Syftet med examensarbetet är att beskriva hur modersmålslärare och ämneslärare arbetar för att gynna flerspråkiga elevers språk- och kunskapsutveckling. Med detta syfte ingår det att studera vilka arbetsformer lärarna lyfter fram som är användbara för att stödja eleverna i deras språk och kunskaper samt betydelsen av det första språket i inlärningsprocessen. Flerspråkighet är av stort värde för samhället. Därför är det positivt om undervisningen bidrar till att utveckla ett avancerat språkbruk i fler språk än majoritetsspråket. Studien inriktar sig framför allt på ämneslärare och modersmålslärare roll i arbetet med att bygga upp elevernas språkfärdighet, vilket leder till att de höjer sina prestationer. I bakgrunden skriver jag om språkets betydelse för inlärning för andraspråkselever i enlighet med styrdokument. Jag förankrar min studie i den sociokulturella teorin av Lev Vygotskij, Deweys teori och den språkinriktade undervisningen. Genom öppna frågor i semistrukturerade intervjuer, intervjuade jag sex verksamma lärare som har lång erfarenhet i andraspråksundervisning.  Resultatet visar att samarbetet mellan ämneslärare och modersmålslärare kan vara ett effektivt redskap för elevernas språk och kunskapsutveckling. Dessutom visar resultatet att språk och kunskapsutveckling går hand i hand och att första språket är en viktigt resurs för lärande. Modersmålsundervisningen och studiehandledningen anses som ett verktyg som kan gynna elevernas kunskaper i NO-ämnena. Genom att vägleda elever visar lärarna hur förstaspråk kan öppna dörren för kunskapsutveckling. Studiens resultat visar också på de viktigaste didaktiska metoder som kan främja elevernas lärande, metoderna hjälper läraren att ta tillvara eleverna förkunskaper samt att metoderna ger stor stöttning till eleverna att utveckla deras vetenskapliga språk. Resultatet av ett gemensamt arbete leder till att flera elever som har problem med inlärningen av NO-kunskaper blir godkända. Translanguaging kan vara en bra metod och ett sätt att utveckla begreppsliga kunskaper i NO-klassrummet med hjälp av studiehandledare.

Andelen elever med annat modersmål än svenska har ökat i den svenska skolan. Vi somi många år har varit verksamma inom skola och utbildning och arbetat med elever medett annat modersmål anser att det är viktigt att stötta dessa elever i deras lärande. Dettahar väckt ett intresse hos oss att genomföra en undersökning på hur lärare undervisar föratt ge dem det stöd de behöver för sin kunskapsinhämtning.Syftet med den här studien är att undersöka och analysera hur lärare som undervisar iflerspråkiga elevers klassrum, anpassar sin undervisning till de flerspråkiga eleverna.För att uppfylla studiens syfte har följande forskningsfrågor ställts: Hur stöttasflerspråkiga högstadieelever i sin språk- och kunskapsutveckling iklassrumsinteraktionen? och Hur används elevernas erfarenheter, inklusive de språkligaoch kulturella, i undervisningen? För insamlingen av materialet har vi valt att använda enkvalitativ undersökningsmetod som är etnografiskt inspirerad, det vill sägaklassrumsobservationer. Detta gav oss goda möjligheter att observera åtta lektioner somhålls av två lärare. Fyra av lektionerna hålls i en förberedelseklass och de andra fyra ärlektioner i svenska som andraspråk. Studiens teoretiska grund utgörs av Hammonds ochGibbons (2005) stöttningsmodell. Resultatet visar att lärarna använder en del stöttandestrategier som är i linje med denna stöttningsmodell. Lärarna i båda klasserna leder oftastrukturerade samtal i syfte att stötta elevers språkutveckling. På detta sätt skapar demöjligheter för lärande i samtal mellan lärare och elev. Grupparbete och kamratlärandesker dock i en liten utsträckning. Elevernas modersmål och tidigare erfarenheter har haftmer synbar plats i förberedelseklassen. Lärarna i båda klasserna leder dock oftastrukturerade samtal i syfte att stötta elevers språkutveckling.

En del av lärares uppdrag är att stötta elever att nå sin fulla potential med hänsyn till deras individuella förutsättningar, intressen och behov. I det heterogena klassrummet är det en utmaning som kan kännas överväldigande för såväl nya som erfarna lärare. Ämnesdidaktisk såväl som pedagogisk forskning har genom åren bidragit med nya infallsvinklar till hur vi kan förbättra lärandemiljön för elever. Syftet med denna studie var att undersöka lärares perspektiv till differentierad undervisning som didaktiskt verktyg att proaktivt anpassa undervisning till elevers förutsättningar, intressen och behov i ämnet matematik. Semistrukturerade intervjuer valdes som metod för datainsamling. Fem lärares uppfattningar om differentierad undervisning, samt beskrivningar om hur de implementerar differentierad undervisning analyserades med tematisk analys. Slutsatser för studien är att lärarna är positiva till differentierad undervisning som ett proaktivt förhållningssätt till undervisning. Vidare visar studien att lärarnas differentiering i stor utsträckning är inriktad på innehåll och process, utifrån elevernas förförståelse och lärprofil. Lärarna anser också att differentierad undervisning tar tid men är värt det, sett till hur det positivt påverkar elevernas kunskapsutveckling i matematik.

