Utifrån tre exempel undersöker uppsatsen konstens plats i den konstnärliga forskningen i det svenska och skandinaviska sammanhanget. Den frågar om konstens plats i relation till konstnärlig forskning och om den ska förstås som process, produkt, spår eller en kombination av dessa. Är det exempelvis möjligt att kartlägga de konstnärliga avhandlingarnas olika lager av meningsproduktion, och vad betyder det när de påstår sig producera kunskap? Snarare än att ställa formella frågor om vad den konstnärliga forskningen är, vill denna första pilotundersökning börja fråga när det som produceras genom konstnärlig forskning ska förstås som konst och när det handlar om någonting annat. / As higher artistic education explicitly becomes prepatory for research, the next generation of artists will inevitably be affected. How this change will constitute itself and whether the effect will be a reaction against or a product of this change is impossible to know. It is however already clear that artistic research is moving from periphery to centre in the Scandinavian art scene. Thus this pilot study essay asks how one can understand the position of the artwork produced within the context of artistic research: Is it a process, a product, a trace – or a combination of these? Is it possible to map the various layers of meaning produced? What does it mean to claim that art ”produces knowledge”? The essay focuses on three recent PhD´s in artistic research from Sweden. Rather than addressing formal questions of what artistic research is, or how art and research intertwine with each other, the investigation attempts to focus on when artists are making art within the context of artistic research, when they are doing something else.

No description available.

I projektet ville jag undersöka vilka personliga berättelser som finns hos musikerna vid KMH. Det vi pratar om när vi pratar om musiker är ofta utbildning, teknik och musikaliska förebilder. Men jag tror inte att det är vad musikerna själva vill kommunicera med sin musik. Under min kandidatutbildning på KMH upplevde jag att fokuset på hantverkskunnande överskuggade reflektion kring konstnärlig identitet. Jag ville i detta projekt resonera kring vad som skulle kunna hända om man reflekterade kring de båda lika mycket. Förutom att presentera en scen för de personliga berättelserna ville jag också undersöka andra tillvägagångssätt än de traditionella för både kompositionoch instudering av musik. Kompositionsprocessen har till stor del handlat om semantik som metod för komposition. / When talking about musicians we usually talk about education, technique and musical role models. But I don’t believe that that is what the musicians themselves want to communicate with their music. In this project I wanted to investigate the personal stories of the musicians at KMH. During my education at KMH I've experienced that the reflection about artistic identity was overshadowed by the focus on craftmanship. I wanted to discuss what might happen if one gave the two the same attention. Apart from presenting a scene for the personal stories I also wanted to investigate alternative ways for composing and studying music. An extensive part of the composition process has been about semantics as a method for composition.

