Syftet med denna uppsats var att utforska om och hur den nationella handlingsplanen mot kvinnlig könsstympning efterlevs inom socialtjänsten i Nyköpings kommun. Kommunen som studien avgränsats till valdes för att den hade en ökad invandring under 1990-talet från länder där ingreppet är omfattande. Studien har avgränsats till att undersöka en familjecentral, vuxen- och ungdomsenheten och barn och familj. Studien omfattar en fallstudie för att få ett kvalitativt resultat. Det som framkommit i studien är paradoxen att Nyköpings kommun genomför ett förebyggande arbete mot kvinnlig könsstympning men kommunen har föga kunskap om handlingsplanen. På grund av att en implementering inte har skett är de anställda omedvetna om arbetets relevans till den nationella handlingsplanen. Behovet av ett förebyggande arbete beträffande kvinnlig könsstympning har påträffats då individer i bostadsområdet Brandkärr bett om hjälp. Arbetet som utförs i kommunen mot kvinnlig könsstympning har sitt ankare i en person, därmed gör sig eldsjälsproblematiken gällande.

Bakgrund: Kvinnlig könsstympning förekommer främst i Afrika.  Kvinnlig könsstympning är ett begrepp som sammanfattar alla typer av de kirurgiska ingreppen på det kvinnliga könet utan medicinska skäl, vilket kan resultera till olika komplikationer. Genomförandet är olagligt i flera länder. I möten bör vårdpersonals transkulturella kompetens uppmärksammas. Syfte: var att undersöka vårdpersonals erfarenheter av möten med kvinnor som genomgått könsstympning. Metod: En allmän litteratur genomfördes. Databaserna Cinahl Complete, Psycinfo och Pubmed användes i sökning till relevanta artiklar, vilket resulterade till 5 kvantitativa och 5 kvalitativa artiklar som sedan bearbetades till det presenterade resultatet. Resultat: I resultatet framkommer det att vårdpersonal hade kunskapsbrist om kvinnlig könsstympning och negativa inställningar till ingreppet. Det framkom också att i möten med patientgruppen hade vårdpersonal haft starka känslor, erfarenheter av kommunikationssvårighet samt kulturskillnad. Samtliga faktorer hade en stor påverkan på vårdpersonals möten med kvinnor som genomgått könsstympning. Slutsats: Möten mellan vårdpersonal och patientgruppen blir mer aktuellt inom hälso- och sjukvården i samband med den ökade immigrationen. Detta ställer krav på vårdpersonalen att ha övergripande kunskap om könsstympning samt utveckla sin kulturella kompetens för att ha förståelse i mötet. Det har visats sig att patientgruppens behov inte uppfylls i den aktuella vården.

Bakgrund: Kvinnlig könsstympning är en tradition som har fortlevt i över tvåtusen år och är djupt rotad i kultur och religion. Varje år könsstympas omkring 3,9 miljoner flickor. Globalisering medför att dessa kvinnor kan behöva vård i länder där könsstympning inte praktiseras. Tidigare forskning visar att könsstympade kvinnor upplever en bristande kunskap i mötet med hälso- och sjukvården. Genom ett kulturkompetent förhållningssätt kan sjuksköterskan ge en bättre och ändamålsenlig omvårdnad.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors kunskaper och attityder om kvinnlig könsstympning Metod: Integrerad litteraturöversikt med induktiv ansats innehållande tolv vetenskapliga artiklar. Analysen utfördes i enlighet med Whittemore och Knafls metod. Resultat: Ur resultatet framkom fem kategorier; erfarenheter av mötet med könsstympade kvinnor, kunskap om kvinnlig könsstympning, kunskap om följder av kvinnlig könsstympning, uppfattningar om varför kvinnlig könsstympning utförs samt attityder om kvinnlig könsstympning.  Slutsats: Resultatetvisade varierande kunskaper och attityder omkvinnlig könsstympning bland sjukvårdspersonal. Det ger således en förståelse för hur komplext ämnet är ochvarför det är viktigt med kunskap för att kunna ge könsstympade kvinnor en kulturkompetent omvårdnad.

