No description available.

No description available.

Denna uppsats syftar till att analysera hur Jesus och hans anhängare framställs i Markusevangeliet för att sedan jämföra detta med nutida religionssociologiska teorier kring sekter och karismatiska sektledare. Slutligen diskuteras huruvida det är relevant att definiera Jesus och hans anhängare, så som de framställs i Markusevangeliet, som en sekt.   Utifrån den tolkning som framkommer i denna uppsats så argumenterar jag för att Jesus och hans anhängare till stor del kan betraktas som en sekt vars mål var att undervisa och predika om att Guds rike snart skulle komma. Det går även att till övervägande del placera in gruppen i kategorin revolutionistisk- eller apokalyptisk sekt, även om inte heller detta stämmer till fullo då Jesus lägger större tyngd på omvändelsen än dessa typer av sekter beskrivs göra. Jesus framstår som ledare för denna grupp och hans plats i hierarkin framställs bygga på en karismatisk auktoritet som bekräftas av de mirakel och förutsägelser om framtiden som han beskrivs utföra. Det bör dock understrykas att den modell som använts vid analysen är en definition som främst syftar till att appliceras på nutida religiösa grupper, vilket också kan vara anledningen till att definitionen av hela gruppen som en sekt inte stämmer till fullo, däremot så framkommer det att den tolkning som gjorts i denna uppsats visar att teorier kring karismatisk auktoritet till stor del överensstämmer med bilden av Jesus som framkommer i Markusevangeliet.

Jesusforskningen har under de senaste 300 åren försökt ta reda på vem den historiske Jesus är. De flesta forskare är ense om hans existens men är knappast överens om vem han var och vad han tänkte. Ett sätt att finna nya vägar i studiet om Jesus är att fokusera på hans agenda. Uppsatsen söker därför ett svar på frågeställningen vad var Jesus intention med döden i Markusevangeliet? Med rätt metod kan en sannolik historisk rekonstruktion skapas av den historiske Jesus som förklarar varför Jesus dog. Rudolf Bultmann hävdade att den historiske Jesus knappt går att urskilja från trons Jesus. Evangelierna är därmed utvecklade av den tidiga kyrkans livsvillkor. Av vikt är därför att kunna argumentera för vad som utgör Jesus intention, vilket sker med hjälp av äkthetskriterier som är till för att analysera bibelavsnitt som sannolikt från Jesus eller ej. De utvalda avsnitten talar om intentionen med döden och denna information hos de ”äkta” avsnitten utgör rekonstruktionen av Jesus intention. Jesus historiska kontext är viktig för att förstå denna. Albert Schweitzer och Nicholas Thomas Wright betonar Jesus judiskhet samt behovet av att förstå honom utifrån hans eskatologiska förväntan. Judendom, eskatologi och även kristendom utgör den historiska kontexten (och teoretiska utgångspunkt) som tydliggör och förklarar Jesus intention med att dö. Han måste placeras inom rätt världsbild och ska därför förstås som en jude placerad i första århundradets judendom men även i förhållande till den tidiga kristendomen. Med eskatologi avses inte ett socialt budskap med kritik mot en korrupt värld, vilken John Dominic Crossans judiske cyniker-Jesus predikar. Istället rör det sig om en förståelse av att Israels berättelse har nått sin klimax och att den nya tiden kan gripa in. Resultatet tyder på att Jesus tydligt tänkte sig att dö. Det handlar dock inte om en dödslängtan, istället är döden en del av att vara Guds verktyg för Israels upprättelse. Utifrån en eskatologisk förståelse om den nuvarande tiden som ond med lidande och vedermödor, kommer Jesus lidande och död bli ett medel för den nya tidens ankomst med upprättelse och frälsning. Det är eskatologi som en förändring inom världens rumtid istället för världens slut. Genom att också tala om sig själv med det eskatologiskt laddade begreppet Människosonen visar Jesus att han ser sig som utvald av Gud, ska lida och få upprättelse. Döden är till för Israels upprättelse och syndernas förlåtelse. Han gör det tydligt att hans död är ställföreträdande och dör därför som Israel och för Israel. Detta sker genom att ta Guds vrede samt bli föremål för upprättelse. Jesus tänker sig därför att Gud ska ingripa genom hans död och därmed bli grunden för det nya som kommer därefter. Till exempel kommer Israel få ett nytt ledarskap vilka Jesus kungör är en del av Israels problem utöver att vara otrogna förbundet. Döden till trots förväntar han sig ett segerrikt slut bland annat genom uppståndelse. Med andra ord visar resultatet på en sannolik förståelse av Jesus intention med döden. Likväl visar det att den historiske Jesus sannolikt inte är dold bakom den tidiga kyrkans tro.

No description available.

I denna uppsats behandlas Markusevangeliet 1:1-15. Dessa verser granskas textkritiskt genom en genomgång av grammatik och syntax jämföra olika översättningar samt utvärdera om en adoptionistisk kristologi kan utläsas. Sedan behandlas verserna utifrån receptionshistorisk metod för att undersöka om det fanns kretsar bland tidiga Kristustroende som fann stöd för en adoptionistisk läsning och förståelse av Markusevangeliets inledning, dvs. att denna läsning motiverade rörelserna att förstå detta som att utnämnandet av Jesus som Guds son skedde först vid dopet i Jordan och inte dessförinnan. Uppsatsen syftar också till att redogöra för ett par av dessa tidiga rörelser och undersöka om de kan ha läst och funnit kristologiskt stöd i Mark 1:1–15 samt att jämföra dessa tidiga rörelser och deras läsning av Mark 1:1–15.

