Studiens syfte var att undersöka byråanställda art directors och originalares olika perspektiv på och förhållningssätt till sin yrkesroll med särskilt fokus på kreativitet och kundrelationer.Nio semi-strukturerade djupintervjuer genomfördes med sex art directors och fyra originalare. Respondenterna valdes ut genom ett kombinerat strategiskt bekvämlighetsurval från nio reklambyråer.Professionalism inom yrkesrollen visade sig vara något som respondenterna inte reflekterat över men det framkom att det främst handlar om hur art directors och originalare förhåller sig till kunden. Dessutom framkom det att respondenterna såg variation i arbetet som en positiv aspekt av yrket medan de såg prestationsångest och utomståendes oförståelse av yrket som negativa.Det framkom även att art directors och originalare i första hand ser på kreativitet som problemlösning, dock såg de olika på problemlösning i sina respektive roller. De använde sig av samma metoder för att finna inspirationsamt hanterade ångest på liknande sätt.Studien visade även att kunden och kundrelationen spelade en stor roll för yrket och ämnet berördes återkommande i respondenternas svar under intervjuernas gång. De använde sig av samma metoder för att finna inspiration / The aim of this study was to investigate the agency employees’ different perspectives and approaches to their professional role focusing on creativity and customer relationships.Nine semi-structured in-depth interviews were conducted with six art directors and four graphic designers. Respondents were selected through a combined strategic and convenience sample of nine advertising agencies.Results showed that professionalism was nothing that the respondents thought about but it turned out that it is mainly about how art directors and graphic designers handle and relate to the customer. Furthermore, results also showed that the respondents saw variation as a positive aspect of the profession while they saw anxiety and outsider's lack of understanding of the profession as negative. Results also showed that art directors and graphic designers primarily look at creativity as problem solving, though they looked at problem solving in their role differently. They used the same methods to find inspiration and tackle anxiety.It was also found that the customer and the customer relationship played a big role in the advertising profession and the subject was discussed repeatedly.

Generating and developing ideas constitute centerpieces for innovations processes, idea creation methods and techniques most urgent in their initial phases processes, though the need is no less in subsequent phases. Those early phases, however, allow for more deviant ideas, characterized by more of ambiguity and uncertainty. This is an innovation process theme that is recognized as among those least understood. Through comparative studies of seven groups from three different practices, their interactions in idea development and problem solving, a deeper understanding of descriptive languages and modus operandi has been acquired. The research was carried out in three settings: brainstorming in industrial design, musical improvisation and dialogue seminars with participants representing industrial design and music, respectively. The compilation of the three practices’ contributions results in a conceptual framework. It includes such concepts as, for example, ‘momentary formation’, ‘temporary epistemology’ and ‘the play with semantic key signature’. Those concepts give examples of the reconsidering of creative group processes, relative to previous frameworks, that is a result of these studies. From the perspective of group idea, individuals’ creative processes might be perceived as the searching for the different or the deviant while we suggest that group creativity is enhanced throughits members’ abilities to preserve their own perspectives and thought styles. Group creativity is based on a willingness to focus on the central group idea while simultaneously maintaining individual thought styles. A creative group’s way of forming and mediating ideas, its modus operandi, is referred to as its description language. The importance of descriptive languages driving mechanism for creative group processes should be seen in the perspective of fundamental social cognition processes. The problem area is mapped through the strategic use of different descriptive modus. Groups employ iteration as a strategy for stimulating collective reflection, that is, to think about the problem again but in other ways. We argue that critical thinking and the ability to make critical judgements is an important driving force in the creative groups’ iterative processes: criticism makes reconsideration meaningful. Different types of criticism are discussed, as is how they interact with groups’ idea development and creative processes. This research project has resulted in a deeper understanding of the relay race of initiatives that characterizes the interactions in groups solving problems and developing ideas. The project has developed an awareness of which descriptions that stimulate group creativity.

Den här studien undersöker teoretiska definitioner av kreativitet, förhållandet mellan kreativitet och kunskap, och låtskrivares strategier för att uppnå kreativitet. Låtskrivande är den skapandeprocess som ska resultera i en färdig musikprodukt. Kreativitet innebär brytande av gamla regler och konventioner för att skapa någonting nytt. Varje musikgenre har specifika regler och konventioner för hur den ska låta och uppfattas, vilket då innebär att man måste ha kunskap om dem för att kunna skriva musik inom den valda genren. Detta kan få låtskrivarprocessen att förefalla som ickekreativ, trots att låtskrivande är känt som en konstnärlig och kreativ uttrycksform. I den här studien användes kvalitativa intervjuer för att ge svar på forskningsfrågorna. Tre erfarna och tre mindre erfarna låtskrivare intervjuades, vilka berättade om sina musikkunskaper, definitioner av kreativitet och skapandeprocesser. Resultaten visade att låtskrivarna inte uppfattade att deras musikkunskap var hämmande för deras kreativitet. Studien visade att låtskrivarna hade utvecklat specifika strategier för hur de skulle kunna skapa på rutin och få tillgång till sin kreativitet. Slutligen definierade låtskrivarna specifika faktorer som påverkade kreativiteten, som till exempel psykiska och fysiska distraktioner.

