Genom en komparativ metod har likheter och skillnader i det diakonala arbetet i förhållandetill varandra påvisats utifrån läsning av diakonipastoraler vilka ingår i församlingens/pastoratets styrdokument. Intresset för diakonipastoraler har sitt ursprung i en vilja att se likheter och olikheter i detdiakonala arbetet på ett övergripande plan i Svenska kyrkan eftersom det diakonala arbetetkan se olika ut beroende på miljö, medarbetare och inte minst församlingens/pastoratetskontext. I undersökningen ingår sex diakonipastoraler vilka efter noggrann läsning har systematiseratsoch delats in i olika kategorier. Resultatet från undersökningen av diakonipastoralerna harställts mot adekvat litteratur, inte minst Ett biskopsbrev om diakoni: Biskopsmötet 2015. Undersökningen visar att diakoni motiveras som en kärlekens gärning och är helaförsamlingens/ pastoratets ansvar där tro gestaltas i ord och handling.Flertalet pastoraler poängterar att människan, som ses som en Guds avbild, ska respekterasoch ha makt att vara med och påverka sin egen situation och sitt liv även om hen söker endiakonal hjälpinsats.

No description available.

No description available.

No description available.

Inledning: Uppsatsens ambition är att utforska passformen mellan de två samtalsformerna själavård och psykodynamisk psykoterapi genom att intervjua personer som är skolade i och använder båda formerna. Frågeställningar: Hur upplever enskilda präster som är också är legitimerade psykoterapeuter passformen mellan själavård och psykoterapi och vilka strategier har de för att förlika dessa paradigm med varandra? Metod: Uppsatsen hämtar sina resultat från fem induktivt orienterade intervjuer som bearbetats med tematisk analys. Resultat: Tre teman utkristalliserade sig: Definitionsproblematik, konflikt perspektiv och konsolidering. Diskussion: Diskussionen tar framförallt fasta på svårigheten att medvetandegöra skillnader och likheter mellan själavård och psykoterapi, men försöker också få upp områden till ytan som skulle kunna utforskas vidare. Dessa områden täcker flera nivåer från strukturella intressekonflikter mellan olika tillsynsmyndigheter till den psykodynamiska teorins kontra teologins förståelse av Gud.

This essay studies and compares three clergymen that were stationed in Sápmi during the eighteenth and nineteenth centuries and their writings that deal with the Saami population of the northern parts of Sweden. How they portray the Saami people and their culture is analyzed though postcolonial concepts as Edward Said’s othering and other concepts by the likes of Loomba, Lincoln and Pratt.  The three priests portrayal of the Saami people and their culture are similar In that way that they all confirm some of the colonial stereotypes of the Saami during the time they were writing. But especially one of the priests stands out in his effort to give a nuanced portrayal of the Saami people.

The aim of this essay is to get a broader understanding of the women who lived in the early Christian church. I intend to do so through a closer look into Phoebe, who is mentioned in Romans 16:1-2. I have posed two questions, one which concerns Phoebe’s mission and function in the church, the other question is regarding how Paul’s words about Phoebe can give us a wider understanding of the women in the early church. My aim with this paper is to try to solve a problem that I identified. The problem consists of gaps in the existing research which in my opinion poses difficulties in a deeper understanding of the women in the early church. I have tried to solve this by connecting different areas of research through a historical-critical method and a social-science theory on Romans 16:1-2. My conclusions are that Phoebe as a sister was reliable and loyal. Phoebe as a diákonos was a trusted servant to the congregation and Paul. Phoebe as the person who carried the letter of Romans to Rome had a special standing. Phoebe was an important part of the early church and its future, as through her Paul could present his theology in Rome.