Projektet har utvecklats i interdisciplinärt samarbete mellan Jenny Wiklund och KTH, Akademiska Sjukhuset i Uppsala, Uppsala Universitet, Karolinska Institutet, Kungl. Konsthögskolan, Aarhus Arkitektskole, och curator Jan Åman. Projektet har utvecklats skulpturalt vid Kungl. Konsthögskolan. Förstudier har genomförts vid Karolinska Universitetssjukhuset. I finalstudien kombineras studier vid Uppsala Akademiska Sjukhuset, Bild- och Funktionsmedicinskt centrum/Röntgen i tredimensionell visualisering av medicinsk bild med studier i klinisk anatomi vid Uppsala Universitet, för att förenas i skulptural gestaltning och iscensättning. R1 Reaktorhallen iscensätts som ett platsspecifikt monumentalverk. Den fysiska installationen i rummet bildar en temporal kappa om utställningskapitlen i avhandlingsutställningen som handlar om kropp och hjärna. Utställningen berättar om en specifik tidpunkt, utan minne och proprioception. Här finns ingen historia och ingen framtid. Genom utställningen skapas en förståelse för sambanden mellan teoretiskt tänkande och visuell gestaltning. Det är forskning genom konstnärlig och arkitektonisk precision med referenser till konst, arkitektur, medicin och medicinsk teknik. Referenserna är från verkliga objekt i verkliga rum, specifika verk från specifika konstnärer och genom auskultering vid flertalet expertpresentationer, där människor genom närvaro förmedlat sin kunskap. Arkitektur är spatial konstruktion av identitet, här i utställningsform som temporal visuell spatial-estetisk poetik. Formen på framläggningen av avhandlingen är vald efter det huvudsakliga ämnet som utreds, minnet, och dess temporala omskapande av rummet vid varje specifik tidpunkt det framkallas. Det visuella intrycket kommer före alla andra beskrivningar, i logik med den händelse som föregick doktorandprojektets ämne, en minnesförlust, där upplevelsen av rummet kom före språket, kroppen före hjärnan, intränade minnen i form av siffror före en självbiografi. / The project was developed in co-operation between Jenny Wiklund and KTH, Uppsala University Hospital, Uppsala University, Karolinska Institute, Royal Institute of Art, Aarhus School of Architecture, and curator Jan Åman. The project was developed sculpturally at the Royal Institute of Art. Preliminary studies of medicine were made at Karolinska University Hospital. The final study combines studies at Uppsala University Hospital of three-dimensional visualization of medical imaging with studies of clinical anatomy at Uppsala University, to be amalgamated to a sculptural interpretation and production. R1, the Reactor Hall, is staged as a site-specific monumental artistic work. The installation provides a temporary coat around the chapters of the dissertation exhibition, dealing with body and brain. The exhibition tells us about a specific moment, there is no memory, nor proprioception. There is no history, nor future. Through the exhibition an understanding of the connection between theoretical thinking and visual interpretation emerges. It is research by artistic and architectonic precision with references to art, architecture, medicine and medical technique. References come from concrete objects in concrete rooms, from specific artistic work of individual artists and from auscultating a number of expert presentations, where people by presence conveyed their knowledge. Architecture is a spatial construction of identity, here in the form of an exhibition as temporary visual spatial-aesthetic poetic theory. The form of the dissertation was chosen due to the main subject investigated, memory, and its temporary reshaping of the room at each specific point of time it is aroused. The visual impression come before all other descriptions, logical to the event that preceded the subject of the project, a loss of memory, when the experience of the room came before the language, the body before the brain, trained memories in the form of figures before an autobiography. / <p>Avhandlingen består av utställning med tillhörande text. Textdelen publiceras i DiVA samtidigt som utställningen är öppen.</p><p>QC 20170907</p>

Detta masterarbete är en artist/researcher/teacher, eller a/r/tography studie av lärande och utveckling. Arbetet antar ett posthumanistiskt perspektiv, som medger ett rhizomatiskt förhållningssätt till det empiriska materialet som består av minnesberättelser och en konstnärlig process och metod. Diffraktion används som övergripande metod tillsammans med a/r/toraphy; artist/researcher/teacher, för att öka möjlighetrana att - utforska det vi redan vet om lärande för att synliggöra det vi ännu inte vet. Det rhizomatiska förhållningssättet präglar och genomsyrar hela arbetet både i analysen av teori, metod, emperi, liksom viss disposition av text och bild. Det empiriska materialet består av korta minnesberättelser som handlar om spatiala intryck jag upplevt under mitt liv, samt en konstnärlig process vilket är en del av masterarbetet, den konstnärliga processen resulterade i en skulptur på Konstfacks vårutställning 2017.

