I denna uppsats undersöker jag hur jag kan skriva ett stycke musik tillsammans med andra kompositörer med hjälp av metoder från songwriting. Jag undersöker också hur samarbetet påverkar det konstnärliga resultatet och mig som kompositör. Detta gör jag genom att genomföra ett projekt tillsammans med tre andra kompositörer där vi skriver ett stycke musik med hjälp av en modell jag konstruerat utifrån tre samarbetsmodeller från songwriting. Dessa tre modeller är en där deltagarna skriver i tillsammans i realtid, en där deltagarna i samarbetetskriver separat, och en modell över gemensam idébearbetning. Under skrivprocessen för vi loggböcker där vi antecknar reflektioner om samarbetsprocessen samt hur samarbetet påverkar den musik vi skriver. Jag kommer fram till att modellen jag konstruerat till stor delfungerar väl, men att den kan utvecklas genom att till större del applicera skrivande i samma rum i realtid, och att modellen som avser separat skrivande är mer passande mot slutet av processen. Jag kommer också fram till att samarbetet resulterade i ett stycke med en innovativ form, som är enligt mig varierat och uttrycksfullt samtidigt som det har en enhetlig kärna och identitet, samt att jag som kompositör lämnat processen med nya idéer och erfarenheter, och en bredare syn på min roll som kompositör.

No description available.

The third volume of A.B. Marx's theory treatise Die Lehre von der musikalischen Komposition is discussed. His definitions of rondo and sonata formal types are demonstrated in the first chapter in addition to the manner of their derivation through a developmental process originating in the Liedform. Musical examples chosen by Marx are examined in chapter two. These examples, taken from Mozart's and Beethoven's piano works, are evaluated in relation to Marx's definitions of the various types of form. The third chapter is concerned with the progression from microstructure to macrostructure and the functional interrelation of the parts to the whole. In addition, Marx's opinion on musical form is compared with perspectives of philosophers from his time period and the immediate past.

Dienstorientierte Architekturen (SOA = Service Oriented Architecture) dienen dem Aufbau von lose miteinander verbundenen, verteilten Systemen, deren Komponenten eine minimale gemeinsame Systemsicht haben. Die wichtigsten Bausteine der SOA sind Dienste. Dienste sind selbstbeschreibende, eigenständige, plattform-unabhängige und frei verfügbare Komponenten, die über das Netzwerk interagieren. Das Hauptziel der SOA ist die transparente, flexible und dynamische Interaktion von Diensten und deren Benutzern innerhalb mehrerer zusammenhängender Domänen. Während die nativen Fähigkeiten von dienstorientierten Architekturen, wie Beschreibung, Entdeckung, Kommunikation und Bindung, bereits gut erfasst und standardisiert worden sind, ist das Problem der Dienstkomposition bisher noch nicht zufriedenstellend gelöst worden. Diese Dissertation hinterfragt die Grundvoraussetzung der SOA, die darin besteht, dass lediglich die Grundfunktionsweise von Diensten offen gelegt werden sollte, und demonstriert, dass auf der Grundlage einer semantischen Dienstbeschreibung (einschließlich funktionaler und nichtfunktionaler Eigenschaften) eine praktikable Lösung zur Dienstkomposition entwickelt werden kann (komponierbare Dienstarchitektur). Diese Lösung erfordert 1) erweiterte deskriptive Fähigkeiten und Suchmöglichkeiten durch die Entwicklung einer vertragsbasierten Beschreibungssprache einschließlich nichtfunktionaler Eigenschaften wie Sicherheit, Verlässlichkeit und Rechtzeitigkeit; 2) das Feststellen der Kompositionskorrektheit durch die Modellierung von Diensten als abstrakte Maschinen und die Entwicklung einer formalen Kompositionssprache und 3) automatische Dienstkomposition, indem Suchalgorithmen für die automatisierte und dynamische Selektion von Kompositionspartnern entwickelt werden. Abschließend wird der Prototyp eines Kompositionsservers für Web Services einschließlich Design und Implementierung beschrieben, um die Realisierbarkeit der vorgeschlagenen Architektur aufzuzeigen. / Service-oriented architecture (SOA) is focused on building loosely coupled distributed systems with minimal shared understanding among system components. The main building blocks in SOA are services. Services are self-descriptive, self-contained, platform-independent and openly-available components that interact over the network. The main goal of SOA is transparent, flexible and dynamic interaction of services and their clients over multiple interconnected domains. While native capabilities of service-oriented architectures, such as description, discovery, communication and binding, have been well understood and standardized, the issue of service composition has not yet been satisfactorily solved. This dissertation challenges the SOA postulate that service should disclose only basic functional signature, and demonstrates that based on semantic service description, including functional and non-functional properties, a viable solution for service composition can be developed (composable service architecture), that supports: 1) Extended descriptive and search capabilities by developing contract-based description language including non-functional properties such as security, dependability, timeliness; 2) Verification of composition correctness by modeling services as abstract machines and developing a formal composition language, and 3) Automatic service composition by treating automated and dynamic selection of composition partners as a search problem and developing search algorithms for that purpose. Finally, in order to show the viability of the proposed architectural solution, a prototype of Web Services composition server is described including design and implementation.