Min övergripande frågeställning var hur perikopen om Kvinnan med blödningar kan tolkas på ett nyare sätt genom en intersektionell analys med ett exegetiskt, mer traditionellt arbete som bas och hur denna berättelse kan läsas idag. Jag skrev uppsatsen med syftet att se på perikopen från olika vinklar och utvidga förståelsen för den Bibliska texten. Uppsatsen tar upp Kvinnan med blödningar i alla de tre synoptiska evangelierna med tyngdpunkt på Markusevangeliet, då detta har det längsta avsnittet. Som motpol tar uppsatsen upp ramberättelsen om Jairos och hans döende dotter, som kan ses som två variationer på ett tema, helande, återuppväckande, få sitt liv åter, inkludering av utstötta eller sjuka. Perikopen diskuteras inte bara ur mer klassiska exegetiska tolkningar utan även genom en intersektionell lins. Teologerna ser på kvinnan och flickan som en utsatt kategori som inkluderas av Jesus i gemenskapen igen efter helandet och som exempel på hopp om livet efter uppenbarelsen. Perikopen ses som ett exempel på vem Jesus inkluderade i sin omgivning, och hur han helade genom tro, både när han var medveten om sina handlingar och när kvinnan genom sin tro blir helad utan att han först tillfrågats, vilket Kvinnan med blödningar är ett enda exempel på. Man kan även se berättelsen som ett led i Jesus undervisning, en undervisning i tro och om att med tro är allt möjligt. Forskningen kring denna uppsats har väckt mina tankar om hur nyare metoder kan förenas med traditionella exegetiska metoder, och som ytterligare ämne Jesus relation till kvinnorna runt omkring38honom, och framför allt till de kvinnor han helade. Detta tema kan utvidgas genom att till exempel ta med tidens politik, situationer för kvinnor i andra samhällen runt omkring och om det fanns stora skillnader och även hur situationen ser ut idag.

I detta bibelvetenskapliga studium undersökes möjligheten att använda Mark 4:30-32, det vill säga Liknelsen om senapskornet, som en narrativ tolkningsnyckel för att söka förstå den enigmatiska och abrupt avslutade uppståndelseberättelsen i Mark 16:1-8. I syfte att undersöka denna möjlighet, begagnas en kombination av filologisk analys, narrativ metod, postkolonial teori och dekonstruktiv kritik. Studien intresserar sig i första hand för den markanske författarens narrativa intentioner med sitt kärva och abrupt avslutade evangelium. Med utgångspunkt i en underliggande, markansk gåtfullhet analyseras källmaterialet, inklusive de grekiska grundtexterna; varefter studien slutligen mynnar ut i dels ett möjligt svar på den inledande huvudfrågan, dels i ett antal teologiska implikationer. Tre viktiga begrepp härvidlag utgöres av extas, gudsrike och gudomliggörelse.

This essay examines the theme of blindness in the Gospel of Mark. The two main questions asked are: 1) “What is Mark’s view on blindness?” and 2) “How does the Gospel of Mark’s view on blindness inform the current discourse of disability studies and how can we interpret Mark’s view on blindness today?” By the methods of metaphor analysis and character analysis, four passages of the Gospel are studied (Mark 4:10-12; 8:14-21; 22-26; 10:46-52). The analysis concludes that blindness is depicted by the author of the Gospel as a disability which also consist of a lack of cognitive ability and a hopeless state that is in need of healing.  The depiction of blindness in Mark originates out of the authors use of blindness as a metaphor for lack of cognitive ability (Mk 4:12; 8:18) and the lack of characterization of the blind man at Bethsaida (8:22-23). This view on blindness is, in comparison to a modern view, difficult, as it marginalizes persons with blindness as inconsiderate and not fully human. The view of blindness is somewhat nuanced, however, by the fuller characterization of Bartimaeus (10:46-52). The essay then discusses, in dialogue with disability studies, the complexity of Mark’s uses of blindness as a metaphor and of the difficulties of our modern, often generalized, views of blindness in antiquity and how the view of blindness in Marks gospel both constructs and deconstructs blindness as a disability.

This thesis addresses the intersection of reception history in biblical studies, Generative Artificial Intelligence (GAI) and phenomenology. Three images, from text prompts using different English translations of Mark 1:1–8 (KJV, NRSV and NIV) have been generated by GAI. In addition to the three translations, a more encompassing body of information, based on exegetical analysis, reception history and recent scholarly literature on John the Baptist and Mark 1, was also provided. Mark 1 is analyzed using narrative criticism with special focus on John the Baptist. Current research on the historical John is discussed, alongside interpretations of John from Late Ancient Christian Sources seen from a phenomenological perspective.  Traditionally, interpreting biblical art and text has assumed an artist portraying a narrative reading using methods such as visual exegesis. With GAI, this has changed moving the artist from the canvas to the text prompt. It puts the biblical text in a direct causal connection to the created image. Previously the artist had to decide when the image was finished but with GAI the decision is about which image to keep. The purpose of the image becomes a focal point. Images created with this modern technology can be relevant in at least two regards. First, they do represent a new type of biblical art. Second, the iterative process itself is a novel approach to studying and interacting with the Bible. Challenges exists, such as a bias towards Western/American cultural, sociological, and economical values. Data scientists and mathematicians are determining the probabilistic models without problematizing the content. Ethical questions in this field need to be addressed. GAI learning from AI-produced data – instead of human data – will likely become an issue, thus reinforcing existing biases and prejudices further.