Ett Allt är möjligt hus lokaliserat i den gamla porslinsfabrikens lokaler i Gustavsbergs hamn. Ett interaktivt Cirkus Cirkör-hus där det även ska rymmas bibliotek, konsthall och porslinsmuseum. Ett öppet landskapsformat rum skapar publika ytor och sammanbinder de olika funktioenrna i huset.

Ombyggnation av porslinsfabriken i Gustavsberg till Cirkus Cirkörs "Allt är möjligt hus". Bibehållning av fabrikskaraktär, med rum i rummet och användande utav lera som material i uppbyggnad av innerväggar samt golvmaterial. Gemensamma öppna ytor delas med Gustavsbergs konsthall, Porslinsmuseum samt Bibliotek. Visuell kontakt till huvudrum i programmet från befintlig porslinsbutik.

In a sequence described in the next paragraphs, I remove the poorly insulated roof of Gustavsberg Porcelain Factory and make new use of its  foundation. The monolith cement slab, once supporting heavy industrial machinery, is now the site of lakes and other movements:The top floor area is split, and a new built volume, one story higher, overtakes the southern half resting on the factory’s basement, digging into it at its western and eastern ends. Striking horizontally, the fissure exposes a long central axis, taking advantage of the factory’s horizontality to articulate vastness . The building formation allows for long views and makes possible, for instance, an unhindered 100 meter sprint across the lot. The original brick facade now defines a large outdoor plain, encircling two bodies of water, a lawn, a wooded park, and a grassy knoll. The new clean facade built along the central fissure, through repetition of the domestic module triggers the illusion of a strangely familiar row of homes. Initiating a new archetypal episode, a kidnapped residential street now rests on transient glass and water. But stripped of adornment, exposed utilitarianism, the transplanted row comes to resemble its new environment. Inside grow a series of production spaces and display sequences. The building’s acquired industrial character now becomes a setting for creative inspiration and ensuing collaborative work, a resuscitation of the spirit of the derelict factory. / För att hantera gamla byggnaden och göra om den till en ny fabrik använde jag två teman i form av filtrering och förstärkning för att tillgodogöra ett ställe som hjälper i hantering av nutidens information som har ersättit den mer manuella arbertssätt. Fokus låg på dom yngre, barn även.  Jag tog den nuvarande byggnaden och drog bort taket på grund av dens olämpliga isolering och för att den hade bygts i slumpmässigt sätt under olika tidsperioder, ett slags lapptäcke. Insidan rensades, filtreras bort, för att göra stället lättare att förstå och mer solida element som fundamentet och tegelväggarna står kvar. Fabriken får en till våning för att frigöra halva ytan för att skapa en grässmata och vattenyta inramad av gamla tegelväggarna. Enkla ytor uppställs och förstärks i deras ensamhet på dess sätt i en grund för aktivitet: sport, lek, grupp aktiviteter, osv.  Fasaden står som en rad hus, en barnslig uppfattning av hem med syfte att skapa en känsla av identifiering heller ett minne som är ren och specifik. Vad vi har är ett hem som påminner om en fabrik, ett hem som hjälper att hantera information och hjärnans associationer. Vi har flyttat iväg till saker man inte kan ta i. Det här är nya fabriken och denna gång gjordes den för högra sidan av hjärnan.  Huset framställs som fragmenterad. Fasad och trappor dras iväg från insidan för att skapa en skyddad entre där man eventuellt kommer till en hall liknande ett hotel med rum att gå in till i jämna mellanrum. En serie av situationer uppställs: bibliotek, klassrum, presentations haller, svart box teater, studios i dess enkla former. Utrymmen ges för absorption och filtrering, där med hantering och skapandes med hjälp av en grund av information. Det nya ställs fram, presenteras med essentiella delar, och blir åter igen en grund för att flytta frammot, en repetition som är både nödvändig och oemotståndlig.  Till exempel, museum i fabriken kan bli ett samling av objekt, en tematisk kombination av artiklar heller objekt, liksom bokhyllor som inte nödvändigtvisst behöver böcker för att förmedla. I dess sätt strävar fabriken att lyfta fram tankar och hjälpa med att dela dom mellan varandra.

