This case study examines the role of music and music-making for the youth in Brikama, the Gambia in terms of freedom of expression, sustainable development and social change. The study is situated within a project where young musicians with different backgrounds wrote and recorded their own songs during workshops with established musicians. The data was collected via interviews with the participants and instructors, observations and song analysis. The study uses Small’s (1998) theory of musicking to analyze the meaning of the musical events in the social context. Furthermore, it uses theories on the relationship between music and sustainability to analyze the role of music for the youth on an individual-, group- and societal level, but also on an organizational level. The study finds that on all four levels music and music-making holds many of the characteristics required for sustainable development and that it can foster resilience through creativity. However, it also shows that this requires the creation of inclusive spaces with an awareness of the cultural narrative and forces (such as limiting traditional values and gender issues) that might limit the capabilities of individuals, and the society, to reap these benefits. The study also shows how music, with its artistic characteristics, can offer pockets of freedom of expression to a certain but limited extent. Finally, the study shows how music can and should be incorporated more extensively by organizations working for sustainable development and social change, both as a tool to achieve other sustainability agendas, but also for the inherent characteristics of resilience and creativity that is found in music-making itself. / Denna fallstudie undersöker musik och musikskapandets roll för ungdomar i Brikama, Gambia, och dess relation till yttrandefrihet, hållbar utveckling och social förändring. Studien är genomförd inom ramen för ett projekt där unga musiker med olika bakgrund komponerade och spelade in sina egna låtar under workshops tillsammans med etablerade musiker. Materialet samlades in genom intervjuer med deltagarna och instruktörer, observationer och textanalys av låtarna. Studien använder sig av Smalls (1998) koncept musicking för att analysera den musikaliska situationens mening i sin sociala kontext. Dessutom används teorier om relationen mellan musik och hållbarhet för att analysera musikens roll för ungdomarna på en individuell-, grupp- och samhällsnivå, men även på en organisationsnivå. Studien visar på alla fyra nivåer att musik och musikskapande innehar många av de karaktärsdrag som krävs för hållbar utveckling och att det kan främja resiliens genom kreativitet. Dock visar studien att inkluderande sammanhang behöver skapas med medvetenhet om den kulturella kontexten. Detta för att kunna navigera de krafter (såsom negativa traditionella värderingar kring genus) som kan begränsa individers deltagande och i slutändan samhällets möjlighet att ta del av fördelarna. Studien visar också hur musik, med sina konstärliga karaktärsdrag, kan erbjuda ett visst utrymme för yttrandefrihet. Slutligen visar studien hur musik kan och bör inkorporeras till större grad av organisationer som arbetar för hållbar utveckling och social förändring, både som ett verktyg för att uppnå hållbarhetsagendor, men även för de inneboende karaktärsdragen resiliens och kreativitet som finns att hitta i själva musikskapandet.

Hur kan jag som lärarstudent vid en musikhögskola instudera en operaroll? Jag har undersökt denna fråga genom att observera instuderingsarbetet av rollen som kammarjungfrun Adele från operetten Läderlappen av Johann Strauss. Förutom det konstnärliga arbetet och utforskandet av detta har även perspektivet design för lärande använts som teoretiskt utgångspunkt.  Resultaten tematiseras och systematiseras i huvudrubrikerna Resurser och medel samt Processen. I resultatet framkommer instuderingens komplexitet och vilka beståndsdelar som krävdes. Faktorer i resultatet  som till exempel skratt och dess påverkan i utryck och teknik framkom under processens gång. Föreliggande studie skulle kunna ses som utforskning av procedurer kring instudering som förberedelser inför ett framtida yrkesval, parallellt med utforskandet av de pedagogiska aspekterna av samma procedurer. / How can I – as a teacher student at a college of music – study an opera role? I have examined this question by observing the process of studying the opera role as Adele from The Bat by Johann Strauss. My theoretical perspective is partly based on Design for Learning combined with examining the artistic procedure itself. The results is systemazied under the headers Reasources and tools and The Process.  The result chapter shows the komplexitity in studying and learning an opera role. Laughter as a tool in opera was one of the most interseting results. This investigation could be seen as a preparation for a possible future career at the same time as the pedagogical aspects are examined.

