Denna vetenskapliga essä har som syfte att undersöka ett konstnärligt kunskapsutövande.Utgångspunkt tas i berättelser kring det egna görandet för att därefter lyfta in teoretiskaperspektiv på kunskapsprocesserna. Essän prövar att se på det konstnärliga utövandet som enform av praktisk kunskap och reflekterar kring hur denna kunskapsform kan beskrivas. Texten försöker speciellt fånga det som är svårast att beskriva i en konstnärlig process – inte det tekniska hantverkskunnandet, inte den teoretiska omgivande diskursen, utan den ickelinjära process där tankar och infall transformeras till en konstnärlig gestaltning. Vikt läggs vid att belysa reflektionsbegreppet och undersöka var, när och hur konstnärenreflekterar i sitt görande. Tankegångar från bland annat Donald Schön, Gilbert Ryle och ArtoHaapala inkluderas. Den konstnärliga praktikens förhållande till vetenskap, text och teoridiskuteras. Essän lyfter fram angelägenheten av att uppmärksamma kunskapsprocesser som inte så lätt kan inordnas under formaliserad kunskap. / The aim of this scientific essay is to explore specific knowledge and experiences within anartistic practice. The starting point of the essay is in the stories of and around making anddoing as a theoretical perspective is introduced to the processes of knowledge production. Theessay wants to examine the artistic practice as a form of practical knowledge and reflect uponhow this form of knowledge can be delineated. The text especially tries to capture whatconceivably is the most difficult aspect to describe of an artistic process. This would not bethe technical craft skill, not the ambient theoretical discourse but rather the nonlinear processof transforming ideas into an artistic form. The essay also emphasizes the issues surroundingthe concepts of reflection, discussing where, when and how an artist reflects within her ownmaking. References from e.g. Donald Schön, Gilbert Ryle and Arto Haapala are included.How the artistic practice is related to science, text and theory is also discussed. The essaywants to accentuate the importance of observing those processes of knowledge productionwhich not easily can be placed within formalized forms of knowledge.