Syftet med studien är att analysera och beskriva hur lärare behandlar innehållet när de undervisar om växande geometriska mönster. Lärares handlingar och undervisning, där vissa aspekter av undervisningsinnehållet fokuseras och andra lämnas ofokuserade, ses som potential för förändringar i elevers erfarande av det undervisade innehållet. I studien analyseras vilka aspekter av innehållet växande geometriska mönster som är fokuserade i undervisningen. Centrala frågor i studien är vilka dimensioner av variation öppnar lärare upp och vad ges möjligt för eleverna att lära. Studien omfattar fyra lärare, deras undervisning om växande geometriska mönster och elever i klasser som är undervisade av dessa lärare. Samtliga lärare undervisar i årskurserna 4-6. Fyra videofilmade matematiklektioner, en för varje lärare, där växande geometriska mönster behandlas utgör studiens data. Materialet har analyserats i fyra steg. Vid analysen användes variationsteori och variationsteoretiska begrepp. Resultatet visar att samtliga lärare behandlar det matematiska innehållet på ett sådant sätt att de åstadkommer, medvetet eller omedvetet, någon form av innehållsvariation. Beroende på vilka aspekter av växande geometriska mönster som varieras och hålls konstanta öppnas olika dimensioner av variation i undervisningen och eleverna erbjuds att erfara ett ämnesinnehåll med skilda innebörder. De öppnade dimensionerna av variation resulterar i konstitution av olika lärandeobjekt i de fyra lärarnas undervisning, trots att lärarna undervisar om samma matematiska innehåll. Tre av dessa lärandeobjekt kan relateras till innehållet växande mönster. Dessa lärandeobjekt benämns i studien som 1. Beskriva ett matematiskt mönster, 2. Fortsätta på redan påbörjat matematiskt mönster och konstruera egna matematiska mönster samt 3. Uttrycka generellt hur ett mönster växer med matematiskt symbolspråk. Två lärandeobjekt hör till annat matematiskt innehåll. Det identifierades fler skillnader än likheter mellan hur fyra lärare behandlar innehållet växande geometriska mönster. En av likheterna är att samma variationsmönster iscensätts i olika lärares undervisning. En annan likhet är att flera lärare öppnar samma dimension av variation. Däremot skiljer sig sättet att öppna en och samma dimension av variation åt i de olika lärares undervisning när olika aspekter i en och samma dimension varieras. Det kan bidra till att eleverna förstår samma ämnesinnehåll på olika sätt. Vissa lärare öppnar fler dimensioner av variation än andra vilket kan bidra till en större möjlighet till elevernas lärande. I vissa klasser är det lärare som riktar elevernas uppmärksamhet mot en aspekt genom att variera värden inom aspekten. I andra klasser är det elever som öppnar en dimension av variation.

Syftet med avhandlingen är att beskriva, analysera och förstå matematikundervisning på lågstadiet. Mer precist är syftet att undersöka vad denna undervisning ger elever i några klassrum möjlighet att lära då undervisningsinnehållet är skriftliga räknemetoder för addition och  ubtraktion. Centrala frågor är vad lärare och elever gör i matematikklassrummet och vad eleverna, som en följd av undervisningen har möjlighet att lära. En fältstudie har genomförts i fem klasser med början på våren i år 2 och fortsättning under hösten i år 3. Sammanlagt 24 lektioner har videofilmats. Materialet har analyserats i två etapper, med början i en empiri nära, tematisk analys. Verksamhetsteorin är teoretisk utgångspunkt och analysverktyget som inspirerats av Engeströms modell för verksamhetssystem har varit vägledande i den andra etappen av analysen. Resultatet visar fyra typer av undervisningsverksamheter i matematik, vilka resulterar i möjligt lärande som varierar i förhållande till de förmågemål som anges i Lgr11. Det framgår också att de utmärkande metoder som lärare och elever använder kan ordnas i fem grupper, i huvudsak beroende på vilka kunskapsaspekter metoderna riktas mot. Det gäller metoder där procedurer, begrepp och samband, matematisk kommunikation och resonemang samt intresse och tilltro är i centrum, tillsammans med metoder som bidrar till stötestenar, vilka innebär utmaningar för både lärare och elever. Resultatet diskuteras mot bakgrund av forskning om undervisning och lärande i matematik med inriktning mot språklig kommunikation, användning av laborativt material, klassrumskultur och klassrumsorganisation. / The aim of this study is to describe, analyse and understand teaching of mathematics in lower primary school. More precisely, the aim is to investigate what this teaching offers pupils in some classrooms in terms of learning, when the content of teaching is written calculation methods for addition and subtraction. Teachers’ and pupils’ activities are in focus, as well as what it is possible for the pupils to learn as a consequence of these activities. Collection of data has been carried out in five classes, starting in spring when the pupils were in second grade and finished by the end of the autumn, when the pupils were in third grade. The video-recorded material comprises a total of 24 lessons. The collected research material has been analysed in two steps, where the first step can be described as empirically oriented and thematical. The theoretical perspective is Activity theory (CHAT) and an analysing tool, inspired by Engeström’s model has guided the second step of the analysis. The result demonstrates four types of teaching activities in mathematics, which leads to possible learning that varies in relation to the educational goals set in the curriculum (Lgr11). It is also shown that teachers and pupils make use of a variety of characteristic methods, which can be sorted into five groups, primarily based on ability aspects that are actualised by different methods. These are methods, where (1) procedures, (2) concepts and connections, (3) mathematical communication and reasoning, and (4) interest and confidence are in focus. There is also a fifth group, but it deviates from the others, as it consists of methods that contribute to (5) stumbling blocks, which in turn means that they become challenges for teachers as well as pupils. The results are discussed in relation to other research about teaching and learning mathematics.