The Swedish geographer Gerd Enequist (1903-1989) left behind great amounts of private and work material when she passed away. This was donated to the University Library of Uppsala, Carolina Rediviva, in three different accessions. This resulted in three different record. The subject of this report is the progress of assembling these record into one complete record. The registering led to many important decisions such as the role of provenance and the relation of private and public documents. Above all the special nature of personal archives have been a topic of discussion. Personal archives separate themselves from public records and therefore demand a different strategy of listing. The width of kinds of material and the mixture of private and public records are important qualities that differ them from public records. The report is initiated with an introduction of Enequist, followed by a description of the three accessions. In the second part of the report the work with recording the archive is accounted for including a description of the headings of the record. Thereafter the problems encountered during the work are described and discussed. The report is completed with a short proposal of the research values of the archive.

Denna uppsats dokumenterar uppkomst, frontpersoner och verksamhet för Dalarnes sjuksköterskeförening (DSF) mellan åren 1920-1933, vilket är en lokal sjuksköterskeförening som senare blev underavdelning till riksföreningen Svensk sjuksköterskeförening (SSF). DSF var den första lokala sjuksköterskeföreningen och startades 1920 av sjuksköterskor kring området Falun/Borlänge. Det var inte en elitförening likt SSF som i sin professionalisering enbart ville avskärma sig från de underordnade som biträden och kämpa för status och kalltanken. DSF var en förening som ville stärka kårandan men även arbeta för löne- och arbetsförhållandefrågor, vilket på den tiden egentligen hörde samman med socialistiska föreningar. I sin verksamhet ville de även få till stånd en platsbyrå för föreningens medlemmar. Det var en politiskt oberoende förening som arbetade fackligt. År 1933 blev Dalarnes sjuksköterskeförening en underavdelning till SSF som från och med det året började arbeta fackligt på lokalföreningars begäran.

Sweden had in the early 1930's the lowest birth rate in the world. Population Commission which was established in 1935 concluded that one of the biggest social problems was the working women’s heavy workload. To deal with the low birth rate reforms and programs were founded both in order to help the women but also in order to support the inadequate motherhood. Government grants were set up to start the so-called vacation home for housewives where the government’s visions of the vacation homes were active rest and recreation.      Based on the Leisure Inquiry report regarding vacation homes for housewives - the purpose of this paper is to examine how the government visions regarding vacation homes for housewives were practiced and how the future of prevailing gender contract affected the holiday home. What activities and what form of education occurred on the vacation home Frykenstrand? Who visited the vacation home and how was Frykenstrand affected by egalitarianism and the state's growing need for labor?      Archive material from the Association of Värmland working women vacation homes have been used for the essay. According to the issues of this essay, the vacation home Frykenstrand is described through text analysis and quantitative method based on protocols, applications, guest books and correspondence. The state’s visions with the vacation homes are based upon the Leisure Inquiry report.      The survey shows that the state's visions regarding giving women rest and recovery were met. The intentions regarding education and training cannot be considered to be met on the vacation home Frykenstrand, nor was the vacation home used by women who might have helped increasing the birth rate. The vacation home was abolished probably affected by the gender contract when more women started work and received a statutory vacation.

This dissertation investigates the treatment of eclampsia in Sweden at the turn of the 20th century, paying particular attention to two treatments, the “Active treatment” and “Stroganoff’s treatment”. The aim is to investigate the evolving medicalization of eclampsia in Sweden by analyzing the interdisciplinary discussion on eclampsia in the Swedish medical journals. Eclampsia has been described by physicians as the “disease of a thousand theories”, an enigma or a riddle without an answer. The disease has been known since antiquity, as evidenced by its presence in the Hippocratic corpus, but has been without a cure to this day. In the latter half of the 19th century and the beginning of the 20th century, treatments of eclampsia emerged that – at the time – seemed to hold promise. Eclampsia has been described as an insidious disease that strikes the patient as lightning from a clear blue sky.In 1843 the Scottish doctor John Lever connected albuminuria with the onset of eclampsia which allowed for early diagnostic of eclampsia. This marked a new way of perceiving eclampsia; no longer was it just an acute disease, but a progressive disease that could be treated before it became life threatening. The discovery of albuminuria became an important clue in the formation of the theory that eclampsia was caused by an unknown poisoning. Since no cure could be found, preventing the onset of eclampsia became a higher priority.The only known way of ending the progression of the disease was to end the pregnancy – a method used since the 18th century. This was usually done by caesarian section, an operation that during the 19th and early 20th century could be just as fatal as the disease itself. A change came in the late the 19th century with the discovery of new operating techniques, better hygiene, and the introduction of general anesthetics, which reduced the amount of fatalities connected with operations. The caesarian section eventually became the choice of treatment for eclampsia known as the “Active treatment”. This4treatment was challenged by “Stroganoff’s treatment”, which was a reformed version of the older treatment of eclampsia. The version of “Stroganoff’s treatment” used by Swedish doctors, which incorporated caesarian section, gave them a broader range of treatments that could be modified to suit different scenarios in a way that was impossible using just the “Active treatment”. The two treatments were discussed in Swedish medical journals throughout the beginning of the 20th century, and their discussion shows the growing medicalization of eclampsia during this time.