In her philosophical work, Luce Irigaray questions the universal genderless subject and advocates that it should be recognized as being implicitly male. As a result of this she proclaims a need for a new type of language, with a different set of logic, that is able to include women as subjects – which she calls “womenspeak”. In this essay I will account for Irigaray’s understanding of “womenspeak” in order to see if what she is describing also could work as a new understanding of art. “Womenspeak” is a language that defies logic, and contains contradictions without losing factuality – which also could be considered as a valid description of art. I will later argue that using Irigaray’s philosophy’s emphasis on practice, our conception of art could shift from being mainly oriented towards finished art works, to also include the artist’s practice, which would lead to a fuller understanding of art as a whole.

I det här arbetet har jag undersökt hur konceptet art journal och art journaling på ett metodiskt och strukturerat sätt skulle kunna användas som redskap och verktyg i bildundervisning för att främja uppstarten av en konstnärlig och kreativ process. Studien har också haft som syfte att undersöka hur en kreativ lärandeprocess kan se ut. Det empiriska materialet består i enskilda semistrukturerade intervjuer med fem deltagare efter att de genomfört olika uppgifter. Detta material har analyserats utifrån tematisk metod. I studien framkom att när de arbetade i sin art journal och det fanns utrymme att testa nya tekniker och material så upplevde deltagarna det som positivt i processen. Att deras arbete i boken inte bedömdes upplevde de som befriande för deras process. Det gjorde att de vågade prova mer och inte bromsade sig på grund av bedömningen. Erfarenheten kunde de sedan ta med sig till kommande bilduppgifter som skulle bedömas. Det framkom också att tiden är en av de avgörande faktorerna för ett konstnärligt processarbete. I den gestaltande delen har jag arbetat med en egen art journal. Denna art journal presenterades på Konstfacks vårutställning i maj 2021.

Based on Timothy Mortons notion of hyperobject, this material-discursive practice is a cooperative play of forces and intra-active agencies between nature and the technical world. This research reflects especially a paradigmatic shift from the traditional model to one of an interrelated and performative network, in which all of the non-human entities are seen with the same existence and considered to view as operative agents. From Karen Barads agential-realistic perspective and Timothy Mortons theory of hyperobjects, this article importantly examines how to enter into advantageous relationships in a posthumanist designpurpose. What this article contributes are theories and methods that are rooted in an ethical approach to include and explore non-human actors, especially with the starting point of repositioning oneself as a designer and collaborating with the material environment for the outcome for new perspectives. The study has thereof taken its final form into a design where its operational and performative actors, non-human and human agencies, have interacted to produce an audio-reactive installation. / Baserat på Timothy Mortons begrepp om hyperobjekt, är denna materiell-diskursiv praktik en kooperativ lek av krafter och intra-aktiva agenser mellan naturen och den tekniska världen. Denna undersökning reflekterar framförallt ett paradigmskifte från det traditionella formerna till en mer sammankopplad och performativt nätverk, där alla icke-mänskliga aktörer ses med samma grad av existens och övervägs att betraktas som operativa agenter. Utifrån Karen Barads agentiell-realistiska perspektiv och Timothy Mortons teori om hyperobjekt undersöker artikeln huvudsakligen hur man kan ingå i fördelaktiga relationer i ett posthumanistiskt designsyfte. Vad den här artikeln bidrar med är teorier och metoder som förankrar sig i ett etiskt förhållningssätt för att inkludera in och utforska icke-mänskliga aktörer, framförallt med utgångspunkten att ompositionera en designer och samverka med den materiella omgivningen för utfallet av nya perspektiv. Undersökningen har därav tagit sin slutform till en gestaltning där dess operativa och performativa aktörer, icke-mänskliga och mänskliga agenser, har samspelet fram en audio-reaktiv installation.

