No description available.

Bakgrund: Sjuksköterskan har en central roll i den palliativa vården. När en patient vårdas palliativt i livets slutskede omfattas vården även av att se till närståendes behov. Sjuksköterskan bör skapa en vårdande relation med närstående för att kunna se till deras behov av stöd på bästa sätt. Målet är att förhindra ohälsa, öka livskvaliteten och få närstående att hantera situationen. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att ge stöd till närstående vid vård av vuxna i livets slutskede. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie och baseras på tio vetenskapliga artiklar. Resultat: Tre huvudteman identifierades; sjuksköterskans förhållningssätt, den vårdande relationen och när tiden inte räcker till. Vidare identifierades fem subteman relaterat till sjuksköterskans upplevelse av att ge stöd till närstående vid vård av vuxna i livets slutskede; att ha fokus på närstående, att kunna kommunicera, känslomässigt engagemang, att bli bekräftad och återkopplad samt känslan av otillräcklighet. Slutsats: Sjuksköterskan upplever att det är viktigt att ge stöd till närstående i deras sorg då det främjar deras välbefinnande, däremot kan sjuksköterskan uppleva en utmaning i det. Sjuksköterskan upplever att det finns stödjande strategier som underlättar stödet till närstående där bland annat kommunikation, information och att ha fokus på närstående är några av dem. Slutligen upplevde sjuksköterskan sig känslomässigt engagerad då hen blev involverad i närståendes situation vid vård i livets slutskede.

För att den äldre personen i livets slutskede ska kunna få en god smärtlindring är det viktigt att smärtan uppmärksammas och skattas. Omvårdnadspersonal och sjuksköterskor står många gånger den äldre personen närmast och deras kompetens är avgörande för om smärta uppmärksammas. Med tanke på att många äldre personer upplever smärta i livets slutskede är det viktigt att sjuksköterskan kan uppfatta, skatta och lindra smärtan. Att den äldre personen har smärta kan orsakas av fysiska, psykiska, sociala eller existentiella orsaker. Det kan vara svårt för den äldre personen att uttrycka att det är smärta det handlar om och vad som orsakar smärtan. Äldre personers smärta skattas för sällan i livets slutskede. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att skatta smärta och ge smärtlindring till äldre personer i livets slutskede. En kvalitativ intervjustudie genomfördes. En specialistsjuksköterska för vård av äldre och fem sjuksköterskor med erfarenhet av arbete med äldre personer vid vård i livets slutskede deltog. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom fyra huvudkategorier: olika sätt att skatta smärta, olika sätt att lindra smärta, beroende av teamets olika kompetenser och sjuksköterskans förhållningssätt. Resultatet visar hur sjuksköterskan upplever viktiga delar i vårdandet kring den äldre personen i livets slutskede. Det är viktigt att sjuksköterskan kan smärtskatta och lindra personen. Att omvårdnadspersonalen har kompetens och kan se och förmedla till sjuksköterskan. Det är även beroende av vilket förhållningssätt sjuksköterskan har till god och värdig vård i livet slutskede. Taktil massage är ett bra sätt att lindra smärta som inte används i någon större utsträckning.