This is a study of a single case of an individual, Karolina Eriksson, who was an immigrant from Sweden to the USA in 1882. By studying her life and experiences, the study aims at increasing the knowledge of the mass emigration of the late 1800’s by looking at it from an emancipatory perspective. The goal of the study is realized by studying Eriksson’s contact with her family in Sweden for the first ten years of her stay in America. The main question asked is how we can look at her emigration from Sweden to Moline, Illinois from an emancipatory perspective. Studying in what ways her life changed following her departure from Sweden and in what ways she reached a higher level of independence and freedom help answer the main research question. The result shows that, despite pressure from her parents in Sweden, she had ambitions of remaining an independent woman, avoiding marriage. She found her everyday life in Sweden boring and appears to have been happier in America. She was enriched by learning several languages while attending parties despite her parents expressing their discontent with her dancing. By learning about the American way of living she integrated into the mold of an American woman to the point where her peers were baffled to find out about her not being born in the USA, which can be attributed to her openness to learning about the American way of living. She also reached a higher level of freedom by having more spare time due to less strict working conditions and thus having more time to enjoy herself on her own.

Uppsatsen syftar till att synliggöra folkbiblioteksutvecklingen i Luleå, samt att lyfta fram fler kvinnor som bidragit till folkbiblioteksutvecklingen i Sverige. Studien undersöker vilka faktorer som påverkat progressionen av Luleå kommuns folkbibliotek, samtidigt som dessa sätts i relation till Sveriges biblioteksutveckling. Trots att Valfrid Palmgren beundrade och framhävde Luleås folkbibliotek i sin skrift år 1911, är Norrbottens bibliotekshistoria tämligen dold för omvärlden. Luleås bibliotek var bland de första biblioteken i Sverige som utsågs till centralbibliotek, där bibliotekarien Olga Bardh anställdes som chef. Olga Bardh var en välutbildad kvinna med stora visioner om att skapa ett modernt och framstående bibliotek i Luleå och Norrbotten. Denna studie ämnar undersöka vilken betydelse hennes arbete hade för biblioteksutvecklingen, och på vilket sätt detta i så fall yttrade sig. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter utgår från Christina Florins (1987) teorier om den svenska folkskolans feminiserings- och professionaliseringsprocess i början på 1900-talet, Yvonne Hirdmans (2004) teorier om genussystemet, samt Hanna Westberg-Wohlgemuths (1996) teorier om könsmärkning. Med hjälp av kritisk diskursanalys har det empiriska materialet analyserats i hopp om att verka för social förändring, där undertryckta samhällsgrupper synliggörs.

