Hur får matematiklärare tillsammans med specialläraren, ungdomar att efter upprepade misslyckanden med matematik att fortsätta kämpa. Svaret på den frågan kan vara matematisk elasticitet. Matematisk elasticitet är något som skulle vara värt att utveckla hos ungdomar i Sverige. De fyra grundpelarna matematisk elasticitet står på är att eleven har vetskap om: Tro på att hen kan lära sig matematik, värdet av kunskap i sitt framtida liv, för att utvecklas i matematik behöver eleven lägga ner tid på träning i matematik, och att våga bege sig in i utvecklingszonen och att stanna kvar där med hjälp av stöttning från läraren är viktigt. I den semistrukturerade intervjustudien ingick sju personer. Från intervjuerna sorterades citat in i sju kategorier enligt följande: tid, negativa känslor, positiva känslor, motivation, externmiljö, internmiljö och förhållningssätt. Studien visade att trots upprepade misslyckanden så går det att övervinna svårigheter. Ingenting är omöjligt. Det fanns elever med en inre motivation som tack vare det lyckades att klara matematiken trots tidigare misslyckanden. Mycket tack vare matematisk elasticitet. Som speciallärare i matematik är det lätt att fokusera på enstaka saker i matematik som måste läras ut, och att se helheten är lätt att glömma bort. Att istället fokusera på matematisk elasticitet är ett sätt att lära eleven självhjälp och inte bli beroende av vilken lärare som hen har. Komvuxlärarna jobbade med matematisk elasticitet fast de inte var medvetna om begreppet och vad det innebär, instinktivt gjorde de det ändå. / How do the mathematics teacher together with the special teacher get pupils to struggle after repeated failures? Mathematical resilience could be the answer. In a Swedish context this is something needed to develop pupils in mathematics. One way out of this is to focus on three important themes: value, struggle and growth. From this it develops four different knowledges such as having a growth mindset, mathematics can be valuable, struggle and support to stay in the growth zone. Seven persons were interviewed using semi structured interviews. Selected quotes were sorted in seven categories as follows: time, negative feelings, positive feelings, motivation, extern-, intern-environment and treatment. The study shows that if a pupil has difficulties with mathematics things are not hopeless. There were pupils with intrinsic motivation who succeeded after several failures with the help of mathematical resilience. This is valuable to know for special teachers. The math teachers at the adult-school was not aware of that they worked with mathematic resilience, but instinctively they did.

Den här studien syftar till att undersöka hur elevers matematikprestationer påverkas av eventuell prov- och / eller matematikångest, om det finns åtgärder som reducerar eventuellprov- och / eller matematikångest och om lärarens sätt att examinera har betydelse. För att besvara syftet söker studien svar på hur matematiklärare förstår prov- och / eller matematikångest, på vilket sätt de beskriver att de försöker hjälpa elever att reducera sådan ångest och om matematiklärare ser examinationsformen som faktor för utlösande av prov- och/ eller matematikångest. Resultaten visar att provångest är situationsbunden och utlöses i stressande situationer när personer tror att de befinner sig i en bedömningssituation. Det kan leda till sämre förmåga att koncentrera sig på uppgifterna. Det finns utöver detta risk att den utlösta provångesten triggarigång matematikångest, vilket i sin tur kan leda till ytterligare sämre förmåga att koncentrera sig på uppgifterna, försämrad prestation och dåliga provresultat. Matematikångest kan också utlösas på grund av social påverkan, dåligt självförtroende samt biologiska faktorer, den beror således inte enbart på provångest. För att reducera provångest krävs att lärare får kunskap om hanteringen av känslor som uppstår så att de kan hjälpa elevernaatt förstå och handskas med sina känslor. Åtgärder mot matematikångest handlar om att förebygga att elever hamnar efter i grundläggande kunskaper i matematik, alternativt reparera brister så fort de upptäcks och att undvika och bearbeta negativa associationer förknippat med matematik. Lärare som intervjuades i denna studie hade endast begränsad kunskap om provångest ochmatematikångest och om hur dessa kan reduceras eller förebyggas. Deras svar antydde dessutom att de inte hade kännedom om att det är två olika typer av ångest och att dessa behöver olika sätt för att reduceras eller åtgärdas. De använde inte variation av examinationsformer som ett medel för att hjälpa sina elever trots att de i princip var överens om att olika examinationsformer kan uppfattas som olika stressande och att alternativa examinationsformerskulle kunna reducera denna stress som leder till provångest och eventuellt vidare till utlösandet av matematikångest. Konsekvensen av detta är att elever inte får den hjälpen de behöver, eller att de får fel hjälp och att de därmed riskerar att misslyckas trots att det hade varit möjligt att lösa.

