<p>Syftet med utvecklingsarbetet var att utveckla ett lustfyllt arbetssätt med hjälp av leken. Detta utvecklingsarbete genomfördes i en skola med en År 1 klass. Eleverna har under utvecklingsarbetet visat nyfikenhet, motivation och varit engagerade i de aktiviteter som vi arbetat med. Resultatet visade att om eleverna tycker det är lustfyllt och roligt finns motivationen och nyfikenheten där att vilja fortsätta arbeta med det de gör. Att eleverna fick vara fysiskt aktiva genom exempelvis att springa, spela, göra olika aktiviteter ansåg vi bidrog till att elevernas motivation ökade.</p>

Syftet med utvecklingsarbetet var att utveckla ett lustfyllt arbetssätt med hjälp av leken. Detta utvecklingsarbete genomfördes i en skola med en År 1 klass. Eleverna har under utvecklingsarbetet visat nyfikenhet, motivation och varit engagerade i de aktiviteter som vi arbetat med. Resultatet visade att om eleverna tycker det är lustfyllt och roligt finns motivationen och nyfikenheten där att vilja fortsätta arbeta med det de gör. Att eleverna fick vara fysiskt aktiva genom exempelvis att springa, spela, göra olika aktiviteter ansåg vi bidrog till att elevernas motivation ökade.

Denna studie handlar om den fysiska miljöns betydelse för förskolebarns lek och samspel. Syftet är att belysa möjligheter eller begränsningar för barns lek och samspel i deras fysiska miljö på förskolan. Frågeställningen som användes löd: ”vilka lekaktiviteter och samspel skapar barnen i förhållande till den fysiska miljöns möjligheter och begränsningar?”Det empiriska materialet är insamlat från samtal med informanter och observationer på två förskoleavdelningar med olika stora ytor och antal rum. Därefter analyserades empirin ur ett sociokulturellt perspektiv med hjälp av teorier och tidigare forskning. Resultatet visade att storlek på ytor och rum har betydelse för barns lek och samspel. Slutsatsen av det empiriska materialet i relation till teorier och tidigare forskning är att miljöns uppbyggnad påverkar barns lek och samspel, men i slutänden är det barnens fantasi och uppfinningsrikedom som triumferar då barnen skapar olika lekar och aktiviteter i samspel med varandra och vad de tillåts göra. Miljön skapar och inspirerar barnen att leva ut sina känslor och tankar.

Denna studies problemområde är förskolans arbete kring flerspråkiga barn. Syfte med arbetet är att synliggöra hur förskolans förskollärare, specialpedagoger samt talpedagog arbetar för att främja flerspråkigas språkutveckling inom förskolans verksamhet. Studien presenterar även tidigare forskning kring språkets betydelse för inlärning. Den teoretiska ramen är det sociokulturella perspektivet som är i fokus vid studiens insamling av datamaterial i form av semistrukturerade intervjuer.  Resultatet visar att det finns en samstämmighet mellan förskollärare, specialpedagoger samt talpedagogen att ämnet flerspråkighet i dagens samhälle är av betydelse och behöver satsas på inom förskolans pedagogik. Flerspråkighetens definition är även den under vardagen väsentlig att konkretisera och arbetas kontinuerligt med allt eftersom fler barn befinner sig på förskolan alltmer tid.  Vidare visar resultatet att tillgänglighet av den fysiska miljön samt pedagogernas förhållningssätt överlag är önskade för att undervisningen ska ge goda möjligheter till både socialt samspel med andra kamrater samt att det ger möjlighet till lugn och ro i undervisning för barn som är i behov av det. Granskningen visar även att det förekommer kompetensatsningar inom området som erbjuder pedagoger inom förskoleverksamhet fördjupande kunskaper kring flerspråkighet samt hur man arbetar konkret med flerspråkiga barn för att underlätta inlärningsprocessen. Samtliga informanter uppfattar att vad gäller barnen på småbarnsavdelningar är det svårt att påvisa någon språksvårighet. Men de var tydliga med att språksvårighet sällan beror på flerspråkighet. Vidare vid resultatgranskningen framkommer det att utifrån det sociokulturella perspektivet var det mycket samspel och kommunikation som skedde mellan pedagogerna och det unika barnet under undervisningstillfällena.  Studiens sammanfattning är att pedagogerna var bekymrade över att de saknade kunskaper kring ämnet flerspråkighet inom förskolan samtidigt som de påpekade att språkligkompetens inom områden där flerspråkiga barn befinner sig bör stärkas i form av pedagoger som kan behärska det svenska språket väl.

