The curious nature of humans has been the puzzle of psychologists, philosophers and scientists since the time we began to use those terms. Why are we curious? Why do we behave the way we do and why? The span of views on curiosity covers all. From being viewed as part of our animalistic nature and compared to instincts, to be viewed as a virtue to scientists and the reason behind why we explore space. Behaviorists tried to define it as an innate drive and some say that it has a crucial role in our ability to learn and understand. The science around curiosity reached its peak in two separate waves during the 1960s and 1970s and modern psychology has been revolving around the views defined by those two waves of popularity since then. I find that through art history, psychology has been a popular theme but where is the discussion on curiosity? There is a vast amount of work regarding how an object or environment can stimulate curiosity in a human to the point where an object can actually manipulate and change the behavior of a human being. In this essay I focus on the link between curiosity and art. What actually happens in the head of an art viewer when he goes to an exhibition? And how has artists and galleries been working with these mechanism?

Vilken funktion fyller det odefinierade i skapande- och förståelseprocesser? Syftet med den teoretiska undersökningen är att försöka förstå hur normöverträdelse och kunskapssökande utifrån det odefinierade kan bidra till personlig och konstnärlig utveckling. Studien syftar också till att synliggöra skapande- och förståelseprocesser som kan utnyttjas i skolan för att stärka motivation. Utifrån Julia Kristevas teori om abjektionen eller Alain Badious filosofi om multipeln undersöks fem konstnärer: Damien Hirst, Ana Mendieta, Jonathan Meese, Bill Viola och Zang Huan. Urvalet tematiserar döden och tangerar abjektionen eller gränszonen för det acceptabla. Den gestaltande undersökningen utgår från utvidgad förståelse av abjektionen. Äckel, inkonsistens och struktur har undersökts. Det odefinierade undersöktes dels via i multipeln och det frånvarande, dels genom ett odefinierat mål. Abjektionens och språkets positioneringsförmåga har undersökts. Gestaltningsundersökningen påverkades av uppsatsarbetet. Konstnärernas samhällskritik inspirerade till ett postkolonialt ifrågasättande av svenskarnas rätt till Sverige. Skapande- och förståelseprocessen har påverkats av att jag vid gestaltningen föreställer mig ett odefinierat och föränderligt resultat - det har minskat beslutsångesten och ökat idérikedomen. Jag har försökt arkivera döda idéer och gå vidare. Jag har förhållit mig till uppsats och gestaltning på samma sätt. När kreativitet och fantasi hålls levande infann sig en omedelbar resultatstillfredsställelse snarare än en fördröjd och ångestfylld. Jag äger makten att fortsätta omformationen. Uppsatsens resultat pekar på att det odefinierade har åtskilliga funktioner för skapande- och förståelseprocesser. Fyra observerade funktioner presenteras. Den första var konstnärlig, mental och emotionell bearbetning. Det odefinierades andra funktion var som utgångspunkt för skapandet. Flera konstnärer undvek att definiera eller planera ett resultat. En tredje funktion var att blottlägga det odefinierade. Den fjärde observerade funktionen var att det odefinierade satte igång en process med oviss utgång. Något svårdefinierat kunde planteras för att skapa eller påverka en diskurs. Det odefinierade visade sig framförallt ha en pedagogiskt viktigt funktion därför att det är kunskapsluckan som motiverar sökandet, som skapare av frågor och en dialog. Med andra ord är slutsatsen att det faktiskt kan vara en fördel för den personliga och konstnärliga utvecklingen ännu inte ha införlivat en viss kunskap. I ovissheten och det ännu inte definierade och ackommoderade ligger en oerhört spännande potential, inte bara för bildämnet – en drift att definiera det odefinierade. / BI/Konst

Detta är en studie om hur elevinflytande kan möjliggöras i dansundervisningen på gymnasieskolans estetiska program. Danseleverna tränar konstnärlig dans för scenen, med rötter i västerländska danstraditioner. Det är i mötet mellan skolans styrdokument och dansundervisning som mästarlära, som studien rör sig. Jag har använt mig av halvstrukturerade, kvalitativa intervjuer och ställt frågor till några danslärare med lång erfarenhet av att undervisa i dans. Utifrån några valda mål i ämnet Dansteknik har jag formulerat ett antal intervjufrågor. Jag har önskat veta mer om hur danslärare ser på frågan om elevinflytande i dansundervisningen, och hur uppdraget om elevers delaktighet realiseras i skolans arbete. Resultatet av studien har visat på fler möjligheter än svårigheter i mötet mellan dansens mästarlära och skolverkets krav på elevinflytande. Jag har funnit att undervisningen i dans anpassar sig till gymnasieskolans styrdokument, men också till skolans generella miljö. Syftet med dansundervisningen påverkar naturligt undervisningens utformning. Jag har i min studie funnit en stor variation av metoder och lärstilar i dans, ämnade för att möjliggöra en mer elevaktiv dansundervisning.