Syftet med denna studie är att undersöka förekomsten av ångest hos elever inom matematikämnet. Studien syftar till att, med utgångspunkt från elever, ta reda på när och hur matematikångest tar sig uttryck samt vad som orsakar denna ångest. Slutligen ämnar studien undersöka vad elever uttrycker att elever med matematikångest skulle kunna bli hjälpta av. I denna studie har 96 elever i årskurs 6 besvarat en enkät. Det insamlade datamaterialet består huvudsakligen av kvantitativ data. I utformningen av enkäten och analysen av datan har en teori som tar upp kognitiva och affektiva aspekter av matematikångest använts. Teorier om värdesättning och det relationella perspektivet har också använts. Enkätundersökningen visade att över hälften av eleverna hade ett lågt intresse för matematik och att intresset har minskat hos flera elever sedan lågstadiet. Resultatet visade att 26% kände oro och nervositet när de blev ombedda att visa eller förklara en lösning på tavlan. Enligt undersökningsdeltagarna kan förbättring av elevers självförtroende leda till minskad oro. Resultatet visade också att rädsla för att svara fel är en möjlig orsak till att elever känner oro. Lärare bör tillsammans med elever skapa ett tillåtande klassrum där elever vågar svara fel.

Syftet med studien var att undersöka elevers upplevda matematikångest och inställning till matematikämnet. Fokus var även om strukturerat kooperativt lärande som undervisningsmetod kunde påverka elevers matematikångest samt inställning till matematikämnet.  Studien genomfördes i 2 olika årskurs 1 klasser. Den ena klassen arbetade utifrån ett strukturerat kooperativt lärande och den andra klassen arbetade inte kooperativt. Empirin samlades in genom att alla elever fick besvara en digital enkät med fasta svarsalternativ av bildskalor och text. Utifrån resultaten av enkäten valdes ett mindre urval ut bestående av 3 elever per klass. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med eleverna om deras uppleva matematikångest och inställning till matematikämnet.  Empirin från enkäterna och intervjuerna tolkades samt analyserades utifrån den sociokulturella teorin där interaktion, kommunikation och lärande tillsammans med andra människor är i fokus. Den insamlade empirin analyserades också utifrån den socialkognitiva teorin med elevers självförmåga i fokus, vilket kopplas till elevers tilltro till sin egna matematiska förmåga. Intervjuerna analyserades även med en fenomenologisk ansats där elevernas känslor och upplevelser värdesattes. Enkäterna sammanställdes statistiskt med hjälp av Google formulär. Resultaten från enkäterna samt intervjuerna visade samstämmighet. Matematikångest förekom mer med ett icke kooperativt lärande. Eleverna som arbetade utifrån ett strukturerat kooperativt lärande ansåg att matematik var svårare. Hälften av eleverna med strukturerad kooperativ undervisningsmetod tyckte om matematik, medan alla eleverna med icke kooperativ undervisningsmetod tyckte om matematik. Inställningen var mer positiv till matematiklektionerna hos eleverna med strukturerat kooperativt lärande, medan eleverna med icke kooperativt lärande hade en mer positiv inställning till matematikämnet. Båda klasserna tyckte om att arbeta med andra elever samt i grupp, men eleverna som arbetade strukturerat kooperativt tyckte inte lika mycket om att arbeta enskilt.