Syftet med denna kvalitativa studie är att få en djup förståelse för en liten grupp audiovisuella kreatörers kreativitet i relation till deras arbetsförhållanden. Resultatet är användbart för forskning inom kreativitet, inom arbete med fokus på kultur- och kreativarbete, samt användbart för aktörer inom branschen. Det genomfördes djupintervjuer på fem audiovisuella kreatörer med fokus på deras utbildnings- och arbetsbana, nuvarande arbetssituation, konstnärliga identitet och framtidsplaner. Analysprocessen består av associationer mellan respondenternas svar, tidigare forskning och alienationsteori. Resultatetet styrker tidigare forskning kring ett existerande spänningsfält eller dualism mellan kreativitet och lönearbete och att respondenterna positionerar sig i detta spänningsfält beroende på sin konstnärliga identitet och motivation. Resultatet ger även kunskap om arbetsförhållanden inom kulturella och kreativa näringar. I diskussionen sammanfattas resultatet utifrån forskningsfrågorna och det föreslås att samarbete och gemenskap, kreativ frihet, ekonomisk frihet och stabila arbetsförhållanden är faktorer som skapar utrymme för kreativt utlopp via arbetet. Studien ger upphov till forskning kring hur konstnärlig identitet formas till att bli entreprenöriell kontra symbolisk-rekreationell. Ett annat förslag till fortsatt forskning är Covid 19-pandemins kortvariga och långvariga konsekvenser på livebranschen.

”… Det regnar blötsnö. Jag står högst upp på taket. Jag är bararmad. Pälsmössan skyddar mig. Jag dansar med en svala som flyger förbi. Jag känner mig helt fri i kroppen. Jag kan se långt över taknockarna. Jag känner snöregnet mot mina armar. Kylan mot kroppen. Skyddet från gummistövlarna och mormors pälsmössa. Jag känner mammas scarf mot min hals. Jag låter kroppen röra sig som den vill. Tar in platsen jag står på, allt jag hör och känner. Efter ett tag testar jag att släppa all skam. Släppa den från kroppen. Axlarna sjunker ned.” (Kroppsminne från vårterminen 2019)   I den här essän beskriver jag min resa genom magisterprogrammet svarta speglar. Jag har under det här året arbetat med att läka och hitta tillbaka in i min kropp. Jag har letat efter dansen i kroppen, min dansröst och strävat efter att hitta den autentiska dansrörelsen i min kropp. Hitta in till kärnan.   Jag har sett den här utbildningen som en hjärt- och lungräddning på danshanna. Jag upplevde att danshanna höll på att försvinna från mig. Om danshanna dör, dör Hanna. Jag behöver danshanna. Så jag behövde rädda livet på henne. Eller väcka henne. Jag har alltid förknippat dansen starkt med lusten att leva. Livslusten. Viljan till liv. Livsgnistan. Dansen är som mitt syre. Den elektriska pricken. Den gudomliga energin. Det magiska. En total närvaro i kroppen. En levande närvaro, danskänslan.   Jag har genom utbildningen fått syn på vad jag vill sträva mot, vad jag vill kämpa för och vad jag vill släppa taget om. Jag har fått med mig ett annat mod. Jag har börjat minnas att jag en gång varit modig. Att jag en gång kände mig stark och slogs för det jag trodde på och för det jag brann för. Jag har fått syn på vad jag gör och vad jag inte gör som konstnär och människa. Jag har blivit speglad. I andra och i mig själv.   Det har varit ett fantastiskt år. Jag har älskat allt. Det var en känsla av att komma hem till någonting. Till min kropp. Med hjälp av gruppen och övningarna hittade jag hem till min kropp och i den fann jag dansen.   Hanna / Svarta speglar - konstnärlig praktisk självreflektion

