mittelschwer, sehr gutes Rhythmusgefühl nötig:1. Wechselmetrum (Dauer: 2 Min.) 2. Blues (Dauer: 4 Min. 20 Sek.) 3. Jumpin' (Dauer: 1 Min. 35 Sek.)

Matthias Drude: 2. Ouvertüre für Orchester (1991) Die 2. Ouvertüre entstand 1991 ohne Anlass und ohne Auftrag. Sie wurde bislang – Stand 2019 - nicht aufgeführt. Ihr vorausgegangen sind als Orchesterwerke die (erste) Ouvertüre (1984), uraufgeführt durch das Berliner Philharmonische Orchester (Leitung: Reinhard Peters) im Rahmen der „Orchesterwerkstatt für junge Komponisten“, das Klavierkonzert (1985-86), die Variationen für Orchester (1987) und die für Laienorchester geeignete Sinfonietta (ebenfalls 1987). Die 2. Ouvertüre ist kein angenehmes Werk. Die D-Dur-Tonart, die an festliche Ouvertüren des Barocks oder der Klassik denken lässt, wird gleich nach dem ersten Akkord verbogen. Sie kann sich gegenüber den dissonanten Akkorden und teilweise atonalen Passagen nicht behaupten. Der lärmend-brutale Grundcharakter wird durchsetzt von Passagen eines eher tastend-fragenden Ausdrucks, die jedoch keinen wirklichen Ausweg aus der bedrückenden Atmosphäre zu weisen vermögen. Das Stück markiert für mich eine extreme Position. Es ist mir fremd geworden bei aller Achtung vor den kompositorischen Details. Mit den Puppenspielen (1992) und dem Weihnachtsoratorium (1995-96) habe ich danach wieder deutlich tonalere und „positivere“ sinfonische Werke geschaffen. Dennoch hatte ich den Wunsch, mich mit dem 28 Jahre alten Werk durch Schreiben mit dem Computer erneut zu beschäftigen. Die Änderungen gegenüber der handschriftlichen Fassung sind marginal. Sie betreffen hauptsächlich den Verzicht auf einen zweiten Schlagzeuger und reduzierte Teilungen bei den Streichern. Dresden, 12. August 2019 (Matthias Drude)

Omfattande studier har gjorts inom kompositionsundervisning. Dock saknas en sammanställande forskning som undersöker lärarens undervisningspraktik med utgångspunkt i ett flertal pedagogiska förhållningssätt. Syftet med föreliggande studie är att skapa en överblick över kunskapsläget inom kompositionsundervisning genom att granska, analysera och jämföra forskning inom området. Studien försöker uppfylla detta syfte genom att besvara frågor om vilka pedagogiska förhållningssätt som framträder och vilka undervisningspraktiker som beskrivs i den granskade forskningen. Det teoretiska ramverket som använts utgår ifrån sex pedagogiska modeller av Alexander. Som metod har en systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats använts, och artiklarna har studerats med innehållsanalys. Resultatet visar att fem av Alexanders modeller framträder i forskningen och förespråkas i olika grad som pedagogiska förhållningssätt. Dessa pedagogiska modeller är 1) överföring av kunskap, 2) invigning i kunskapsdisciplinerna, 3) demokratiskt kunskapande, 4) underlätta och stimulera lärande samt 5) accelererat lärande. Teknisk, effektiv undervisning förespråkas inte av någon studie. Bland undervisningspraktikerna har tre huvudteman framträtt i materialet: i) kompositionsprocesser, ii) bedömning och iii) digital teknologi. Resultatet visar även på en överlappning mellan flera av Alexanders modeller i det studerade materialet. Denna överlappning ligger i linje med hur Alexander själv menar att dessa versioner av pedagogik ska ses, nämligen som ett ”continuum of tendencies” som motverkar förenklade dikotomier som traditionell/progressiv eller formell/informell.

Syftet med denna studie var att förstår hur musiklärare bedömer elevers musikskapande och hur elevexempel tolkas och förstås utifrån nuvarande styrdokument. Fem kvalitativa intervjuer genomfördes där musiklärare på högstadiet fick beskriva musikskapande och hur det bedöms i praktiken. En kvalitativ innehållsanalys användes som teoretisk utgångspunkt för att förstå det inhämtade materialet. Studien visar att musiklärare anser bedömning av musikskapande som svårt och att det finns skillnader i synen på bedömning och på vilka sätt man bedömer. Tydlighet, att ompröva och positiv feedback är viktigt i bedömning. Resultatet visar också på samstämmighet mellan lärarna i bedömningen av ett elevexempel. Musiklärarna tolkar styrdokumenten på delvis olika sätt där speciellt musikaliskt uttryck och vad som menas med egna musikaliska idéer anses svårtolkat. I uppsatsen diskuteras resultaten och jämförs med tidigare forskning. För den pedagogiska praktiken kan man trycka på nödvändigheten av tydlighet i formativ bedömning.