This master´s thesis studies the discourse surrounding research data and open access within the artistic research field in Sweden. Its purpose is to explain how librarians better can support artistic researchers in research data management. The study was conducted by nine qualitative interviews, four with artistic researchers and five with academic librarians, to further investigate the differences and similarities between the two workgroups approach to research data and open access. The paper uses a theoretical framework of poststructuralist discourse analysis, inspired by discourse researcher Johannes Angermüller, to uncover structures and meanings connecting research data and open access amongst the two occupations. The thesis also uses Jacques Derrida´s concept of deconstruction, as inspiration to further analyze the collected material. The interview material was transcribed, coded and presented in three chapters. The first part investigates the subject of research data and management, the second part presents the data collected when investigating the topic of open science. The final chapter of the analysis discusses the interactions between the two groups. The results show that the concept of research data and open access remains a difficult and complex question within artistic research, where the discourse surrounding it is made up by multifaceted voices. The paper concludes that the field would benefit from a further collaboration between researchers and librarians in understanding and handling questions surrounding open access and research data. The data further suggests that more established guidelines and principles for data publishing within the artistic research field would further help librarians and researchers when communicating with each other. This is a two-year master´s thesis in library and information science.

The purpose of the bachelor thesis is to, from a didactic perspective, gain increased knowledge about how an artistic practice can be used in dance education. The study is conducted through a qualitative research method using the practice Dancing is... . For the research, four practice-based investigations were conducted in a dance studio. To analyze the result, coding was used as a method to identify various themes. The themes identified in the study were as follow: The body and its functions, Multilingualism, Passive-activity, Sensing the body, Seperation of the body and self, Attention and its direction, Drawings, Questions, Problem-formulations, Spatial direction, A composition-everything is happening simultaneously. These themes reflect MTS (Moving Through Stillness) as a practice and are components that can be used in dance education by creating a pedagogical structure. Moreover, since MTS has a somatic and artistic approach, this study provides a nuanced apporach to how these perspectives can be incorporated into dance education. As a result, this contributes to an increased understanding of how an artistic practice can be used in dance education.

Denna studie diskuterar och problematiserar kring hur deltagare i en konstnärlig kurs involverar och delar med sig av personliga erfarenheter och intressen. Studien intresserar sig särskilt för olika sätt som kursdeltagare delar med sig på och vilka förhållanden och förutsättningar som upplevs påverka möjligheterna till detta. Studien bygger på en pragmatisk teoretisk grund och ser därför kommunikationen mellan individer och mellan individer och miljöer i olika sammanhang som det som skapar den gemensamma kunskapen och verkligheten. Till studiens teoretiska ramverk hör också ett relationellt perspektiv som visar på relationerna mellan människor som väsentligt för hur vi upplever och skapar identitet och kunskap. Studieobjektet är en nystartad folhögskolekurs och med hjälp av det teoretiska ramverket och kvalitativa intervjuer med kursdeltagare visar studiens resultat fram ett antal sätt och ett antal förhållanden som hänger samman med kursdeltagares delande av erfarenheter och intressen. En produktiv gemenskap i gruppen både skapas av och ger upphov till många och gränsöverkridande samtal mellan deltagarna som på detta sätt skapar ett gemensamt meningsfullt innehåll. Den produktiva gemenskapen i gruppen, det utbredda samtalen mellan deltagare och en tydlig frivillighet som genomsyrar kursen, som delvis kan antas härstamma ur själva skolformen folkhögskola, är de kategorier som sammanfattar studiens resultat.

