Den här undersökningen fokuserar på elevernas åsikter om ämnesövergripande undervisning, samt hur de upplever sitt eget lärande jämfört med ämnesspecifik undervisning. Elevernas attityd undersöktes i tre olika ämnesövergripande projekt på en gymnasieskola. Eleverna fyllde i en enkät innan projektstarten, en efter halva projekttiden, samt en sista när de respektive projekten hade avslutats. Elevernas syn på sitt eget lärande kompletterades med åsikterna av både gymnasie- och högstadielärare som fyllde i en enkät om för- och nackdelar, samt uppskattningen av elevernas lärande i ämnesövergripande jämfört med ämnesspecifika projekt. Eleverna i studien hyste varken positiva eller negativa känslor före projekten. Känslorna ändrades inte signifikant under projektets gång. En intressant trend är att en del av eleverna, som någorlunda förstod de inblandande ämnenas samband efter halva projekttiden, antingen inte längre såg det, eller uppfattade sambandet mer tydligt än förut. Jämförelsevis var lärarna i undersökningen mer positiv gentemot ämnesövergripande arbete än eleverna. Men även en stor del av eleverna upplevde att de hade lärt sig mer i de ämnesövergripande projekten jämfört med andra skolarbeten. Resultaten diskuteras i jämförelse med varandra och med andra undersökningar om ämnesövergripande arbete, som fokuserar mest på lärarnas åsikter, samt med hänsyn till styrdokumentens krav på ämnesövergripande undervisning i grund- och gymnasieskolan.

I den här undersökningen ställs frågan: Hur kan informella lärprocesser inomtatueringskonsten relatera till bildämnets praktik och vad kännetecknar denna praktik?Genom att undersöka hur en sådan process kan gestalta sig synliggörs också varför dengestaltas. Undersökningen består av två delar där den första utgörs främst av samtal ochintervjuer med aktiva tatuerare och den andra är en konstnärlig process som har sinutgångspunkt i den första delens samtal och berättelser. Också undersökningens resultatredovisas av två separerade men likväl, sammanlänkade och samverkande delar där den enautgörs av den här uppsatsen och den andra av en visuell gestaltning som ställs ut på Konstfacki samband med författarens examination.Genom att undersöka två separata lärprocesser har jag fått syn på ett par intressanta aspekterav lärande som sammantaget har bidragit till att utöka min kunskap kring varför estetiskalärprocesser uppstår. De berättelser jag har fått ta del av beskriver hur olika former avramverk kring lärande kan generera olika förutsättningar för lärande och hur makten att skapasitt eget ramverk kan påverka, samverka med och även bidra till dessa förutsättningar. Iskolan är det knappast möjligt och inte heller önskvärt att låta eleverna skapa sina egna ramarmen här som så ofta annars, bör inte frågor polariseras i ett antingen eller, utan hellre gesformen av en dialog där ramar kan förhandlas och fastställas i samtal och kommunikationmellan de som förväntas verka inom dem. Undersökningen visar hur ett intresse kan leda tillett annat och visar på möjligheter att söka, finna och uppmuntra dessa intressen, vilka sedanmed fördel kan tillgodoses, tillvaratas, interagera med, och ibland integreras iundervisningssammanhang. I undersökningen ställs en fråga kring lärande som besvaras medde två berättelser om lärande, i vilka jag haft min utgångspunkt då jag skapat en tredje, egen,berättelse som resulterat i en visuell gestaltning. Genom att tillföra en konstnärlig dimensiontill undersökningen skapar jag dynamik och nyanser vilka bidrar till att ge ett bredareperspektiv på undersökningen. De viktigaste frågorna är till för att diskuteras, inte besvaras.Med den här undersökningen hoppas jag bidra till en ständigt pågående dialog om ochkunskap kring motivation inom estetiska lärprocesser.

Studiens syfte är att analysera hur förskolebarn och surfplattor interagerar med varandra för att beskriva det samspel som uppstår ur ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Datainsamlingen är gjord på två olika förskolor och har bestått av observationer av barn 3-5 år, när de sitter tillsammans med en eller flera kamrater vid en surfplatta. Begrepp från en sociokulturell syn på lärande har använts för att analysera det insamlade materialet ur ett lärandeperspektiv. Resultatet visar att barnen interagerade med varandra och med surfplattan genom verbal kommunikation i form av tal, och icke-verbal kommunikation såsom blickar, gester, beröring, med mera. Interaktionerna visade sig vara vad som kan kallas för antingen lyckade eller misslyckade. Resultatet visar även att surfplattan påverkade barnens interaktioner genom att surfplattan skapade olika positioner bland barnen. Beroende på vilken position barnen intog eller fick interagerade de på olika sätt och olika mycket. De fick därmed olika möjligheter till lärande. De positioner som uppstod bland barnen vid surfplattan var ägar- deltagare- och åskådarposition. Ägarpositionen visade sig vara attraktiv för barnen och de förhandlade och argumenterade för att få denna position eller för att få behålla den. Resultatet visar också att det som påverkade barnens interaktioner var även deras fokus på surfplattan. Det visade sig genom att barnen hade blicken koncentrerat fäst på skärmen. Det kunde ibland orsaka att barnen inte såg på varandra när de pratade, inte uppmärksammade kamratens interaktion i tid eller missade den helt. I resultatet framkommer det även att barnen vägledde varandra och sig själva i användandet av surfplattan. Vägledningen av varandra skedde genom scaffolding och vägledningen av sig själva skedde genom att barnen använde språket för att stödja tänkandet.

