Syftet med denna studie är att kritiskt analysera skillnaden, såsom det beskrivs av lärare, mellan kooperativ undervisning och undervisning där enskilt räknande undervisning utgör en större del av arbetet. Denna studie utförs ur en kvalitativ ansats där åtta lärare i årskurs 1-6 har intervjuats. Den data som samlats in tolkas med hjälp av kategorikoder som visar att kooperativ undervisning används i stor del av matematikundervisningen, vilket även synliggörs tydligare i resultatet med hjälp av de tidigare kategorikoderna. Resultatet synliggör även hur dessa lärare kan arbeta med kooperativt lärande och hur lärarna menar att arbetssätt påverkar elevernas matematiska utveckling.

Målet med kunskapsöversikten var att undersöka hur kollaborativt och kooperativt lärande kan gynna elevers kunskapsutveckling i ämnet matematik i skolans yngre åldrar, och vidare att undersöka de aspekter som kan anses viktiga för att främja elevers lärande i dessa arbetssätt. Kollaborativt lärande definieras som individbaserade uppgifter där man kan använda klasskamraterna som stöd, medan kooperativt lärande utgår från par- och gruppbaserat lärande där gruppen bedöms och belönas gemensamt. Denna översikt gjordes genom en systematisk litteratursökning där data insamlades från referensdatabaserna ERIC och LibSearch. Resultatet indikerar att både kooperativa och kollaborativa arbetssätt främjar elever med olika prestationsnivåer både kunskapsmässigt och socialt. Vidare betonas vikten av lärarens roll och de aktiva val som görs i form av gruppens utformning samt utlärda kommunikationsmönster. I diskussionen konstateras att läraren har en central roll för att de kooperativa och kollaborativa arbetssätten ska bli gynnsamma, detta eftersom det är lärarens planering och didaktiska val som avgör hur kunskapsfrämjande metoderna blir.

Syftet med studien är att studera vilken typ av interaktion som möjliggörs i ettkooperativt lärande i arbete med fermiproblem. Utgångspunkten för studien ärJohnson och Johnsons (1989) teori om kooperativt lärande, där fokus ligger påden främjande interaktionen. Empirin samlades in genom observationer medobservationsscheman och tillhörande ljudinspelningar. Det genomfördes tvåobservationer i årskurs fem, där eleverna fick lösa ett fermiproblem i mindregrupper. Därefter gjordes en kvalitativ analys av den insamlade datan. Resultatetpekar på att flera aspekter av den främjande interaktionen möjliggjordes i arbetemed fermiproblemet. Resultatet indikerade även att fermiproblemetskaraktärsdrag, val av strategi och uppskattningar, möjliggjorde främst tre avaspekterna. Utifrån resultatet dras slutsatsen att arbetet med fermiproblem i ettkooperativt lärande kan gynna interaktionen i klassrummet.

Kooperativt lärande (KL) som en undervisningsmetod har blivit allt vanligare både på nationell och internationell nivå. KL beskrivs som en undervisningsmetod för att strukturera samarbetet mellan elever i små grupper och på så sätt kan de dra nytta av varandra för att uppnå gemensamma mål (Umans & Lidén, 2018).  Metoden KL introducerades för oss i samband med de teoretiska och verksamhetsförlagda kurserna. KL lyftes upp som en idealisk metod av många lärare. Gillies (2003) menar att KL är en metod som använts länge då flera skolor kunde se fördelar med att låta eleverna arbeta kooperativt i mindre grupper. KL som en inlärningsmetod har i flera internationella studier visat sig gynna elevernas kunskapsutveckling och uppmuntrar till lärande i matematikämnet och andra ämnen (Vega et al., 2015 och Johnson et al., 2014). KL benämns som samarbetsinlärning och grundar sig i den sociokulturella kunskapssyn på lärande som kan kopplas till Vygotskij (Wiktorson, 2008). KL som en undervisningsmetod ställs oftast mot den traditionella undervisningen som innebär envägskommunikation (Slavin, 2015). Läroplanen för matematik lyfter upp fem matematiska förmågor som undervisningen ska utveckla: förmågorna är problemlösningsförmåga, begreppsförmåga, metodförmåga, kommunikationsförmåga och resonemangsförmåga (Skolverket, 2018). Det finns tecken på att resonemangsförmågan är den som lärare upplever som mest problematisk att förhålla sig till (Balan & Jönsson, 2021). Idag finns många lärare som jobbar med resonemang, men som inte riktigt kan definiera resonemang på korrekt sätt eller använda rätt metoder för att utveckla resonemang (Lithner, 2008).  Detta förstärks av Herman (2018) som menar att det finns flera studier som visar en låg nivå på resonemangsförmåga bland elever i grundskolor. Resonemang involveras i princip i alla matematiska aktiviteter (Herman, 2018). Lithner (2008) delar upp resonemang i två delar, imitativa och kreativa resonemang. Imitativa är memorerande strategier som inte leder till en djupare förståelse. Kreativa resonemang anses grunda sig i djupare förståelse och gynnar elevers utveckling i längden. När det gäller kreativa resonemang så finns få studier som undersöker vilka undervisningsformer som behövs för att arbeta med den typen av resonemang. KL skulle kunna vara den undervisningsform som behövs för att arbeta med kreativa resonemang, därmed har vi valt att undersöka det (Karmarski & Mevarech, 2003).