Bakgrund: Kvinnlig könsstympning innebär ett ingrepp av fyra olika former där kvinnans kön sys ihop och delar av det såsom klitoris och de inre samt yttre blygdläpparna skärs bort. Lagen förbjuder denna ritual som sker utifrån tradition, med eller utan flickornas samtycke. Sverige är ett mångkulturellt land där sjuksköterskan ofta möter dessa utsatta kvinnor, det är då av avgörande faktor att ha kunskap samt förståelse inom denna sed för att förbättra kvinnans erfarenhet av bemötandet i vården men även upplysa det berörda ämnet.Syfte: Belysa könsstympade kvinnors upplevelse av bemötande i vården.Metod: Denna litteraturöversikt baseras på nio kvalitativa studier. De kvalitativa artiklarna granskades och analyserades med hjälp av SBU:s mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik – patientupplevelser.Resultat: Innehåller könsstympade kvinnors erfarenheter av bemötande i olika sjukvårdssammanhang. I resultatet beskrivs de känslor, positiva som negativa, kvinnorna upplevde efter ha blivit exponerade i vården. Fortsättningsvis förklaras den kulturella dimensionen som råder mellan patient och vårdpersonal efter ha anlänt till ett främmande land.Slutsats: Denna grupp av kvinnor bör belysas genom forskning samt undervisning till vårdpersonal för att minska undergivenhet och utanförskap bland kvinnor som genomgått könsstympning. Sjukvård bör formas runt varje individ och på så sätt skapa välbefinnande och trygghet. / <p>Godkännande datum: 2018-11-05</p>

Kvinnlig könsstympning är en kulturell tradition som utövas i mestadels Afrika, men också i Mellanöstern och Asien. Omkring 200 miljoner kvinnor beräknas idag vara könsstympade och cirka 3 miljoner beräknas vara i risk för att utsättas för ingreppet årligen. Könsstympning innebär delvis eller total borttagning av de yttre könsorganen, eller annan skada på de kvinnliga könsorganen av icke medicinska skäl och klassas utifrån fyra olika huvudtyper beroende på hur mycket av kvinnans könsorgan som avlägsnas. I och med det mångkulturella samhället vi lever i idag är det inte ovanligt att personal inom hälso- och sjukvård i Sverige möter kvinnor som är könsstympade. Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelser av att ha genomgått könsstympning. Metoden som användes var kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats där tio vetenskapliga artiklar analyserades. Analysen resulterade i fyra kategorier: att den sexuella hälsan begränsas, att livet präglas av ett fysiskt och ett psykiskt lidande, att könsstympning är nödvändigt för att accepteras och att mötet med sjukvården återspeglas av att känna sig annorlunda. Genom att öka kunskapen kring ämnet hos hälso- och sjukvårdspersonal skulle dessa kvinnor kunna få bättre omvårdnad.