Smärtskattning med smärtskattningsverktyg under sista levnadsveckan är en rekommenderad och högprioriterad indikator av Socialstyrelsen för en god palliativ vård i livets slutskede. Indikatorn registreras i Svenska palliativregistret där statistiken visar att patienter inte smärtskattas tillräckligt i livets slutskede, vilket kan leda till bristande smärtlindring och minskat välbefinnande. Sjuksköterskan har en betydelsefull roll i den palliativa vården med att utföra smärtskattning och vidta smärtlindrande åtgärder. Det är därför viktigt att sjuksköterskan har kunskap om smärta och dess dimensioner samt betydelsen av smärtskattning och smärtskattningsverktyg i livets slutskede. Genom att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av smärtskattningsverktyg kan förbättringsområden identifieras och därmed kan medvetenheten om smärtlindring i livets slutskede öka. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av smärtskattning med smärtskattningsverktyg vid vård av patienter i livets slutskede. Metoden var en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie. Urvalsmetoden var en kombination mellan bekvämlighetsurval och ändamålsenligt urval. Sammanlagt intervjuades tio sjuksköterskor yrkesverksamma inom både specialiserad palliativ vård och allmän palliativ vård. Intervjuerna genomfördes under januari/februari 2018 och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. I resultatet identifierades tio underkategorier som i sig kunde delas in i fyra övergripande kategorier i relation till sjuksköterskors erfarenheter av smärtskattning med validerade smärtskattningsverktyg. Kategorierna var organisation, sjuksköterskans beskrivning av smärtskattning, sjuksköterskans arbetssätt och engagemang och sjuksköterskans uppfattningar om smärtskattningsverktyg. Fynden i studiens resultat visar att sjuksköterskorna har belyst olika erfarenheter av smärtskattning vid vård i livets slutskede. Utifrån sina erfarenheter redogör sjuksköterskorna för faktorer som upplevs underlätta i användandet av smärtskattningsverktyg i livets slutskede och andra faktorer som upplevs vara ett hinder och kan leda till mindre användning av dessa verktyg. Slutsatsen är att smärtskattning i livets slutskede skulle kunna utvecklas med hjälp av tydliga rutiner om vilka verktyg som ska användas, när de ska användas och var dokumentation ska utföras. Organisatoriskt stöd efterfrågas av sjuksköterskorna gällande utbildning om hur man smärtskattar och varför, vilket skulle kunna bidra till ökad smärtskattning med verktyg. Dock behövs smärtskattningsverktyg som är anpassade för vård i livets slutskede

Sammanfattning: Bakgrund: Demens är en sjukdom som ger kognitiva nedsättningar och leder till svårigheter att utföra och delta i vardagliga aktiviteter. Arbetsterapirelaterade insatser syftar till att främja aktivitetsdeltagandet och grundar sig på kunskap som utgår från att aktivitet är något människor mår bra av. Syfte: Studiens syfte var att undersöka arbetsterapirelaterade insatsers påverkan i form av deltagande i vardagliga aktiviteter och i form av socialt deltagande för personer med demens. Metod: I form av en systematisk litteraturstudie sammanställdes resultat från vetenskapliga artiklar. För att hitta studier som svarade på denna studies syfte gjordes sökningar i olika databaser med kombinationer av sökord. Artiklar inkluderades utifrån resultatets relevans och studiernas kvalitet vilket fastställdes med hjälp av resultat- och kvalitetsgranskning. Resultat: Det har visat sig att arbetsterapirelaterade insatser förekommer inom olika aktivitetsområden för personer med demens, bestående av områdena personligt ADL, instrumentellt ADL samt insatser som används inom både personligt och instrumentellt ADL. Olika inriktningar sågs även. Aktiviteter som morgonbestyr, trädgårdsaktiviteter och musikinriktad insats sågs samt även reminiscensbaserad insats. Hemmiljöbaserad insats och funktions- och färdighetsträning visade sig också förekomma. Både påverkan i form av deltagande i aktiviteter och socialt deltagande sågs hos personerna med demens i inkluderade studier. Samtliga studier visade på att den undersökta insatsen gav ett ökat deltagande i aktivitet på något sätt. Det ökade deltagandet sågs i form av påverkan som ökat engagemang, ett bättre fungerande i vardagliga aktiviteter, ökad självständighet och ökat socialt engagemang. Slutsats: Arbetsterapirelaterade insatser har på olika sätt visat sig ge positiv påverkan i form av ökat deltagande i aktivitet och ökat socialt deltagande för personer med demens. Insatserna som har en variation av olika inriktningar förekommer både inom aktivitetsområdet personligt ADL och instrumentellt ADL. Ett ökat deltagande sågs hos personer med olika svårighetsgrad av demens. Sökord: Demens, arbetsterapi, dagliga livets aktiviteter.