På slutet av 1800-talet blir den fattiga Augusta Dorothea Eklund på grund av sin egenhet utnämnd till ett original och tilldelades öknamnet Trasfröken. Ett stigma som fram till idag lever vidare i form av medierapportering kring det verkliga förhållande att hennes kranium fortfarande vilar på KI – ännu märkt Trasfröken. Denna uppsats huvudsakliga syfte var att undersöka hur skildrandet av en fattig och egensinnig kvinna såg ut i svenska dagstidningar under perioden 1895–1899 genom att exemplifiera med Trasfröken. Men de teoretiska utgångspunkterna om stigma och teckentolkning som system, analyseras materialet med en inramad metod av kultur- och mediehistoriskt perspektiv och textanalys, för att syna och förstå vilka samtida föreställningsvärldar och kunskaper som yttrades och låg till grund för konstruktion och skildring av en kvinnlig avvikare. Resultaten visar att föreställningar om ras och renlighet blir framträdande i materialet, som lyfter tecken om beteenden och utseendet kring Trasfröken som smutsig, trasig, primitiv och omänsklig. I dagstidningarna florerade föreställningsvärldar och kunskaper om social- och fattigvård, rasbiologisk utveckling, förädling av människan, underhållning, psykisk (o)hälsa och framstegstankar om det stora hemmet och medborgarfostran. Även syns hur ett stadsoriginal skapas av sin omgivning, men också av sig själv. Att original blev till eftersom det fanns utrymme för parallella tankemodeller, då normer förutsätter normbrytare. Ett annat viktigt resultat är hur utrymmet för sinnessjukdomar i 1800-talets samhälle blir synligt genom skildringen av Trasfröken i dagstidningarna, och att det är omgivningen som hade kontrollen och makten att bestämma när någon ansågs vara sinnessjuk och behövde vård, men att det kunde finnas ett vårdglapp för egensinniga kvinnor om de uppfattades som harmlösa. De samspelande kategorierna och olika tankemodellerna i samhället resulterade i glidningar mellan utformade ramverk för vård av samhällets fattiga och sjuka. Ett original ansågs självständigt och skulle, trots bristen på anhöriga och spår av fattigdom, vara ofarlig och klara sig själva. Uppsatsens tydligaste slutsats är således hur ambivalent omgivningen förhöll sig gentemot ett original, som samtidigt skildrades som en ensam och fattig kvinna och svarar på hur konstruktionen av avvikelse kunde te sig i media under sent 1800-tal i Sverige.

Syftet med denna uppsats är att öka min och läsarens förståelse för sexualbrottens utveckling genom historien, men även att öka förståelsen för de bakomliggande faktorer som låg till grund för de ideologier och perspektiv enligt vilken lagen stiftats. De frågeställningar som besvaras är följande: Hur har diskursen kring sexualbrott förändrats inom svensk rätt från mellankrigstiden fram till idag?  Vilka likheter eller skillnader i form av värderingar och attityder går att utröna i de valda förarbetena? Detta är ett rättshistoriskt arbete där kritisk diskursanalys och hermeneutik används för att analysera det språkbruk som använts och de makthierarkier som fått plats under lagstiftningsprocessen genom historien. Lagstiftningsarbetet har genom historien sett ut på olika sätt, men alla lagar de senaste 100 åren har på ett sätt eller annat föregåtts av en SOU. Detta arbete grundas därför på några av författaren valda utredningar som alla resulterat i en större förändring av sexualbrotten. Arbetet innehåller även tvärvetenskapliga källor som ger ytterligare perspektiv och sammanhang till de olika tidsperioderna samt de makthierarkier som analyseras.Det första kapitlet i denna uppsats redogör för de rättsvetenskapliga riktlinjer enligt vilka denna uppsats är författad. I det andra kapitlet presenteras valda utredningar och viss historisk kontext. I de tre följande kapitlen analyseras dessa utifrån temana “normer”, “mannen” och “kvinnan”, i vilka det framkommer att lagstiftningen har gått från att ha ett moraliserande och allmänpreventivt syfte till ett rättspositivistiskt, det vill säga objektivt, syfte som inte ska bedöma något annat än den objektiva handlingen. I kapitlet om normer analyseras bland annat språkbruk, objektiv normativitet och könsroller. Här diskuteras bland annat hur normativa perspektiv har använts för att legitimera och vidmakthålla könsmaktshierarkin. Kapitlet om mannen innehåller analys av synen på förövare, manlighet ur ett intersektionellt perspektiv samt manliga sexualbrottsoffer. Avsnitten behandlar bland annat mäns behov av att distansera sig från våldtäktsmannen, att skylla det sexuella våldet på män med annan etnicitet, samt perspektiv på det normbrytande manliga offret. I kapitlet om kvinnan analyseras synen på kvinnan som skyddsvärd och icke-skyddsvärd, samt synen på kvinnliga förövare. Här framkommer att begreppet brottsoffer, som introducerades på 70-talet, möjliggjorde ett nytt perspektiv. Tidigare hade det inte funnits ett namn på en grupp människor som utsatts för våldsbrott. Brottsofferperspektivet synliggjorde att lagstiftarens perspektiv var ett normerat, manligt sådant och därmed uppdagades det att lagstiftningsprocessen gällande sexualbrott behöver omfatta personer utanför den manliga normen.