Syftet med denna litteraturstudie är att få fördjupade kunskaper om hur kooperativt lärande kan användas vid problemlösning i undervisningen, genom att undersöka vilka faktorer som påverkar kooperativt lärande. En systematisk litteraturstudie genomfördes, där 10 studier inom området analyserades genom tematisk analys. Resultaten tyder på att kooperativt lärande kan användas för att öka förståelse och kunskap inom matematik. I studien framgår det att lärarens roll och elevernas samspel är viktiga faktorer för ett gott kooperativt lärande. Vidare identifieras också elevernas förkunskaper samt uppgiftens karaktär och svårighet som viktiga aspekter. Genom att ta del av denna studie kan lärare få fördjupad förståelse i hur kooperativt lärande kan organiseras. På så sätt kan lärare känna sig tryggare i undervisningsmetoden och förebygga tidigare upplevd problematik.

Fokuset med denna studie är hur kooperativt lärande som metod utvecklar elevers muntliga språkförmåga. Syftet med vår studie är att undersöka och redogöra för hur lärare använder kooperativt lärande som metod för att utveckla elevers muntliga språkförmåga. Detta med frågeställningar som inriktar sig mot den muntliga språkförmågan samt mot möjligheter och begränsningar med metoden. I det kooperativa lärandet är interaktion ett centralt begrepp och därför är det, tillsammans med det sociokulturella perspektivet och den muntliga språkförmåga, tre grundbegrepp som genomsyrar studien. Studien bygger på en kvalitativ metod där en enkätundersökning gjordes på internet som vi sedan gjorde en tematisk analys av. Resultatet i studien visar att lärarna belyser att elever utvecklar flera muntliga språkförmågor genom interaktionerna i det kooperativa lärandet. En betydelsefull faktor i det kooperativa lärandet för att utveckla elevernas muntliga språkförmåga är läraren vilket resultatet visar. Denna studie visar på att samtliga lärare är överens om att många möjligheter för att främja elevers muntliga språkförmåga genom kooperativt lärande såsom muntligt berättande, samtalande, argumenterande med mera finns.

Kooperativt lärande har sedan mitten på 1900-talet varit en undervisningsmetod där eleverna samarbetar utifrån bestämda principer, där det gemensamma målet är lärande, men som också utvecklar sociala kompetenser. Syftet med vår kunskapsöversikt var att analysera, sammanställa och presentera vad som kännetecknar forskning om kooperativt lärande i de samhällsorienterande ämnena i årskurs F-6. Detta gjorde vi genom att kartlägga åtta internationella forskningsartiklar utifrån våra frågeställningar. Vi har valt att presenterat artiklarna utifrån syfte, metod, urval, geografiskt ursprung och resultat. I kartläggningen av forskningen om kooperativa metoder har vi särskilt fokuserat effekter på elevernas läranderesultat, sociala effekter samt utmaningar. Vi använde oss av databaserna Eric ProQuest och Primo för att hitta relevanta artiklar till vår kunskapsöversikt. Vi valde att begränsa våra sökningar utifrån noggrant specificerade urvalskriterier avseende exempelvis studiernas språk, samhällsorienterande ämnen och kostnadsfria artiklar. Forskningsstudiernas syfte är att studera och granska hur implementering av kooperativt lärande kan påverka elevernas läranderesultat, deras inställning och självkänsla under samhällsorienterande lektioner. Inom forskningsfältet används både kvalitativa metoder, såsom intervju och observation och kvantitativa metoder såsom kvasiexperiment med för-och eftertest samt uppskattningstest i enkätform och majoriteten av forskningsstudierna i vår kartläggning är genomförda på elever från låg- och mellanstadiet. Resultatet i forskningen visar att kooperativt lärande bidrar till positiva resultat på elevernas lärande. Man kunde också se att elevernas inställning till skola och klasskamrater hade blivit bättre samt att klassrumsklimatet hade blivit gemytligare. Dock visade kooperativt lärande inga effekter på elevernas självkänsla. Styrkor i studierna är att forskningsstudierna kommer från olika delar av världen och en svaghet är att samtliga studier endast är genomförda under kortare tidsperioder. Studierna skriver dock i sin helhet att kooperativt lärande är en arbetsmetod som gynnar elevernas olika förmågor i samtliga skolämnen. Trots tydliga resultat kring ämnet kan ytterligare framtida forskning stärka och lyfta arbetet med kooperativt lärande.