Syftet med uppsatsen är att undersöka och synliggöra filmskaparens förhållande till konst och forskning. Under åtta år i olika perioder har filmprojektet Kropparnas Arkiv, pågått som jag parallellt med uppsatsen har slutfört. Filmen väver samman konst och forskning i ett möte mellan konstnär och forskare. Såväl i samtal med filmkollegor som inför nya filmprojekt framträder frågan, hur kan man söka det man inte vet vad det är? Detta kom nu att bli min forskningsfråga. Syftet är att efterforska och reflektera över hur den konstnärliga processen kan fördjupas inom mitt filmskapande. Jag har valt att intervjua tre kvinnor, en konstnär, en skådespelare tillika regissör och en forskare. Mitt urval gör inte anspråk på att vara representativt. Att skådespelaren, regissören och konstnären har beröringspunkter med mig, filmskaparen kan kanske vara mer uppenbart än att forskaren har det. Men är det verkligen så? Målet är att få syn på om det finns likheter, olikheter, vad som skiljer eller vad som förenar de tre intervjuade, i det här sammanhanget kallade informanter, med filmskaparen. Svaren från de intervjuade har jag sorterat under teman som –val eller urskiljning–praktisk nyfikenhet eller kreativitet och slutligen att framkalla det oväntade. I min undersökning använder jag mig av kvalitativa metoder, analyserar svaren och teoretiserar kring dem. Den fenomenologiska hermeneutiken tillika toposläran har varit ryggraden i min undersökning. Det är oundvikligt att Aristoteles och hans tankegångar är fundamentet till teorier och reflektioner som jag tillämpar i uppsatsen. Min ambition är att kunna ta med mig den konstnärliga blicken in i vetenskapsvärlden, att kunna ge en dubbel blick på den vetenskapliga terrängen, ett sätt som jag menar kan förmera och bidra till att vidga mitt seende. Hur och på vilket sätt finns det beröringspunkter och likheter mellan film, konst och forskning–humanismen och naturvetenskapen? Att svara på min forskningsfråga har varit en metod för att synliggöra en process, knappt mätbar men ändå synlig för den som vill se. Frågan skapar en process som speglar de intervjuades förhållningsätt till olika problemställningar inom deras arbetsområde och hur de går vidare i sökandet. Utmärkande för alla är gränser, både att skapa och att överskrida. För att spränga gränser är det nödvändigt att bryta tankebanor och begränsningar, något som alla informanterna gör. Det bekanta behövs för att utforska det obekanta. / Fear not going astray – discover the unknown A filmmaker’s take on art and science   The purpose of this essay is to examine and make visible the filmmaker’s relation to art and scientific research regarding the investigation of new knowledge. Can art and science meet, and in what way do they connect? I have finished Secrets of Animal Anatomy (aka Kropparnas Arkiv), a film project I was working on for eight years. I finished it while I was writing on this essay. The film combines art and science in a meeting between an artist and a scientist. During the process, the question arose: how can you search for something when you don’t even know what it is you are searching for?. It is not wholly new, but has been implicit in discussions with colleagues and in film projects. This became my scientific question. My aim is to investigate how to make the artistic process of filmmaking and film deeper, by reflecting upon and investigating this question. I have chosen to interview three women – one artist, one actor-director, and one scientist. The selection is not meant to be representative. It may seem obvious that the actor, director and artist have more in common with each other than with the scientist, but is this necessarily true? Using this question as a starting point, I aim at finding out differences and similarities between the three interviewees and the filmmaker. I have categorised the interviewees’ answers under different themes like “Choice or distinguishing”, “Curiosity in practice or creativity”, and “To evoke the unexpected”. In my investigation, I employ qualitative methods; I analyse the answers and then theorise. Phenomenological hermeneutics, or Topos theory, has been the backbone of my study. It is undoubtedly so, that Aristotle and his thinking is the foundation of the theories and thoughts that I apply in this essay.   My ambition is to bring the artistic vision to the scientific world, and to view the terrain of science with a double gaze, which I believe can contribute to an understanding both wider and deeper. Is there a strong connection and strong similarities between film, art, and science, and are these three entities prerequisites for one another – humanities and science? Answering my question has been a method to make visible a method, barely measurable yet visible for those willing to see it. The question gives rise to a process, reflecting the interviewees’ stance on different problems within the scope of their work, and how they proceed in their search. What they all have in common is boundaries, creating them and transcending them. In order to break boundaries, it is necessary to create new lines of thought and transcend limitations. This is something common to all informants. The known is necessary to examine the unknown.

Uppsatsen är en receptionsteoretisk studie av Olle Hjortzbergs konstnärliga utsmyckning i biografteatern Palladium i Stockholm. Biografen invigdes 1918. Salongen i Palladium var ett allkonstverk där rumskonstruktion och konst var sammanflätad till en storslagen och ideologisk helhet. I den konstnärliga utsmyckningen framträder ett konstnärskap som både framåtriktat och bakåtriktat. Olle Hjortzberg återbrukar traditionens tekniker och symboler och ger dem en ny roll i samtiden. Tillvägagångssättet vid byggandet av Palladium påminner om äldre tiders kyrkobyggen där stiftare, arkitekt, präst, hantverkare och konstnär utarbetade ideologi och form gemensamt. Att anpassa måleriet till rummets arkitektur är en av flera paralleller till de senmedeltida kyrkomåleriet. Växtornamentik och bilder var i biografens valv, väggar och tak framförda av Olle Hjortzberg på ett likartat sätt som i de medeltida kyrkorna. Man kan också finna konstnärliga kopplingar till både 1800-talets germanska symbolism och den modernistiska tyska expressionismen. Hjortzberg återanvänder och omformar i Palladium den germanska och nordiska symbolismens tecken för mörkret och det undermedvetna till ljus, livskraft och rörelse. Det medeltida kalkmåleriets auktoritära realism omvänds i Palladiums konstnärliga form till en inbjudan för betraktaren mot en fri och individuell tolkning. Det modernistiska biografrummet framträder som en öppen och rörlig plats som fylls av andra platser utan hierarkisk ordning och är lika tillgänglig för alla, en demokratisk plats. Interiörerna i Palladium påminner i sin struktur och uppbyggnad om filmkonsten. Besökaren koreograferar sin visuella upplevelse i biografen genom att fritt förflytta sig mellan rummen och genom att välja ut olika bilder och objekt att titta på. Ur detta perspektiv fungerar biograflokalens rumslighet som filmens serier av ögonblick skapad av kameraåkningar, klipp och perspektivförändringar. Valvbågar med bilder i rutor runt om hela salongen och kassettakets rutnät av bilder sätter blicken och besökaren i rörelse och understryker filmens rörelsekaraktär. Palladium och dess konstnärliga utsmyckning framstår på detta sätt som en filmisk metafor