Background: FGM is a deep-rooted tradition that has been practiced for over 2000 years. It occures mainly in the northeastern and eastern parts of Africa, in the Middle East and parts of Asia. About 200 million women have undergone FGM, with the current trend, the number of circumcised by 2030 will rise from 3.9 to 4.6 million per year. Aim: The aim of this study was to describe the medical staff´s experience of caring for women with FGM. Method: A descriptive literature study containing 13 articles, seven with quantitative approach and six with qualitative. Main results: The medical staff stated that they lacked training on FGM and wanted more training. The participants' knowledge of FGM complications was relatively good. Knowledge of why it´s performed varied although most cited culture and religion as reasons. The medical staff considered caring for women a challenge mainly due to language and cultural differences. Conclusions: The majority of the medical staff stated they lacked experience of FGM and couldn´t provide satisfactory care and requested more training in the subject to feel secure in their professional role. They felt empathy and sympathy for the women but anger towards the procedure and the culture that advocated FGM but also the men which reflected in the body language. Several participants stated that they tried to treat the women based on cultural. Medical staff have an important role in educating, caring for and treating patients individually and professionally. This should be done with respect and an open mind. / Bakgrund: Kvinnlig könsstympning är en djupt rotad tradition som praktiserats i över 2000 år och förekommande främst i nordöstliga och östliga delarna av Afrika men även i Mellanöstern och delar av Asien. Omkring 200 miljoner kvinnor har genomgått FGM, med den nuvarande utvecklingen kommer antalet omskurna år 2030 stiga från 3,9 miljoner till 4,6 miljoner per år. Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av FGM i omvårdnadsmötet. Metod: En deskriptiv litteraturstudie innehållande 13 artiklar, varav sju med kvantitativ ansats och sex med kvalitativ ansats. Huvudresultat: Vårdpersonalen uppgav att utbildningen om FGM varit bristfällig under studietiden och flera studiedeltagare önskade mer utbildning om ämnet. Deltagarnas kunskap om komplikationer relaterat till FGM var relativt god. Kännedomen om varför det utfördes varierade men de flesta uppgav kultur och religion som anledning. Majoriteten av vårdpersonalen ansåg att mötet med kvinnor var en utmaning främst på grund av språkförbristningar och kommunikationsproblem. Slutsats: Majoriteten av vårdpersonalen uppgav att de saknade kunskap och erfarenhet av FGM och kunde därför inte ge tillfredsställande vård. Flera studiedeltagare efterfrågade mer utbildning inom ämnet för att känna trygghet i sin yrkesroll. Flera studiedeltagare uppgav att de kände empati och sympati för kvinnorna. De kände ilska gentemot ingreppet och kulturen som förespråkade FGM men även männen något som avspeglades i vårdpersonalens kroppsspråk. Flera studiedeltagare uppgav att de försökte bemöta kvinnorna utifrån det kulturella. Vårdpersonal har en viktig roll i att utbilda, vårda och bemöta patienterna individanpassat och professionellt. Detta bör ske med respekt och ett öppet sinne.

Bakgrund: Kvinnlig könsstympning är en sed som utförs i flera länder i Afrika, längs ekvatorn och delar av Mellanöstern. Invandringen till Sverige från områden där kvinnlig könsstympning utförs ökar. Det innebär att svenska barnmorskor kommer att möta könsstympade kvinnor allt oftare. Riktlinjer och mer och bättre utbildning har efterfrågats för att kunna bemöta kvinnan på ett professionellt sätt. Syfte: Att belysa barnmorskors erfarenheter av möten med kvinnor på ungdomsmottagning som kommer från områden där kvinnlig könsstympning är vanligt förekommande. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod och en induktiv ansats. Åtta semistrukturerade intervjuer utfördes med barnmorskor på ungdomsmottagningar. Materialet analyserades med konventionell innehållsanalys enligt Hsieh och Shannon. Resultat: Ämnet visade sig beröra barnmorskorna känslomässigt och en oförståelse för traditionen beskrevs. Barnmorskorna framhöll vikten av att inte acceptera traditionen, men underströk betydelsen av att respektera kvinnan och hennes kulturella arv. Ett varsam och lyhört förhållningssätt i mötet betonades, där ett felaktigt förhållningssätt antogs kunna leda till att kvinnan kände sig kränkt.  Konklusion: Möten med könsstympade kvinnor på ungdomsmottagningarna förekom sällan. Barnmorskorna upplevde därför att deras kunskaper var bristfälliga. I dagsläget ansågs inte behovet av riktlinjer vara stort, men en gemensam uppfattning fanns att behovet inom en nära framtid kommer att öka. / Background: Genital mutilation of woman is a custom practiced in several African countries, along the equator and parts of the Middle-East. Immigration from areas where this custom is common is on the rise. Midwives in Sweden are increasingly visited by women who have been victims of genital mutilation.  Guidelines and more and better education have been requested in order to approach the women in a professional way. Purpose: To highlight midwives experiences of meetings at the youth health center with women who come from areas where the practice of genital mutilation is common.  Method: A qualitative approach was chosen. Eight interviews were conducted with midwives at youth health center. Content analysis according to Hsieh and Shannon were used to analyze the material.  Results: The topic affected midwives emotionally. Midwives stressed the importance of not accepting the tradition, but felt it to be important to respect the woman and her cultural heritage. It is considered important to be gentle and responsive during the meeting and to show a good attitude towards the woman where an incorrect approach is perceived to lead to the woman feeling offended. Conclusion: Meetings with genitally mutilated women at youth health center were something that rarely occurred. Midwives knowledge of the subject was incomplete due to the lack of experience. In the current situation guidelines are not needed, but the common perception was that they will be in the future.