Syftet med mitt konstnärliga examensarbete är att som klassisk gitarrist utveckla mitt musikskapande. Det har i studien implementerats genom att fördjupa mig i kompositören och gitarristen Roland Dyens (1955-2016) verk Libra Sonatine med särskilt fokus på första satsen I. India (1986). Därigenom har jag undersökt och utvärderat metoder för att tillämpa gitarren som kompositionsverktyg. Min egna komposition har jag baserat på berättelsen om Dr Jekyll och Mr Hyde (1886), en kortroman skriven av den brittiske författaren Robert Louis Stevenson (1850-1894). Stycket jag skrivit är för gitarr och violin och framförs på min examenskonsert den 1a juni 2023 i Nathan Milstein-salen på Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. Roland Dyens är en stor inspirationskälla för gitarrister likaså kompositörer. Hans klangfilosofi och förmåga att med fria tyglar skapa ett musikaliskt verk där bara fantasin begränsar honom blir mycket tydlig i hans stycke Libra Sonatine där rytmik, harmonik och melodik delar lika stor betydelse. / The purpose of my artistic degree project is to develop my music making as a classical guitarist. It has been implemented in the study by immersing myself in composer and guitarist Roland Dyens’ (1955-2016) work Libra Sonatine with a particular focus on the first movement I. India (1986). In doing so, I have researched and evaluated methods for applying the guitar as a compositional tool. I have based my own composition on the story of Dr Jekyll and Mr Hyde (1886), a short novel written by the british author Robert Louis Stevenson (1850-1894). The piece I’ve written is for guitar and violin and is being performed at my graduation concert on the 1st of June 2023 in the Nathan Milstein-hall at the Royal College of Music in Stockholm. I consider Roland Dyens a great source of inspiration for guitarists as well composers. His sound-philosophy and ability to paint a musical piece with only his fantasy as a limit becomes clear in his piece Libra Sonatine, where rhythm, harmony and melody share equal importance. / <p>Due Canzoni Lidie, 1. Espressivo - Nuccio D'Angelo</p><p>Nocturne - Mathias Duplessy </p><p>Valseana - Sergio Assad </p><p>Dr. Jekyll &amp; Mr. Hyde (a strange case) - Loella Marcimain Klintberg </p><p>Libra Sonatine - Roland Dyens </p><p>God Only Knows - Beach Boys (arr. Loella Marcimain Klintberg) </p><p></p><p>Medverkande: </p><p>Loella Marcimain Klintberg - gitarr</p><p>Kevin Huang - violin</p>

I denna studie utforskas komposition ur ett semiotiskt perspektiv, och hur olika ”tecken” används i komposition för att förmedla något. Studiens syfte är att utforska semiotiska tecken vid komponerande av ett stycke musik, och studiens forskningsfrågor är: Vilka semiotiska tecken använder jag mig av när jag komponerar programmusik? Hur använder jag mig av dessa tecken i min komposition? Metoden som använts är ljudinspelningar av den komponerade musiken samt mina högt uttalade reflektioner över det som sker. Resultatet visar att jag som kompositör använder mig av tre olika teckentyper, indexikala, symboliska och affektionella tecken, för att förmedla musikens innehåll. Resultatdelen visar också att jag använder mig av varierande grad av definierad orkestrering för att förmedla dessa tecken med varierande tydlighet. Slutligen diskuteras dessa teckens egenskaper och funktion. / This study focuses on composition from a semiotic perspective, and how different “signs” are used in compositions to mediate the music’s content. The purpose is to explore the use of semiotic signs in a composition, and the research questions are: Which semiotic signs do I use in this specific composition? And how do I use these signs? The method consists of audio recordings of the composed music, and of my expressed thoughts and feelings. The result shows that I use three different kinds of signs: indexical, symbolic and affectional signs, in purpose to mediate the music’s content. Furthermore, the result shows that I use defined orchestration in varying degree to mediate these signs in purpose to obtain varied clarity. Finally the quality and the functions of these signs are discussed.

Denna text är delvis en dokumentation av min egna resa inom datorbaserat tonsättande, specifikt inom algoritmisk komposition. Det är även ett utforskande av den tankevärld som finns i anknytning till dessa metoder – där estetiska koncept och konsekvenser diskuteras. Texten kommer huvudsakligen att beröra metoder som gynnas av eller möjliggörs av teknologi. Jag har försökt att närma mig dessa ämnen holistiskt genom att diskutera allt från estetik, teknik, till konkreta realiseringar av särskilda musikaliska idéer. Till detta tillkommer även många notexempel, lite kod, och illustrationer – specifikt för att stödja förklaringarna av, för många musikstudenter, främmande utommusikaliska koncept.