Studien syftar till att undersöka vilka diskurser som visar sig i förskollärarnas berättelser gällande digitala verktyg och yngre barns lärande och utveckling. Studiens teoretiska utgångspunkt är ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och metodologin utgår från det diskursanalytiska fältet med inriktning på diskurspsykologi. Empirin har insamlats genom tre ostrukturerade intervjuer med tre verksamma förskollärare i förskolan. I studiens resultat urskiljs fyra teman och tre diskurser: förskollärarens positionering, det gemensamt lärande och bristande tillgänglighet.  Resultatet visar att förskollärare upplever sig själva som dåliga när det gäller att synliggöra den digitala tekniken för barnen. Förskollärarna berättar kring hur de önskar att arbeta med digital teknik, vikten av att vara tillsammans synliggörs i förskollärarnas berättelser. Slutsatsen är således att förskollärarens attityd och förhållningssätt till digital teknik begränsar i vilken utsträckning de arbetar med digitala verktyg tillsammans med barnen. Samt att digitala verktyg blir pedagogiska när en kommunikation sker mellan förskollärare och barn om innehållet i det digitala verktyget.

Utifrån intervjuer av tre tekniklärare och deras perspektiv undersöker detta arbete lärarnas tankar kopplade till planering och upplägg av undervisningen i kursmomentet ritteknik. Resultatet analyseras med avseende på likvärdighet utifrån ämnesplanens centrala innehåll och kunskapskrav. Forskningsfrågorna omfattar vad som undervisas inom kursmomentet, om innehållet för kursmomentet är likvärdigt för de tre lärarna samt lärarnas tankar kring ett hypotetiskt nationellt provs påverkan på kursmomentet. Resultatet visar att kursmomentet fokuserar på grunderna i ritteknik, med fokus på vyer, vyplacering, snitt och genomskärningar. Utformningen av kursmomentet görs, eller har gjorts, av de undervisande lärarna tillsammans med kollegor, eller på egen hand, och den bygger på tidigare undervisning och lärarnas tidigare erfarenheter och kunskaper inom ritteknik. Undervisningsmaterialet är egenproducerat eller producerat tillsammans med kollegor och utifrån intervjuerna överensstämmer lärarnas undervisning med ämnesplanen för kursen och i detta stadie ser den även ut att vara likvärdig eller åtminstone relativt likvärdig för de tre lärarna. Lärarna ger uttryck för att vilja ha tydligare styrning av vad kursmomentet omfattar, men ett nationellt prov för kursen anses inte möjligt att införa med nuvarande utformning av kursen och det skulle även inskränka på lärarnas möjlighet att påverka upplägg och bedömning av kursmomentet.

Denna studie baserad på aktionsforskning har som mål att skapa en positiv känsla kring utevistelse hos eleverna. Detta genom äventyrs- och utomhuspedagogik där eleverna möter ett upplevelsebaserat lärande. Utvecklingsarbetet genomfördes på en centralt placerad skola med god möjlighet till skogsmiljö. I vår nulägesanalys uppdagades det att eleverna uppfattade det som tråkigt att vara utomhus och ville hellre vara inomhus istället och därför valde vi att genomföra vårt arbete. Detta pågick två dagar i veckan under fyra veckors tid på fritidshemmet. Vid varje tillfälle förde vi en dialog med eleverna om deras uppfattning och utifrån denna kunde vi förstå att eleverna tyckte att det var ett roligt arbete och uppfattade det som något roligt att gå ut. Vid flera tillfällen bad eleverna oss att vi skulle gå till skogen och även pedagogerna som arbetar på fritidshemmet blev deltagare i arbetet. Vi hade ett relativt högt deltagarantal och främst vid vårt sista arbete som också blev det mest lyckade. Pedagogerna kände sig motiverade till att genomföra ett fortsatt arbete med samma utgångspunkt som oss och eleverna tyckte att det var tråkigt att vi inte skulle fortsätta en längre tid.