Upplevelser som vi erfarit under vår tid som lärarstudenter fångade vårt intresse för andraspråkselevers möjligheter till språk- och kunskapsutveckling i en förstaspråkskontext. Syftet med studien blev således att undersöka vilka arbetssätt lärare inom de samhällsorienterande ämnena uppfattar som stödjande för andraspråkselevers språk- och kunskapsutveckling. Vårt fokus riktades mot lärare och lärarstudenter som är intresserade och vill fördjupa sina kunskaper i att utforma den samhällsorienterande undervisningen utifrån ett likvärdighetsperspektiv i en första- såväl som en andraspråkskontext. Empirin till studien samlades in genom kvalitativ undersökningsmetod, semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes tillsammans med fem mellanstadielärare på tre olika skolor. Lärarna är legitimerade i de samhällsorienterande ämnena och har varit undervisade lärare i varierande antal år. Lärarnas erfarenheter och kunskaper synliggörs och ligger till grund för resultatet. Den insamlade empirin har analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet på lärande, transspråkande samt Cummins modell för språkutvecklande arbetssätt. I resultatet synliggörs lärarnas perspektiv på syftet samt olika gynnsamma arbetssätt för språk- och kunskapsutveckling. Lärarna framhåller att förstaspråkselever respektive andraspråkselever har skilda förutsättningar att nå språk- och kunskapsutveckling. De skilda förutsättningar ställer krav på undervisande lärare att skapa möjligheter utifrån elevernas förutsättningar i strävan mot en likvärdig skola. Interaktionens betydelse för språk- och kunskapsutveckling är en central del av resultatet och ett arbetssätt som informanter lyfter vid flertal tillfälle. Resultatet påvisar även att eleverna gynnas av en varierad undervisning med tillgång till stöttning på flera sätt. Slutligen beskrivs även resursfrågan i resultatet. Lärarna anser att de använder alla tillgängliga verktyg för att stödja sina elever men att skolans resurser brister, såväl ekonomiska som sociala.

Vi lever idag i ett mångkulturellt samhälle som är resultatet av migration och globalisering. Detta ställer nya krav på metoderna i klassrummet och undervisningen behöver sättas i relation till dagens samhällsstruktur. Syftet med vår studie har varit att undersöka och analysera hur stöttningen för andraspråkselevers språk- och kunskapsutveckling ser ut i ett klassrum där mångfald av både språk och kulturella erfarenheter råder. Vi har även undersökt i vilken utsträckning elevernas modersmål används i klassrummet. Studien ansluter sig till ett sociokulturellt perspektiv på lärande genom språket och prövar undervisningen utifrån Hammond och Gibbons (2005) stöttningsmodell. Metoden som vi har använt oss av är kvalitativ och materialet består av fyra dagars klassrumsobservationer samt en kortare kompletterande intervju. Resultatet visar att undervisningen är utformad med viss hänsyn till språklig stöttning, exempelvis genom varierade undervisningsformer och upplägg, olika uttrycksätt, språkliga hjälpmedel och anknytning av ämnesinnehållet till elevernas tidigare förvärvade kunskaper. Resultatet visar även att de stöttande momenten ofta utgår ifrån delar istället för helheter och att elevernas modersmål synliggörs i en liten utsträckning trots ett tillåtande klassrumsklimat och en lärare som uppmuntrar språkliga variationer.

Syftet med undersökningen är att beskriva och analysera undervisning i årskurs 1 utifrån en teori om språk- och kunskapsutveckling. Vår frågeställning är därmed: Hur kan lärare i två språkligt heterogena ettor bedriva en gynnsam språk- och kunskapsutvecklande undervisning?Vår kvalitativa forskningsstudie vilar på teorin om språk- och kunskapsutvecklande undervisning så som den beskrivs i Hajer & Meestringa (2014). Teorin har rötter i Vygotskijs sociokulturella syn på lärande och har vidareutvecklats av studier inom kunskapsfältet andraspråksinlärning och utveckling. Metoderna vi har använt är semistrukturerade intervjuer och ostrukturerade observationer. Resultatet visar att på de studerade lektionerna förekom muntlig interaktion, mycket kontextuellt stöd och att eleverna fick olika typer av stöttning. En slutsats vi drar av detta resultat är att dessa arbetssätt kan ha bidragit till att de flesta eleverna i de två studerade klasser har bara på en termin lärt sig skriva och läsa, vilket lärarna uppger i intervjuer. Ytterligare en slutsats är att lärare bör redan i årskurs 1 planera meningsfulla läraktiviteter med fokus på utveckling av både språk och kunskaper.