Bakgrund Palliativ vård behöver bli mer tillgänglig utanför den specialiserade palliativa kontexten. Sjuksköterskan förväntas ha kompetens kring allmän palliativ vård och det finns utarbetade riktlinjer att förhålla sig till. Trots detta kan sjuksköterskan uppleva att det är en obekväm arbetssituation, vilket föranleder ett behov av ökad kunskap kring sjuksköterskans upplevelser.Syfte Beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda vuxna i livets slutskede, utanför den specialiserade palliativa kontexten. Metod En systematisk litteraturstudie genomfördes, där artiklar söktes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Nio artiklar kvalitetsgranskades varav åtta inkluderades slutligen i resultatet. Dessa analyserades med manifest innehållsanalys.   Resultat Sjuksköterskans upplevelser presenterades i två kategorier med tre underkategorier vardera. Det framkom att sjuksköterskan blir känslomässigt påverkad, reflekterar över förhållningssätt till patienten samt upplever svårigheter i att parallellt vårda palliativa och kurativa patienter. Faktorer som det fysiska rummet och sjuksköterskans behov av stöd och utveckling inverkar på sjuksköterskans förutsättningar att bedriva god vård. Slutsats Trots en strävan efter att utföra god vård i livets slutskede är förutsättningarna för sjuksköterskan otillräckliga. Det föreligger behov av strukturell anpassning där stöd är framträdande för att sjuksköterskan ska finna balans och trygghet och därmed kunna bedriva god vård i livets slutskede utanför den specialiserade palliativa kontexten.

Bakgrund: Varje år uppskattas 40 miljoner människor vara i behov av den palliativa vården runt om i världen, däremot är det bara 14 procent som får tillgång till det. Den palliativa vården är ett förhållningssätt som förbättra livskvalitén för anhöriga och deras döende familjemedlemmar som står inför utmaningar i samband med livshotande sjukdom. Anhöriga har visat sig vara osäkra, maktlösa, sårbara och isolerade. Samtidigt har de en central roll i vårdandet och därför är de i behov av stöd under vårdprocessen. Ett palliativt team där olika professioner samarbetar runt den döende har visat sig ge en bättre vård för den döende familjemedlemmen.  Syfte: Beskriva anhörigas upplevelse av stöd från hälso- och sjukvårdspersonal vid vård av familjemedlemmar i livets slutskede i hemmet.  Metod: Studien är en litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på vetenskapliga artiklar.  Resultat: Resultatet visade två huvudteman: Samtal och Information som stöd och Miljöns betydelse samt subteman: Samtal som stöd, Att bli sedd, Informationens betydelse, Fysiska hjälpmedel och Det mänskliga stödet. Slutsats: Studien visade på att stöd är en viktig del för att de anhörige ska kunna klara av att vårda den döende familjemedlemmen i hemmet. Mer forskning behövs om hur anhöriga upplevelser av telefonkontakt som stöd i jämförelse med stöd på plats där sjuksköterskan närvarar personligen. Detta för att få en bättre förståelse över varför de anhöriga upplever stödet som positiv eller negativ.

Smärtlindring i livets slutskede är rekommenderad och högt prioriterad av socialstyrelsen för en god vård i livets slutskede. Bristande smärtlindring kan leda till minskat välbefinnande då smärtan påverkar hela människan. Distriktssköterskor har en betydelsefull roll för patienter i livets slutskede genom att utföra smärtskattning och vidta åtgärder som patienten är i behov av. Därför är det viktigt att distriktssköterskor har kunskap om smärta och hur smärtlindring påverkar patienter. Studiens syfte var att beskriva distriktssköterskans upplevelse av smärtlindring i hemmet hos patienter som befinner sig i livets slutskede. För att svara på studiens syfte valdes en kvalitativ design med induktiv ansats. Åtta intervjuer inkluderades i resultatet. Studiens resultat visar att distriktssköterskorna upplever att en god relation och en god kontakt med andra professioner och befattningar ökar möjligheten för en god smärtlindring för patienter. Distriktssköterskorna upplever att smärtskattning är ett redskap som underlättar arbetet för att kunna bedöma smärtan hos varje individ och därmed ge individanpassad smärtlindring till patienter i livets slutskede. Författarna vill belysa att distriktssköterskorna upplever att det är viktigt att arbeta aktivt med smärtlindring i livets slutskede så att utvecklingen går i rätt riktning och för att distriktssköterskorna ska kunna erbjuda en god vård till patienter i livets slutskede.

