There is a debate on how air power should be employed to attain success in war and conflicts. Although scholars do not fully agree on the subject, there is a consensus that attacking the opponents military forces’, a course of action referred to as denial, can contribute to a positive outcome on the battlefield. This thesis investigates the utility of denial in air operations against regular and irregular opponents. The purpose of this study was to examine Robert Pape’s Denial Theory in a focused and structured comparative case study of Operation Enduring Freedom in Afghanistan and Operation Iraqi Freedom in Iraq. The investigation reveals that denial contributed to the ground offensives in both cases, specifically by providing air support in the theatre, which led to the collapse of Saddam Hussein’s regime in Iraq and drew the opponents out of several cities in Afghanistan. The use of operative interdiction made freedom of action possible and resulted in the final collapse of the Taliban regime in Afghanistan. In conclusion the investigation shows that denial may be a suitable modus operandi against both regular and irregular opponents. / <p><strong>Uppsatsen skriven VT 2017 under Termin 4 Officersprogrammet 15-18 med inriktning</strong><strong>mot flyg. Examen genomförs VT 2018.</strong></p>

Airpower has shown its usefulness throughout many wars and was seen as a key instrument in the Libyan war 2011. However, the use of airpower and how it should be applied has been a highly debated topic for as long as airpower has been around. Two theorists, John A. Warden III and Robert A. Pape, have received a lot of attention and there is a debate regarding which one of these theorists has the best solution on how to use airpower. The purpose with this essay is to apply some of the two theorists’ ideas on the Libyan war 2011 and investigate their explanatory power in the conflict. To reach an answer, a case study has been used with a theory testing method which would further seek to contribute to the debate that exists between the two theorists. Results show that some parts of the theorists’ ideas have a high explanatory power in the conflict and some parts do not. As individuals, they cannot explain the whole war, but together their ideas have a high explanatory power in the conflict. Based on the ongoing debate that provides two different ways of using airpower, the conclusions suggest that a combination of the two theorists’ ideas might be the answer to how airpower can be employed in the best way for future operations. Further research is required to investigate this thesis. / <p><strong>Uppsatsen skriven VT 2017 under Termin 4 Officersprogrammet 15-18 med inriktning</strong><strong>mot flyg. Examen genomförs VT 2018. </strong></p>

How airpower should be utilized for best effect in counterinsurgency operations is widely debated. According to David Jordan the most important contribution of airpower abilities in these situations is through assisting roles. Such as providing enhanced mobility, better observation and a third category including the importance of presence, harassment and the delivery of direct force. This thesis aims to investigate if those abilities proves to be a significant contribution to a modern counterinsurgency in accordance with a theoretical framework based on papers written by Jordan and Derek Read. It does so through a case study research on operation Atalanta. The result of the study indicates that airpower did support the operation in a way that was critical for success in deterring pirate attacks. The most prominent attributes are those of the third category: presence, harassment and the delivery of direct force. The second category was vital as well, the use of airpower provided the operation with intelligence and information through its capability for observation. There is not, however, enough material to completely support the theoretical framework that airpower was crucial in enhancing the operations mobility in operation Atalanta. / <p><strong>Uppsatsen skriven VT 2017 under Termin 4 Officersprogrammet 15-18 med inriktning </strong><strong>mot flyg. Examen genomförs VT 2018.</strong></p>

Robert A. Pape, an American political scientist, have created a universally known theory about how to successfully conduct military coercion. In his comprehensive quantitative research from multiple cases of coercion Pape’s conclusion is that the denial strategy of air power is what historically have been working. From his cases where he draws his conclusion there is one case missing. Pape has excluded the case of the Falklands war. According to some researchers, the Falklands war which was won by Great Britain, had a successful outcome due to their utility of the air power. This essay aims to test if Papes theory of military coercion has the potential to explain the victory of Great Britain in the Falklands War. By conducting a single case study by means of a qualitative text analysis, the answer is to be found. The results shows that Great Britain mainly used a denial strategy with the air powers. The Falklands war could have been predicted by this usage. Although it is a conventional conflict, involving both the navy, army and the airforce, it is hard to believe it was only because of the air powers the war was won. The use of a denial strategy can therefore not explain the victory for Great Britain, but it can be a part of the explanation. / <p><strong>Uppsatsen skriven VT 2017 under Termin 4 Officersprogrammet 15-18 med inriktning</strong><strong>mot flyg. Examen genomförs VT 2018.  </strong></p>