In this thesis three different drum solos are studied which clearly has the composition as a basis. They are transcribed and analyzed in how they use the compositions in their solo playing. These ways of soloing will be the underline to create different practices. These practices were made to implement these solo techniques into my own playing. This thesis also studied which compositions that can be easy or hard for a drummer to have as a basis, and why. This study was presented as a concert with a piano trio. The result shows the importance of structure. The solo doesn’t need to reflect the specific song, but it needs to create its own structure to make it more coherent for the listener. This perspective opened a lot of possibilities for me as a soloist, but also showed that it’s the start of a long path in development. / <p>Repertoar:</p><p>Blues on Sunday - Joshua Redman</p><p>Long Ago and Far Away - Jerome Kern</p><p>Duke Ellington's Sound of Love - Charles Mingus</p><p>Introspection - Thelonious Monk</p><p>Stepp, min Stepp - Jan Johansson</p><p>Konrads Hopp om Livet - Fredrik Ljungkvist</p><p>Medverkande:</p><p>David Stener - Piano</p><p>Olle Lannér Risenfors - Kontrabas</p><p>Filip Öhman - Trummor</p><p>Transkriptioner:</p><p>Roy Haynes solo på In Walked Bud, Thelonious Monk Quartet. Misterioso. Riverside Records; 1958 </p><p>Frankie Dunlops solo på Played Twice, Thelonious Monk. Big Band and Quartet in Concert. Columbia Records; 1964</p><p>Konsert:</p><p>Ljudfil på examenskonserten i lilla salen 20/2-2023</p>

Den här uppsatsen är en reflektion och analys av aktörers diskussioner om hur AI som generator och verktyg påverkar samt kan komma att påverka musikindustrin. Uppsatsen utgår från två frågeställningar som syftar till att genom samspel kunna öppna för diskussion om bland annat hur musik produceras och manipuleras genom AI, samt hur AI står sig gentemot kultur, uppfattningar och etik. Dessa två frågeställningar lyder: ”Hur ser olika aktörer inom musikindustrin på hur AI påverkar samt kan komma att påverka musik-skaparprocessen, och vad upplever de att det finns för potentiella fördelar och nackdelar med att använda AI inom komposition och produktion?”, samt ” Hur kan AI-genererad musik tolkas och uppfattas av vissa människor, och hur kan dessa tolkningar och uppfattningar eventuellt komma att förändras i framtiden?”. Besvarandet av dessa frågor sker genom en huvudsaklig kvalitativ metod, med stöd av netnografi och teoretisk innehållsanalys. Anledningen till valda metoder är för att kunna göra ett djupdyk i ämnena i en tvärvetenskaplig mån, och för att kunna ge en detaljerad förståelse i ämnet genom färre men alltmer koncentrerade data. Syftet med arbetet är att öppna för diskussion kring ämnet om AI och musikindustrin samt dess påverkan, för att sedan kunna reflektera kring dess potentiella påverkan i framtiden. Studien som gjorts visar på att artificiell intelligens har påverkat musikindustrin på många vis redan idag, och att AI idag bidrar till många etiska dilemman gällande vem som faktiskt står till svars för exempelvis AI-genererad musik; detta som en produkt av hur lagar inte hunnit anpassa sig till AI:s exponentiellt växande framträdande i samhället. Studien belyser även kritiken som givits till AI för dess inkräktningar på den mänskliga kreativiteten, och dess eventuella övertagande av arbetspositioner inom konstvärldarna. Trots detta så reflekterar studien även på positiv kritik, där många inom industrin belyser möjligheterna med AI inom musikkomposition och produktion med idén om AI som möjliggörare och kollaboratör.

I denna uppsats har jag valt att undersöka konstnärliga processen att komponera med grafisk notation och hur jag kan använda mig av detta i mina egna kompositioner. Undersökningen gick ut på att skriva ett ensembleverk där jag använder mig av grafisk notation, som sedan har spelats av två olika ensembler. Arbetet har resulterat i två inspelningar med olika ensembler med snarlik sättning där tolkningarna är olika samtidigt som de är lika.Jag hade två tydliga anledningar att välja detta arbete. För det första kändes det viktigt att skaffa sig kunskap kring grafisk notation eftersom den finns med i mycket kammarmusik. Genom att undersöka hur kompositionsprocessen ser ut med grafisk notation kunde jag även bygga en större kunskap kring hur jag själv ska tolka ett verk som använder sig av det. För det andra fann jag att komposition är både något viktigt att göra som musiker och att det är något jag finner roligt. Under min utbildning har jag ofta fått läxor att komponera vilket har lett till detta intresse.