Bakgrund: Kvinnlig könsstympning är ett ingrepp som länge utförts i stora delar av världen. 196 medlemsländer har anslutit sig till Förenta Nationens (FN) konvention om barns rättigheter för att gemensamt arbeta för att avskaffa denna typ av skadliga sedvänja. Genom kontinuerliga datainsamlingar om kvinnlig könsstympning förutspås en signifikant ökning i takt med att världens befolkning ökar. Hälso- och sjukvårdspersonal känner till ingreppet men få kan identifiera dess olika typer. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vad hälso- och sjukvårdspersonal har för erfarenheter av att vårda patienter som genomgått kvinnlig könsstympning. Metod: Metoden är en litteraturöversikt baserad på sju kvalitativa artiklar, tre kvantitativa artiklar samt en artikel med mixad metod vilka var inhämtade från tre olika databaser; Cinahl Complete, PubMed och Academic Search Complete. Resultat: Resultatet presenteras under två kategorier: Bristande kunskap samt Det komplexa vårdandet. Hälso- och sjukvårdspersonal uttryckte att de hade bristande kunskaper och erfarenheter med att vårda och möta kvinnor som genomgått kvinnlig könsstympning. Många ansåg att de upplevde omtumlande känslor vid möten med kvinnor som genomgått kvinnlig könsstympning och deras familjer. Att se det kvinnliga könsorganets förändrade anatomi med mycket ärrbildning var svårhanterbart för många hälso- och sjukvårdare. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån Leiningers transkulturella omvårdnadsteori samt konsensusbegreppet människan. Den transkulturella medvetenheten och förmågan att bortse från det egna etnocentriska synsättet ligger till grund för det professionella vårdandet. / Background: Female genital mutilation is a procedure that has long been carried out in many parts of the world. 196 member countries have joined United Nation's (UN) Convention on the rights of children, to work together to eliminate this kind of malicious practice. Through continuous data collection of female genital mutilation, it predicts a significant rise as the world population increases. Health professionals are familiar with the procedure, but few can identify its different types. Aim: The aim was to describe health professionals’ experiences of caring for patients who have undergone female genital mutilation. Method: The method consists of a literature review based on seven qualitative articles, three quantitative articles and one with mixed method retrieved from three different databases; Cinahl Complete, PubMed and Academic Search Complete. Results: The results are presented under two categories: Lack of knowledge and The complexity of caring. Health professionals expressed a lack of knowledge and experience to nurture and meet women who have undergone female genital mutilation. Many felt that they experienced tumultuous feelings at meetings with women who have undergone female genital mutilation and their families. Seeing the female genitalia altered anatomy with very severe scarring was unmanageable for many health professionals. Discussion: The results were discussed on the basis of Leininger's transcultural nursing theory and the concept of consensus human. The transcultural awareness and the ability of health professionals' to ignore their own ethnocentric approach is the basis for the professional caring.

