Syftet med denna komparativa undersökning är att se förändringar och likheter i synen på lärarinneidealet, så som det skildras i Tidning för lärarinnor, mellan de två perioderna 1898-1899 och 1910-1911. Denna syn ska sen ställas i relation till Hirdmans genuskontrakt. För att besvara min frågeställning använde jag mig av en kvalitativ textanalys för att analysera de två tidsperioderna separat. För att göra matieralet överblickbart valde jag att logiskt ordna in primärmaterialet i teman, och dessa teman analyseras sen komparativt mellan de två perioderna. Jag presenterar skolans och lärarinneyrkets utveckling i Sverige för att ge undersökningen en bakgrund och även dåtidens syn på kvinnan för att ge en samhällelig kontext. Sen ger jag en skildring av bilden som förmedlas genom tidningen i de två tidsperioderna och hur denna förhåller sig till genuskontraktet. Denna del är indelad efter de teman som primärmaterialet är ordnat i; lärarinneideal, lärarinnors leverne och lärarinnors fritid. Dessa ställs sen mot varandra för att se likheter och skillnader. Resultaten jag kommit fram till är att ideal som att lärarinnorna skulle arbeta nitiskt och troget är gemensamma för båda perioderna. Kallet till yrket och att undervisa med kärlek likaså. Skillnaderna ligger i synen på moderlighet och gudfruktan. Lärarinnornas bostäder och skolsalar var undermåliga under båda tidsperioderna. Lönen, sjukpengen och ålderdomsunderstödet var lågt men ökade något till 1910-1911. Vad som ansågs lämplig för lärarinnor att sysselätta sig med på fritiden var sig likt under de båda perioderna. Sysselsättningar som att fortsätta utbilda sig, engagera sig i samhället och i sina rättigheter och sköta sitt hem och sig själv är de som står i fokus. Den övergripande utvecklingen som skedde var att lärarinnorna började oranisera sig och se sig mer som en gemensam kår, oavsett i vilket del av skolväsendet de undervisade. Yvonne Hirdmans teori om genuskontraktet; som bygger på att manligt och kvinnligt bör hållas isär och att mannen är normen i denna hierarki; var genomgående i tidningen, i såväl synen på idealen för lärarinnan själv som hennes undervisning och fritidssysselsättning och samhällsplats. Till sist följer förslag på vidare forskning.

Utifrån historieämnets läromedel och material kan det uppfattas som att kvinnorna i historien inte är av stor betydelse. Det är ett tydligt märkbart fokus på männen, medan kvinnorna många gånger blir osynliggjorda. Lärare och lärarstudenter förväntas trots detta arbeta för att skapa en jämställd historieundervisning där både kvinnor och män synliggörs. Den tidigare underrepresentationen av kvinnor i läromedel bör däremot inte resultera i att det läggs ett större fokus på kvinnor än män i undervisningen. Att lägga ett större fokus på kvinnor än män är motsägelsefullt i vad en jämställd undervisning innebär. I vår kunskapsöversikt kommer vi därför att undersöka hur stor möjlighet skolan och verksamma lärare har för att skapa en jämställd undervisning samt bidra till att utveckla elevernas förståelse för genus och maktbalansen mellan kvinnor och män. Undersökningen kartlägger i hur stor omfattning intresset finns hos eleverna av att undervisas om kvinnohistoria och varför eventuella motstånd uppstår. Kunskapsöversikten omfattar olika studier om hur kvinnor framställs och hur frekvent de förekommer i läromedel inom historia samt hur underrepresentationen påverkar kvinnliga elever. Denna kunskapsöversikt kan användas som verktyg för historielärare när de ska implementera kvinnohistoria i undervisningen.