Det övergripande syftet med den här studien är att, som slöjdlärare, bättre förstå den egnaverksamheten i lektionssalen och därmed få större möjligheter att vidareutveckla planeringoch didaktiska insatser. I ett examensarbete på egen hand och med små möjligheter tillkollegialt stöd, har det varit speciellt intressant att se vad en videokamera kan erbjuda igrundmaterial för en uttolkning av det som händer.Det preciserade syftet har blivit; Att utifrån aktivitetsmönster bedöma hur effektiva minaslöjdlektioner är idag, samt att söka förbättringar med stöd i styrdokument, forskning ochlokala pedagogiska satsningar.Studien visar att de två lektionerna utgör en något svår miljö för eleverna att utvecklas i. Enprincipiell arbetsgång enligt slöjdprocessen har etablerats hos eleverna, men de går in i desjälvständiga arbetspassen med dålig planering och dålig förtrogenhet med nödvändigaverktyg. Den begränsade tillgången till läraren räcker inte för att upprätthålla effektivaslöjdprocesser genom hela lektionen.Högre effektivitet är möjlig att åstadkomma, både till produktivitet och nytta. Nyttan i formav lärande i slöjd kommer sannolikt att gynnas av att produktiviteten ökar hos elever med enutdragen slöjdprocess. Tillgänglighet till material, planeringsstöd och färdighetsövningar börgynna produktiviteten.Planeringsstödet ska stödja både de elever som underpresterar i produktion av slöjdalsteroch de som hamnat i alltför svåra genomföranden. Den nära utvecklingszonen för respektiveelev och arbetspass behöver siktas redan innan eleverna börjar arbeta. Förslagsvis kansamlingen innan varje arbetspass utvecklas i den riktningen.

Allt fler elever misslyckas i ämnet matematik och enligt många forskare kan ettspråkutvecklande arbetssätt vara framgångsrikt för dessa elevers kunskapsutveckling.Detta gav anledning till studiens syfte som är att undersöka hur lärare utformar och arbetarspråkinriktat i matematikundervisningen och vilka utmaningar och möjligheter deupplever med detta.Utifrån fem kvalitativa semistrukturerade intervjuer med matematiklärare från lågstadietoch mellanstadiet har jag samlat in och analyserat data med innehållsanalys i syfte att fåen bredare kunskap om lärares syn på språkinriktad undervisning i matematikämnet.Den sociokulturella teorin på lärande genomsyrar hela studien. Studiens resultat visadeatt samtliga lärare ansåg språket vara en betydande faktor i matematikundervisningen mende hade olika uppfattningar om vad matematiskt språk egentligen är och därmed även hurdet ska undervisas. Olika typer av språkinriktad undervisning, flera i enlighet med tidigareforskning, användes i princip av alla lärare i syfte att utveckla elevernas matematiskaspråk och förståelse av matematiken. Deras undervisning utgick i många fall från ensociokulturell syn på lärande med den närmaste utvecklingszonen, interaktion,medierande resurser och stöttning i fokus. Det som även framgick av intervjuerna var attdet pågår ett medvetet arbete på skolan med Kooperativt lärande för att främja matematiskkommunikation och resonemang under strukturerade former.Förslag till vidare forskning är att studera hur den språkinriktade undervisningengenomförs genom både intervjuer och observationer. Det hade även varit relevant att fåett elevperspektiv på den språkinriktade undervisningen. Ett annat betydligt mer komplextarbete som hade varit intressant är att undersöka vad det matematiska ämnesspråketegentligen är och hur det bör undervisas.

Denna kunskapsöversikt syftar till att skapa en överblick över vad som kännetecknar forskning om kooperativt lärande inom religionskunskap internationellt samt hur kooperativt lärande kan bidra till svensk religionskunskap i ett pluralistiskt samhälle. De behandlade frågeställningarna är: Vad kännetecknar forskning om kooperativt lärande i religionskunskapen? Hur används kooperativt lärande i religionskunskapen? På vilket sätt kan tillämpningen av kooperativt lärande i religionskunskapen bidra till det pluralistiska samhället vi befinner oss i idag? För att besvara dessa frågeställningar genomfördes en systematisk litteraturstudie i ERIC ProQuest och Primo-databaserna, där 11 vetenskapliga artiklar kartlades och analyserades. Resultaten från kunskapsöversikten indikerar att kooperativt lärande, genom metoder som delade diskussioner och gruppsamarbete positivt påverkar och främjar religionskunskapen inom ett pluralistiskt samhälle. Trots vissa hinder som särskilt relaterar till elevers preferenser visar resultaten att kooperativt lärande har en övergripande positiv inverkan. De analyserade artiklarnas resultat framställdes främst genom både kvalitativa och kvantitativa metoder (Mixed Method Research). Sammanfattningsvis understryker denna kunskapsöversikt potentialen hos kooperativt lärande att stödja och berika religionskunskapen i en värld kännetecknad av mångfald och pluralism.