AbstraktBakgrundKvinnlig könsstympning är, en djupt rotad tradition som drabbar över 200 miljoner kvinnor världen över idag. Detta är en olaglig handling i många länder i världen och ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Studier har visat att dessa kvinnor upplever allvarliga hälsorisker och komplikationer både fysiskt och psykiskt. Kvinnor som är könsstympade känner sig sårbara och utlämnade i mötet med sjukvården, på grund av brist på förståelse hos sjukvårdspersonalen. Kvinnlig könsstympning är svårt att prata om. Könsstympade kvinnor riskerar att få fel diagnos vilket i sin tur leder till fortsatt ohälsa och diskriminering.SyfteSyftet med denna studie var att beskriva sjukvårdspersonals erfarenheter av att vårda kvinnor som är könsstympade.MetodDetta var en systematisk litteraturstudie med en innehållsanalys enligt Forsberg och Wengström (2013) av 3 kvalitativa och 5 kvantitativa studier.SlutsatsStudien visar att det är svårt att ge vård på lika villkor till kvinnor som är könsstympade om inte sjukvårdspersonalen ges rätt förutsättningar för att göra det. Sjukvårdspersonal känner sig utlämnade, inkompetenta, rädda och oroliga när de vårdar den könsstympade kvinnan. Studien visar att sjukvårdpersonalens avsikt och önskan att ge en jämlik och personcentrerad vård till dessa kvinnor, inte möjliggörs på de olika vårdinrättningar där de arbetar. Studien visar att det behövs tillgängliga och tydligare riktlinjer och behov av mer träning och utbildning.Nyckelord - Healthcare professional, experience, female genital mutilation.Stort tack till Emil Danehorn för hans stöd och uppmuntran genom hela detta arbete.

Bakgrund: Idag lever uppskattningsvis 200 miljoner kvinnor som har utsatts för könsstympning. Till följd av migration från länder där ingreppet praktiseras kommer den västerländska sjukvården att möta könsstympade kvinnor, vilket kan innebära nya utmaningar för vårdpersonalen. Syfte: Att beskriva könsstympade kvinnors upplevelser av mötet med västerländsk sjukvård. Metod: Allmän litteraturstudie med 12 originalartiklar av kvalitativ ansats. Studiernaanalyserades och utifrån teman kunde syftet besvaras. Resultat: Fyra teman framkom; “Könsstympade kvinnor i en främmande kontext”, “Oro och rädsla i mötet med västerländsk sjukvård”, “Kommunikationsbarriärer” samt “Positiva upplevelser i mötet med västerländsk sjukvård”. Resultaten visade att kvinnor upplever känslor av att vara annorlunda, kränkande behandling i form av kommentarer och blickar samt oro och rädsla vad gäller personalens kunskap och kompetens. Vidare beskrevs positiva upplevelser när personal bemötte kvinnorna med respekt samt hade ett professionellt förhållningssätt gentemot dem. Slutsats: Könsstympade kvinnor upplevde många gånger ett negativt bemötande vid kontakt med västerländsk sjukvård. Vårdpersonalens kunskap om ingreppet, samt förståelse och respekt för kvinnornas bakgrund var viktig för deras upplevelse av mötet. Det finns behov av mer forskning i ämnet då den västerländska vården i större utsträckning kommer att möta kvinnor som utsatts för könsstympning, till följd av ökad migration. / Background: It is estimated that 200 million women today are living with female genital mutilation. As a result of migration from countries where the procedure is practiced, Western health care will meet women who have been genital mutilated, which can pose new challenges for healthcare professionals. Aim: To describe genital mutilated women's experience of meetings with Western health care. Method: Literature review with 12 original articles of qualitative approach. The studies were analyzed and, based on themes, the purpose could be answered. Result: Four themes emerged; "Genital mutilated women in a foreign context", “Concern and fear in the meeting with Western health care”, "Communication barriers" and "Positive experiences in the meeting with Western health care". Results showed that women experienced feelings of being different, offensive treatment in the form of comments and looks, and concerns and fears regarding the staff's knowledge and competence. Furthermore, positive experiences were described when staff responded to the women with respect and had a professional attitude towards them. Conclusion: Genital mutilated women often experienced poor treatment in the contact with Western health care. Knowledge of the intervention, as well as understanding and respect for the women's background, were important to their experience of the meeting. There is a need for more research into this subject, as the immigration from countries where genital mutilation is common, are increasing.