Uppsatsen problemformulering; Vad är den samlade bilden av det aktuella läget hos den ryska luftmakten avseende, materielsystem, förmåga och vilja att nyttja denna förmåga samt hur ser det doktrinära ramverket ut som ska styra dessa system och förmågor? syftar till; att knyta samman de forskningar om Ryssland som genomförts avseende å ena sidan materiel, förmåga och vilja med å andra sidan den konceptuella utvecklingen för luftmakten, dvs. teori- och doktrinutvecklingen och därigenom ge en samlad bild av den moderna ryska luftmakten och hur de har uppträtt, vilka lärdomar de har dragit fram till år 2012 samt hur de planerar att utveckla denna de kommande åren. Den ryska luftmakten har sedan början av 2000-talet utvecklats från att endast ha varit ett understödjande verktyg för markarenan till att mer vara en modern fristående del som kan leverera högteknologisk last över en stor yta. Erfarenheterna från kriget i Georgien 2008 är enligt analysen den största faktorn som gjorde utvecklingen och reformeringen till ett måste. Uppsatsen har med induktiv textanalys analyserat nuvarande och kommande förmåga hos den ryska luftmakten och resultatet har påvisat en möjlig utveckling till ett självständigt Flygvapen med förmåga att genomföra allt det som ett jämförbart Flygvapen i väst har förmåga att göra. Uppsatsen har även gjort en ansats att undersöka förekomsten av en rysk modern luftmaktsdoktrin samt luftmaktsteori i syfte att utröna bedömt uppträdande. Efter att ha studerat ett antal internationella luftmaktsteoretiker samt ryska dokument rörande luftmakten har analysen inte kunnat finna någon vare sig någon officiell rysk luftmaktsdoktrin eller luftmaktsteori men däremot finns tydliga tecken på att Ryssland har influerats av västs uppträdande från första Gulfkriget och framåt. Om reformeringen innefattar även utvecklande av en specifik luftmaktsdoktrin och specifika luftmaktsteorier kommer Ryssland även ha en konceptuell förmåga som gör att de kan dra nytta av denna kvalitativa och kvantitativ kapacitet vilket de enligt analysen inte kan idag till 100%. Slutligen har uppsatsen också undersökt den ryska viljan att utveckla och använda den ryska luftmakten och slutsatserna av detta är att viljan är stark uttryckt i ord och i handling men mycket beroende av det finansiella läget.

This study examines the unexpected outcome of the six day war between Israel and it’s neighboring countries. Israel who managed to fend off four aggressors in a war that lasted only six days, where the success was greatly attributed to the Israeli air force. This outcome played an important role for the future of airpower and gave rise to the theoretical framework we have today. Two of the most established theories that arised after the war is John. A. Wardens ”The enemy as a system” and Robert. A. Papes ”Bombing to win”. These theories advocates different approaches to the use of airpower and how to generate success. The aim of the study is to analyze in which way Israel used their air-force to generate this success and to challenge the view of a single theoretical framework as superior over the other. The result indicate that the success in the use of airpower in the six day war was achieved by a combination of methods from both theories where air superiority was a critical factor. The result also challenges the view of Wardens five ring model and how strategic effect is actually generated. The final conclusions of the study is hard to generalize due to the specific circumstances of the war and more research is needed.

The debate amongst theorists on how to best utilize airpower is still ongoing. There is some consensus among scholars that attacking military targets directly is an effective strategy, one of those theorists is Robert A. Pape. Most research on the subject only examine historical cases and does not factor in more contemporary difficulties. The purpose of this study is to examine Robert A. Pape’s airpower theory of denial in a comparative case study. The two cases, Operation Odyssey Dawn and Enduring Freedom, are succesful contemporary operations where airpower played a major role in a military intervention with the intent to examine which part of Pape’s theory is still curant in modern and dynamic conflicts. The results show that the denial strategy contributed to the success in both cases for the most part by providing air support to ground troops. The effect of operational interventions differed between the cases and the reasons why may have several explanations. Strategic intervention had neither effect nor occurrence in either case which may be due to the operations reaching objectives in a short amount of time and to restrictions on collateral damage. Further research is required to cement the conclusions.