Denna studie behandlar musiklärares arbete med bedömning av ämnet musik i skolan; vilka aspekter på elevers lärande anses viktiga och hur går lärare tillväga i sin formativa och summativa bedömning. Syftet med studien är att få fördjupad kunskap om musiklärares arbete med bedömning i musikämnet, genom att tydliggöra vad musiklärare anser är viktigt att ta hänsyn till i sitt arbete med bedömning, samt vilka svårigheter som enligt dem kan uppstå i deras dagliga arbete. Studiens empiri bygger på kvalitativ data, i form av intervjuer med musiklärare, verksamma i grund- och gymnasieskolan, samt också på kvantitativ data, i form av enkätsvar från musiklärare som arbetar med elever på högstadiet. Studien utgår från sociokulturell teori, med fokus på lärande i samspel människor emellan. Resultatet visar att musiklärare på olika skolor använder formativ bedömning kontinuerligt för att förstärka lärande och bejaka elevers lust att lära genom att stötta eleverna i deras utveckling och genom regelbunden feedback. Studiens informanter framhåller att bedömning bör genomsyras av lärares samsyn på vad elever bör erhålla för kunskaper i musikämnet, utifrån musikämnets kunskapskrav och centrala innehåll. Arbetet med studien har väckt nya tankar om vikten av samsyn och likvärdighet i bedömningsarbetet, samt synen på vad musiklärare bör beakta i sitt arbete med såväl bedömning, som undervisning i musikämnet.

Idéer om styrning och organisation har de senaste decennierna blivit allt mer framträdande i den offentliga förvaltningen där ett ideal om en mer företagslik organisation har vuxit fram. I relation till pågående diskussioner om den politiska styrningens påverkan på den konstnärliga friheten presenteras i denna uppsats en studie av managementidéernas genomslag inom kulturområdet och dess påverkan på den professionella autonomin inom offentlig kulturverksamhet. I studien undersöks Stiftelsen Dansens Hus organisation och verksamhet utifrån intervjuer och skriftligt material. Av studiens resultat framgår hur managementidéer är tydligt närvarande inom organisationen. Det handlar till exempel om ett aktivt varumärkesarbete, en tydlig marknadsinriktning och införandet av en ny verksamhetsstyrning. Organisationen befinner sig i ständig förändring där verksamheten ska utvecklas och effektiviseras, i vissa fall med den konstnärliga friheten som argument. Managementidéerna har till viss del motarbetats av medarbetare inom organisationen, men idéerna har också fått inflytande på ett sätt som direkt påverkar eller riskerar att påverka den professionella autonomin. Ekonomiska värden har exempelvis fått en framskjuten plats i kärnan av Dansens Hus konstnärliga verksamhet, vid urvalet av gästspel.

Att dagdrömma är ett fenomen som ofta ansetts distraherande då det kan ses som orelaterat till en primär uppgift. Under senare år har dock dess fördelar och användningsområden börjat uppmärksammas mer. Syftet med denna studie var att undersöka konstnärligt kreativa människors upplevelser av dagdrömmande i relation till deras skapandeprocess. Intervjuer genomfördes med sex konstnärligt kreativa individer som uppfyllde särskilda krav för kreativitet. Intervjumaterialet analyserades sedan genom en form av tematisk analys. Analysen resulterade i fem teman: Hjärnan får paus, Dagdrömmandets hinder, Sammanflätade ämnen, Idéers ursprung och Metakognition. Resultaten visade att deltagarna upplevde att det fanns flera typer av idéer och att dessa uppstod på olika sätt. Dagdrömmar upplevdes främst som något positivt och användbart för idéuppkomst under skapandeprocessen. Även i de fall då dagdrömmar inte genererade idéer sågs de positiva då de ändå ansågs kunna fylla vissa syften för dem. / To daydream is a phenomenon that often has been considered as distracting as it can be seen as unrelated to a primary task. However, during recent years it’s advantages and areas of use have begun to receive more attention. The aim of this study was to examine artistically creative people’s experiences of daydreaming in relation to their process of creating. Interviews were conducted with six artistically creative individuals who met specific criteria for creativity. The interview material was then analyzed by a form of thematic analysis. The analysis resulted in five themes: A break for the mind, Obstacles for daydreaming, Intertwined subjects, Origins of ideas and Metacognition. In summary the results showed that the participants experienced that there were several types of ideas and that they emerged in different ways. Daydreaming was mainly experienced as something positive and useful for idea generation during the process of creating. Even in cases where daydreams did not generate ideas, they were viewed positively as they were still considered to be able to fulfill purposes for the participants.