This study is meant to examine and analyze the government’s and government agencies’ use of the concept of quality. To do this the definition of the term quality has been divided into two different terms, quality of cultural policy quality and artistic quality, to better understand the term. The material used in this study consists of the government proposition Tid för kultur 2009/10:3, SOU 2009:16, and the annual reports of Statens kulturråd and Konstnärsnämnden 2019. The annual reports have been studied to find out how Statens kulturråd and Konstnärsnämndens use the term quality, and how quality guides them in their funding of different artforms. In conclusion the importance and the use of the term quality is discussed.

The purpose of this essay is to, through a case study, increase the understanding of the impact of the design policy on existing residential areas in the pursuit of a good built environment. The case study has been realized through an observation of Klockaretorpet’s center, a district in Norrköping, and interviews with the actors that are involved in the project, Möter konsten. The essay deals with the issues in how public art can contribute to a Good built environment for the residents. Also, how the project Möter konsten can work with public art in an existing residential area. Lastly, what consequences a project of public art might bring in an existing residential area. To implement the result and the analysis, the following theoretical framework has been attached; good built environment, design policy, public art and cooperation. The result shows that public art is a generator and creates synergies in the design policy. The public art and the design policy are therefore to pursuit a good built environment on existing residential areas. / Syftet med uppsatsen är, att genom en fallstudie, öka förståelsen för den gestaltade livsmiljöns påverkan på befintliga bostadsområden i strävan efter en god bebyggd miljö. Fallstudien har utförts genom en observation av Klockaretorpets centrum samt intervjuer med involverade aktörer i projektet Möter konsten. Uppsatsen besvarar frågeställningarna som berör hur den konstnärliga gestaltningen kan bidra till en God bebyggd miljö för de boende. Även hur ett projekt som Möter konsten kan arbeta med konstnärlig gestaltning i ett befintligt bostadsområde. Till sist, vilka konsekvenser ett konstnärligt gestaltningsprojekt kan få i ett befintligt bostadsområde. För genomförandet av resultat och analys har följande teoretiska ramverk varit i utgångspunkt; God bebyggd miljö, gestaltad livsmiljö, konstnärlig gestaltning och samverkan i det offentliga rummet. Resultatet visar på att konstnärlig gestaltning är en generator och skapar synergier i en gestaltad livsmiljö. Gestaltningarna påverkar därmed stävan efter en god bebyggd miljö i befintliga bostadsområden.

The aim of this investigation is to describe assessment as a meaning-making process in individual supervision of students in higher education of the aesthetic field. The qualitative analyses focus on how assessment is expressed within the supervision, in relation to the artistic professional field. The study was conducted within a multimodal socio-semiotic perspective. Sadler’s notion of quality and Bourdieu’s field concept of habitus, contributes to the social practice within the professional field, and in the full analysis of the empirical material. The case study examines assessment in an authentic environment. The data consists of video recordings from ten supervisions that took place in two different courses at two different colleges. The video recordings were transcribed through a multimodal framework and focused on the teachers’ and student’s speech, body movements, gazes and gestures during the sessions. Four selected supervision sessions were analysed based on the research questions and on the theoretical framework. The analyses revealed that assessment in higher education of the aesthetic field can be expressed as a process whereby the quality is related to the professional field. The students, as well as their teachers, are immersed in relationships, traditions and institutions that shape their artistic choices and judgments. The results indicate that students' meaning-making is linked to their previous experience in the artistic field. Teachers’ expectations of this experience have crucial implications for how the supervision sessions are shaped and designed. The shift of focus in the supervisions goes from the fulfilment of goals stated in the curriculum, to the meaning making, values, and perspectives that are recognized within the field of the arts. The study underlines the importance of conceptualization of the artistic processes. The overall results confirm previous studies showing that instruction and supervision in higher education of the aesthetic field develops in relation to the teacher's authority, expertise and in relation to students' independence.