Framträdande luftmaktsteorier förefaller i regel vara skrivna av stormaktsföreträdare. Ett implicit antagande att dessa teorier förutsätter betydande militär kapacitet och sofistikerad teknologi gör att de uppfattas som ”stormaktsteorier” som likt en klubba slår hårt mot motståndaren, med begränsad relevans för mindre stater som saknar stormakternas omfattande resurser. Luftmakt finns dock också i länder som kan betraktas som småstater. Även småstater kan – teoretiskt – antingen enskilt eller i en småstatsallians genom välriktade nålstick också skapa strategisk effekt med befintliga resurser.   Denna studie utmanar antagandet att luftmaktsteorier kan betraktas som antingen stormakts- eller småstatsteorier. Genom att pröva Robert Papes luftmaktsteori och Shaun Clarkes SPOT-paradigm i såväl stormakts- som småstatsperspektivet på ett gemensamt fall, Georgienkriget 2008 mellan Ryssland och Georgien, skapas ny kunskap om förklaringskraften hos respektive teori. Studien visar att Papes luftmaktsteori kan förklara stormakters användning av luftmakt, men belägg saknas för att den också kan förklara småstaters luftmaktsanvändning. Vidare saknas belägg för att Clarkes SPOT-paradigm kan förklara vare sig småstaters eller stormakters användande av luftmakt i det aktuella fallet. Däremot visar analysen att SPOT-paradigmet förutsätter ett visst mått av kvantitet och kvalitet, även hos småstater, för att omsättas i en skarp operation. Då ett mått på detta inte ges, bör SPOT-paradigmet främst betraktas som ett förhållningssätt till hur strategisk effekt kan skapas med tillgängliga resurser.

Flexibilitet utgör en delgrund för svensk operationskonst. Tidigare empirisk forskning om flexibilitet efterfrågar en samlad teori för flexibilitet. Den israeliske teoretikern Meir Finkel presenterar en flexibilitetsteori som hävdas bidra till att återta initiativ efter teknologisk eller doktrinär överraskning. Teorin utgår från ett arméperspektiv. Denna teoriprövande fallstudie undersöker flexibilitetsteorins förklaringskraft gällande luftstridskrafterna under Falklandskriget 1982. Syftet är dels att förstå flexibilitetsteorins användbarhet ur ett luftmaktsperspektiv och hur den kan bidra till problemlösning. Både brittiska och argentinska förehavanden studerades. Studien visar att flexibilitetsteorins skikt ett, tre och fyra har god förklaringskraft i det studerade fallet. Det andra skiktet har svag förklaringskraft vilket härleds till teorins koppling till markstrid och arméperspektiv. Analysen betonar att ledare bidrog till flexibilitet genom egna beslut men också genom att uppmuntra öppenhet för nytänkande och lärande. Även inhemsk försvarsindustri bidrog till flexibilitet genom snabb anpassning och integrering av tekniska vapensystem. Studien visar även att flexibilitetsteorin kan ses beskriva förutsättningar som bidrog till kreativ problemlösning underkriget.

Nya hot gör sig ständigt påtagliga där asymmetriska inslag blir alltmer förekommande. Luftmakt finns idag som ett kraftfullt maktmedel i de allra flesta stater men det finns få luftmaktsteorier ämnade för kvantitativt underlägsna stater. Luftmaktsteorier är relevanta för staters luftmaktsstrategier då teorier skänker svar till varför vi utbildas och tränas på ett visst sätt. The Underdog´s model, en luftmaktsteori gällande asymmetrisk luftmakt, påvisar teoretiskt hur kvantitativt underlägsna stater kan öka sina chanser mot en överlägsen motståndare genom att använda sina resurser på bästa sätt. Syftet med denna studie är att teoripröva ”The Underdog´s model” och undersöka dess validitet. Genom att pröva denna luftmaktsteori utifrån två fall, Sexdagarskriget 1967 och Gulfkriget 1990–1991, kan även ny kunskap om asymmetriska luftmaktskonflikter skapas. Fallen studeras utifrån ett luftmaktsperspektiv. Studiens resultat visar på att chanserna för en stat kan öka om teorins sex faktorer uppfylls och den underlägsna staten presterar bättre än sin motståndare, teorins validitet bedöms som stor. Däremot kan inte analysen med säkerhet säga om det finns andra aspekter som kan vara avgörande för en stats framgång som inte analyseras under teorins framträdande faktorer.