Denna studie syftar till att ge insikt, förståelse och uppslag på hur man kan tolka momentet musikskapande i grundskolan utifrån Skolverkets kursplan i Musik i Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 – Lgr11. Genom att med kvalitativ metod intervjua fyra verksamma musiklärare i grundskolan, har jag ämnat ge en klarläggande inblick i hur de reflekterar kring detta moment i sitt yrke. Den centrala frågeställningen i undersökningen lyder som föjande: hur tolkar musiklärare momentet musikskapande i kursplanen i Musik? Intervjumaterialet har jag analyserat med inspiration från hermeneutiskt och fenomenografiskt forskningsperspektiv sprunget ur en humanistisk vetenskaplig grundsyn. Resultatet av mitt arbete visar bland annat på fyra olika framträdande tolkningar av musikskapande i grundskolan: 1) musikskapande som låtskrivande komposition; 2) musikskapande som gestaltande kommunikation; 3) musikskapande som musicerande interaktion; 4) och musikskapande som digital produktion. Fyra tolkningar som enligt tidigare studier i ämnet, och Skolverkets definition av begreppet musikskapande; tycks vara tämligen skäliga och befogade interpretationer av momentet musik- skapande i grundskolan 2015. / This study aims to provide insight, comprehension and ideas of how to interpret the ele- ment of music-creating according to the current curriculum in Music in Swedish primary school – Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 – Lgr11. With a focus in qualitative method, I have interviewed four active music teachers in hope of giving a somewhat clarifying insight to how they reflect around the element of music- creating in primary school. My main question in this study read as follows: how do primary school music teachers interpret the element of music-creating in the curriculum in Music? I have analyzed the interview material with inspiration and help from a hermeneutic and fenomenographic perspective sprung out of a humanistic scientific point of view. The result of this study seems to indicate four prominent interpretations of music-creating in primary school: 1) music-creating as songwriting composition; 2) music-creating as sha- ping communication; 3) music-creating as musicking interaction; 4) and music-creating as digital production. Four different interpretations that, according to earlier research in the subject and by Skolverket’s definition of the term music-creating; all seem to be fair and legit interpretations of the element of music-creating in Swedish primary school 2015.

Denna uppsats handlar om vilka tekniker som kan användas då man vill förlänga speltiden på en låt inom rock och metal. Jag har förlängt en låt som från början var 4 minuter till en låt som numera är 14 minuter. Jag har analyserat band och artister som spelar progressiv rock och progressiv metal för att ta lära från deras tekniker hur man håller en röd tråd genom en längre komposition. Min projektlåt skrev jag om genom att lägga till flera olika instrumentala delar, allt från intro till gitarrsolos och melodier som vackert smälter samman låtens olika delar. Originallåten, som inte har progressiva element, utvecklades till en projektlåt som var väldigt progressiv, utan att hamna utanför den ursprungliga musikaliska miljön.

This thesis studies how classical fine art theory and visual structure can be applied to predict the viewers attention and use eye-tracking as a tool to gather results. Also if eye-tracking is applicable for testing game environments and how the artist can affect the player’s choices and actions. First it will go through classic art theory and visual structure principles such as image composition, working with color, line and shapes and contrasts between them. Based on the theory an experiment is made using several pictures and predict where the viewer would look and find interesting and gave the viewer a game environment to interact with and see how it also can be applied in interactive media. All data during these experiments is captured using an eye-tracker system which will register the viewer’s eye movement and placement on the monitor screen. Based on the experiment there is still a lot more to research in using eye-tracking for game analysis. Eye-tracking for still images worked very well and the result data was easy to follow and read, but in interactive environment it becomes more abstract and needs to be evaluated more how to best utilize eye-tracking there. / Denna rapport undersöks hur man kan applicera teori från klassisk konst och visuell struktur till interaktiva spel-miljöer i realtid och kunna påverka en spelares val och handlingar. Först går den igenom teorin som används inom klassisk konst såsom komposition, arbeta med färger, linjer och former samt kontraster mellan dem. Baserat på teorin används olika bilder där teorin appliceras och förutspår vad tittaren ska kolla och finna intressant och vidare därifrån applicera samma metod men på interaktiv media. All data under dessa undersökningar kommer samlas in användandes av eye-tracking system vilket registrerar tittarens ögats rörelse och placering på en datorskärm.  Baserat på resultaten finns det mycket mer att studera inom användning av eye-tracking för spelanalys. Eye-tracking för stillbilder fungerar väldigt bra med klar data att se och läsa, men för interaktiva miljöer blir det snabbt mer abstrakt och behöver utvärderas mer om hur Eye-tracking bäst kan användas där.