I och med de senaste decenniernas digitalisering och tekniska utveckling inom musikproduktion har det i högre utsträckning blivit möjligt för enskilda utövare att stå för alla led i produktionskedjan - komposition, produktion, ljudteknik, mixning och mastring. Dessa möjligheter har otvivelaktigt satt sin prägel på den moderna musikproduktionen och termer som laptop-producent och engelskans bedroom producer kan idag användas för att beskriva många av vår samtids mest framgångsrika artister och producenter. Jag själv tillhör denna nya generation, för vilken musikproduktion närmast är synonymt med laptop-produktion, och har i min egen praktik upptäckt ett par återkommande problem som jag misstänker har med denna totala kontroll över arbetsflödet att göra. I det här arbetet utforskar jag enkla demos som ett verktyg för att skapa och bibehålla perspektiv på produktionsarbetet av min egenkomponerade musik. Genom kvalitativa intervjuer med andra som också ägnar sig åt att producera egenkomponerad musik fördjupar jag dessutom min problembeskrivning ytterligare och visar att den i all väsentlighet delas av andra som arbetar på liknande sätt som jag gör. / Is temporary loss of perspective an inevitable part of any artistic process? In this project, I explore a strategy to deal with such problems in music production, namely the demo. With the advance of digital audio workstations and the internet, music production has become more accessible than ever before. The term bedroom producer has gone from being slightly derogatory to nowadays aptly describe many of our most influential and popular contemporary artists and producers. Historically, the music production process has been defined by a clear division of labor: artist/songwriter, producer and engineers that record, mix and master. Today, however, artists and producers have the possibility to control most, if not all, of these stages of production on a single computer. The advantages are many to this development, as it increases an individual’s ability to have detailed control of their output. There is, however, a risk that such solitary work becomes unnecessarily frustrating as a consequence of the insistence on doing everything oneself. Put simply, one might overwork and lose perspective on one’s art because so much uninterrupted time is spent with the project at hand. Being of this generation of producers myself, I have lately come to wonder whether my process - writing, producing and mixing my own songs - could become less ridden with temporary loss of perspective by applying a more clear division in my own labor. More precisely, I focus on the earliest part of the production process, the demo. Instead of laboring over longer periods of time with the entire production chain - from inception to final mix - I want to explore a different workflow, which allows me to better sustain a constructive perspective on my songs and productions. In this project, I dedicate time specifically to produce simple demos, the sole purpose of which is to document an idea and guide the potential final production at a later stage. I also interview others who produce their own songs in order to deepen my analysis and strengthen the relevance of my project.

Under det gångna året har jag studerat min kreativa process. Syftet är att skapa förståelse för hur jag som låtskrivare och musikproducent kan förändra min kreativa process för att uppnå resultat som jag finner tillfredställande.  Jag har skrivit, spelat in och producerat åtta låtar inom ramarna för projektet. För att belysa och utvärdera mina processer har jag testat olika metoder och tillvägagångssätt. Hälften av musiken har jag skrivit på egen hand, resten har skrivits i varierande former av samarbete. Utöver samarbete eller ensamt arbete har varje process getts specifika förutsättningar i form av olika begränsningar och friheter. Hälften av musiken har även mixats i samarbeten. För att analysera mina upplevelser av processerna och musiken lyfts ett antal teoretiska perspektiv som berör kreativa processer samt identitet från ett sociologiskt perspektiv.  Jag har inte upptäckt någon allmängiltig nyckel till framgång. Flera av mina metoder har emellertid fungerat som bidragande faktorer till mer tillfredställande resultat. Grundlig analytisk reflektion har varit den mest effektiva metoden. Projektet kretsar kring mina upplevelser, men mina frågor, tankar och metoder kan vara användbara även för andra. / In the past year I have studied my own creative process as a music producer and a songwriter. My purpose is to gain a greater understanding of how I can change my creative process to achieve results that I can be more satisfied with.  I have written, recorded and produced eight songs within the project. Half of them I have written by myself, the other half were written in varying degrees of collaboration. To study and develop my creative processes I have collaborated and worked in solitude. In addition, each process has been given a specific set of circumstances such as limitations in time and tools or the freedom to create in any way I choose. Four of the songs have been mixed in collaboration. To analyze my experiences, I raise theoretical perspectives within the artistic and the sociological field of study.  I haven’t discovered any one big truth or key to success, but during the project I have found many contributing factors to creating something that in my own opinion works. Thorough reflection and analysis have been the most universally applicable method. The project is focused on my own experience. I do however believe that my questions, thoughts and methods can be of use to others.