Tolfterna was a popular education organization that existed between 1896 and1964 and that arranged social evenings and set up a library for working women. This thesis purpose is to investigate Tolfternas's activities in 1902-1907 and hereby place Tolfterna in the education- and library history. The thesis examines the library catalog and the protocols from the social evenings and analyses them by means of the popular education ideologies of the early 1900's: Patriarchal education, civic education, self-education and the domestic/housewife ideal.The analysis shows that the organizers of Tolfterna as well as the working women who visited the social evenings had political and social interests. This places Tolfterna in a civic education context.The social evenings contained a mix of politically orientated discussions, traditional lectures and entertainment as music and reading. The library had self-education orientation, it contained mostly fiction and was run by the working women. The non-fiction section contained mainly books about issues discussed at the social evenings such as women’s and worker’s rights, the peace question etc. Tolfternas activities can be described as a mix of civic education and self-education. The domestic/housewife ideal, which was common in popular education for women, is not represented. Tolfterna was a radical organization as they wanted to liberate and support the working women. Meanwhile Tolfterna was a part of patriarchal education since the organizers did not let the working women take active part in the planning of the activities or the development of the organization. / Program: Bibliotekarie

<p>Arbetet med textilier går som en röd tråd genom kvinnors historia, och den textila kunskapen ingår i kvinnlig tradition och kvinnlig kultur.Vadstena med omnejd har under århundraden varit centrum för knyppling. Här knypplade man inte bara för husbehov, utan försäljning av knypplade alster utgjorde ofta ett viktigt bidrag till hushållet. Knyppling och knypplad spets kan främst förknippas med tre områden. Här återfinns själva knypplingen och knypplerskorna, försäljningen via förläggare och spetsgångare, och till sist de som köpte alstren.</p><p>Knyppling har både en kulturell och social historia. Det finns mycket litet dokumenterat kring de kvinnor som producerade knypplade spetsar. I de flesta böcker om knyppling är knypplerskorna i stort sätt anonyma, och de flesta källor tiger still om den stora gruppen av knypplande kvinnor. Med tanke på den betydelse som knyppling haft för Vadstena med omnejd så är det något av en paradox att de människor som varit sysselsatta med hantverket i stort sätt är okända för oss. Mycket kvinnoarbete har utförts i hemmen och därmed fått en stämpel av anonymitet, och därför har kvinnornas liv och levnadsöden inte dokumenterats. I uppsatsen belyses frågor om klasstillhörighet för knypplerskor, spetsgångare och förläggare och vilka relationer som fanns mellan grupperna. Vilken betydelse arbetet med textilt arbete haft socialt, kulturellt och ekonomiskt belyses även , liksom hur man från feministiskt håll sett på kvinnor och textilt arbete</p>

Arbetet med textilier går som en röd tråd genom kvinnors historia, och den textila kunskapen ingår i kvinnlig tradition och kvinnlig kultur.Vadstena med omnejd har under århundraden varit centrum för knyppling. Här knypplade man inte bara för husbehov, utan försäljning av knypplade alster utgjorde ofta ett viktigt bidrag till hushållet. Knyppling och knypplad spets kan främst förknippas med tre områden. Här återfinns själva knypplingen och knypplerskorna, försäljningen via förläggare och spetsgångare, och till sist de som köpte alstren. Knyppling har både en kulturell och social historia. Det finns mycket litet dokumenterat kring de kvinnor som producerade knypplade spetsar. I de flesta böcker om knyppling är knypplerskorna i stort sätt anonyma, och de flesta källor tiger still om den stora gruppen av knypplande kvinnor. Med tanke på den betydelse som knyppling haft för Vadstena med omnejd så är det något av en paradox att de människor som varit sysselsatta med hantverket i stort sätt är okända för oss. Mycket kvinnoarbete har utförts i hemmen och därmed fått en stämpel av anonymitet, och därför har kvinnornas liv och levnadsöden inte dokumenterats. I uppsatsen belyses frågor om klasstillhörighet för knypplerskor, spetsgångare och förläggare och vilka relationer som fanns mellan grupperna. Vilken betydelse arbetet med textilt arbete haft socialt, kulturellt och ekonomiskt belyses även , liksom hur man från feministiskt håll sett på kvinnor och textilt arbete

No description available.

