjar.  Marcus Willén vill med titeln på sin avhandling, Konsten att upphöja det ringa (2008), beskriva Torgny Lindgrens litterära metod. Utifrån novellsamlingarna Merabs skönhet och Brokiga blads vatten diskuterar Willén funktionen hos två övergripande teman han valt att benämna som ”Ordet” och ”Konsten”. Han menar att Lindgren i dessa gör bruk av samma metod som tematiken behandlar: existentiella frågor med vardagen och det materiella som bakgrund som lyfts av konsten. I romanen Norrlands Akvavit tycks Lindgren återkomma till en liknande tematik. Genom att beskriva protagonisten, Olof Helmerssons, västerbottniska odyssé vill jag i den här uppsatsen visa hur denna tematik suggereras och hur romanens olika delar bildar en enda tematisk komposition. Olof Helmersson återvänder till Västerbotten med ett uppdrag. Han vill predika otro till dem han femtio år tidigare frälste i Guds namn. I detta vilar en stor ironi. Hans möten med gamla vänner blir inte som han tänkt sig. Många har gått bort och de som är kvar har redan lämnat tron eller hittat en ny. I dessa möten diskuteras även konsten explicit. Det framgår på flera ställen att den är en teknisk färdighet. Då framförallt i tal om predikan. Dessutom framgår att konsten kan gripa och upphöja. Till exempel säger Olof Helmersson om dragspelandet: ”Ingen blir idag gripen av dragspelsmusiken” (s. 88). Inbäddat i romanen finns en krönika över Karl den femtondes besök av trakten. Även där berörs konsten tydligt. Dessutom kommenteras det inre Västerbotten på ett speciellt vis. Invånarnas uppfattning om sig själv som ett utvalt och förunnat folk suggereras. Detta berörs också i huvudhandlingen då Olof Helmersson rör sig i och möter många åsikter och tankar om bygden. Dock överdrivs västerbottensskildringen och övergår även den i ironi. Dessa teman menar jag bildar tre linjer i kompositionen: Västerbotten, det andliga och krönikan. De vävs samman av det övergripande tema som de behandlar: komplexiteten i den mänskliga existensen och betydelsen av konsten. Ironin som genomsyrar samtliga delar suggererar frågor utan svar och romanen slutar på sätt och vis där den börjar.

Partitur eines Kammermusikwerkes von Matthias Drude. Das Werk wurde 2010 für Oboe, Klarinette, Fagott, Marimbaphon und Streichquintett komponiert.

Melodram für Sprecher und Orgel. Text: Dietrich Mendt, Musik: Matthias Drude