Det här projektet utforskar mina två stora intressen inom musik – dess starka narrativa förmåga att berätta konceptuella historier och skapa fiktiva interna världar, samt historie­berättarens personliga konstnärliga identitet. Genom att anta rollen som storyteller, eller concept-teller, strävar jag efter att gestalta egenhändigt skapade koncept i musik enligt specifika riktlinjer. Projektet undersöker fem identifierade delmoment som dokumenterar det konceptuella skapandet i ett musikaliskt medium från början till slut. De färdiga produk­tionerna presenteras för en lyssningsgrupp bestående av 20 personer som utifrån två huvudfrågor får beskriva sin personliga upplevelse av vad musiken gestaltar, samt vad i produktionerna som är konst­närligt utmärkande. Resultaten visar många gemensamma uppfattningar på ett övergripande plan, men också hur skillnader kan ligga i de mindre detaljerna. Reflektioner förs sedan kring fördelarna med att skapa egna koncept innan musiken komponeras, risken att förlora den initiala intentionen mellan delmoment, och värdet i att framkalla och identifiera känslostarka koncept i musik och att föra ett samtal kring dem. / This project explores my two major interests in music – its strong narrative ability to tell conceptual stories and create fictional worlds, as well as the storyteller’s personal artistic identity. By taking on the role of a storyteller, or perhaps concept-teller, I aim to portray self-created concepts in music according to specific guidelines. The project examines five identified stages that document conceptual creation in a musical medium from start to finish. The completed productions are presented to a listening group consisting of 20 people who, based on two main questions, are asked to describe their personal experience of what the music conveys and what is artistically distinctive in the productions. The results show many shared perceptions on a general level, but also how differences can lie in the finer details. Reflections are then made on the advantages of creating concepts before composing the music, the risk of losing the initial intention between stages, and the value of evoking and identifying emotionally strong concepts in music and discussing them. / <p>Till uppsatsen hör utdrag från de musikinspelningar arbetet är kopplat till.</p>

De konstnärliga högre utbildningarna med bild- och forminriktning har till övervägande del en studentsammansättning med kulturellt kapital1 hemifrån. För att hårdra betyder det att elever med litet ekonomisk, socialt eller kulturellt kapital inte söker estetiskt gymnasieprogram eller blir studenter på förberedande konstnärlig utbildning.Här ges en bild av hur villkoren ser ut på fältet och hur rekrytering till högre konstnärlig utbildning går till. Utbildningsanordnarna som intervjuas i undersökningen konstaterar den rådande sociala snedrekryteringen i Stockholm.En utbyggd användning av portfolio inom gymnasieskolan skulle kunna fungera som modell för att bryta den sociala snedrekryteringen. Portfoliomodellen ger elever och studenter utrymme att träna sig i självvärdering genom samlande och reflektion av egna alster. Att kunna värdera sig själv ger perspektiv och utvecklingsmöjligheter i förståelsen av sig själv som en del av ett större sammanhang, en helhet, en kultur. Genom de kriterier som innefattas av konstruktionen av portfolion, ges utmaning i att se nya möjligheter i sina framtida yrkes- och utbildningsval. / The education at an advanced level of Fine Arts is dominated by students with a cultural capital from their heritage2 In strong words this will mean that students with small economic, social or cultural capital won´t apply for aesthetic high schools or even become students in art schools.This degree thesis gives a picture of how the conditions look like in reality and how the recruitment to higher artistic education is conducted. The education organisers that were interviewed in the survey established that there is a prevailing social imbalance in Stockholm.A larger use of the portfolio in high-schools could stand as a model in order to break the prevailing social imbalance. The portfolio model gives each person the space, through collecting and reflection of their own material, to find and train in self evaluation. To be able to evaluate your own person it will give perspectives on his or hers development opportunities in the understanding of itself as a part of a bigger contexts, a whole, a culture. Through the criteria that are included of the structure of the portfolio, is given a challenge in seeing new possibilities in his or her future trade's - and educational choices.