Denna uppsats har sitt fokus på evidens i klassrummet där samhällskunskap är ämnet. Evidens är ett begrepp som har blivit centralt när det diskuteras skolutveckling. Evidensbaserad undervisning innebär systematiserade metoder som är vetenskapligt prövade. Skolans praktik är ytterst komplex där läraren troligen behöver agera med stor skicklighet för att hantera olika oväntade situationer som inträffar. Evidensbaserad undervisning är baserad på naturvetenskaplig kunskapssyn medans samhällskunskapen är baserad på människans komplexitet. Problematiken med två olika kunskapssyner mynnar ut i att jag ställer samhällskunskapen i relation till evidensbegreppen, evidensbaserad samt informerad undervisning. Metoderna som används är kvalitativ metod som inkluderar intervju och observationer i klassrummet. Jag har haft ett systematiskt tillvägagångssätt vid tolkning av det empiriska material, vilket är tematisk analys. Genomgående visar observationerna på samtal och dialog som visar på dynamiken i klassrummet. I intervjun framträder läroplanen som central del i undervisningen samt en viss osäkerhet kring evidens begreppet. Vilket det empiriska materialet visar på. Resultatet mynnas ut i att förstå hur en evidensbaserad undervisning står i relation till samhällskunskapen samt vilka konsekvenser en evidensbaserad undervisning tycks ha i samhällskunskap. Jag argumenterar för behovet av att anpassa evidens begreppet och dess praktisering till ämnet, i detta fall samhällskunskapens mång och tvetydighet i klassrummet. En av slutsatserna är att evidensbaserad undervisning bör diskuteras vidare. Då mitt empiriska material varit tunt, borde forskning fokusera på att studera relationen mellan en evidensbaserad undervisning och samhällskunskap.

Det övergripande syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagoger kommunicerar med barn i hallsituationer samt hur pedagoger själva ser på denna kommunikation. Vi ville undersöka hur pedagoger använder den verbala och icke-verbala kommunikationen, om det finns några speciella hjälpmedel för kommunikationen, samt vilka tankar pedagoger har kring sin användning av kommunikation. Det teoretiska perspektivet som varit utgångspunkt för studien är det sociokulturella perspektivet på lärande, där kommunikationen är central för lärande. Det är en kvalitativ studie där vi genom observationer på fem avdelningar och intervjuer med tre förskollärare har samlat in material. Vi använde oss därefter av en tematisk analys för att behandla det insamlade materialet. Analysen resulterade i fem teman: "Det fysiska rummet: hur miljön i hallen påverkar kommunikationen", "Hur den verbala och den icke-verbala kommunikationen tar sig uttryck i hallen mellan pedagog och barn", "Pedagogers maktposition", "Hur omsorg och lärande framträder i kommunikationen" och "Pedagogers egna tankar". Våra resultat visar att den verbala kommunikationen är den absolut vanligaste i hallen, och att den ser annorlunda ut beroende på barnens ålder. Stress uppfattas av pedagoger som den största påverkansfaktorn i hur kommunikationen tar form, men även miljöns utformning påverkar. De hjälpmedel som förekom var först och främst till för att bidra till en lugnare atmosfär och därigenom påverka kommunikationen. Omsorg och lärande visar sig i kommunikationen i samtliga hallsituationer, men resultatet visar även på en tydlig skillnad beroende på barnens ålder, där yngre barn oftare får möta en omhändertagande kommunikation och äldre barn oftare får möta en lärande kommunikation. Resultatet visar även att pedagoger anser att kommunikationen i hallen är något som kan utvecklas med hjälp av reflektioner och förändringar av miljön.

No description available.

Syftet med studien är att utforska internrekryterade förstagångs­ledares uppfattningar om vilka kompetenser som krävs för att hantera ledarrollen, samt hur organisationer kan stötta internrekryterade förstagångsledare i att utveckla dessa kompetenser. Studien är avgränsad till de internrekryterade förstagångs­­ledare, som gått från medarbetare till ledare inom samma organisation. Designen av undersökningen är en kvalitativ intervjustudie och det empiriska materialet bygger på intervjuer med sex stycken ledare, som blev internrekryterade som förstagångsledare. Resultat, analys och diskussion följer den teoretiska utgångspunkten utifrån Lundmarks (1998) kompetensblomma som är indelad i fem stycken under­­­kompetenser som innefattar yrkesteknisk, strategisk, social, personlig och funktionell kompetens (Lundmark, 1998). Resultatet visar att de kompetenser som förstagångsledare anser vara viktigast för att hantera ledarrollen är den sociala, personliga och funktionella kompetensen. Intervjupersonerna uppfattar att organisa­tionen via formell utbildning, feedback från medarbetare och ledare, samt introduktion kan stötta internrekryterade första­gångs­­ledare att utveckla dessa kompetenser.