I denna studie intervjuas fritidspedagoger och församlingspedagoger för att undersöka deras syn på och arbete med frågor kopplade till kristendom, samt hur de ser på en samverkan mellan fritidshem och Svenska kyrkan. Resultatet visar på att både fritidspedagoger och församlingspedagoger arbetar med att komplettera skolan genom praktisk undervisning. Bägge yrkesgrupperna arbetar även med en liknande värdegrund och att förmedla denna och traditioner som ett kulturarv till barnen. Kring samverkan framgår det att Svenska kyrkans pedagoger har viss spetskompetens som kan vara en resurs för skolan, men att det också finns negativa konsekvenser i samverkan som att vissa föräldrar riskerar att bli upprörda. Slutsatsen till detta är att det utifrån det liknande arbetssättet möjligen borde vara fritidshemmet som samverkar med Svenska kyrkan och inte klasslärarna, men att samverkan kritiseras vilket kan leda till att många undviker samverkan framöver. Kristendomen lever dock kvar i kulturarvet som förmedlas i skolan, även om lärarna själva inte är medvetna om att det är ett kristet kulturarv som lärs ut.

Charles de Foucauld var en romersk-katolsk präst, ordensbroder och eremit som under sinasista levnadsår bodde i Sahara i Algeriet. I följande arbete analyseras hans liv och denöverlåtelse till Gud som han ägnade sig åt som det framställs i hans efterlämnade skrifter.Både sammanställda skrifter med hans anteckningar och biografier av andra författarebaserade på hans efterlämnade skrifter används. Kenneth Pargaments teori om religiös copingappliceras på detta material. Överlåtelsen för de Foucauld tolkas vara det som är signifikantför honom i copingprocessen.

Bakgrund: I svenska kyrkan finns en lång tradition av att kören är en viktig del av gudstjänstlivet och församlingsverksamheten. För en körsångare kan kören vara den första kontakt man har med sin församling. Svenska kyrkan samlar ca 100 000 körsångare och dessa utgör kyrkans största frivilliggrupp. För att behålla svenska kyrkans körer måste man ständigt rekrytera framgångsrikt. Syfte och frågeställningar: Syftet i denna uppsats är att undersöka vilka faktorer man bör fokusera på för att vara framgångsrik när man rekryterar körsångare i Svenska kyrkan? De specifika frågeställningarna är: Hur arbetar församlingarna med frågan kring rekrytering av framtida körsångare? Hur får man information om att församlingen bedriver körverksamet? Vilka faktorer är avgörande för en körsångare om den ska börja sjunga i en kör i Svenska kyrkan? Metod: Min undersökning bygger på enkäter. Jag har valt enkäter som metod för att kunna jämföra svaren mellan olika körer, kontexter och åldrar. Samma fråga har ställts till grupperna: Barn 6-12 år, Ungdom 13-20 år, Vuxna > 20 år i tre olika församlingskontexter: Landsortsförsamling, stadsförsamling och förortsförsamling. Körledarna för respektive kör har fått en körledarenkät. Körledarenkäten var med omfattande än körsångarenkäten. Resultat: Församlingarna använder traditionella kanaler för information t ex hemsidor, infofoldrar och utskick. Körledarna i undersökningen uttrycker dock att de saknar stöd från församlingarna när det gäller ansvar för rekrytering. Det är ofta via familjen eller en vän som man blir rekryterad och får information. Körens medlemmar är goda ambassadörer för sin kör. Ett gott rykte är rekryterande och ofta är det körsångarna som sprider och formulerar det. Rekryteringsgrunden är oftast musikalisk. I körsångarenkäten uttrycker man det på olika sätt: jag älskar, tycker om eller mår bra av musik. Att organisera körverksamheten för barn och unga i en körtrappa är framgångsrikt eftersom det eliminerar åldersglapp i verksamheten. Om man vill vara framgångsrik skall man satsa på relationer. Relationer via vänner, familjemedlemmar, lärare och anställda i kyrkan. Församlingarna bör satsa massivt på körsång för yngre åldrar. Att börja sjunga i barn eller ungdomskör främjar framtida körengagemang. Det är ett starkt samband mellan att sjunga i kyrkokör som vuxen och att börjat sjunga i barn- eller ungdomskör. Om Svenska kyrkan vill värna sina körer måste man bryta den vikande trenden vad gäller antalet barn och ungdomskörer.