The essay sheds light on relevant questions for a student at the Royal Institute of Art. The questions concern basic concepts in an artistic process during education with a focus on thinking as a central concept. Some of the questions in the essay are: what is idea and form? what is the relationship between idea and form? how does the artist manifest an idea in a form rather than creating a form that represents the idea? what distinguishes the manifestation from representation in an artistic context? what can different forms of language be used for or not used for in an artistic work? The essay is an attempt to answer this questions and to process what has been experienced from practical and theoretical artistic work and studies. The intention is to put the questions and answers in connection with other traditions of idea and thought than art and to present new ways of approaching these questions, rather than breaking down the questions and the essays topics into indivisible units. The approach to reach results and the method that is the basis of the essay, is my own artistic theoretical activity: my work with form in relation to studies in art theory, philosophy and fiction. The results show that the studies did not find any exhaustive answers to the questions, but rather that more unanswered questions were generated. The result is an analysis and dialectic that needs to be discussed further. Since the form of the studies is in written language a question has become relevant for further investigation: what meaning has the statements, the textual narratives that conceptualizes, makes it comprehensible and gives an work of art its meaning whose comprehensibility can not be found in the work of art? / 65 Inkjet prints in A4 dimension of the 33 pages from my master essay Försök and 32 photographs of texts from exhibitions and art institutions mounted on 19 sheets of plywood.

Konstnären sitter vid sitt stafli, noggrant, tålmodigt, granskar han Motivet. Ett ägg. På den uppspända duken målar han i klarsyn en ryttlande fågel.

Syftet med undersökningen har varit att undersöka hur motivutveckling som teknik för improvisation kan påverka mitt melodiska spel samt vilka typer övningar som kan hjälpa mig improvisera med hjälp av motivutveckling. Bakgrunden till detta är bristen, enligt mig, på tillgängligt pedagogiskt material för att öva på detta inom improvisation i jazztraditionen. Kortfattat beskriver jag hur motivutveckling har tagit sig uttryck i historien och hur det ser ut i en modernare kontext. Under en månads tid har fem övningstillfällen dokumenterats med hjälp av loggbok samt inspelning av tillfällena i sin helhet. Inspelningarna lyssnades igenom kort därefter med kompletterande kommentarer i loggboken. Övningstillfällena utgick från övningslitteratur på motivutveckling samt egna övningar jag tagit fram mellan tillfällena. Resultatet presenteras med utdrag från loggböckerna och klingande exempel från valda improvisationer från varje övningstillfälle. Därefter analyserades resultatet från loggboken och det klingande materialet tillsammans för att analysera centrala teman. Lärdomar från undersökningen har blivit att jag förhåller mig mindre till harmoniken för att fokusera mer på melodik, frasering och att utveckla motiv på ett mer nyanserat vis än tidigare. Vidare har undersökningen bidragit till djupare kunskaper om mina personliga preferenser vad gäller improvisation.

Syftet med denna studie är att utifrån ett konstnärligt perspektiv, beskriva nyblivna föräldrars upplevelse och känsla av delaktighet när de tillsammans med sitt barn uppsöker kultur utformat för de allra minsta individerna, upp till 2-års ålder. Fem halvstrukturerade kvalitativa intervjuer på omkring en timme vardera, genomfördes med fem pappor som alla besökt ett flertal olika kulturaktiviteter tillsammans med sitt lilla barn. De ombads, i rollen som kulturkonsument snarare än i rollen som förälder, att beskriva sin konstnärliga upplevelse och känsla av delaktighet, som de erfarit i dessa kulturella sammanhang. Intervjuerna analyserades och tolkades utifrån en hermeneutisk forskningsansats. En slutsats som kan dras av studien är att föräldern ofta blir positivt berörd känslomässigt och får en konstnärlig upplevelse av att gå på barnkultur riktat till den allra minsta individen. Detta kräver dock vissa förutsättningar. Den grundläggande förutsättningen är den gemensamma upplevelsen, som infinner sig när konsten förmår inspirera och engagera både barnet och sin förälder i ett ömsesidigt konstnärligt möte. Detta fenomen uttryckte alla papporna som eftersträvansvärt, men värderades i olika grad beroende på deras förväntningar och behov av barnkultur samt på vilken roll som pappan antog i dessa sammanhang. Denna rapport kan bidra med underlag till utformandet av en modell som konstnärer skulle kunna arbeta utifrån om de har intentionen att skapa konst som kan nå fram till både den allra yngsta och den äldre publiken, i ett ömsesidigt möte på lika villkor.