Bakgrund och problemformulering: Palliativ vård innebär ett förhållningssätt där vården har som syfte att förbättra livskvaliteten för patienter med livshotande sjukdom och för deras närstående. I samband med Ädelreformen 1992 då ålderdomshemmen lades ner fick kommunen ökat ansvar över hemsjukvården. Hemsjukvård är den hälso- och sjukvård som ges i hemmet och där vården är sammanhängande över tiden. Sjuksköterskan har ett stort ansvar för arbetet inom hemsjukvård. Förutom att leda teamet ska sjuksköterskan även tillgodose patienten och närståendes olika behov såsom fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov. Inom hemsjukvård kan det utvecklas djupa relationer mellan sjuksköterskan och patienten samt närstående då det ofta skapas en kontinuitet i vården. Detta kan leda till att sjuksköterskan upplever vården i livets slutskede som krävande. Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskans upplevelse att vårda palliativa patienter i deras hemmiljö. Metod: En litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar har analyserats enligt Fribergs modell. I analysen identifierades tre huvudteman och tio underteman. Resultat: Resultatet presenteras i tre övergripande huvudteman och tio underteman. Huvudteman som identifierades var; Relationer, Arbetets utmaningar och Emotionell påverkan.  Slutsats: Sjuksköterskorna belyste vikten av goda relationer med patienter och anhöriga samt bra samarbeten med kollegor och andra aktörer inom vården. Arbetet som sjuksköterska inom hemsjukvården upplevdes utmanande eftersom vårdandet var komplext. Erfarenhet och kompetens var betydelsefullt för att sjuksköterskorna skulle känna trygghet i vårdandet. Sjuksköterskorna påverkades emotionellt, i vårdandet av patienter i livets slutskede, vilket kunde bearbetas genom reflektion.

Bakgrund: Palliativ vård delas in i två faser, en tidig och sen fas. Den tidiga fasen börjar när en patient får en obotbar sjukdom. Den sena fasen är definierad som livets slutskede där målsättningen är att lindra lidande och att erbjuda stöd till närstående. Närstående har ofta en stor del i vården i livets slutskede och är därav viktiga att beakta. Det är av betydelse att beskriva närståendes upplevelser av delaktighet i livets slutskede på sjukhus för att ge sjukvårdspersonalen en ökad kunskap och förståelse för närståendes situation.  Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av delaktighet i vården vid livets slutskede inom slutenvård Metod: Studien baserades på 14 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. De vetenskapliga artiklarna analyserades med hjälp av Braun och Clarkes tematiska analys.  Resultat: I resultatet av studien framkom tre huvudteman: Att gemenskap är betydelsefullt, Kommunikationen påverkar delaktigheten och Vikten av att få information. De närstående berättar om hur vårdpersonalen mötte dem med empati. Vårdpersonalen lät närstående vara delaktiga genom god kommunikation och tydlig information. De närstående kunde också uppleva att de kände sig utanför när vårdpersonalen inte fann tid för att hjälpa närstående.  Slutsats: Resultatet visade hur närstående upplever delaktighet av vården i livets slutskede inom slutenvården. Det framgick att det var av betydelse att närstående blev bemötta med empati från vårdpersonalen. När kommunikationen var fungerande och informationen var tydlig kunde de närstående uppleva delaktighet i vården. Närstående kunde också uppleva att de kände sig utanför när vårdpersonalen var stressad. En ökad förståelse för närstående kan ge ökad kunskap för sjukvårdspersonalen i framtiden.