I denna studie undersöks hur Florence Nightingale framställs i biografier. Tre biografier har valts om Florence skrivna av olika författare, dessa är utgivna 1952, 1990 och 2007. För att besvara syftet och frågeställningarna valdes en kvalitativ innehållsanalys och en tematisering gjordes. Temana var administratör, sjuksköterska och politiker. Syftet var att undersöka hur Florence framställts utifrån dessa teman samt se hur framställningen har förändrats över tid. Resultatet visar på att Florence framställts som en ung kvinna som inte passar in i tillvaron och kämpar mot både sig själv, sin familj och sina omständigheter för rätten att själv välja sin väg. Biden av henne förändras och man möter kvinnan som tjänstgör på fältsjukhusen på Skutari och här presenteras bilden av en stark kvinna med skin på näsan som vet vad hon vill. Den sista bilden av Florence är den efter hemkomsten när hon ägnar resten av sitt liv med att reformera och förändra samhället och det är en ytterst målmedveten kvinna läsaren möter. Framställningen av Florence Nightingale har förändrats vad gäller innehåll och vilket utrymme dessa ges. Förändringen ligger även i att senare författare utgår mer från olika teman för att närma sig Florence. Det finns en tydligare agenda bakom senare författare som att Moberg gärna vill lyfta fram Florence som en av tidens föregångare i kvinnokampen.

This essay answers the question Why does Hedvig Lagercrantz (a woman from the wealthy uperclass in the late 19th century Sweden ) get enrolled as one of it's first social officers in the (Workingclassmovement) Salvation Army? What resources does she bring to the movemnt and what does the membership do for her identity as a Christian, wife and mother?

19/10 – Field diary Waiting isn’t visible, but you can feel it. It cannot be touched but it can touch you. You can feel it in your body, all the way from your head and down to your toes. Waiting is impossible to lock down; it is fluent and floating between us. Waiting is between you and me, creating a room. With my work ”In Between” I am investigating the term waiting. Waiting is a big part of our daily life. We are waiting for new episodes of our favourite tv-shows, the laundry to dry, and the dinner to be ready. We are waiting for something to happen, something to change. The emotions concerning waiting can be filled with expectation, longing and joy, but also with anxiety and stomach pain. Waiting is something we do physically, by example, standing in line. But it is also psychological, a mental state. Waiting is a space where time is central. There is a void in waiting, a loneliness and passivity that I find interesting. Waiting is something that is taken for granted, something that just happens. Something that lures in the shadow of what is going to become. There are rooms for waiting, waiting rooms. Big parts of our lives are waiting rooms. What are we doing there, and what is important in waiting? I am interested in the space in between where time is on-going. Still it is like a vacuum, a borderless space where we spend so much time. What happens here and why is nothing happening? I have chosen to focus my embodied work on female waiting. The female body have layers of waiting, both physically but also mentally. It is important for me to enhance the history of women that have been waiting. Thanks to those women, who have been waiting in the shadow of someone, I have the opportunity to make this work. The making in waiting is important. In today’s society, that has become more and more traditional, we have forgotten this waiting. A waiting of change. A week ago women were marching all around the world for women’s rights. It is 2017 and we need to march for our rights? How long should we wait to live in an equal society, for all? ”Waiting is in our bodies” (Beckman 2009:110). I think the body is a good introduction to both corpus and jewellery. They both need a body to understand its function, just like waiting. In my work I see the waiting room, the in between, become my corpus as it function as a container for me, my thoughts and for waiting. Jewellery is an extension of my body as well as a way for me to communicate. I see the difference between corpus and jewellery in my work. With corpus I can show you the room of waiting, and with jewellery I can show you how waiting feels like.

Software är ett utforskande arbete om relationen mellan vävstolen och datorn.