Förskollärare har ett undervisningsuppdrag, det innefattar att även göra didaktiska övervägande gällande det pedagogiska materialet. Tidigare forskning kring förskollärares didaktiska val i relation till undervisningsmaterialets urval, placering och användning är begränsad. Forskningen har fokuserat på att miljön tillsammans med pedagogens närvaro och medforskande roll är viktig. Vidare beskrivs att en rik variation av material främjar barns lärande och utveckling. Syftet med denna studie är att skapa förståelse för förskollärares didaktiska överväganden kring det pedagogiska materialet samt de möjligheter och begränsningar som ges barn i förskolan. Genom en kvalitativ ansats har sex förskollärare intervjuats i en halvstrukturerad Stimulated Recall intervju, där fotografier av undervisningsmaterialet har använts som underlag.Studiens resultat pekar på att faktorer såsom tid, barngruppens storlek och sammansättning samt fysiska miljö påverkar förskollärarnas förutsättningar att skapa goda och genomtänkta miljöer. Dessa faktorer kan ses som förskolans ramfaktorer som styr förskollärares didaktiska överväganden i relation till det pedagogiska materialet. Studien visar att förskollärarna intar olika perspektiv som påverkar barns möte med materialet. Utifrån detta skapas möjligheter och begränsningar för barn i deras lek och samspel, självständighet och kreativitet.

The overall aim of the Educational Process Reflection (EPR) studies has been to develop a better understanding concerning interaction between adults and children and the conditions for children’s peer play and interaction within the pre-school arena. The ultimate goal of the present study is to explore how practitioners through the use of EPR may develop the dimension of social interaction between practitioners and children and between children, in order to consciously create a more healthy and inclusive experience for all children and especially for children at risk. The study is based on a hermeneutic and a socio cultural perspective and a combination of activity theory and object relation theory. The methodology draws on activity theory and Yrjö Engeström’s (1987) development work research and specifically a more elaborated version of learning activity termed Educational Process Reflection, which is a model for professional development created in the previous EPR-studies presented in Bygdeson-Larsson (2005a; b; 2006). It builds on practitioners´ observations of peer play interactions and practitioners retold experiences of interaction with the children. The model consists of an oscillation between EPR-sessions and pre-school practice. The results of the study are presented in a narrative way and show how changes in pre-school grow out of collaborative reflection combined with new theoretical perspectives. The practitioners´ competence or professionalism concerning the interactive dimension was improved and individual children at risk got new and better conditions for being included in positive peer play and interaction experiences. The pre-school turned out to become a resilient environment for children in peer play and interactive difficulties. The main results illuminate and give an understanding of how practitioners´ ways of working with children in peer play problems or special needs turned out to become more resilient and how children got better possibilities to be included in positive ways. It also enhances the understanding of how the processes in peer play situations changed for the better for other children and how the whole climate in the pre-school also seemed to change and become more inclusive. Overall the results of this study bring about an enhanced understanding of the complexity of the pre-school seen as an activity system and the need for new tools concerning interactive processes. This study implicates that pre-school practitioners own investigation and reflection of interactive processes in pre-school is essential, and may well be used before applying a categorising or diagnostic approach concerning children in special needs. This study has implications for professional development, researcher-practitioner co-operation and consultative activities concerning pre-schools and children. The present study implies that all these activities have an advantage of taking the dynamics of the pre-school as an activity system into account before focusing on practitioners or children as individuals.