När en konstnär som använt sig av samma kreativa tillvägagångssätt i flera år inte längre finner det inspirerande, kan nya perspektiv behövas för att återaktivera kreativiteten. Att klamra sig fast vid det som är bekvämt leder ingenvart, men att ignorera sina kompetenser på jakt efter nya idéer är också oproduktivt. Nyckeln kan i stället ligga i att utmana kreativiteten genom att använda den erfarenhet man redan besitter och är van vid, men i reverserad ordning. Denna undersökning utforskar hur en kompositörs process, klingande resultat och kreativa flöde påverkas av att definiera, strukturera om och därefter utföra sin vanliga metod baklänges. Processen resulterade i en musikvideo vars manus skrevs först, följt av låttext, arrangemang och till sist musik — den reverserade ordningen av hur kompositören vanligtvis hade gjort. Undersökningen visar att det kreativa flödet i denna kompositör kan aktiveras genom en reverserad kompositionsmetod, såvida förståelsen för den tidigare metoden är grundlig och kronologin är den enda variabeln. Den visar även på att de musikaliska element kompositören fann oinspirerande innan projektet inte påverkas märkbart av processen, det vill säga att det klingande resultatet av en reverserad kompositionsmetod inte nödvändigtvis måste låta annorlunda från det av en icke-reverserad metod. / When an artist who has used the same creative approach for years no longer finds it inspiring, new perspectives may be needed to reactivate their creativity. Clinging to what is comfortable gets you nowhere, but ignoring your skills in search of new ideas is also unproductive. The key may instead lie in challenging your creativity by using the experience you already have and are used to, but in the reverse order. This study explores how one composer's process, musical output, and creative flow are affected by defining, restructuring, and then performing their usual method backwards. The process resulted in a music video where the script was written first, followed by the lyrics, then the arrangement, and finally the music — the reverse order of how the composer would've usually done it. The study shows that the creative flow of this composer can be activated by a reversed method of composition, provided the understanding of their previous method is thorough and chronology is the only variable. It also shows that the same musical elements the composer found uninspiring before the project are not noticeably affected by the process. That is, the sounding result of a reversed composition method does not necessarily have to sound different from that of a non-reversed method. / <p>Låten "For the Life of Me" är skriven och arrangerad av Robin Novak. Musikvideon till låten är skriven, inspelad och redigerad av Robin Novak. </p><p><strong>Medverkande musiker:</strong></p><p>Brian Castillo - elgitarr</p><p>Robin Novak - sång och piano   </p><p><strong>Medverkande i video:</strong></p><p>Malin Svärdmalm - skådespelare och kameraoperatör</p><p>Ludwig Jernberg - skådespelare och kameraoperatör</p><p>Robin Novak - skådespelare och kameraoperatör</p><p>Rasmus Novak - kameraoperatör   </p>

Utgångspunkten för detta examensarbete var att utveckla en kompositionsmetod med utgångspunkt i en tavla för att skapa en ”simulerad synestesi”. För att skapa kompositionsmetoden har tonsättare med synestesi intervjuats samt har en undersökning om hur en grupp människor tittar på en tavla utförts. Ursprungligen så fanns det bara en vilja hos mig att komponera ett stycke baserat på en tavla tillsammans med en nyfikenhet kring fenomenet synestesi. Under examensarbetets gång har kompositionsmetoden samt undersökningen utformats. Detta resulterade i ett två komponerade stycken och båda styckena utgick ifrån varsin synestesi.

I detta konstnärliga examensarbete undersöker potentialen hos Atmos-formatet och betydelsen av spatial perception inom ljud- och musikupplevelser. Genom personlig erfarenhet framhålls vikten av att anpassa sig till föränderliga tekniker och utmana konventioner för att skapa innovativa ljudkompositioner och berättelser i Atmos-formatet. Studien inspirerades av en möjlighet att mixa och spela upp en egen låt i Klangkupolen på Kungl. Musikhögskolan, med fokus på spatial perception och skapandet av immersiva ljudupplevelser. Genom att kombinera en läroprocess med en konstnärlig process skapades en låt med syfte att förmedla en berättelse genom att arrangera musik för det traditionella ljudet. Att använda Atmos-formatet innebär att tänka utanför ramarna för det traditionella stereoljudet och våga placera ljud och element på oväntade platser i rummet för att uppnå maximal effekt.