Detta arbete tar sin utgångspunkt i det faktum att hemsidan SO-rummet.se, en digital utbildningsresurs med inriktning mot SO-ämnena, är mycket välbesökt och rekommenderad av en rad olika aktörer, från Skolverket till enskilda lärare. Trots detta är hemsidan sparsamt beforskad. Vad är det egentligen som möter alla skolungdomar som använder hemsidan? I detta arbete granskas SO-rummets kvinnohistoriska skildringar. Syftet är centrerat kring att öka kunskaperna om hur kvinnor och kvinnohistoria skildras i utbildningsmaterial samt hur kvinnohistoria generellt skildras. Klas-Göran Karlssons historiebruksterminologi fungerar som teoretiskt analysverktyg. Materialet består av 78 kvinnohistoriska artiklar från SO-rummet, vilka analyseras kvalitativt. Resultatet visar att kvinnor skildras på två diametralt olika sätt i SO-rummets artikelmaterial. Genom den kvinnohistoriska ambition som presenteras på SO-rummet uppkommer en viss typ av kvinnoskildringar. Utgångspunkten är då ett moraliskt historiebruk. I skildringarna återfinns också ett vetenskapligt historiebruk, men även genusteoretiska resonemang om kvinnors villkor i olika tider, vilket här bedömts som ett ideologiskt historiebruk. Kvinnor skildras sakligt och med fokus på deras bedrifter. I analysens andra del undersöks istället kvinnoskildringar som skiljer sig från de som tidigare uppmärksammats. Dessa skildringar bedöms som uttryck för ett så kallat ideologiskt patriarkalt historiebruk. Kvinnor skildras med ett manligt fokus och när de väl uppmärksammas som individer, skildras de som inkompetenta och med fokus på deras privatliv och utseenden. Stereotypa uttalanden om kvinnor problematiseras ej. Dessa två olika typer av kvinnoskildringar är dock inte särdeles åtskilda i materialet, utan där möts de, om än i olika hög grad i olika artiklar. Därav torde det vara svårt för elever att hantera de patriarkalt ideologiska kvinnoskildringarna, eftersom de samexisterar med innehåll med ett annat budskap. Konsekvenserna av ett ideologiskt patriarkalt historiebruk bedöms drabba både elevernas förmåga att resonera historiskt samt deras eget existentiella historiebruk. Ett annat resultat rör just arbetet med ett ideologiskt patriarkalt historiebruk, en specificering av ideologiskt historiebruk som är okänd sedan tidigare för uppsatsförfattaren, men som här fungerat väl som analysverktyg. Detta tyder på att begreppet kan vara användbart även för andra.

Kayako and The Grudge: How Historical Traditions Shaped The Female Japanese Ghost is an attempt at examining the Japanese historical past, and to unearth the tropes, traditions and legends that laid the foundation for one of the most beloved horror icons of the past thirty years. From the rise of the J-horror genre, where Japanese horror films were first introduced to Western cinema during the late 1990s to the early 2000s, few characters have become as well known or as beloved as Ju-On:s Kayako Saeki. She may not have been the first to cross the sea, that title goes to Ringu:s Sadako Yamamura. Kayako is a tragic figure, living an unfulfilling life and meeting a brutal end – something that is surprisingly common in Japanese ghost stories as a whole. These stories often focus on distressed women, who are bereft of either the things they love, their lives, or both – and after their deaths, these women find themselves using their newfound powers to wreak havoc upon the living through a sudden lust for vengeance. Yet, as the epitome poster girl for a woman scorned, Kayako has given the long lived trope a face – she is the definitive iteration of the Japanese vengeful ghost, but she was not born in a vacuum. Kayako is the final step on a long journey throughout history, one that has been shaped and defined largely by the male perception of the female person. So how do we, as women, reclaim, embrace and see ourselves in such a complex figure? And what exactly, historically, is it that has given birth to this compelling and sympathetic villain who seeks only to satiate her grudge?