Background: Since the 1980s, society has been hit hard by economization and deprofessionalization through neoliberal abstract forms of governance. Control is achieved by measuring efficiency through simplified models. The demand for measurability has also hit the art field where administration and paperwork have increased. As an effect, a large part of cultural funding goes to non-artistic activities. Values other than those of art are focused on and art institutions are having to adapt to the logic of the market and meet commercial interests. In addition, the conditions of artistic production have deteriorated: there are no resources, space or time yet, which threatens art production. The situation is, to say the least, strained for many artists, who are more or less forced into their own corporate activities by the field's surrounding organizations and institutions. However, there are those who work against this development and act for change. Artists have collectively organized themselves outside the city that no longer meets the condition for artistic production. They are about 40 organisations spread across Sweden. Through networks, they have united under one designation; the self-organized. They could be said to constitute a micro-resistance to the current order. Purpose: The purpose of this study is to investigate what the self-organized means. Which ideas and practices make sense and distinction concerning the self-organised? We want to understand and highlight how the self-organised are motivated and how they go about trying to alter and expand the artistic field and the society at large. Methodology: Using a qualitative approach, the study has been a case study of a central actor in the self-organized fields; Art Lab Gnesta. Materials have been collected through a group interview, participant observation and through written sources produced by the study object itself. This is to better understand underlying ideas and what it is that makes sense for self-organized arts organizations. Conclusions: This study is about a possible institutionalisation process in its future. The self-organised is a kind of avant-garde of the 20th century. In this study, we conclude that the self-organised should be understood as a concept that provides alternative frameworks in a world characterized by an unsustainable order. The self-organised opens up opportunities and shows other ways to go. If many join the concept, changes can possibly be achieved. We have seen that they succeed in reaching out and are legitimized by both the authorities, the art world and the local population. When enough people act on similar ideas, they can constitute institutional pressure and possibly create change. We understand the self-organised as a predestination and a strategy for a potential future. It is about change, nothing else can be determined since we are in the initial stage of the course of event. They are a grassroots movement. / Bakgrund: Samhället har allt sedan 1980-talet drabbats av en hårt driven ekonomisering och avprofessionalisering via nyliberala abstrakta styrformer. Kontroll uppnås genom att via förenklade modeller mäta effektivitet. Kravet på mätbarhet har även drabbat konstfältet där administrationen har ökat. Således går en stor del av kulturfinansieringen åt till icke-konstnärlig verksamhet. Andra värden än den av konsten fokuseras och konstinstitutioner har i större utsträckning marknadsanpassas och möter kommersiella intressen. Utöver detta har konstnärers produktionsförhållandena försämrats: det finns inte rum, tid och resurser nog, varvid konsten hotas. Situationen är minst sagt ansträngd för många konstnärer, som mer eller mindre tvingats in i egen företagsverksamhet av fältets omgivande organisationer och institutioner. Det finns dock dem som tar spjärn mot denna utveckling och verkar för en förändring. Konstnärer har kollektivt organiserat sig utanför staden som inte längre erbjuder. De är ett fyrtiotal verksamheter spridda över Sverige. Genom nätverk har de förenat sig under en beteckning; de självorganiserade. De skulle kunna sägas utgöra ett mikro-motstånd mot rådande ordning. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vad de självorganiserade betyder. Vilka idéer och vad för praktiker ger mening och distinktion gällande de självorganiserade? Vi vill förstå och belysa hur de självorganiserade motiveras och hur de går tillväga för att försöka uppnå förändring av den ordning som de tar spjärn emot på det konstnärliga fältet och i samhället i stort. Metod: Utifrån en kvalitativ ansats har studien utgjorts av en fallstudie på en central aktör på de självorganiserades fält; Art Lab Gnesta. Material har samlats in genom en gruppintervju, en deltagande observation samt genom skriftliga källor producerade av studieobjektet själv. Detta för att bättre förstå bakomliggande idéer och vad det är som ger mening för självorganiserade konstorganisationer. Slutsatser: Denna studie handlar om en eventuell institutionaliseringsprocess i sitt blivande. De självorganiserade är ett slags 2020-talets avantgarde. I studien kommer vi fram till att de självorganiserade ska förstås som ett koncept som ger alternativa ramverk i en värld präglad av ohållbar ordning. De självorganiserade öppnar upp för möjligheter och visar på andra vägar. Ansluter många till konceptet kan eventuellt förändringar uppnås. Vi har sett att de lyckas nå ut och legitimeras av både makthavare, konstvärld och lokalbefolkning. När tillräckligt många handlar utifrån liknande koncept kan de utgöra ett institutionellt tryck och eventuellt skapa förändring på fältet. Vi förstår de självorganiserade som en predistination och en strategi för en potentiell framtid. Det handlar om förändring, inget annat kan slås fast då vi är i skeendets initiala stadie. De är en gräsrotsrörelse.