Denna masteruppsats har formen av en vetenskaplig essä. Dess syfte är att försöka synliggöra vad en bildkonstnärlig process är, undersöka hur den kan beskrivas och på vilket sätt den bygger på kunskap. Uppsatsens första del tar sin utgångspunkt i en berättelse där en konstnärlig process beskrivs och den andra delen i intervjuer med tre verksamma bildkonstnärer. Berättelsen och intervjuerna utgör undersökningens empiriska material och utifrån detta reflekteras och diskuteras olika teman. Ett teoretiskt perspektiv är här filosofen John Deweys begreppsvärld där erfarenhet, handling och görande blir viktiga aspekter. Uppsatsen försöker bryta med förväntningar kring vad en konstnärlig process är såsom exempelvis enbart ett uttryck för personlighet eller som ett direkt uttryck av känslor. Istället lyfts det konstnärliga görandet fram som något som i allra högsta grad bygger på skicklighet och tillägnad kunskap. Den konstnärliga processen beskrivs ha en svårfångad karaktär, därför ägnas sista delen av uppsatsen åt att även diskutera syftets relevans. Här lyfts andra konstnärliga utövares och forskares formuleringar kring konstnärliga processer fram. Frågor ställs kring vad som händer när kunskapsbegrepp används för att beskriva en konstnärlig process och den konstnärliga praktikens relation till det textuella berörs. / This master's thesis has the form of a scientific essay. Its purpose is to try to make visible what a visually artistic process is, investigate how it may be described and in what way it is based on knowledge. The first part of the essay is based on a story in which an artistic process is described and the second part on interviews with three active artists. The story and the interviews together make up the empirical material of the investigation and based on this, different themes are reflected and discussed. A theoretical perspective here is the conceptual world of philosopher John Dewey, in which experience, action and doing are important aspects. The paper tries to break down expectations regarding what an artistic process is, such as a mere expression of personality or a direct expression of emotions. Instead, the artistic performance is brought forward as something which to a great extent is based on skill and acquired knowledge. The artistic process is described as having an elusive character and therefore the last part of the essay is also dedicated to discussing the relevance of the purpose. Here are presented phrasings by other artistic practitioners and researchers’ in regards to artistic processes. Questions are asked regarding what happens when knowledge concepts are used to describe an artistic process, and the relationship between the artistic practice and the textual is touched upon.

I detta examenarbete fokuseras den konstnärliga kanon och speglingen av denna i läroböcker genom en kvalitativ studie av läromedel i bildämnet. Ämnesområdet undersöks i en läromedelsanalys där materialet via ett subjektivt urval handplockats för ändamålet. Studiens syfte är att kartlägga hur rådande konstnärlig kanon speglas i läromedel för bildämnet. Läromedlen har analyserats enligt metoden för kvalitativ komparativ innehållsanalys. Jag har undersökt fyra läroböcker som avsetts användas på gymnasieskolans estetiska program. Resultatet visar att den traditionella västerländska konstkanon representeras i läroböckerna samt att tre av fyra läroböcker nämner samtidskonst.

Motsatserna som gör konstnären ”Ofta framhålls konstnärskap där konstnären dedikerar sitt liv åt en fråga, en praktik eller en fördjupning. Ett konstnärskap likt Sisyfos som rullar samma sten uppför samma berg, om och om igen. Och det har skapat en tanke hos Cecilia av behovet av att definiera och därmed äga sitt eget konstnärskap. För i hennes fall bygger konstnärskapet på hennes bredd. Det är en annan typ av konstnärskap att äga en bredd. Att kunna behärska flera olika hantverk som möts och/eller stöts. Att kunna se att en idé kan komma ut i flera olika former kräver en multitalang, eller ”scanner” ett begrepp från Barbara Sher från boken ”Refuse to Choose”. Bredden av hantverkskunnande är den bas utifrån där hon verkar. Medan de många motsatserna i hennes skapande är det som ger friktion, spänning och utvecklar henne i konstnärskapet. Hon ska undersöka följande motsatser i sitt konstnärskap. Att ta plats – att ge plats. Behovet av stillhet – behovet av stress (deadlines). Att samarbeta – Att arbeta solo Att säga nej – Att säga ja Att ha en klasstillhörighet – Att kunna tillhöra alla (kameleonten).” /Daniela Kullman om Cecilia / Svarta speglar - magisterutbildningen i konstnärlig självreflektion