Studien syftar till att undersöka vilka arbetssätt och material lärare använder sig av i SO- undervisningen för att utveckla elevers ämnesspråk och ämneskunskaper, samt vilka effekter lärare menar att dessa arbetssätt har på elevers språk- och kunskapsutveckling. I studien presenteras bland annat det sociokulturella perspektivet på lärande. Med utgångspunkt i detta har vi intervjuat fem lågstadielärare som arbetar på två olika grundskolor i en kommun i södra Skåne. Resultatet av studien visar att ämnesspecifika begrepp, tematiskt arbete, elevers tidigare erfarenheter, klassrumsinteraktion, språkbruk och bildstöd är arbetssätt och material som har en positiv effekt på elevers språk- och kunskapsutveckling.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i årskurs 4-6 arbetar språkutvecklande i SO-ämnena för att stärka elevers skolspråk. Studien syftar också till att undersöka vilka arbetssätt och material som används samt vilken effekt det har på elevers språk- och kunskapsutveckling i SO-undervisningen. Studien är tänkt att lyfta fram behovet av ett språkutvecklande SO-klassrum. Studien är även tänkt att bidra till en förståelse för språkutvecklande arbetssätt och kasta ett ljus på hur sådana arbetssätt kan tillämpas i praktiken. Det sociokulturella perspektivet på lärande har en framstående roll i denna studie. Studiens undersökning har genomförts med kvalitativa intervjuer med sex lärare på fyra olika skolor i Skåneregionen, med förankring till tidigare forskning. Resultatet visar att ämnesspecifika ord och begrepp, lärarnas tillämpning av skolspråket i förhållande till elevernas vardagsspråk, elevernas tidigare erfarenheter, interaktion i klassrummet, bildstöd samt andra anpassningar och stöttande insatser är arbetssätt och material som har en stärkande effekt på elevers språk- och kunskapsutveckling i SO-undervisningen.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilka arbetssätt som två olika lärare tillämpar i sina flerspråkiga klassrum, för att kunna identifiera hur andraspråkselevers språk- och kunskapsutveckling kan främjas i de olika klassrumsmiljöerna. Genom att ta del av den schemalagda undervisningen i två olika klassrum vill vi se om där finns några likheter och skillnader och därav blev vår frågeställning: Hur arbetar lågstadielärare med flerspråkiga elevers språk- och kunskapsutveckling? Studiens teoretiska utgångspunkter är det sociokulturella perspektivet och cirkelmodellen. Det empiriska underlaget har samlats in genom klassrumsobservationer och intervjuer. I den tidigare forskning som presenterats synliggörs det att genrebaserad undervisning kan verka främjande för eleverna. Vidare belyses smågruppsarbeten som främjande för eleverna såtillvida att gruppen kan fungera som stöttning och bidra till att eleverna kan prestera på en högre nivå än vad de hade kunnat prestera individuellt. Studiens resultat visar att explicit undervisning, visuellt stöd och smågruppsarbeten är av betydelse för andraspråkselevers språk- och kunskapsutveckling.

Syftet med denna studie är att skapa kunskaper om hur lärare i lågstadiet arbetar språkutvecklande i de samhällsorienterande ämnena och vilka effekter det har på elevernas språk- och kunskapsutveckling. I studien utförs en undersökning av hur lärare arbetar med alla elever, det vill säga elever som har svenska som förstaspråk och med elever som har svenska som andraspråk. Målet med studien är dessutom att bidra till förståelse av behovet att arbeta språkutvecklande i SO-undervisningen och lyfta fram de språkutvecklande arbetssätten som lärare arbetar utifrån. Resultatet i studien har samlats in utifrån kvalitativa intervjuer och observationer som har utförts i tre olika skolor i Skåneregionen. I undersökningen intervjuades fem lärare och fyra observationer utfördes i lågstadiet. Förutom intervjuerna och observationerna som utfördes i undersökningen har förankring gjorts i tidigare forskning. Det sociokulturella perspektivet på lärande och Kolbs ”Experiential Learning Theory” har tagits som utgångspunkt i studien. Resultatet visar att lärarna arbetar utifrån ett kooperativt lärande där lärandet sker via samspel med andra. Därtill arbetar lärarna mycket visuellt för att befästa begreppen med hjälp av bild och begrepp. Studiens resultat visar även hur viktigt det är att utveckla elevernas språk för att de ska lyckas uppnå målen i SO-undervisningen. Studiens slutsats fastlägger vikten av att integrera språket i ämnesundervisningen och att det har effekt på elevernas språk- och kunskapsutveckling.