Uppsatsen utreder populärmusikens ställning i den svenska kulturpolitiken med fokus på musikarrangörer. Bakgrunden består delvis i grundandet av riksförbundet Svensk Live och deras publikationer "Vi fortsätter spela pop (men vi håller på att dö)" och "Maktens Musik" som menar att delar av populärmusiken inte kan överleva eller utvecklas utan stöd. Stödet menar man att populärmusiken oftare nekas än andra genrer med en längre historia av att organisera sig och beviljas statliga stöd. Bakgrunden redogör även för musikvetenskaplig forskning och diskussioner kring begreppet "populärmusik" samt en historisk överblick av modern svensk kulturpolitik med musikarrangörer i fokus och ett redogörande för dagsläget utifrån rapporter från Myndighet för Kulturanalys och Kulturrådet. Populärmusik definieras utifrån Svensk Lives definition att begreppet innefattar all musik som inte är jazz eller konst-, folk- och världsmusik. Undersökningen görs genom en närläsning av hur sökande populärmusik-arrangörer motiverar sin rätt till medel i bidragsansökningar från 2007 och 2017 till Musikverket, Kulturrådet och Stockholms Kulturförvaltning. 2007 och 2017 jämförs för att notera eventuella skillnader då det tidigare kulturpolitiska målet om att motverka kommersialismens negativa verkningar togs bort 2009 och bildandet av Svensk Live 2017. För att komplettera och skapa underlag för diskussion undersöks även ansökningar från genrer som tillhör konstmusiken och jazzen. Även genrefördelningen undersöks genom att ta fram statistik över fördelning och hur den förändrats under samma tidsperiod. Resultatet av undersökningen visar att genrefördelningen skiljer sig mellan institutionerna, samt att populärmusikens del generellt sett har ökat i takt med ett ökat söktryck men att den generellt sett fortfarande får mindre än en majoritet av övriga genrer. Undersökningen visar att argumentationen från populärmusiken har förändrats mellan 2007 och 2017 samt att den skiljer sig från övriga genrer genom att generellt sett motivera med fler utommusikaliska aspekter och värden samt ett större behov att hävda icke-kommersialism. 2017 riktar man även kritik mot bidragsgivarna och visar i flera exempel på inflytande från Svensk Lives publikationer och opinionsdrivning som bland annat menar att "s k pop ska ses som kultur". Utifrån resultatet görs en analys och diskussion grundad i Pierre Bourdieus teorier om fält samt kulturproduktionsfältet två värdepoler där den ekonomiska setts som negativ och kulturella positiv. Begreppen populär- och konstmusik diskuteras med fokus på dess historiska konnotationer betydelse för ansökningarna samt hur begreppen ställs på tvären när ett ökat söktryck tyder på att en del av populärmusiken inte längre är tillräckligt kommersiell för att överleva utan stöd. Paralleller dras till hur jazzen gick från populärmusikalisk genre till konstmusikalisk status när den tappade sin popularitet och hur samma utveckling just nu håller på att ske med delar av den undersökta populärmusiken.