Forskning om teamarbete har bedrivits sedan mitten av förra seklet och detta arbetssätt har blivit relativt vanligt på de flesta arbetsplatser idag. Tidigare studier har påvisat att heterogena team har bättre förutsättningar än homogena team att lyckas producera kreativa idéer och lösningar. Detta är av stor vikt eftersom kreativitet bidrar starkt till innovationsförmågan som företag behöver för att utvecklas och överleva i dagens konkurrensutsatta klimat. Dock finns det få studier som beskriver vad som pågår inom team när de är kreativa. Därför ämnar vi beskriva hur arbetsprocessen ser ut i ett heterogent team som arbetar i en miljö som kräver att medlemmarna inte är rädda för att testa nya idéer. Syftet är således att beskriva hur teamet drar nytta av heterogeniteten för att producera kreativa lösningar. Detta åstadkommer vi genom att göra en fallstudie på ett forskningsteam som arbetar i en kontext med många okända parametrar. Det framgick tydligt att medlemmarnas olikheter i expertis gynnade den kreativa processen och hjälpte teamet att se möjligheter som de skulle missat om de hade samma expertis. Genom att analysera problem utifrån sina olika spetskompetenser, och med stöd från en handledare som uppmanar till att våga bemästra det okända, lyckas teamet skapa en bred kunskapsbank som de personligen anser gynnar teamets kreativa förmåga.

Detta arbete är en studie i hur ett mötesrum kan utformas som ett led i att stimulera innovativa och kreativa processer. Rummet ska även bidra till att bryta invanda mötesvanor. Arbetet har utgått ifrån ett mötesrum i ledningskansliets lokaler på Torshälla stads förvaltning som är i behov av en förändring. För att ledningskansliet ska kunna utveckla sina arbetssätt och sträva mot att komma fram till nytänkande lösningar är en ny utformning av ett mötesrum i lokalerna av stor betydelse. Genom metoder såsom intervju, enkätundersökning och rumsanalys har användarnas behov och det befintliga rummet studerats. I nuläget uppfyller inte rummet användarnas behov av lämpliga funktioner vid möten, arbetsmiljön är bristfällig och rummet upplevs som ostimulerande. Med stöd av litteratur och metodresultat har ett designförslag skapats. Genom nya funktioner som är anpassade efter användarna samt bättre ljud- och ljusförhållanden undanröjs hinder i rummet. Detta för att underlätta användarnas arbete och ge bättre möjlighet att fokusera på nytänkande idéer. Att rummets utformning bidrar till att stimulera ett flertal sinnen tros även främja innovation och kreativitet. För att bryta invanda mötesvanor på ledningskansliet har förutsättningar för fysisk aktivitet och rörlighet eftersträvats i designförslaget.

Syftet med studien har varit att ta reda på hur textillärare upplever att den yttre miljön i textilslöjdsalen kan påverka den kreativa processen hos eleverna och hur slöjdsalen i så fall kan utformas. Studien bygger på intervjuer med fem textillärare som är eller har varit verksamma inom grundskolan i ämnet textilslöjd.Det teoretiska forskningsperspektiv som studien utgår ifrån i huvudsak är den sociokulturella teorin som bygger på Lev Vygotskijs tankar och forskning. Vidare har perspektiv från ramfaktorteorin tagits i beaktande. Studien visar att alla de intervjuade textillärarna menar att ytorna i textilslöjdsalen, det vill säga både golvytor, väggytor, bordsytor och förvaringsytor ska vara tillräckligt stora för att de ska kunna rymma de innehållsmässiga beståndsdelar som textillärarna anser behövs för att stimulera elevernas kreativitetsutveckling. Textillärarna menar att eleverna ska ha ordentligt med arbetsytor när de arbetar och att elevernas pågående arbeten ska kunna förvaras i tillräckligt stora förvaringsutrymmen i textilslöjdsalen. En övervägande andel av textillärarna anser att det är det insprationsmaterial som hör samman med detarbetsområde eleverna för tillfället arbetar med som är mest kreativitetsbefrämjande. Två av textillärarna anser att textil/trä och metallslöjdsalarna ska ligga nära eller i anslutning till varandra för att samarbetet i slöjdämnet ska fungera bra. De menar även att bildsalen i nära anslutning till textilslöjdsalen skulle underlätta ämnesövergripande samarbete med bildämnet. Sammantaget finns det hos textillärarna många tankar och kreativa idéer som skulle kunna leda till att textilslöjdsalarna skulle kunna bli mer kreativitetsbefrämjande för elever. Studien visar vidare på att det är arbetsmiljölagstiftningen och miljöbalken som styr hur arbetsmiljön i textilslöjdsalen ska utformas utifrån nationella arbetsmiljö- och säkerhetskrav. Utrustning och utformning i övrigt är däremot en lokal angelägenhet. Enligt styrdokumenten ligger ett särskilt ansvar på rektor att tillsammans med lärare samarbeta för att de nationella målen ska nås av eleverna. Eleverna ska ges möjlighet till ett aktivt medinflytande i skolan. Här skulle textillärare tillsammans med rektor, som har det särskilda ansvaret, kunna arbeta för att den yttre miljön i textilslöjdsalen blir mer kreativitetsbefrämjande. Eleverna ska också enligt styrdokumenten vara medskapande och vara med i och komma med synpunkter på utformningen. Undersökningar om hur den fysiska miljön i textilslöjdsalen och dess utformning påverkar kreativitet hos elever, detta utifrån ett elevperspektiv tycker jag skulle vara en intressant ingång för fortsatta studier. Vidare studier om hur arbetsmiljöfaktorer, både fysiska och psykiska, påverkar textillärare och elever i textilslöjden vore intressant att undersöka. Den fysiska miljöns betydelse i skolan och i synnerhet i textilslöjden för elevers möjlighet till lärande tycker jag har varit eftersatt och inte uppmärksammats i den utsträckning som den borde. Mer forskning inom detta området är något som jag anser är nödvändigt för att föra utvecklingen framåt i den svenska grundskolan.

Studien har sin utgångspunkt i ett genusperspektiv och syftar till att undersöka högstadieelevers inställning till bildämnet. Studiens metod utgörs av en kvalitativ intervjustudie som innefattat tio informanter. Informanternas svar har analyserats med hjälp av ett kodningsprotokoll och presenteras i resultatkapitlet. Teorierna som används i studien utgörs av Zimmerman och West teori om ”doing gender”, Thornbergs socialidentitetsteori och självkategoriseringsteori. Samt en sociokulturell teori om didaktikens situerade natur utifrån hur människor har lärt sig att handla och handlar utifrån social kontext. Resultatet presenteras med hjälp av de tre frågeställningarna som legat till grund för studien: ”vad anser pojkar respektive flickor om bildämnet”, ”finns det någon skillnad mellan pojkar och flickors inställning till bildämnet” samt ”hur tar sig flickor och pojkars inställning till bildämnet i uttryck”. Resultatet av studien visar att pojkar och flickor upplever och har olika syn på bildämnet. Detta tar sig i uttryck genom att flickorna har en positiv inställning till bildämnet som helhet. Pojkarna har en splittrad uppfattning av bildämnet. Av resultatet har det framkommit att de markanta skillnaderna mellan pojkar och flickors inställning till bildämnet är att flickor värderar ämnets kunskaper i ett ”här och nu” perspektiv. Pojkarna värderar ämnets kunskaper utifrån sina framtida planer på yrkesval. De tio informanterna skiljer sig även när det kommer till synen på kreativitet. Flickorna ser sig själva och andra flickor som mer kreativa än pojkar. Pojkarna ser flickor som mer kreativa än pojkar. Enligt informanterna har det med att göra hur flickor och pojkar förväntas vara. Pojkarna upplever att de mansideal de förväntas följa inte värderar kreativitet på samma sätt som andra egenskaper. Resultatet av studien diskuteras vidare i studiens diskussionskapitel. Studien avslutas med en sammanfattning och de slutsatser som arbetet med studien har kommit att leda fram till.

Denna uppsats syftar till att undersöka initiativen bakom planerna för det kommande Tellus Tower, vars planområde är beläget vid Telefonplan i Stockholm. Därutöver granskas de effekter som sedan 2000-talets början har skapat platsens kreativa miljö. Studiens frågeställningar lyder (1) Vilka är de bakomliggande orsakerna till att Telefonplan idag kan liknas vid ett kreativt rum? (2) Varför planeras Tellus Tower att anläggas just på denna plats? Till grund för arbetes empiriska material har ett kvalitativt metodsätt använts, i form av djupintervjuer. Telefonplan som lokalitet har på kort tid genomgått en gentrifieringsprocess, från ett tidigare industrikluster till att idag främst förenas av ledorden kreativitet och nyskapande. Uppsatsens teoretiska ramverk behandlar följaktligen, med överskådlig karaktär, olika typer av gentrifiering. Uppsatsen visar på att det är de sociala processerna som har förändrat rummet och hur vi idag uppfattar platsen som kreativ. Vidare kan Tellus Tower liknas vid ett tilltänkt landmärke för Stockholm och den symboliska funktion en skyskrapa innebär.

Syftet med denna studie är att få mer kunskap om ifall bakgrundsmusik används av bildlärare i Sverige och hur bakgrundsmusik påverkar bildämnet. Syftet är även att undersöka om bakgrundsmusik har betydelse för kreativitet. I bakgrunden presenterar forskning kring musikens påverkan på människan, kreativitet som ett begrepp och kreativitet inom bildämnet utifrån forskning och styrdokument. Det sociokulturella perspektivet på lärande kommer att ligga till grund för analys av studiens empiri. Metoden enkät har valts och den kvantitativa ansatsen för att öka chanserna till ett trovärdigt resultat. Resultatet visar att majoriteten av de deltagande bildlärarna använder bakgrundsmusik, de beskriver att det är ett bra hjälpmedel för både kreativitet och koncentration.

Diss. (sammanfattning) Luleå : Luleå tekniska universitet, 2006. / Härtill 5 uppsatser.